Aspergers och våldtäkt.

En man som har haft sex med en kvinna med aspergers syndrom mot hennes vilja frias från våldtäktsanklagelser. Anledningen sägs vara att han, på grund av hennes personlighetsstörning, kanske inte kunde uppfatta att hon inte ville. Jag tycker att det är svårt det här. Jag ser det som en orimlig reaktion att anta att folk med aspergers numera är ”rättslösa”; det finns ju en mängd saker som spelar in i en situation som denna och givetvis ska man ta med eventuella diagnoser hos de inblandade i en helhetsbedömning, något annat vore märkligt.

Det jag tycker är intressant är att om kvinnan nu var såpass handikappad (eller vilket ord man nu ska använda) i sitt sätt att kommunicera med omgivningen att hon inte ens kunde kommunicera ett vanligt jävla nej så borde den här mannen eventuellt ha upptäckt detta innan han skred till verket och hade sex med henne. Det ska sägas att jag absolut inte är någon expert på aspergers och vilka uttryck det kan ta sig men det känns intuitivt jävligt märkligt att mannen som hade sex med kvinnan inte skulle ha märkt något. Frågan är ju även: om han nu märkte något, vari ligger hans ansvar? Jag tycker att man ska ta extra hänsyn i en situation där man har anledning att misstänka att personen man initierar samlag med inte fungerar på samma sätt som andra socialt.

Det är väl i situationer som dessa som det skulle vara väldigt bra att ha en samtyckeslagstiftning. Jag är lite halvskeptisk till det hela, mest för att bevisbördan delvis kan komma att hamna på den åklagade, å andra sidan så tycker jag inte att det räcker med att en person inte säger nej för att det ska vara ”okej” sex. Om en person inte kommunicerar ett ja verbalt, med kroppsspråk eller på något annat vis så ska man inte ha sex med hen, det tycker jag inte är en sådär jättekonstig inställning. Frågan är ju hur detta ska utformas för att fungera juridiskt.

Fallet här är i vilket fall att mannen drog in henne på en toalett och hade sex med henne. Det står inget i artikeln om att de innan hade varit flirtiga mot varandra, hånglat eller liknande. I en sådan situation är det väl ändå brukligt att man frågar innan? Om det sedan är en regelrätt våldtäkt är en sak, men att det rör sig om någon form av sexuellt utnyttjande tycker jag borde stå gaska klart.

Myten om kvinnor som falskanmäler.

Lady Dahmer har skrivit om myten kring att kvinnor ofta anmäler killar för våldtäkt fast ingen sådan har ägt rum. Det är väl svårt att uttala sig om huruvida något sådant är en myt eller inte, jag kan verkligen tänka mig att den har fått spridning eftersom många killar som folk upplever som ”skön grabbar” bli anmälda med inte fällda, vilket såklart innebär att tjejen ljuger i deras ögon.

Fast det finns en problematik när det gäller folk som blir anmälda för våldtäkt. Alla är medvetna om hur otroligt svårt det är att få någon fälld för våldtäkt, alla vet vilka skamliga frågor som ställs till de utsatta kvinnorna och så vidare. Eftersom alla är medvetna om att nästan ingen blir fälld så innebär det att många automatiskt antar att den som blivit anmäld också har begått brottet. Det är annorlunda när det gäller ett rån eller en bilstöld, då antar man ofta att den som inte blivit dömd också är oskyldig.

Det är såklart också hemskt för alla kvinnor som anmäler våldtäkter utan att gärningsmannen blir dömd, men våldtäkt är till sin natur ett brott som det är svårt att fälla för. Det sker i regel utan vittnen och behöver inte leda till några fysiska skador. Det kan dessutom vara så att de olika parterna har upplevt det hela helt annorlunda, vilket inte lär vara fallet vid en bilstöld.Kvinnor som anmäler våldtäkter ska givetvis inte behöva svara på frågor om vilka underkläder de har, men man ska inte heller trumma på rättssäkerheten för att uppnå någon slags strukturell rättvisa. Tyvärr finns det vissa debattörer som tycker att man ska ta mer hänsyn till tjejen än killen, men det är ju fan en helt absurd ståndpunkt.

I rättssäkerhetskonceptet ingår även att man är oskyldig till motsatsen bevisats och detta gäller även för brott som är svårbevisade. Jag tror helt enkelt att myten om kvinnor som fejkanmäler har uppstått för att våldtäktsanmälda men icke dömda män ska kunna hänvisa till något när de hävdar sin oskuld. Det gör såklart inte myten mer försvarlig, men det är en hypotes kring varför den finns.

Hemskheter.

Ibland stå stöter man på människor som tycker att det är ett rimligt argument för legalisering av prostitution att våldtäkterna i samhället eventuellt skulle minska.

För det första finns det mig veterligen inget sådant samband. De flesta våldtar inte för att de är vansinnigt kåta, utan för att visa makt.

Men säg, för argumentets skull, att det här sambandet fanns. Det skulle fortfarande vara ett vidrigt resonemang. Var försvann individens ansvar i det hela? Om det är så att folk våldtar mer för att dem är kåta så borde man väl snarare lära dem att det aldrig är okej att ha sex med någon utan den personens samtycke, hur kåt man än är.

Att legalisera prostitution på grund av detta vore ett direkt erkännande av synen på sex som någon slags rättighet, och synen på mannen som ett djur som inte kan hantera sina lustar.

Rasistmogi.

Underbara Mogi har skrivit ett inlägg om att hon blev kränkt på nattklubben Hells Kitchen. Tråkigt för henne. Hon passar såklart på att nämna att männen hon blev kränkt av hade ”utländsk härkomst”.

Detta ifrågasätts såklart i kommentarsfältet. Det urartar dels i det gamla vanliga tjatet om att utlänningar är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken och vilken otroligt kvinnofientligt religion Islam är.

Om de hade kommit från finland hade jag skrivit det, hade de kommit från danmark hade jag skrivit det, om de hade kommit från Italien hade jag skrivit det, om det hade varit norrmän så hade jag skrivit det. Nu kom männen från ett arabland där de har extremt nervärderande syn på kvinnor och behandlar dom på ett nedlåtande sätt. Och detta bekräftades inte bara 1 gång utan två gånger då 2 av de 3 männen på hells slog min axel och betedde sig som barbarer.

Det roliga med detta är att Mogi i inlägget beskriver att männen hade ”utländsk härkomst”. Hon skriver inte från vilket land eller ens vilket område de föreföll vara. Betyder ”utländsk” att man är från ett ”arabland” numera? Det är i så fall en språklig förändring jag missat.

Det tråkiga med detta är att jag själv antog att männen var från just ”ett arabland” och var muslimer. Jag ska från och med nu anstränga mig för att inte associera ”utländsk” till ”muslim/arabland”.

Hur som helst så ger Mogi uttryck för extremt främlingsfientliga och dumma åsikter i sitt kommentarsfält. Här är några favoriter:

Men nu måste du skämta? Har du absolut ingen verklighetsuppfattning? Kolla statistiken! Kolla exempelvis på hedersmorden, varför begås det på 2000 talet? Varför är vissa människor så extreeemt bakåtsträvande? Jag säger inte att ALLA är hemska kvinnoförtryckare. Men väldigt många är tyvärr det och det kan ingen säga något om, då lever man i förnekelse. Vilket du verkar göra till stor del.

Det är inte detta denna debatt handlar om, 90% håller med mig om att de var vidriga barbarer sen har vi 10% som drar en massa egna slutsatser efter jag skrivit att männen var av utländsk bakgrund, men det får stå för dom att dom har dom fördommarna. Jag har inget emot utlänningar. Det jag dock har något emot är hur vissa män förtrycker och förminskar kvinnor i deras omgivning, och dessa män var exakt sådana typer.

Det hör visst till, med deras religion så behandlar man inte kvinnan med respekt. Vilket dessa 40+ åriga män visade när de 2 gånger smällde in mig in i väggen, gjorde pistoltecken mot huvudet, skrattade samt kastade en drink på mig. Psykopatiskt beteende om du frågar mig.

Skulle för övrigt vilja veta vilken samhällsgrupp som gör sig skyldig till mest skattefusk, dvs stöld från det offentliga som bland annat gör budgeten för att bekämpa våld mindre. Kanske kan det vara överklassen?

Ni kan behålla ordet slampa, jag tänker inte försöka erövra det.

Jag vette fan vad jag ska tycka om Slutwalk. I egenskap av ”liberal” borde jag såklart tycka att det är jättebra, men jag vette fan. Jag förstår grundtanken i det hela, som tjej ska man få klä sig slampigt utan att bli sexuellt trakasserad för det. Det är sant.

Men jag är så trött på allt tal om att ta vissa ord tillbaka, som ordet slampa. Slampa är ett nedsättande begrepp för kvinnor som bjuder ut sig sexuellt och jag begriper inte vad någon skulle tjäna på att ta tillbaks det alls faktiskt. Och vaddå ”tillbaks”, har det någonsin varit ett ord som legat i våra händer med en positiv betydelse?

Mycket av den här ”ta tillbaks”-kulturen ser jag som ett uttryck för någon slags relativism med som skjuter sönder begrepp och deras betydelse och därmed möjligheten att kritisera dem. Plötsligt ska man som tjej vara stolt över att bli kallad slampa. Men det finns inget behov av olika beteckningar på hur sexuellt utlevande personer är, oavsett om orden har positiva eller negativa associationer. Lika lite som jag demonstrerar för rätten att vara avhållsam, som ändå är ett ganska kontroversiellt val i Sverige, så är jag intresserad av att demonstrera för rätten att knulla runt.

Nu kan man invända att slutwalk inte handlar om att knulla runt så mycket som att få klä sig som man vill. Men slampa betyder väl ändå inte att man har sexiga kläder, utan att man bjuder ut sig. Det är i alla fall den relation jag har till begreppet, sedan kan det talas om slampiga kläder man ordet slampa i sig har fortfarande mer med sexualitet än med u-ringningar att göra.

Och framförallt så står det eviga ”fria valet” som alltid i händelsernas centrum. Även om det finns en massa personer som bjuder ut sig för att de vill, för att de gillar sex, så finns det också en massa kvinnor som bjuder ut sig för att få bekräftelse och leva upp till vissa ideal i ett patriarkalt samhälle. Att så okritiskt hylla slampan löser i mina ögon inga problem, det skapar snarare en situation där orden medvetet rycks ur sitt sammanhang, vilket försvårar analys. Hur kan jag bli sur över att någon kallar mig slampa när samma ord ständigt ska återerövras och tömmas på sin betydelse? Hur ska någon feminist med trovärdigheten i behåll kunna motsätta sig den typen av negativa tillmälen när det ständigt skanderas att man borde känna stolthet över att kalla sig slampa.

Orden måste rimligen få användas av alla även om vi fyller dem med ny betydelse. Vi kan inte lägga beslag på ordet själva, men genom att ge det en dubbel betydelse så blir det svårare att motsätta sig det när det används som en förolämpning. Och så tänker jag på den där klasskamraten man hade i högstadiet som bara fnissade smickrat när hon blev kallad för slampa eller tagen på rumpan, som uppenbarligen såg det som en komplimang men som ändå var den ultimata produkten av patriarkatet. Jag tänker inte hävda att hon var en kvinnorättskämpe för att hon tog ordet slampa tillbaka, för det var hon inte. Hon var en sorglig figur som fann bekräftelse i att bli nedtryckt av manssamhället.

Sverige borde tagga ner sexualpolitiskt.

Jag tycker såklart att det är jättetråkigt för den här kvinnan som uppenbarligen blivit våldtagen i Grekland, men som blivit åtalad för förtal när hon anmält händelsen. Det är givetvis en oförlåtlig rättsröta som aldrig bör få inträffa och jag beklagar detta djupt. Jag tror inte heller att den utsatta kvinnan har agerat oförsiktigt eller överreagerat i efterhand. Så, färdigbraskat nu.

Men samtidigt så känns det som att Sverige kanske borde se detta som en signal till att tagga ner en aning i fråga om sexualpolitiken. Typ förslag som att kriminalisera sexköp även utomlands och att en våldtäktsanklagad ska kunna uppvisa bevis på att samtycke ingåtts för att gå fri är helt enkelt inte rättssäkra eller rimliga.

Om vi försätter i samma anda så kommer vi inte att kunna räkna med att bli tagna seriöst rörande sexualpolitik utrikespolitiskt. Redan idag tycker man ju i många länder att Sverige är helt nippriga rörande detta, speciellt i våra envisa försök att exportera sexköpslagen, som man i många länder helt enkelt inte önskar införa för att man har en helt annan syn på det hela. Vi kan bråka i evigheter om vad som är ”rätt”, men hur vi än vrider och vänder på det så bör Sverige inte spela moralisk världspolis. Speciellt inte gentemot ansedda demokratiska nationer.

Feminism och kamp mot sexhandel i all ära men se då till att göra det på ett smidigt sätt så att alla svenska kvinnor slipper gå omkring med stämpeln att vi är radikalfeministiska slampor som ringer polisen så fort vi fått kuk. Vi måste även respektera att olika länder har olika definitioner av olika brott, såsom våldtäkt eller sexköp. Svensk definition råder helt enkelt inte överallt, det är ett utrikespolitiskt faktum som vi måste förhålla oss till.

Utmanande.

Nu var detta ett tag sedan men Sofia skrev ett inlägg angåenda att klä sig utmanande.

Jag kan hålla med om att termen ”utmanande” känns lite unken. en sak jag dock kan störa mig på är uppfattningen att klädsel skulle vara något som inte alls relaterar till ens syften. Jag ser inga som helst konstigheter med att ställa in ”siktet” mer på dem som har kläder som visar upp mer om man nu är ute efter att ligga.

Nu raggar jag inte eftersom jag har fast sällskap men om jag gjorde det så skulle jag också ställa in siktet på yttre attribut. Det finns verkligen inget konstigt med att anta att den som har mer ”utmanande” kläder är mer intresserad av att ligga, för den som är intresserad av att ligga är för det mesta mer intresserad av att vara sexig. Inga konstigheter.

När jag säger detta är det många som blir upprörda och skriver till exempel såhär:

Det är just de ”bedömningarna” som gör att tjejer blir våldtagna eller inte trodda på vid våldtäkt. Att folk är så sjukt enkelsrråiga som att ”hon hade urringat/kort kjol/var full/HAR ETT KVINNOKÖN = hon vill ligga” kan jag inte förstå!

Bara för att man antar att någon är mer intresserad av att ligga är allmänhet och därmed att jag har en större chans så betyder inte det att man måste anta att en person vill ligga med allt och alla alltid, vilket våldtäkt rör sig om. Givetvis ska man kunna säga nej trots att man har utmanande klädsel, det ska man alltid kunna. Problemet gällande våldtäkt är inte att killar har bedömt att en tjej är intresserad av att knulla, det är att han inte har kunna acceptera ett nej sedan. Själva raggandet och urvalet är inte problematiskt.

Det jag ser som problematiskt med den här inställningen som vissa har är att det antas vara upp till killen (som det oftast är) att invänta ett tillfälle då han kan vara säker på att tjejen vill, istället för att bara köra på och ragga. Vissa tar ju fanimej illa upp bara ”fel” personer uppmärksammar deras utseende.

Jag minns en krönika av en brud som ojjade sig över att det hade kommit fram äckliga och gamla män till henne och sagt att hon var snygg när hon hade klätt upp sig för att gå ut på krogen. Hon undrade upprört: är jag allmän egendom bara för att jag tagit på mig snygga kläder? Då kände jag bara: men snälla. Det är inte ett övergrepp att någon äcklig gubbe har gett dig komplimanger, faktiskt.

Ett övergrepp är att någon tar på dig bara sådär eller att någon inte accepterar ett nej men det är inte ett övergrepp eller något konstigt med att ragga på en person som signalerar att hen är intresserad genom att klä sig på ett sätt som visar upp ens ”sexiga” sida. Det är bara en fullt normal reaktion. Faktiskt.

Fred mellan folk, krig mellan kön!

Satan vilken infantilt inlägg som Amanda Schulman har skrivit. Hon tycker att män ska puckla på varandra istället för att puckla på ”oss” kvinnor.

Ni får slå varandra hur mycket ni vill. Använd knivar och andra vapen, jag bryr mig inte, bara ni låter oss vara. Vi är svagare än vad ni är. Kan det inte bara få vara så enkelt, att vi ber er att sluta.

Förutom det uppenbara i att ingen förtjänar att bli slagen (framförallt inte med knivar eller det mer abstrakta ”andra vapen”) oavsett om man är man eller kvinna så förundras jag över hur hon tycker sig ha rätten att föra alla kvinnors talan. Alla kvinnor inkluderar även mig och jag ställer inte upp på detta. Alls.

Visserligen är mäns våld mot kvinnor ett samhällsproblem men det är fortfarande större risk för en man att bli angripen på stan än för en kvinna (i hemmet är det väl annorlunda, jag vet inte hur det blir om man slår ihop allt våld). Våld mot kvinnor sker i relationer medan våld mot män sker mer plötsligt och från lite vem som helst.

Hon får det att framstå som om patriarkatet är något slags krig mellan könen, där män gör allt de kan för att utrota oss kvinnor. Usch och fy! Jag undrar verkligen hur hon tänkte när hon skrev det här inlägget. Hon ba: ”gu va bra, nu ska jag ta ställning mot våldtäkter o sånt dåligt”. Och så blev det bara så fel.

För övrigt: folk som hävdar att våldtäkt är det värsta som kan hända en. Alltså, jag förnekar rakt inte att det skulle vara sjukt vidrigt att bli våldtagen och att jag troligen skulle må dåligt om det skedde men jag kan fan tänka mig saker som är etter värre. Som att bli torterad, till exempel. Fy. Jag tycker faktiskt inte att man måste utnämna något till ”det värsta” för att det ska vara värt att #prataomdet.

Diskutera gärna mäns våld mot kvinnor, men varför detta tjat om överfallsvåldtäkter?

Våldtäkt är ju typ allas favoritämne. Mammor älskar att moralisera kring det, ”unga tjejer” varnas för det och det debatteras hela tiden huruvida det är moraliskt eller ej att lägga upp listor med antivåldtäkts-strategier.

Det sägs ofta att ”en kvinna ska kunna springa naken på stan utan att bli våldtagen” och detta stämmer förvisso absolut i sak, men jag börjar genast tänka på en grej min mamma sa till mig när jag gick mitt ut i gatan utan att se mig för för att det var grön gubbe: ”om det kommer en bil är det inte den som blir till mos”. Helt enkelt: det spelar knappast någon större roll vem som har ”rätt” om du faktiskt blir våldtagen.

Man jag tänker också på ett rån jag hörda talas om när jag var liten. En man var  på väg hem från krogen och stött på något bråkigt gäng som han dessutom var ensam med, då han viftade med en massa sedlar framför dem och gjort nån slags grej om hur rik han var. Givetvis blev han rånad och rånarna blev dömda. Om samma provokation hade skett är det gällde våldtäkt (typ att tjejen lyft på kjolen och visat sina sexiga trosor) så hade det nog inte ens setts som ett brott. Nu är det väl inte två situationer som låter sig jämföras hur som helst, men poängen kvarstår. Oavsett om en kille har ”muckat gräl” och sedan fått sk bögspö som en konsekvens av det så räknas det i rätten som bögspö, dock med vissa förmildrande omständigheter.

Gränsen mellan våldtäkt och inte våldtäkt är dock betydligt mer diffus, vilket har sin uppenbara förklaring i att gränslandet gällande vad som är konsensuellt och inte när det gäller sex faktiskt är betydligt mycket större (ganska få får bögspö konsensuellt). Jag tror att den största anledningen till att kvinnor uppmanas till att skydda sig själva på det här sättet är misstron inför rättsväsendet gällande våldtäktsfall. Visst är det trist att ansvaret skjuts över på kvinnorna men samtidigt så måste man tänka praktiskt, för det är ju trots allt bättre att inte vara våldtagen än att vara det. Däremot så är den här typen av listor irrelevanta av helt andra skäl:

Jag tycker absolut att det är rimligt att i högre utsträckning börja tala om vad kvinnorna själva kan göra mot ”mäns våld mot kvinnor” men detta ska inte handla om överfallsvåldtäkter. Det är dels onödigt eftersom rättsväsendet faktiskt gör sitt där: det råder sällan tvivel om att den utsatta kvinnan faktiskt blev våldtagen, ingen seriös jurist skulle komma och hävda att hon hade betett sig inbjudande på sin ensamma lilla tur hem genom parken. Dessutom sker en så extremt liten del av det sexuella våldet på det sättet att det blir totalt irrelevant om man ser till helheten och sist men inte minst så är de eftergifter man måste göra i sin frihet för att garanterat inte utsättas för övergrepp så stora att det vore en katastrof för jämställdheten och den allmänna trivseln om alla kvinnor tänkte så (och en katastrof för den enskilda individ som tänker så likväl).

Den här typen av upplysning ska istället ske rörande mäns våld mot kvinnor i relationer, där det mesta våldet faktiskt sker. Jag tror det kan vara till stor nytta att lära sig känna igenom problematiska beteenden hos mannen och hos sig själv. Så fort du är medveten om vilka mekanismer som leder till ett visst (negativt) handlande så är du mer benägen att fjärma dig från det, det är helt enkelt till stor nytta att känna till lite grundläggande brottofferspsykologi. Detta betyder inte att ansvaret ska läggas från mannen (som misshandlar) till kvinnan (som inte lämnar trots misshandel), men det är fortfarande av godo att så många kvinnor som möjligt undviker att stanna i destruktiva relationer.

Jag tror dessutom att det grundläggande samhällsproblemet skulle minska om kvinnor i högre utsträckning kände till vilka mekanismer hos dem själva som gör att våldet kan gro, för om män i allmänhet förväntar sig att kunna behandla kvinnor som crap och fortfarande behålla relationen med dem så leder det självklart till en viss attityd i samhället. En av dessa mekanismer är faktiskt att man skyller på sig själv snarare än gärningsmannen, alltså precis det vi kan se i den här debatten. En bättre kunskap om detta skulle alltså snarare leda till att ”skyll dig själv”-mentaliteten försvann.

Det jag vill ha är en nyanserad debatt om vad det är som ligger till grund för att könsrelaterat våld, alltså sexuellt våld eller våld i relationer, kan gro i vårat samhälle. Till exempel vad det är för psykologiska mekanismer som ligger bakom att en kvinna inte lämnar en man som slår henne och varför man tenderar att lägga ansvar på offren istället för på gärningsmannen när de gäller just den här typen av brott. Det finns få saker som är så väldokumenterade inom psykologin som just detta.

Att göra som folk ofta gör nu och bara ser till vad det är som får män att begå sådana här hemska handlingar utan att se till vad det är som får kvinnor att acceptera dem är dock att banalisera problemet.  Jag tror inte att nån mår bra av att helt lägga över sin säkerhet i en förhoppning att ingen kommer skada en.

Ett lästips är Livs Strömquists serie Jag tänker på Whitney som handlar om just vad som får folk att stanna i en destruktiv relation. När jag läste den gick det upp lite av ett ljus för mig, för jag kände igen precis varenda liten detalj från hu ren vän till mig hade agerat under en av hennes relationer. Kusligt.

OBS: Nu kommer nån säkert blir arg för att jag skriver om mäns våld mot kvinnor, alltså om män som förövare och kvinnor som offer. Jag vet att kvinnor är elaka mot män också så samma resonemang kan appliceras omvänt, så känn er fria att läsa detta som en text om X:s våld mot X (där X kan bytas ut mot vilken könstillhörighet ni nu vill) om ni så vill.

Fräscha och uppdaterade åsikter.

Idag är jag upprörd över människan som tycker att man ska ”hänga ut” sexförbrytare på internet. Ska det vara som att ”skämmas på torget” kanske, som Beatrice Ask så fint uttryckte det när hon talade om de så bespottade gredelina kuverten som skulle skickas till alla sexköpare.

Vad jag vet så fungerar det som så i en rättsstat, att du blir dömd och när du sedan avtjänat ditt straff så står du fri från skuld. Visserligen så kommer man alltid att bli dömd av de delar av omgivningen som känner till ditt brott, men rättsväsendet ska fan inte uppmuntra till vidare fördömande av en person efter avtjänat straff. Det ska inte uppmuntra till fördömande innan avtjäning heller, då straffet i en rättsstat ska bestå av det som lagen utfärdar, inte något allmänt hat som man med hjälp av samhället piskar fram.

Det liknar ju den typen av lagar man hade på medeltiden när typ landsförvisning/laglöshet (det vill säga att alla är fria att själv ”ta lagen i egna händer” och straffa den dömda) var rimliga straff för saker om typ otrohet. Det känns ju fräscht och uppdaterat. Sorgligt nog så har denna syn på rättsskipning blivit ganska vanligt förekommande, speciellt när det gäller sexbrott. Folk verkar tycka att det är okej att staten ska anspela på omgivningens förakt för förbrytaren för att förstärka straffet. Lustigt att detta bara gäller när det kommer till sexbrott och inte vid typ mord, misshandel, hatbrott, ekonomiska brott eller stöld.

Att människor inte fattar att de bara sysslar med samma fina gamla sexualmoral som har förtryckt kvinnor, homosexuella och människor i största allmänhet under flera tusen år. Eller är de rentav stolta över sitt moralistiska förtryckararv?