Etikett: demokrati

Misstron på demokrati är bara en naturlig effekt.

Unga människor tror inte på demokrati. Många är villiga att sälja sina röster (min kan nog gå för en tusenlapp) och en av fyra tycker att det vore bra med en stark ledare som kan sätta sig över folkliga val. Detta är skittråkigt, det tycker jag verkligen. Jag har inte heller någon tilltro till demokratin.

Men anledningen till detta är liksom inte att det är fel på vår undervisning, för man matas varje jävla dag med hur viktigt det är med folkliga val och hur onda alla diktaturer är. Anledningen är att politik helt enkelt inte fungerar som den borde idag. Framförallt unga är en väldigt marginaliserad grupp, vi har blivit överkörda av politiker genom att det blir dyrare att plugga, svårare att få trygga anställningar och dyrare att åka kollektivt. Våra kommunikationsmedel blir kringskurna och vår kultur blir olagligförklarad. Det finns en anledning till att unga blir mer och mer extremistiska politiskt och det är inte för att vi av naturen är odugliga.

Politiker lovar andra saker än de faktiskt utför. Politiker avvisar massprotester (som de mot FRA) som vilsna ungdomar som vill ha allt gratis. Politiker ljuger oss rakt upp i ansiktet (bland annat kring kostnaderna för datalagringsdirektivet). Annars så centreras den politiska debatten kring punktskatter som Rut-avdraget och handlar alltför lite om ideologi eller övergripande mål.

Om jag visste att jag röstade på ett parti eller en person som faktiskt skulle försöka genomdriva sin sak så skulle jag vara nöjd. Om jag visste att inte bara det jag skriver på min valsedel utan även det jag protesterar mot på gatorna räknades som en del av folkets röst så skulle jag vara nöjd. Men det är inte så idag, och då kan jag ärligt talat känna att det vore bättre med en människa som har makt att sätta igång stora reformer utan att behöva kohandla om minsta lilla grej.

Mötet med verkligheten.

Jag tycker det finns något så skönt i när svenska turister inte kan åka till sina paradisländer eftersom det är inbördeskrig där. Det är liksom ett sånt möte med verkligheten. Jag undrar om de tänker på att det finns människor som bor där och som lever i det där. Att det finns människor som ser Egypten som sitt hemland, inte som ett skönt litet semesterresmål.

Turism till lite sådär halvdemokratiska men varma länder kan kännas så himla unket. Nu ska jag tyvärr själv åka till Turkiet om några månader så jag kan inte riktigt moralisera här men jag kan säga att jag redan nu har dåligt samvete för det (vad som nu skulle bli bättre av det?).

Mitt favoritresmål att hata är Thailand. Svenskar älskar Thailand, tror faktiskt vi har högst antal Thailandsresenärer per capita. Tänker mig följande: en svensk blekfet familj som åker till Thailand över julen och tar med sig en hopfällbar julgran och gör allt precis som hemma, fast där. Är nog egentligen mest bitter för att jag aldrig fick åka till Thailand som barn, mina föräldrar åker aldrig utomlands.

Minns en brud i skolan som ba: ”läskit me Thailand, de har farliga maneter där”, jag ba: ”mmmm (irriterat). Och INBÖRDESKRIG!”. Hon såg helt chockerad ut.

Minns även en person som ba: ”höhö, alla roliga horor”. Kul skämt med folk som måste sälja sig till rika västerlänningar för att överleva… (finns säkert nån hora där som vill, men tillåt mig tvivla på att det är den allmänna ordningen).

Är man dum ska man fan lida.

Jag har inte orkat kommentera hela den här wikileaksgrejen än. Jag tycker att det är en korrupt skitvärld vi lever i där man helt utan att blinka stämplar en en våra viktigaste kämpar för demokratiska friheten såsom yttrandefrihet och informationsfrihet till terrorist.

Att Assange har fått en internationell anmälan på sig för en (vad jag vet en ganska vag misstanke om) våldtäkt är bara absurt, eftersom man helt enkelt inte efterlyser folk internationellt för sådana ganska milda brott (här kan man hamna i ändlösa diskussioner om huruvida våldtäkt är milt eller inte, men låt oss nöja oss med att det aldrig tidigare har skett att någon blivit internationellt efterlyst på grund av en våldtäkt, och att det sker när det gäller just Julian Assange stinker fan korruption. Det har inget att göra med att nån vill ha tuffare tag mot våldtäkt, det är enbart en fråga om att Sverige vill ha hit Assange för att sedan kunna skicka honom till USA där han i egenskap av rättighetslös terrorist kan torteras i nåt schysst läger).

Men fan vad jag blir arg på att alla bara blir så himla oroliga för att de tydligen inte kan ha hemligheter längre. Jamen om ni hade haft rent mjöl i påsen hade ni inget att oroa er för (observera återkoppling till FRA-debattens mest efterblivna argument om att den medborgare som inte begick brott inte skulle bry sig om de blev övervakade eller inte).

Och dessutom: är man dum ska man lida. Det enda som händer nu är ju att USA får stå sitt kast för uselt skött diplomati, för klantiga formuleringar. Jag hoppas att det där diplomatiska förtroendet aldrig någonsin återupprättas, jag vill se USA brinna och gå under i ett hav av eld och lava för det är vad de förtjänar, detta jävla pissland, denna sammanfattning av precis varenda liten grej som gick fel med mänskligheten.

Rätten att vara anonym.

Fick en kommentar från Jessica på det här inlägget som jag tänkte besvara i ett inlägg, för jag tycker det är en relevant frågeställning.

Jag hakade mest upp mig på att han drar repliken ”det inte var det yttrandefriheten var till för” i samband med kränkningar på nätet. Sen när har kränkningar/mobbing/whatnot med rätten att yttra sina åsikter att göra? (Eller missade jag nånting?)

Jag håller med om att det inte finns någon given rättighet att kränka folk. Grova kränkningar, hot och mobbing bör vara förbjudna enligt lag, eftersom de ju är att direkt skada en annan människa. Här är det viktigt att belysa ”grova”, för jag tycker att folk kan ha en tendens att polisanmäla folk över sjukt töntiga saker ibland.

Men när det gäller debatten om nätanonymitet är läget ett annat, för här handlar det inte om rätten att kränka andra utan primärt om rätten att vara anonym. Internet har blivit ett viktigt demokratiskt verktyg, information kan spridas i ett rasande tempo, åsikter delas och diskuteras och man kan organisera sig i grupper smidigt. En stor del av internets funktion när det gäller detta är att folk kan vara anonyma: man kan helt enkelt uttrycka åsikter man kanske inte skulle våga yttra annars, vilket leder till ett ypperligt klimat när det gäller röjande av hemlig information rörande myndigheter och politiker. Idag har vi ett läge där vi rör oss mer och mer mot en total informations- och åsiktsfrihet, inte bara lagligt utan även socialt, och det är fantastiskt.

Det vore tråkigt om internetmobbing användes som argument för att inskränka detta. Visserligen är internetmobbing tråkigt, men det är verkligen ingenting  jämförelse med vilken utveckling vi kan behöva avstå från om man på grund av denna avskaffar rätten att vara anonym på internet. I jämförelse med det så tycker jag att kommentarer kring Anton Abeles haka är ganska försumbara.

Anton Abele är på riktigt ett hot mot demokratin.

Få har väl missat att 18 år gamla Anton Abele har kommit in i riksdagen (även om det ännu inte skett officiellt).

Här skriver Viktor Barth-kron om varför Anton Abele är ett hot mot demokratin, i själva verket handlar artikeln om att det är kasst att personvalssystemet inte fungerar emn det är hursomhelst läsvärt.

Nog om det, Anton Abele är nämligen i mina ögon ett verkligen hot mot demokratin. Inte Abele som enskild individ, dock, men de vindar som blåser i samhället som har fått honom att komma så långt.

Detta läste jag i dagens DN men jag hittar inte artikeln på nätet. Det är en liten intervju med Anton Abele.

Anton Abele menar att det är ett problem med kränkningar på nätet och att ”det inte var det yttrandefriheten var till för”. Jag antar att han i förlängningen kan komma att mena att yttrandefrihet endast ska gälla vissa givna uttalanden. Så är det förvisso redan, men när folk resonerar som Anton Abele riskerar det att komma sådana begränsningar i allt större grad.

Yttrandefriheten finns för att säkra demokratin. Visserligen är kommentarer om Anton Abeles haka knappast bärande för att demokratin ska fungera, men om man börjar rensa ut det man inte tycker att ”yttrandefriheten är till för” så har vi i slutänden ett samhälle där bara mysradikala åsikter får ta plats, som t.ex. att det är dumt att slå folk (ett uttalande Anton Abele har fått stor uppmärksamhet för).

Yttrandefriheten kan av naturliga skäl inte villkoras, helt enkelt av den enkla anledning att det inte ska vara en subjektiv fråga vilka uttalanden som är ”yttrandefriheten är till för”, det är ju det som är själva grundtesen i yttrandefrihet, att även människor med obekväma åsikter ska kunna komma till tals. En typisk obekväm åsikt är att Anton Abele har en stor haka, en obekväm åsikt i Tyskland på 40-talet var att Judar var lika mycket värda som andra människor och en obekväm åsikt i Sverige på 50-talet var att det är dumt att tvångssterilisera folk. För att sätta det i perspektiv, liksom.

Vidare tycker Anton Abele att man ska införa strängare straff för våldsbrott och säkert en massa andra brott. Det tycker han för att ”man ska bli straffad så mycket att man aldrig gör om det”. Det finns INGET, verkligen inte en enda jävla rapport som visar på att strängare straff minskar återfallsrisken eller den totala kriminaliteten i ett samhälle, snarare föreligger sambandet vara tvärtom. Att föra en sådan politik är inte bara korkat utan direkt oansvarigt.

Ja, detta är ju för mina kloka bloggläsare totalt uppenbara slutsatser, så jag behöver nog inte tjata mer om det. Men ett sorgligt faktum att att många tycker att yttrandefriheten kan villkoras till att endast innefatta åsikter som ”yttrandefriheten finns till för” och att man inte behöver se till forskningsresultaten för att dra slutsatser kring straffsatser. En sån person (och säkert flera andra) sitter just nu i riksdagen.

Detta är faktiskt att gå för långt.

Det här är fan att gå för långt. För det första fattar jag inte varför det hållas gudstjänst för de som ska arbeta i regering och riksdag om vi nu är så jävla sekulära? (svaret: för att det är en myt att kyrka och stat är åtskilda i Sverige) Nu kommer det väl vara en massa människor som tycket att det ”trots allt är en del av det svenska kulturarvet med kristendom” men det är för det första inte sant och för det andra inte relevant. Jag hade tyckt att en liten offerritual i typisk asatrosstil hade varit lika malplacerad, det passar sig helt enkelt inte att ägna sig åt religion eller nån slags vidskepelse när man sysslar med politik i ett så kallat sekulärt land.

Om man nu nödvändigtvis ska ha detta ofog så ska det vara just en ritual, inget annat. Partierna får gärna göra vad de kan för att gå emot Sd och minska deras inflytande men man ska inte göra om något som i det ”sekulära” Sverige ska vara en trevlig liten tradition till ytterligare en arena för dem som redan har makten att få sina åsikter lyfta. Då börjar man komma närmre det som verkligen kan räknas som mobbing av ett politiskt parti, det vill säga att hoppa på dem i helt ovidkommande sammanhang där de inte ens yttrar sig. Det är typ som att låta Sd-ledamöter ha speciella ingångar till riksdagen eller speciella mindre bekväma stolar för att vara elak, det passar sig inte i en demokrati.

Göran Hägglund tycker till:

– Det är en skandal. Det var extremt olämpligt att i Storkyrkan, i kungliga familjens närvaro, resa sig upp och gå.

Men åh nej, ett riksdagsparti vanhedrar inte bara kristendomen utan även Sveriges konung genom att agera såhär. Gu vad hemskt! Jag som alltid tyckt att alla politiker ständigt ska visa respekt och vördnad inför konungahuset och kristendomen, som har gjort så mycket gott för vårt land.

– När de lämnade visade de upp sig som de som biskopen pratade om.

Men som om det inte var uppenbart? Inte för att Sd är ett rasistiskt parti, utan för att Eva Brunner talade om demonstrationen mot Sd när hon sa att flera tusen männsikor har samlats för att ”ropa ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor”. Vad jag vet så var det ingen annan demonstration där folk ropade ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor igår kväll, i alla fall ingen som flera tusen deltog i. Att försöka förneka att detta var ett direkt påhopp på Sd är sandlåderesonemang, ungefär som att det fanns en enda människa som inta fattade vad Eva Brunner syftade till.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Det är så himla uppenbart att detta handlar om Sd, och att Eva Brunner tog partipolitisk ställning. Det är under inga omständigheter okej och jag tycker att Jimmie och Co gjorde helt jävla rätt i att resa sig upp och gå. Även om det var inför kungen och allt.

Det farliga är inte alltid det mest extrema, det farliga är det som får tid att växa medan vi kollar åt ett annat håll.

Detta är nog det vettigaste jag läst angående Sd i media på ett bra tag.

Själv har jag flera gånger upprört mig över att man bara ser huruvida Sd kommer över fyraprocentspärren eller ej. Det enda som spelar roll är hur många röster specifikt Sd får, inte hur opinionen och retoriken i övrigt ser ut. Jag har innan skrivit om att vi redan har ett främlingsfientligt parti i riksdagen och att man borde sluta se det så jävla svart och vitt utan fatta att det finns gråtoner på främlingsfientlighetsskalan.

Det viktiga är ju trots allt inte vilka partier som sitter där dem sitter, utan varför de gör det och vilka människor som har röstat fram dem och varför. Om det finns ett problem med en utbredd främlingsfientlighet så bör vi fokusera på att ändra folks attityder, inte  på att motarbeta Sd i riksdagen, även om det givetvis också är viktigt.

Vad man glömmer i allt tjafs om utskottsposter och stödpartier är att det finns riktiga människor som faktiskt har röstat på Sd, som faktiskt håller med dem. Är det inte dem som i slutänden påverkar detta? Dessutom har hela retoriken i den politiska debatten mer  och mer dragits åt att man ska ha så kallad ”ordning och reda”, ställa krav (är att bry sig) och strängare straff. En sån politik drabbar alltid de svagare grupperna i samhället och nog fan kan man räkna invandrare till dem.

Även om man inte rakt ut säger att Islam är som nazism och det största hotet mot västvärlden så kan man föra en politik som i sitt utslag missgynnar invandrare och det är det vi går mot i samhället. Även om folk inte per definition tycker att folk med annan hudfärg är mindre värda så vill man inskränka invandrares utrymme att utöva sin kultur, man vill ta ”hårdare tag” mot folk som inte sköter sig trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att det är en effektiv metod (snarare motsatsen) och det är ju där främlingsfientligheten börjar. I en önskan efter att människor ska ”göra rätt för sig”, i en oförståelse för att folk kan ha trauman och problem och i en önskan efter likriktning och absurd trygghet. Sån politik slår mot invandrare.

Jag skulle nog kunna övertyga dem flesta till att delar av Sd:s politik är bra om jag bara hade rätt ingång i diskussionen. Många tycker att saker som hårdare krav är fina grejer, många tycker att ”i Sverige ska man tala svenska” men inser inte att det är precis det som är främlingsfientlighet. Människor som tycker att folk gärna får vara mörka i hyn och fira ramadan och andra helt ofarliga traditioner, så länge de inte stör och så länge de har jobb och talar bra svenska. Sådana personer identifierar sig inte som främlingsfientliga eftersom de inte per definition tycker illa om just invandrare. Men å andra sidan: vem gör egentligen det? Det är bara extremt efterblivna nynazister som tycker att det är hudfärgen och endast hudfärgen som räknas, vanlig rasism ser inte ut så.

Så jag kan inte annat än hålla med: vi måste acceptera att Sverige inte är den toleransens fanbärare som vi vill få det att framstå som. Vi måste definiera vad främlingsfientlighet egentligen är, vilken retorik och politik som drabbar invandrare. Vi måste sluta se det som att främlingsfientliga bara är personer som vill ”spöa negrer” och föra en seriös debatt om vad som kan räknas som främlingsfientligt och inte. För det farliga är inte de mest extrema, det farliga är det som långsamt smyger sig på, det vi inte märker. Och vad som är ännu farligare är det extrema som får oss att vända våra blickar bort från det smygande, alltså precis det Sd är.

Mänskliga rättigheter kan inte villkorliggöras.

I EU-konventionen står det att alla medborgare ska ha rätt till en massa saker, bland annat att utöva sin religion. När burkaförbud kommer på tal tycker många att man inte behöver ha burka för att utöva sig religion, vissa menar att burka är en kulturell symbol och inte en religiös och att den därför inte bör respekteras i samma utsträckning, vissa menar att burka är ett så starkt förtryck för andra saker vi tror på, som jämställdhet, att rätten att bära den kan ställas under nyttan av att inte ha den i samhället.

Det är också ett brott mot de mänskliga rättigheterna att utesluta Sd-anhängare från facket, ty facket är ingen vanligt organisation där man kan välja lite hursomhelst vilka man vill ha med, fackföreningar är tvärtom en av grundpelarna i demokratin som den ser ut idag. På samma sätt som man som brevbärare inte kan vägra dela ut Sd:s reklam, eller som valarbetare inte kan välja att diskriminera dem valsedlar man inte gillar, så kan inte facket strunta i att ge folk med vissa åsikter sitt skydd på arbetsplatsen.

De flesta är vid frågan ”tycker du vi ska ha yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet?” rörande överens om att det är precis så det ska vara, att friheterna ska finnas alltså. Problemet verkar ligga i hur man definierar dessa friheter. Många tycker att de som önskar böra bruka måste prioritera, alltså välja mellan att antingen utöva sin religion eller ta del av en förmån som vi har medborgerlig rätt till att ta del av.

Religionsfrihet eller åsiktsfrihet ska inte tolkas som rätten att vara troende eller ha en åsikt inom hemmets väggar eller tillsammans med andra likasinnade, ty det är en rättighet som dels redan faller in under rätten till privatliv och om religions- eller åsiktsfriheten skulle innebära endast det så skulle den vara totalt överflödig. Religionsfrihet bör snarare tolkas som rätten att utöva sin religion var och när som helst (givetvis utan att skada andra eller störa den allmänna ordningen, som man till exempel hade gjort med böneutrop fem gånger om dagen) utan att för den sakens skull bli uteslutet ur sammanhang som annars är våran rätt att delta i. Skolan är ett sådant sammanhang och därför kränker burkaförbudet religionsfriheten.

Om man tycker att burkaförbud är okej för att folk ändå kan välja om de ska gå i skolan eller ej (inte grundskolan, men vad jag vet så finns det inte en enda niondeklassare som har burka) har man missförstått konceptet frihet och demokrati. Vi är alla fria om vi väljer att stå utanför samhället, om jag önskar springa omkring i skogen så kan jag göra det och vara fri att bära burka när jag gör det (inte riktigt kanske, men ni fattar poängen). Friheter ska inte diktera vad vi är fria att göra om vi verkligen verkligen ger upp allt annat till förmån för det, friheter ska diktera vad vi får göra samtidigt som vi ingår i samhället med alla dess fördelar. Om man skulle utgå från något annat så skulle dessa friheter inte vara något värda.

Hur man än vrider och vänder på burkaförbud i vilket sammanhang som helst (utom när man av andra skäl är tvungen att kunna identifieras, som på banken eller i domstol) så strider det emot FN:s och EU:s konvention kring mänskliga rättigheter och därmed mot två skrivelser som är sjukt högt respekterade och anses ha ett stort politiskt inflytande och ofta åberopas som argument när man debatterar. Att urholka de mänskliga rättigheterna och få frihet till X att betyda vad jag har rätt till att göra i min ensamhet eller på bekostnad av att delta i förbund och förmåner som är av samhället givna är mycket farligt, för det leder till att mänskliga rättigheter inte betyder något alls. Dessa rättigheter ska inte vara möjliga att kompromissa bort, i sådana fall hade de knappast varit rättigheter vi talade om.

Sd kommer att kunna påverka om ni inte finner en majoritetslösning.

Nu har regeringsfrågan tydligen diskuterats Mp och alliansen emellan. Mp har tydligen inte erbjudits några ministerposter då många i alliansen är emot ett sådant samarbete (jag kan verkligen tänka mig att Maud Olofsson inte vill ha Mp i riksdagen) och Mp vill inte vara ett stödparti och det kan man ju verkligen förstå, jag skulle inte heller vilja svika min ofta röda väljare och bara sitta och hålla med alliansen.

Man säger att man har en överenskommelse om asyl- och integrationspolitik där man som jag förstått det hade tänkt fortsätta och utöka något slags redan befintligt samarbete, då kommer inte Sd kunna ställa krav på alliansen där, menar man. För det första är ju det inte ens sant att det kommer minska Sd:s inflytande, för det kan fortfarande vara så att det finns andra frågor där alliansen behöver Sd:s röst, och alliansen kan fortfarande välja vems linje de ska gå på, inte sant? De har världens lägga att spela ut Mp och Sd mot varandra i till synes oviktiga frågor, såsom burkaförbud och språktest, ja allt som inte rör handikappade barn eller koncentrationsläger. För det är ju så att gränsen för vad som kan kallas rasistiskt flyttas fram hela tiden och att det blåser tydliga främlingsfientliga vindar i hela regeringen.

Den stora risken ligger enligt mig inte i att Sd direkt får gå in och styra av invandringen, jag tror inte att något riksdagsparti skulle våga låta Sd ha det inflytandet, inte direkt i alla fall. Risken ligger däremot i att Sd:s politik långsamt accepteras som ett seriöst alternativ, något inte bara för misslyckade killar utan som finns där som ett alternativ för alla som tycker att midsommarstångar är fina och kor ska bevaras. Detta har skett på många ställen i resten av Europa, i Danmark till exempel, så varför skulle Sverige vara skonat.

Om målet nu är att hålla Sd utanför så måste man komma fram till en blocköverskridande regeringslösning, det måste finnas en majoritetsregering, annars kommer detta förr eller senare att hända. Man kommer glatt börja med att införa burkaförbud och språktest och sedan ta sig ut i alltmer grumliga vatten. Och det vet vi ju alla att när förslagen inte längre kommer från entydigt främlingsfientligt håll, när det motiveras med att det är att bry sig att ställa krav och inte med att Islam är den nya nazismen, då är det plötsligt okej. Man ser inte skogen för alla träd, man ser inte de faktiska förslagen för den snåriga retorik som ligger som ett filter över allt. Men vem bryr sig om varför den genomfördes när politiken väl är genomförd, vad spelar det för roll för Fatima som måste flytta hem till kvinnoförtryck och andra hemskheter för att hon inte fixade språktestet, om det infördes för att värna om hennes möjligheter till integration eller för att bevarar ”det svenska”. Ingen.

Mp måste belysa det faktum att det rör sig om dem eller Sd och att de kräver platser i riksdagen för att vilja samarbeta med alliansen, då tror jag fortfarande att de kan få igenom ett mycket bättre förslag till samarbete. Om regeringen står fast vid sin sak så är det klart: de ger hellre Sd inflytande än att ha en majoritetsregering tillsammans med Mp. För Sd kommer att få inflytande, vad ni än försöker påstå. Men det kanske inte ni i alliansen har något emot, ni är ju trots allt redan för hårdare tag mot invandrare.