Månad: februari 2012

Den där jävla bilden.

Den här bilden (och tusentals versioner på samma tema) som florerade kring att Whitney Huston dog stör mig så sjukt mycket. Dels blir jag irriterad på folks jävla gnällande så fort någon bryr sig om något. Att folk inte bryr sig alls ses inte som ett problem, däremot när folk bryr sig om fel saker. Men den där grejen har vi ju avhandlat ca 10000 ggr så den kan vi nog lägga till handlingarna.

Det som stör mig allra mest är att så många gör antagandet att ingen bryr sig om världssvälten. Det gör folk faktiskt, bra mycket mer än vad folk generellt bryr sig om Whitney Huston. Och även om inte människor i västvärlden bryr sig så bryr sig högst troligen nära och kära till dem som dör av svält.

Jaja, jag vet att det är en löjlig sak att störa sig på men jag tycker bara så jävla illa om när folk som lever i sin lilla bubbla ska komma med pekpinnar och ba: ”varför bryr sig ingen om barnen i Afrika, buhu”, när de själva högst troligen inte heller bryr sig till vardags. Kan vara fördomar men alla jag sett dela denna är personer jag tvivlar på bryr sig sådär jättemycket i sitt vardagliga liv. Människor som gör det bord väl snarare sprida budskapet att världssvälten är hemskt och idéer om vad man kan göra åt det som får stå helt i sig själva, inte bara i jämförelse med något annat. Och det är väl det som stör mig mest, att barnen i Afrika är något man tar till när man vill klaga på att andra bryr sig om så kallat meningslösa saker och inte för att man på riktigt bryr sig.

Jag föredrar ärligt tvång.

Facebook och deras förbannade timeline gör mig så trött. Jag känner lite såhär att om de nu vill att alla ska använda timeline så är det väl bara att byta för alla användare? Eller så kan de göra det frivilligt på riktigt? Som det ser ut nu så är det skitsvårt att byta tillbaks när man väl fått det och det är ett villkor för en massa applikationer. Som tur är vill jag inte spela Castleville eller något annat liknande så jag slipper, men jag tycker att det är så fånigt att hävda att något är frivilligt samtidigt som man gör allt i sin makt för att människor ska välja det rätta av två olika saker. Inte riktigt så jag definierar frivillighet dårå.

Respektera patienternas privatliv.

Detta med rätt till insemination för singelkvinnor tycker jag är en intressant fråga. Jag ställer mig som sagt emot idén att människor har någon slags rätt till barn men det gäller ju alla, singlar som par. Kvinnor som har en partner får ju som bekant insemineras och man kan ju undra varför kvinnor som saknar partner skulle diskrimineras. Jag antar att insemination av kvinnor med partner ses mer som att hjälpa naturen på traven än vad det gör att inseminera en kvinna utan partner.

Ofta när insemination diskuteras så hör man män klaga över att de används som någon slags avelsdjur, att deras sperma frikopplas från sexakten och deras roll i barnaskapandet förringas. För den som tycker detta är ett problem vill jag påpeka att spermadonation är helt frivillig. Det finns inte heller någon forskning som visar på att det skulle vara psykiskt skadligt för en man att donera sin sperma. Om man är rädd för att män ska anses mindre viktiga för kvinnor i allmänhet så kan jag dels lugna ner er med att heteronormen ser ut att leva vidare ganska starkt, dels tipsa om att den som är rädd att inte lyckas skaffa en partner om ens roll i barnaskapande förringas helt enkelt får försöka skaffa sig kvaliteter som sträcker sig bortom att ejakulera i kvinnors kön.

Kanske finns det män som inte har något emot att deras sperma används som ett ”komplement” till en man i ett förhållande som av olika anledningar inte kan göra kvinnan gravid eller i ett förhållande mellan två kvinnor men som däremot skulle opponera sig om en singelkvinna skulle insemineras med den. I så fall tycker jag att man som donator ska kunna specificera vilka ändamål man vill donera till, precis som man kan göra när man skriver på donationspapper.

Den enda lösningen jag ser på detta problem är att man helt enkelt struntar i civilstatusen på den som ska genomgå insemination och låter det vara kvinnans ensak. Det är ju trots allt hon som båda ska bära och föda barnet. Om hon sedan vill inkludera någon annan i föräldraskapet så kan hon väl göra det på eget bevåg. Jag tycker inte det ska vara en fråga om att ge singlar rätten till insemination utan om att respektera privatlivet hos patienterna.

Rättvis transparens.

Rent principiellt har jag inget emot att man visar upp hur stor del av priset som består av moms genom att skriva ut priset exklusive moms i butiken och lägga på momsen i kassan som Annie Lööf har föreslagit. Framförallt tycker jag att de ska vara upp till butiksägaren själv att avgöra hur hen väljer att redovisa priset (dock att det då står om det är inklusive eller exklusive). Redan idag får man ju generellt (alltid?) ut momssumman på kvittot.

Men om frihetsivraren Annie Lööf nu vill tvinga alla butiksägare att skriva priserna exklusive moms i butiken även om kunderna ogillar tilltaget så tycker jag även att man i konsekvensens namn ska redovisa vad saker som t.ex. sjukvård, skola, förskola och infrastruktur hade kostat om man inte hade betalat skatt i ett land. Det tycker jag vore bra.

Att skattesystemet är transparent för medborgarna tycker jag är utmärkt, men det måste i så fall gå båda vägarna. Man ska få ses både från var skatten dras och till vad den används.

Om att ”våga”.

När politiker eller debattörer börjar snacka om att man ska ”våga” gräva djupare i en fråga, ta en debatt eller liknande drar jag alltid öronen åt mig. Det är nästan alltid synonymt med att något ska bli sämre. Typ som Annie Lööf svarar på frågan hur låg ingångslönen för unga ska vara efter sänkning.

Vi måste våga vända på alla stenar så att unga människor får en rad i cv:t och en lön.

”Våga” betyder alltså i det här fallet att man måste ”våga” göra en reform som starkt försämrar vardagen för en massa människor. Frågan är ju vem som behöver bli stärkt för att klara detta, Lööf eller ungdomarna som ska leva på en rent ut sagt skitlåg lön.

Jag tycker det påminner lite om den politiskt inkorrekta retoriken. Den som inte vill ha det på ett visst sätt gör inte så för att hen vill eller har en annan lösning utan för att hen inte vågar göra eller diskutera det som är nödvändigt eller sant. Jag tycker att det är ett väldigt fult sätt att bedriva politisk debatt på.

Inkonsekvens?

Man kan såklart tycka att det är inkonsekvent av mig att klaga på meningslösheten i jämställdhetsinsatser som ”Fru Gårman” samtidigt som jag anser att det är idioti att när folk tycker att man ska strunta i mäns våld mot kvinnor i Sverige för att folk blir könsstympade i Saudiarabien och så vidare. Jag vill förtydliga att jag inte hade brytt mig över huvud taget om det var en grupp privatpersoner som designat de nya skyltarna, betalat ändringen ur egen ficka och så vidare. Nu rör det sig däremot om skattepengar som plöjts ner i detta projekt och jag tror varken att det har folkligt stöd eller skapar något slags mervärde för merparten av Uppsalas befolkning.

Privatpersoners engagemang och satsningar av privat kapital ger jag blanka fan i (så länge det inte skadar någon, givetvis). Det är helt okej att folk engagerar sig i katthem även fast människor är hemlösa, det är deras val. Det är en helt annan sak när politiker bestämmer sig för att satsa pengar på något. I ett sådant fall har man som medborgare en självklar rätt att reagera, lägga sig i och ha en åsikt om det är en meningsfull insats eller ej.

Det funkar inte att säga att ”ingen fråga är för liten” när det kommer till den här typen av saker för det handlar inte om att bara välja om man ska eller inte ska göra något, det handlar om att prioritera.I det här fallet så tycker jag att det var en förskräcklig prioritering av resurser både i form av tid och pengar och i egenskap av svensk medborgare är det otroligt rimligt av mig att uttrycka den åsikten.