Kategori: Feminism

Om att inte kunna.

Vanligt när män ska göra traditionella kvinnosysslor eller kvinnor ska göra traditionella manssysslor är en nästan förlamande tafatthet inför uppgiften. Jag märker ofta av detta då jag göra olika sysslor i ett kök med män och kvinnor närvarande, ty kvinnorna hjälper betydligt oftare till spontant medan männen för det mesta bara bemödar sig med att lite slött fråga om det finns något de kan göra alternativt står upp och ser handfallna ut. Jag kan själv göra mig skyldigt till detta när det kommer till manligt kodade sysslor, och strunta i att ens försöka.

Jag minns tydligt en gång då en kvinna i ett sällskap jag befann mig i uppmanade en av männen att dela in oss i fotbollslag eftersom hon ”inte var så bra på matte”, som om det hade varit det det hängde på. Om det nu var så att hon bara inte hade någon lust att dela in lagen så hade det ju varit helt okej, men att bortförklara det med att man inte skulle kunna känns bara som att göra sig dummare än vad man är. Samma typ av ursäkter kan komma från män som inte hjälper till vid matlagning eller städning: de vet inte hur man gör eller vad något ska stå och så vidare.

De flesta sysslor som man gör i hemmet är ganska enkla men kräver viss träning för att utföra effektivt. Typ städning handlar om hur att veta hur saker ska ställas i en diskmaskin, var saker ska stå och så vidare. Det är klart att den som är oerfaren kommer göra det hela långsammare än den som har erfarenhet, men väldigt få människor är av naturen inkapabla att utföra den här typen av uppgifter. Jag tänker att såväl män som kvinnor smiter ifrån att göra uppgifter med hänvisning till sin inkompetens, men att de uppgifter som män smiter ifrån tar upp mer tid i de flesta hushåll.

Jag ska själv sluta banga på att göra saker bara för att jag inte gjort dem förut, för det ger en viss tillfredsställelse att kunna fixa saker själv. Jag tycker även att människor som upplever att de inte kan laga mat, tvätta, städa eller vad det nu kan vara borde börja pröva sig fram. För det mesta är det inget stort mysterium utan bara en fråga om att man måste göra det några gånger innan man får in vanan.

Få män delar mansrättsaktivisternas världsbild.

Vissa mansrättsaktivister tycks gå omkring med uppfattningen att om man inte tycker som de så struntar man i vad alla män anser om världen, vilket alltså skulle vara manshat. Resonemanget haltar dock på en viktig punkt, nämligen den att alla män inte delar mansrättsaktivisternas åsikter om hur världen är beskaffad. Vissa mansrättsaktivister tycks ha en bild om något slags könskrig där män i regel företräder åsikten att feminismen är en stor förtryckande kraft i deras liv och där kvinnor är feminister på grund av pur maktkåtma.

Jag har ingen man i min närhet som uttrycker åsikter i stil med Ströms. Det finns en enda person på min facebook som gör det, alltså en enda jag fått kontakt med i mitt ”vanliga” liv. Resten av alla män jag har något slags samröre med är antingen feminister eller har över huvud taget igen åsikt i frågan (eller i alla fall inte stark nog för att uttrycka den). Mitt bestämda intryck är att mansrättsaktivismen är ganska marginell även bland män, men att de som företräder åsikten för en jävla massa väsen. Detta baserar jag på att jag ser såpass få ickeanonyma personer företräda dessa åsikter.

Jag har inga problem med att inse att det finns problem som drabbar specifikt män, något jag dessutom själv tar upp då och då. Till exempel det faktum att medicinskt omotiverad omskärelse av manliga spädbarn tillåts i Sverige är ju en jävla skam. Det är dock en lång resa från att konstatera det till att mena att mansförtrycket skulle vara mer omfattande än kvinnoförtrycket eller att feminismen skulle vara den främsta kraften som förtrycker folk på grund av deras kön, eller att feminismen skulle vara onödig.

Menskoppssnack.

Många undrar om det inte kan vara svårt att få ut menskoppen. Jag har aldrig haft spänningar eller liknande i underlivet, något jag tänker mig ofta försvårar, speciellt om man är nervös. Jag har i alla fall inte haft några problem med att få ut den, utan tar bara tag i undersidan. Visst blir man lite blodig om fingrarna, men det är ju verkligen inget problem om man har papper och handfat i närheten. Det viktiga är att slappna av och försöka hjälpa till med fittmusklerna. Jag tänker att den som är nybörjare borde försöka vara i ostressiga miljöer de första gångerna.

Överlag tror jag det finns ganska liten anledning till oro. Den som använder tampong tyckte säkert det var obehagligt i början för att den kan fastna och så vidare, men man lär sig.

Vidare har jag fått frågor om hur man vet vilken storlek som är rätt. Jag körde på standardstorleken och jag tror den funkar för de flesta, om man nu inte vet med sig att man är väldigt trång eller slapp. Jag tror att kvinnor som fött barn i regel rekommenderas en större kopp.

Vissa menar på att de har haft svårt att få upp den bra, och jag tror det beror på att vikningen som rekommenderas i bipackssedeln (i alla fall mig) är helt efterbliven. Jag tänkte fota den vikning jag kör på i morgon.

Fråga om menskoppar.

Min nya grej som jag uppmanar alla till att göra är att gå in och fråga efter menskoppar när du går förbi ett apotek. Apoteket säljer som känt inte menskoppar, men jag tänker att om folk börjar fråga efter det så kanske de börjar köpa in, och det vore ju asbra. Du behöver ju inte vilja ha en menskopp för att fråga om en, eftersom de med största sannolikhet inte har någon. Om du mot förmodan finner ett apotek där de har menskoppar så skriva gärna en kommentar om det.

När vetenskap bevisar vilken skit som helst.

Läste av någon outgrundlig anledning Genusnytt idag och trillade över ett perfekt exempel på att man med vetenskap kan bevisa vilken skit som helst. Pär Ström har hittat en studie som enligt honom talar för att man ska kvotera in unga män i bolagsstyrelser eftersom de har så mycket testosteron:

I ett experiment med ett antal kvinnor fick hälften en dos testosteron och hälften fick sockerpiller. Sedan skulle de spela ett spel där de skulle dela upp pengar mellan sig själva och en annan spelare. De som fått testosteron visade sig vara mera givmilda och hamnade i färre konflikter än de som fått sockerpiller.

Denna enskilda studie mäter alltså hur kvinnor reagerar på testosteron. För det första är en enskild studie i regel inget man fattar politiska beslut utifrån, men om vi nu säger att den här skulle vara helt exceptionellt väl genomförd och ha ett megastort underlag så okej. Fortfarande så säger studien absolut ingenting om hur väl lämpade unga män är för att sitta i bolagsstyrelser, eftersom den mäter effekten på ökade testosteronhalter på kvinnor. Om något så är detta ett argument för att kvotera in kvinnor med höga testosteronhalter i bolagsstyrelser. Pär Ströms rubrik på hela kalaset är Testosteron gör människor rättvisa och givmilda när det korrekta givetvis skulle vara Testosteron gör kvinnor rättvisa och givmilda.

Detta är en del av skälet till att jag inte tar Pär Ström och hans gelikar på allvar. De talar om hur bra det är med vetenskap men använder den på ett helt felaktigt sätt. Jag har absolut inget emot att man använder vetenskapliga argument i politisk debatt, men när det når denna tramsnivå så tycker jag inte att det går att ta på allvar.

Bevekelsegrunderna för anmälan spelar ingen roll.

När man diskuterar våldtäktsanmälningar så brukar folk vara pigga på att påpeka att bevekelsegrunderna för anmälan kanske inte alls var att man upplevde sig våldtagen, utan att man ville hämnas eller liknande. Att många anmäler långt senare än den sagda våldtäkten skulle ha inträffat anses ibland utgöra ett bevis för detta. Speciellt om anmälan sker i samband med att relationen tar slut, då den antas vara någon slags diffus hämnd.

För det första så är det fullt naturligt att människors uppfattningar om olika händelseförlopp förändras över tid. Det som man kanske förlät eller förträngde när man var i en relation kan efter att den har avslutats kännas som en mycket större grej. Man kan också ha identifierat det inträffade som en del i ett större maktutövande från den andra parten och därför velat anmäla.

Men framförallt så är det ganska irrelevant vad målsägandes skäl för att anmäla är, för ett brott är ett brott. Man kan såklart tänka sig att man låter en person man har en nära relation tillkomma undan med handlingar som man inte hade accepterat annars, men det gör inte dessa handlingar okej på något sätt. Om en person har begått en regelrätt våldtäkt så är det såklart inget skäl för att hen inte ska bli dömd att offret av olika skäl valde att inte anmäla innan.

Det finns ett enkelt att slippa detta, och det är att vara respektfull mot sin sexpartner. Att inte bara köra på om hen inte visar gensvar, att inte ha sex med hen när hen sover om ni inte har en överenskommelse om annat och så vidare. Visst kan du trots detta stöta på en idiot som falskanmäler, men faktum är att sådant alltid kan inträffa. Om du har begått en våldtäkt så borde du såklart kunna ta ditt straff för detta, oavsett om personen anmäler dig av hämndbegär.

Vill du inte bli dömd för våldtäkt, ha konsensuellt sex.

När man diskuterar sovsex så säger någon kanske såhär: ”men om den som blivit utsatt gillade det, är det då våldtäkt” i något slags försök att påvisa osäkerheten i situationen. Mitt svara är att det hade varit våldtäkt även om den som blev utsatt uppskattade det hela, men jag tycker att det verkar orimligt att anmäla någon för att hen har gjort en sak man gillade.

Det spelar egentligen ingen roll om personen som blivit utsatt för sex i sömnen tyckte om det eller inte, det viktiga är att personen som hade sex med den sovande inte brydda sig om huruvida hen skulle uppskatta det hela eller ej.

Min grundinställning är att den typen av beteende är förkastligt. Vad det handlar om är inte vad personen tycker i slutänden, utan själva principen med att man helt enkelt inte har sex med någon som inte kan säga ifrån. Om man sedan råkar ha turen att personen man hade sex med fast hen sov uppskattade det hela och därför väljer att inte anmäla så får man väl skatta sig lycklig, men icke desto mindre är det ett brott om personen väljer att anmäla, vad det nu skulle tjäna till om man uppskattade det.

Vissa verkar tycka att det vore moraliskt förkastligt av en person att anmäla någon för våldtäkt trots att hen uppskattat sexet. Det spekuleras kanske i att personen först uppskattade sexet för att sedan ångra sig när något bråk solkade ner relationen, och då anmäla. Eftersom anmälan sker först senare så anses den inte ”äkta” även om ursprungshandlingen faktiskt kvalificerade sig för att vara just våldtäkt. Det som spelar roll i dessa personers ögon är inte handlingen i sig, vilket jag finner märkligt.

Om man inte vill riskera att bli dömd för våldtäkt av någon som uppskattat att man haft sex med hen i sömnen så föreslår jag den enkla lösningen att man inte har sex med en person som sover om man inte innan fått explicit medgivande för att göra just detta. Jag tycker inte att det är en särskilt märklig förhållningsregel: vill du inte bli dömd för våldtäkt så försäkrar du dig om att din partner är med på noterna, vilket inte är särskilt svårt.

Läs artikeln innan ni börjar dra upp förklaringar till varför friande kan vara rätt.

Som alltid när våldtäkt är på tapeten så ska folk hålla på och spekulera. ”Det låter absurt, kvinnan kanske ljög för att djävlas” och så vidare. Ja, det är klart att det kan vara så, men om man läser artikeln som det refereras till så står det klart och tydligt att hovrätten tycker sig kunna veta med säkerhet att samlaget ska ha inträffat och att mannen ska ha varit medveten om att kvinnan sov. Hovrätten kan såklart ha fel i sin bedömning, men eftersom deras utsaga är det enda vi har att gå på så är det den vi får utgå från.

Hovrätten menade att mannen i och för sig varit medveten om att kvinnan sov och att hon inte tyckt om anala samlag. Dessutom hade kvinnan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd då hon sov.

Om Hovrätten hade tvivlat på att samlaget ens hade ägt rum eller att kvinnan sov så hade de troligen skrivit det i skälen för friandet. Nu var det inte vad som skrevs, utan det som angavs som skäl var att mannen kan ha blandat ihop hennes anal med hennes fitta. Mannen verkar dessutom ha erkänt att han ska ha haft sex med kvinnan när hon sov, som jag förstår artikeln.

De skäl som angetts för friandet har inte varit att ord står mot ord eller att offrets anses ha bristande trovärdighet, de skäl som angetts är att mannen inte är kapabel att skilja på analen och fittan. Människor borde ta och läsa artikeln innan de börjar dra upp alla sina standardmässiga förklaringar till varför ett friande kan vara rätt och riktigt.

Om Hovrätten friat av skälen att de inte ansåg bevisningen tillräcklig så hade jag inte brytt mig om att skriva om saken, då hade det bara varit ett i mängden av alla frianden i våldtäktsmål som sker.  Jag anser det dessutom rätt och riktigt att man friar istället för att fälla när ord står mot ord. Men nu är det som så att det över huvud taget inte är fallet, situationen är en helt annan.

Såklart det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover.

Läser denna artikel om en man som blivit frikänd i hovrätten för att ha haft analsex med sin flickvän då hon låg och sov. Inte bara blev han frikänd, utan han fick även ett skadestånd på 22 000 kronor för att han har behövt sitta i häkte (vet inte hur praxis ser ut i fall som dessa).

Grejen var den att flickvännen uttryckt att hon inte ville ha analsex innan, varpå han sedan har det med henne i sömnen.

Anledningen till frikännandet löd som följer:

Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade ”träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.

Jag tänker i mitt stilla sinne att man måste vara extremt keff på sex för att genomföra ett analt samlag av misstag, jag har så jävla svårt att begripa hur man skulle kunna blanda ihop fittan och analen och genomföra en penetration utan att märka något. Att förövaren försöker skylla ifrån sig är givet i situationen, men jag förundras över att rätten anser det vara ett rimligt försvar med tanke på att de både fastställer att han kände att kvinnan inte ville ha analsex och att hon konstaterades vara i ett värnlöst tillstånd när hon sov. Det hela står alltså och faller på att mannen inte anses kapabel att förstå vilken kroppsöppning han kör upp sin kuk i.

Men vad som främst förvånar mig är egentligen inte detta, utan det faktum att det uppenbarligen anses okej att ha sex med en sovande person om sexet är sådant som personen normalt sett skulle godkänna. Även om man har en etablerad sexuell relation i vilken man brukar ha en viss typ av sex så betyder inte det att man ska anses tillgänglig för det även i sovande tillstånd.

Jag kan se en enda situation när det är okej att uppsåtligt ha sex med en person som sover och det är om man innan har försäkrat sig om att denne tycker att det är okej, alltså bett om lov.

Det kan väl anses extra kränkande om han utnyttjat hennes tillstånd för att ha en viss typ av sex hon uttryckligen sagt att hon inte vill ha, men oavsett om hans intention var att ha analsex eller inte så borde det absolut vara brottsligt att ha sex med en person som sover.

Även den som sagt ja till sex har rätt att ställa krav.

Johanna Sjödin har skrivit utmärkt om hur frivilligt sex inte längre är frivilligt om premisserna bryts. Fallet som diskuterats mycket har ju varit om det kan räknas som ett övergrepp när en man initierar sex utan kondom om kvinnan krävt att kondom ska användas. Vissa verkar anse att det inte spelar någon roll om premisserna kvinnan ställt upp för samlag bryts eller inte när hon väl gett sitt medgivande till att samlag ska kunna inträffa över huvud taget.

Jag tänker att denna syn beror på att kvinnor generellt inte betraktas som sexuella varelser i den mening att de har idéer om vilken typ av sex de uppskattar och vill ha. En kvinna kan antingen säga ja eller nej, men det hon primärt säger ja eller nej till är inte den sexuella akten som sådan utan en man. Hon avgör om en man ska få tillträde till hennes kropp eller inte, och det på hans egna premisser. När hon väl gett tillträde så har hon inget mer att säga till om.

Det är en självklarhet att man har något att säga till om även under sexakten. Inte så att man behöver fråga varandra inför varenda litet steg, men saker som användande av preventivmedel borde såklart både frågas om och respekteras av den andra parten. Om det är så viktigt att knulla kondomfritt så kan man avstå från sex, men det ger en inte rätten att överträda den andra personens vilja. På samma sätt som man kan vägra att ha sex utan kondom kan man också vägra att ha sex med en sådan, men man får aldrig tvinga sig till en typ av sex som den andra uttryckligen har sagt sig inte vilja ha.

Sedan vad rubriceringen ska vara vet jag inte, men att det är ett övergrepp att göra något som en annan person gett sitt uttryckliga förbud för tycker jag borde vara en självklarhet. Det spelar ingen roll om en person sagt ja till sex, om hen samtidigt klargjort för vilka premisser hen ska vara villig till sex under så ska de såklart respekteras alternativt omförhandlas. Men ett nej är ett nej, oavsett som det är nej till en sexakt i sig eller ett nej till vissa specifika inslag.