Etikett: våldtäkt

Bloggutmaning. Ämne fyra – våldtäkt.

Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning om feminism och sex är våldtäkt.

Jag tänker att en central fråga är; vad är våldtäkt och vad kommer det ifrån, vad handlar det om? Vad i vårt samhälle och vårt sätt att vara mot varandra är det som ger upphov till våldtäkterna?

Eftersom det är ett tungt ämne som jag hoppas att många vill skriva på så kommer vi att vänta två veckor. Jag hoppas verkligen att många vill och vågar skriva sina tankar. Utmaningen håller alltså på till nästnästa söndag.

Jag kommer nog att skriva om hur våldtäkt och sex hänger ihop, just eftersom det är så vanligt att folk hävdar att våldtäkt och sex vore väsensskilt.

Den som vill kan twittra under hashtaggen #femsexblogg.

Hantera sexistiska skämt.

Jag har fått frågan ett gäng gånger om hur en kan hantera sexistiska skämt. Detta är ju ett ständigt aber som feminist, och som kvinna i största allmänhet, speciellt då folk gärna bli lite extra jobbiga om de märker att en blir provocerad eftersom de tycker det är så himla ”kul”.

Först och främst vill jag säga att jag verkligen tycker att det är en bra idé att, om möjligt, sortera bort sexistiska människor ur sitt umgänge. Många har en idé om att en inte ska låta ”åsikter” komma i vägen för umgänge, men det handlar liksom inte om åsikter utan om grundläggande respekt för människorna i ens närhet. Människor som inte kan respektera dig och undvika att dra ”skämt” som gör dig obekväm är helt enkelt inte värda din tid.

Sedan finns det såklart en mängd situationer då en inte har möjligheten att slippa undan, eller där en värderar umgänget såpass högt att en inte vill lämna det. I sådana situationer tror jag att det kan vara effektivt att applicera följande.

Först och främst måste en släppa idén om att en ska uppfattas som en ”skön tjej”. Det handlar liksom om att en måste våga vara obekväm och skapa dålig stämning. Tyvärr så är det ofta så att det inte finns något annat sätt att göra detta på än att vara obekväm, så det är en fråga om avvägningar. Jag vet, det är lättare sagt än gjort, men jag kan säga att det är mycket av en övningsfråga. Ofta är det väldigt jobbigt att stå på sig, men det är inte sällan extremt befriande efteråt. Jag har verkligen fått så himla mycket högre självrespekt sedan jag började våga säga ifrån. Om du inte vågar säga ifrån; skratta inte med. Var likgiltig. Sådant kan många gånger vara väldigt effektivt, speciellt i mindre grupper.

En första grej en kan göra är att söka allianser. Oavsett om det är i klassen, på arbetsplatsen eller i släkten så finns det troligen vissa vettiga människor i sammanhanget som inte heller tycker det är kul med sexism, eller som i alla fall är mer mottagliga för kritiken av den. Med sådana kan en försöka prata kring de situationer en upplever som problematiska. Det finns flera olika poänger i detta. För det första kan det vara skönt att dela erfarenheter och tankar och känna att en inte är ensam, och det kan också bädda för att fler reagerar på sexismen, och säger till eller i alla fall inte skrattar med. Sexistiska skämt och liknande existerar alltid i ett sammanhang, och om den som skämtar inte får någon positiv respons så är det troligt att hen inte känner sig så peppad på att fortsätta, oavsett var hen själv står i frågan.

Om en är ensam i sina uppfattningar så tror jag att det ofta funkar bra att sansat förklara hur olika skämt är problematiska. Försök att lägga fokus på strukturen och inte individen. Till exempel ett våldtäktsskämt är till stor del problematiskt för att kvinnor lever under våldtäktshot. Lyft fram det, lyft fram kvinnors sociala verklighet och i vilken kontext skämtet verkar istället för att fokusera på skämtet som sådant. Jag tror i och för sig att personliga attacker kan vara effektiva, men det beror mycket på sammanhang och vad en själv känner att en vågar.

Det kan också vara effektivt att fråga ”hur menar du nu?/vad är det som är roligt?” eller liknande. Ofta inser folk hur idiotiskt de beter sig när det tvingas förklara det, och om de inte själva göra det så kanske andra i sammanhanget tänker till. Det kan även vara effektivt att efter en konfrontation ta upp diskussionen med andra i sammanhanget utanför, just för att väcka tankar och kanske på sikt kunna skapa allianser. Ofta är det nog så att den som drar själva skämten inte är beredd att ändra åsikt, men att andra runtomkring kan vara det.

Det är också viktigt att visa stöd och få stöd. Om en är flera som upplever sexismen som problematisk i ett sammanhang så kan en komma överens om att stötta varandra när någon säger till. Om en är flera så blir det enklare att säga ifrån och den enskilda individen tvingas inte stå för allt. Det är viktigt att tänka på att stötta andra kvinnor och feminister i deras upplevelser och strider. Även om en inte vågar göra det öppet i den stunden så kan en göra det efteråt, det kan också betyda jättemycket. Jag var till exempel med om en gång när jag sade ifrån när jag blev tafsad på, och en person i sällskapet sedan tog mig åt sidan och sa: ”vad modigt att du sa ifrån”. Även om hen inte sa något i själva stunden jag sa till så betydde hens stöd jättemycket. Så ge stöd till alla andra som säger ifrån, öppet i stunden eller senare privat. Det betyder verkligen skitmycket, kom ihåg det.

Att göra motstånd kan ofta vara ett sätt att ge andra mod till detsamma, och det kan vara stärkande att tänka på när en hamnar i jobbiga situationer på grund av det. Tänk att varje gång du gör motstånd mot sexism i ett sammanhang med andra så hjälper du ett litet litet frö att gro inne i någon. Du visar på andra sätt att se på verkligheten, andra vägar att ta i sitt liv, och det kan vara oerhört viktigt. Varje gång du säger ifrån mot sexism så ställer du dig i ledet av miljontals fantastiska kvinnor som kämpat för sina rättigheter, och du bidrar till att världen ska bli en lite bättre plats. Det brukar jag tänka på när jag förlorar tron och styrkan, och det tycker jag att du också ska göra.

Kämpa!

Vi måste sluta behandla män som idioter och ge dem ansvar över sina handlingar.

Häromdagen på facebook så bevittnade jag följande: en kvinna lägger upp en bild på ett mejl hon fått från en man där han hotar med att våldta henne:

Sedan framkommer att den här mannen efter flertalet ordväxlingar bad om ursäkt för det hela och ”tog tillbaks”.

I kommentarerna kring det här så var det flera, bland annat jag, som uppmanade kvinnan till att anmäla mannen, något hon enligt egen utsago också har gjort. Det var dock en person som skrev att kvinnan skulle förlåta mannen för sitt beteende, för att han trots allt hade ”bett om ursäkt”. Sedan kom en lång harang om att vi måste visa ”förståelse” för människor som trakasserar oss eftersom ”alla kan göra misstag” och så vidare och så vidare.

Jag blir så jävla trött på den här tendensen att sopa det våld och de trakasserier män gör sig skyldiga till under mattan som om det vore typ olyckliga missöden eller ”misstag”. Som om de inte visste bättre, som om de bara inte kan förstå att det inte är en kul grej att som kvinna bli utsatt för hot om våldtäkt.

Att våldtäktshota någon är inget en ”råkar” göra bara för att en inte tänkte efter ordentligt. Det har sin grund i att en har en jävligt pissig kvinnosyn och detta är något som måste tas på stort allvar. Att tycka att det är okej att ens en enda gång anspela på det våld som kvinnor dagligen utsätts för i syfte att tysta en kvinna är fullkomligt oacceptabelt.

Att vilja ”förlåta” män som gör sig skyldiga till detta beteende för att de ber om ursäkt efter att ha blivit konfronterade med det och medvetna om att det de gör är brottsligt är att tycka att män borde kunna agera lite hur som helst så länge de ber om ursäkt när de blir medvetna om de möjliga konsekvenserna av sitt agerande.

Jag tycker att vi ska sluta behandla män som idioter som inte är medvetna om vad de gör. En människa med normal empati och intellektuell förmåga kan förstå att en människa inte blir glad av att få ett våldtäktshot, utan snarare skrämd. På samma sätt kan en människa begripa att en inte tar på en människas kropp utan att fråga om lov först, men många män gör ändå detta med kvinnors kroppar eftersom de väldigt ofta kommer undan med det. Det är ett sätt att utöva makt som män använder sig av dagligen, och om vi ständigt ursäktar män på premissen att de ”inte vet bättre” så kommer män att fortsätta med detta agerande.

Att tycka att kvinnor ska acceptera trakasserier för att den mannen som utsatta dem för det kanske bara gjorde ”ett misstag” eller är ”snäll egentligen” är att tycka att kvinnor ska offra sig för mäns skull. Det är att ålägga kvinnor ett krav på att vara förstående och toleranta för att män ska kunna komma lindrigt undan, som de aningslösa idioter de är. Etter värre är när det läggs fram som ett argument att kvinnan ska acceptera mannens ursäkt för att han annars kanske inte kommer att ändra sitt beteende annars, för att det är viktigt med ”tolerans” och ”förståelse”. Konstigt då att detta krav på tolerans och förståelse endast åläggs kvinnor, det är kvinnor som ska visa tolerans och förståelse för mäns ständiga ”misstag”, men män ska inte visa förståelse för att kvinnor inte vill ta emot våldtäktshot. Det är inte någon kvinnas uppgift att kompromissa med sina känslor och upplevelser för att någon jävla man ska kunna utvecklas och bli en god feminist. Att få det hela att handla om mannens personliga utveckling och ”insikt” och inte om att en kvinna har blivit utsatt för ett hot är verkligen vedervärdigt.

Hotet har som syfte att skrämma kvinnor till tystnad, och det fungerar väldigt ofta. Ibland skickar män sina hot till fel kvinnor, och då vill de såklart bli ursäktade för att de inte ”visste bättre”. Faktum kvarstår att mannens syfte med hotet var att skrämma en kvinna till tystnad, inte att ”skämta”. Vi måste sluta acceptera mäns bortförklaringar när de blir konfronterade med det våld och de hot de utsätter kvinnor för. Vi måste sluta behandla män som idioter och förstå att de också har ansvar för sina handlingar. Först då kommer vi kunna skapa ett samhälle där kvinnor går fria från mäns ständiga trakasserier.

Twitter 18/7. Om våldtäkt.

När folk ska ”förkasta” våldtäkter genom att kalla individerna som utför dem för den elakare saken efter den andra. Ni tror att ni gör något bra, men egentligen bidrar ni bara till den mytbildning kring våldtäkter som råder och tillåter dem. För om våldtäkt är det värsta en människa kan göra, hur ska vi då acceptera att vänner, bröder, fäder utför dessa? De är ju inga monster.

Genom att skapa myter kring våldtäktsmän som ondskan själv så låter vi desto fler verkliga våldtäktsmän komma undan. De flesta våldtäktsmän är inte ens medvetna om att de våldtar. Våldtäkten är en så inlemmad del av vår kultur att den sker ”naturligt”. Att inte inhämta samtycke, att ”köra på” fast kvinnan inte visar vilja, allt detta är handlingar som leder till våldtäkt. Det förrädiska med våldtäktskulturen är att den gör allt detta till normala inslag i människors sex. Våldtäkten finns alltid närvarande.

Våldtäkten är inget väsensskilt från vanligt patriarkalt sex, utan snarare att dra det till sin spets. I det vanliga patriarkala sexet finns alla ingredienser som gör en våldtäkt: brist på konsensus, manlig makt, manligt tolkningsföreträde. Om vi inte motverkar detta kommer våldtäkter fortsätta ske. Det är synen på sex som i grunden måste förändras.

Att män självgott säger ”om tjejen säger nej slutar jag direkt” är i sig ett bevis på våldtäktskultur. Som om det räckte? En ska inte behöva säga nej. Män ska lyssna in, känna efter, förstå vad som är okej. Sådant märker en om en är lyhörd. Om du kör på helt obekymrat tills det magiska ”nej” kommer så löper du stor risk att ha sex med någon mot dennes vilja. Och det är det som är problemet. Att alla lär sig att ett ”nej” ska respekteras, men att allt innan dess är okej.

Uttrycket ”våldtäkt är inte sex” är problematiskt. För det ger bilden av att kulturen kring sex inte har något med våldtäkt att göra. För att vi ska förstå varför våldtäkter sker måste vi förstå varför sex ser ut som det gör. Hur det är patriarkalt. Innan vi förstår och kritiserar sex kan vi inte förstå och kritisera våldtäkt. Vi kan inte behålla det patriarkala sexet men slippa våldtäkten.

Problemet är att alltför många män anser sig har rätt till kvinnors kroppar innan annat angetts. Innan det där ”nej” kommer. Sex konstrueras som att män agerar på kvinnor, som objekt, inte som ett ömsesidigt samspel. Män kommer med förslag som kvinnor har att tacka ja eller nej till. De är inte agenter som kan utforma, de kan bara tillåta eller avslå. Innan vi börjar se kvinnor som sexuella agenter så kommer våldtäkterna inte att upphöra.

Män och kvinnor lever i olika världar.

Läser om två manliga studenter som tyckte att det var ett ”roligt skämt” att skicka en lapp med våldtäktshot till en kvinnlig kurskamrat. Tydligen var ”skämtet” såpass grovt att de valde att inte skicka det till någon i deras närmaste krets men de valde ändå att skicka det, och under en föreläsning till råge på allt.

Händelsen inträffade i mars månad i år. En grupp läkarstudenter var samlade till en föreläsning om etik. Mitt under föreläsningen fick en kvinnlig student en skriven lapp i sin hand.

Hon öppnade lappen och läste: ”Du kommer att bli våldtagen i natt.” Den kvinnliga studenten blev chockad, började skaka och gråta.

Hon gick fram till föreläsaren och berättade för hela klassen om det som hade hänt. Hon frågade klassen:

– Vem har skrivit detta?

Umeå universitet har valt att ge studenterna konsekvenser för detta, givetvis helt oacceptabla, övergrepp. De har blivit avstängda från programmet under en tid och det ska sättas in extra utbildningsmoment, som jag antar berör detta. Jag tycker att det var modigt och bra av den utsatta kvinnan att gå fram och inför klassen fråga vem som var skyldig till det hela, något jag tror skapar en ökad medvetenhet i gruppen som helhet. De studenter som är skyldiga valde själv att träda fram och verkar vara ganska ångerfulla inför det hela, vilket såklart är positivt.

Jag har inte så mycket att säga kring hur saken har hanterats i efterhand, utan jag tycker att de inblandade har agerat på ett bra sätt. Däremot tycker jag att det är intressant att försöka förstå den här typen av situationer ur ett maktperspektiv.

Hur tänker en när en väljer att skicka den här typen av meddelanden till en person en inte verkar ha en särskilt nära relation med? Jag antar att ”humorn” ligger i att det är absurt och förbjudet i någon mening, för särskilt fyndigt eller vitsigt är det ju absolut inte. De måste även ha förstått att det fanns en risk för negativa reaktioner eftersom de valde att skicka det till någon utanför deras närmaste krets. Emellertid verkar de inte ha förstått exakt hur jobbigt kvinnan skulle kunna tycka att de var. De verkar inte ha varit ute efter att göra människor ledsna, utan mer ha varit dumma i huvudet. Detta säger jag alltså med reservation för att jag inte vet ett skvatt om dessa personer, utan bara bildat mitt intryck efter deras agerande såsom det beskrivs i artikeln jag länkade till.

Men för personen som tar emot ett sånt här meddelande så blev känslan helt annorlunda. För det första vad hen kvinna, vilket gör att hotet om våldtäkt är betydligt mycket mer påtagligt i ens vardag. Kvinnor växer ju så att säga upp med att det finns en risk för att bli våldtagen, vilket män inte gör på samma sätt. Även om män såklart kan våldtas så är det inte på samma sätt en given del av deras liv som de varnas för och uppmanas till att planera sin vardag efter. Kvinna hade heller ingen insikt i vilka dessa män var och hur de resonerade eller i att andra människor hade fått dessa lappar, så för hen kunde det lika gärna vara ett allvarligt menat hot. Hen kan ju även ha erfarenheter av sexuellt våld, något som många kvinnor har.

Män växer inte upp med hotet om våldtäkt, men det gör kvinnor. Detta utgör en fundamental olikhet i våra respektive livssituationer. Detta behöver såklart inte göra någon dum i huvudet, men det gör ändå att en som man saknar en instinktiv förståelse för hur det är att ha detta hot liggande över sig som en våt och tung trasa genom livet. Att detta hot dessutom är högst reellt för kvinnor, alltså att det faktiskt finns en massa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, och nog också något som nog inte tas med i beräkningen dådet skämtas om sexuellt våld.

För män är våldtäkt helt enkelt inte ett ständigt närvarande inslag i vardagen som det är för kvinnor. Det är ingenting en hör hur en ska skydda sig mot som liten, det är inget en får tips på hur en ska undvika i tidningar och det är inte heller något en utsätts för i samma utsträckning. Det är ett tänkbart scenario, något en känner till, men ingenting en tar med i beräkningen. De är avlägset.

Därför kan det nog vara svårt att begripa vad det innebär att skicka en lapp med ett ”skämt” om att en kvinna ska bli våldtagen. Det kan vara svårt att på förhand sätta sig in i hur hen kommer att förstå den här lappen, hur den kommer att fogas samman i ett mycket större sammanhang där kvinnan redan har blivit uppmärksammad på och kanske rentav utsatt för denna möjlighet ett flertal gånger. För kvinnan är våldtäkten inget abstrakt och avlägset, utan något greppbart och närvarande, något som flertalet gånger uppmärksammats.

Kvinnor och män lever i olika världar. Våra erfarenheter som könsvarelser skiljer sig åt på vissa viktiga punkter som är fundamentala för vår tillvaro, och en av dessa punkter är det sexuella våldet. När det kommer till det lever män och kvinnor i olika verkligheter. Ibland krockar dessa världar, som när två män tycker att det är ett ”skämt” att påminna en kvinna om det hot som legat över henne som en våt och tung trasa hela livet, att göra hen desto mer medveten om närvaron av detta hot. Hotet är ingenting hen bara kan skaka av sig, för det är inte det första som kommit. Hotet om våldtäkt hur funnits där hela hennes liv, och lappen påminner bara om det hen redan visste om. Påminner om våldet som lurar, påminner om det ständigt överliggande hotet om att någon ska ta hennes rätt att bestämma över sin egen kropp ifrån henne.

Jag tror att det är viktigt att förstå att erfarenheter för män och kvinnor skiljer sig åt på ett grundläggande sätt, att det finns stor skillnader i villkoren för själva vår existens, som gör att handlingar får helt olika innebörd för män och kvinnor. Det som för en man framstår som ett skämt, även om det är ett grovt sådant, kan för en kvinna vara en påminnelse om och en förlängning av ett ständigt närvarande patriarkalt förtryck, och därmed svårt att ”skaka av sig”.

Twitter 19/5. Om våldtäktskultur.

Gud, hörde en så störd grej inatt. En kvinna berättade hur hen hade åkt bil själv med en man som var i hens organisation, efter ett tag så sa mannen: ”våldtäkt, det måste vara den finaste komplimang en kvinna kan få”. Alltså detta e…

Till saken hör att kvinnan var under 18 och mannen var typ 30+ när detta inträffade. Detta vidriga demonstrerande av makt: 1. att ens säga en sån sak?!?!?! 2. att göra den när en sitter ensam i en bil med en kvinna ca hälften så gammal som en själv. Detta är en så tydlig illustration på hur våldtäktskulturen förtrycker kvinnor utan att de blir utsatta personligen. Att som man i ett tydligt överläge ens nämna att våldtäkt är något som potentiellt kan inträffa är att likställa med hot i min åsikt.

En har ju även hört historier om män som ba ”skulle kunna våldta dig nu”. Denna maktdemonstration är ett förtryck i sig. Även män som själva inte våldtar använder våldtäktskulturen för att skrämma och tillskansa sig makt över kvinnor. Detta är rent förtryck. Genom att påpeka potentialen till våldtäkt i en situation så påpekar en kvinnans underläge. Att kvinnan beror av mannens välvilja.

Kan verkligen tänka mig att många kvinnor gör saker i sängen de inte vill av rädsla för våldtäkt, för att deras nej inte ska respekteras. Kvinnor får veta att de inte har några rättigheter, att det som räddar dem från våldtäkt är att vissa män är ”snälla”. De får också veta att dessa män precis lika gärna hade kunnat strunta i att vara snälla och förvandlas till våldtäktsmän. Det är en tydlig signal om att du som kvinna inte har någon egentlig rätt till din egen kropp. Att den kan våldtas.

Därför räcker det inte att som man inte våldta, du måste aktivt sudda ut hotet om våldtäkt i din egen närhet. Göra den otänkbar. Män måste inse att vi lever i en våldtäktskultur och anpassa sig efter det, sluta reproducera våldtäktskulturens språk och makt. Vissa män är en rädd för, andra inte. Handlar inte om fysisk styrka utan om kroppsspråk, vad de säger osv. Ickevåld är ett alternativ. Män som aktivt jobbar med sin manlighet, förstår hur våldtäktskulturen påverkar deras relationer till kvinnor, kan handla för att bryta den. Men män som är helt omedvetna om att deras överordning i patriarkatet påverkar deras personliga relationer reproducerar det oftast.

Män som menar att de är ok för att de ”inte våldtar” men ständigt påminner om hotet om våld och våldtäkt är också skyldiga. Även män som talar vitt och brett om att de ”aldrig skulle våldta” reproducerar, genom att påpeka att det handlar om deras vilja. Män måste radera ut våldtäkten som ett tänkbart scenario. Utgå från att det aldrig skulle kunna hända.

Att ständig påminna om att en är kvinna och våldtäktsbar, om ens utsatthet som könsvarelse, är ett av patriarkatets viktigaste maktmedel. Hotet om våldtäkt finns ständigt i bakgrunden för kvinnor. Det dikterar hur vi för oss och klär oss, var vi går och vilka vi träffar. Hör ni någonsin kvinnor tala om att de aldrig skulle våldta? Nej, för våldtäkt är inte ett alternativ för kvinnor. Inte så att kvinnor inte kan våldta, men det finns inget i vår kultur som gör män våldtäktsbara och kvinnor till troliga förövare. Men kvinnor reproduceras ständigt som möjliga att våldta, även när folk pratar att de själva ”aldrig skulle” eller ”skämtar” om möjligheten.

Om kvinnor som säger nej men menar ja och våldtäktskultur.

Rörande kvinnor som säger nej fast menar ja. Fick denna kommentar under mitt inlägg om saken innan:

Jag har stött på att tjejer säger nej när dom menar ja. Blev till och med utskälld en gång för att jag tog ett ”nej” bokstavligt. Men nej, jättevanligt är det nog inte och att inte få knulla när ens partner inte orkar kommunicera är ett rätt litet pris att betala för att ”slippa” våldta någon.

Detta är något en hör då och då. En vän till mig berättade bland annat om kvinnor han dejtat som hade värjt sig vid samlag och sedan, när han stannat upp, reagerat med förvåning och velat att han skulle fortsätta.

Jag tror absolut att detta fenomen kan förekomma, till och med att det inte är helt ovanligt. I mina ögon är det ett väldigt starkt bevis för att vi lever i en våldtäktskultur. I en våldtäktskultur så är det accepterat och kanske till och med förväntat att överträda kvinnors uttryckta vilja i sexuella sammanhang. Om detta till och med beskrivs som en nödvändighet för att kunna ha konsensuellt sex, alltså att sådant inte äger rum om en inte överträder kvinnors uttalade vilja, så är det klart att kvinnors uttryckta (och ofta även upplevda) vilja inte respekteras.

Det stämmer att kvinnor lärs in i att de inte ska visa sexuellt intresse och kanske till och med att värja sig från det. Detta är väldigt sorgligt och gör såklart att en massa sex inte äger rum, eftersom kvinnor inte lär sig att uttrycka en vilja till det. Frågan är om lösningen är att ignorera indikatorer på att kvinnan inte vill. Jag tycker såklart inte det, utan tycker att det vore rimligare att tvinga dessa kvinnor att uttrycka sin vilja klart och tydligt istället för att värja sig. Klarar en inte av att göra detta får en gå utan sex, helt enkelt.

Båda män och kvinnor som är intresserade av konsensuellt sex borde ha ett intresse av att kvinnor upphör med detta, och då är det inte en rimlig metod att gissa att kvinnan vill och sedan ”spela med”. Den man som är intresserad av att bryta våldtäktskulturen borde respektera kvinnors uttryckta vilja, oavsett om det finns skäl att tro att den överensstämmer med den egentliga viljan eller inte.

Om en väljer att tolka kvinnans nej som ett ja är en uppenbarligen mer intresserad av att få knulla just där och då än att ha konsensuellt sex. Detta är, oavsett vad kvinnan faktiskt menade och ville i just den situationen, att prioritera sig själv över de kvinnor som faktiskt menar de de säger. Detta är också våldtäktskultur: att vara beredd att ”ta risken” att ha sex med en kvinna mot hennes vilja.

Frågan är hur män som säger att kvinnor ”säger nej men menar ja” vet vad kvinnan egentligen menade från första början. Att en kvinna först säger ett nej som efter mycket tjat blir ett medgivande handlar inte om att nejet betydde ja, utan att mannen vägrade acceptera ett nej för ett nej. Att ett samlag äger rum efter en kvinnas nej betyder inte att nejet betydde ja, det kan lika gärna betyda att du har överträtt kvinnans vilja och alltså gjort dig skyldig till vad vi kallar våldtäkt.

Män beskriver sig ofta som offer när de menar att de får ta alla sexuella initiativ eftersom kvinnor inte säger vad de menar. Om du vill att kvinnor ska börja uttrycka sin vilja så är det lämpligt att börja med att värdera deras uttryckta vilja för sanning. Först då kommer kvinnor som säger nej men menar ja att sluta upp med detta och faktiskt säga vad de menar. Min gissning är dock att du helt enkelt väljer att prioritera kvinnors vilja under sin egen kortsiktiga njutning.

Om samtycke och kvinnor som säger nej fast de menar ja.

Ibland när en diskuterar samtyckeslagen diskuteras så pratas det om att ”vissa kvinnor säger nej när de menar ja” och att kvinnor generellt inte är lika ”på”sex som män eftersom det är så det sexuella spelet fungerar och så vidare. Det må vara sant att det inte är lika socialt accepterat att visa stor vilja till att ha sex som kvinna, men frågan är hur detta kan utgöra ett legitimt argument emot samtyckeslagen.

Om vi tänker såhär, vad är det värsta som kan hända i dessa situationer om det finns en samtyckeslag och personen följer den, det vill säga inte har sex förrän det är klart att det råder konsensus kring det? Det värsta som kan hända är att vissa samlag helt enkelt inte äger rum även fast det egentligen råder konsensus, för att en av parterna inte klarar av att uttrycka detta. Det kan såklart kännas tråkigt när en har chans att ligga men inte får, men inte i närheten av lika tråkigt som att bli våldtagen eller ”råka” våldta någon.

Om personer inte klarar av att kommunicera att de vill ha sex får de helt enkelt gå utan. Det kanske rentav är nyttigt så att de kan lära sig att vara tydligare i sin kommunikation. Vissa personer kommer kanske gå miste om sex för att deras partner inte klarat av att uttrycka sin vilja till det. Detta är ett litet pris att betala för att människor inte ska bli knullade mot sin vilja.

Däremot tvivlar jag på att det här är ett jättevanligt problem. Jag tror inte att de flesta kvinnor konsekvent verkar ointresserade av sex när de väl kommit i den situationen att det faktiskt är aktuellt. Däremot tror jag att många män tjatar sig till sex från en kvinna som egentligen inte är så jävla taggad, och att detta då uppfattas som att ”ett nej blir ett ja”. Om det är ett vanligt fenomen i ditt sexliv att kvinnor först inte vill, men att ni sedan ändå ligger, så tycker jag att du bör se över din rutiner kring hur du inhämtar samtycke (vilket jag utgår från att du värderar). Ett nej eller motvillighet som efter mångt och mycket blir ett tillåtande är inte vad jag skulle se som konsensus.

Och de kvinnor som gör det får helt enkelt lära sig att vara tydligare. Det tycker jag känns som en rimligare lösning än att ha sex med folk som en inte är säker på om de vill eller inte bara för att det kanske kan vara så att den är en av dessa mytomspunna kvinnor som säger nej när de menar ja.

Bevekelsegrunderna för anmälan spelar ingen roll.

När man diskuterar våldtäktsanmälningar så brukar folk vara pigga på att påpeka att bevekelsegrunderna för anmälan kanske inte alls var att man upplevde sig våldtagen, utan att man ville hämnas eller liknande. Att många anmäler långt senare än den sagda våldtäkten skulle ha inträffat anses ibland utgöra ett bevis för detta. Speciellt om anmälan sker i samband med att relationen tar slut, då den antas vara någon slags diffus hämnd.

För det första så är det fullt naturligt att människors uppfattningar om olika händelseförlopp förändras över tid. Det som man kanske förlät eller förträngde när man var i en relation kan efter att den har avslutats kännas som en mycket större grej. Man kan också ha identifierat det inträffade som en del i ett större maktutövande från den andra parten och därför velat anmäla.

Men framförallt så är det ganska irrelevant vad målsägandes skäl för att anmäla är, för ett brott är ett brott. Man kan såklart tänka sig att man låter en person man har en nära relation tillkomma undan med handlingar som man inte hade accepterat annars, men det gör inte dessa handlingar okej på något sätt. Om en person har begått en regelrätt våldtäkt så är det såklart inget skäl för att hen inte ska bli dömd att offret av olika skäl valde att inte anmäla innan.

Det finns ett enkelt att slippa detta, och det är att vara respektfull mot sin sexpartner. Att inte bara köra på om hen inte visar gensvar, att inte ha sex med hen när hen sover om ni inte har en överenskommelse om annat och så vidare. Visst kan du trots detta stöta på en idiot som falskanmäler, men faktum är att sådant alltid kan inträffa. Om du har begått en våldtäkt så borde du såklart kunna ta ditt straff för detta, oavsett om personen anmäler dig av hämndbegär.

Vill du inte bli dömd för våldtäkt, ha konsensuellt sex.

När man diskuterar sovsex så säger någon kanske såhär: ”men om den som blivit utsatt gillade det, är det då våldtäkt” i något slags försök att påvisa osäkerheten i situationen. Mitt svara är att det hade varit våldtäkt även om den som blev utsatt uppskattade det hela, men jag tycker att det verkar orimligt att anmäla någon för att hen har gjort en sak man gillade.

Det spelar egentligen ingen roll om personen som blivit utsatt för sex i sömnen tyckte om det eller inte, det viktiga är att personen som hade sex med den sovande inte brydda sig om huruvida hen skulle uppskatta det hela eller ej.

Min grundinställning är att den typen av beteende är förkastligt. Vad det handlar om är inte vad personen tycker i slutänden, utan själva principen med att man helt enkelt inte har sex med någon som inte kan säga ifrån. Om man sedan råkar ha turen att personen man hade sex med fast hen sov uppskattade det hela och därför väljer att inte anmäla så får man väl skatta sig lycklig, men icke desto mindre är det ett brott om personen väljer att anmäla, vad det nu skulle tjäna till om man uppskattade det.

Vissa verkar tycka att det vore moraliskt förkastligt av en person att anmäla någon för våldtäkt trots att hen uppskattat sexet. Det spekuleras kanske i att personen först uppskattade sexet för att sedan ångra sig när något bråk solkade ner relationen, och då anmäla. Eftersom anmälan sker först senare så anses den inte ”äkta” även om ursprungshandlingen faktiskt kvalificerade sig för att vara just våldtäkt. Det som spelar roll i dessa personers ögon är inte handlingen i sig, vilket jag finner märkligt.

Om man inte vill riskera att bli dömd för våldtäkt av någon som uppskattat att man haft sex med hen i sömnen så föreslår jag den enkla lösningen att man inte har sex med en person som sover om man inte innan fått explicit medgivande för att göra just detta. Jag tycker inte att det är en särskilt märklig förhållningsregel: vill du inte bli dömd för våldtäkt så försäkrar du dig om att din partner är med på noterna, vilket inte är särskilt svårt.