Kategori: Feminism

När har jag någonsin sagt att allt ska vara 50/50?

Ååååh vad trött jag blir när folk kommer och bara ”feminismens mål är att ha 50/50 fördelning överallt oavsett om det är bra eller ej”. Alltså nej, det är det ju inte alls! Jag har seriöst aldrig hört en enda feminist argumentera för något sådant och tycker rent spontant att det låter som ett både orimligt och korkat mål.

Vissa feminister är för kvotering, långt ifrån alla. De flesta vill inte ha kvotering överallt, utan enbart inom vissa viktiga områden, som politiken. De flesta tycker inte heller att det är sådär svinviktigt att ha precis 50/50 utan fokuserar mer på att inte ha någon extrem ojämlikhet i representationen.

Vet ni vad, allt skulle bli så mycket enklare om ni slutade slåss mot väderkvarnar och började se  till vad feminister i allmänhet, och feministen ni argumenterar emot i synnerhet, faktiskt säger.

Mäns känsliga små öron.

I Belgien umgicks jag nästan bara med kvinnor, eftersom jag främst umgicks med andra au pairer. Dock så var det en kille som hängde med oss ganska ofta och alltså blev ensam kille i en grupp på kanske 5-6 tjejer eller mer,vilket såklart fungerade alldeles utmärkt. Däremot så upptäckte jag en grej, nämligen hur det alltid alltid var någon av tjejerna som liksom ursäktade sig för kollektivet inför den här killen om vi började prata om till exempel mens.

Alltså, det förstår ju jag att det är skittråkigt att lyssna på en konversation man inte alls kan relatera till en helkväll, men det var inte det det rörde sig om utan lätt snuddande vid ämnet. Problemet var liksom inte att han inte antogs kunna relatera utan att han antogs tycka det var äckligt att höra på.

Det roliga är att den här killen aldrig klagade på detta själv, men det var ändå konsekvent någon som skulle ursäkta ämnesvalet, som om en vuxen man inte skulle stå ut med att höra kvinnor tala om mens i typ tre minuter.

Om man nu tycker att det är så jävla genant att folk känner till att man har olika kroppsfunktioner så kan man undvika att tala om dem, men jag förstår absolut inte behovet av att ursäkta sig när man väl gör det. Jag tycker att det är jättefånigt att anta att män inte skulle kunna hantera att höra om kvinnors kroppsfunktioner. Det är väl kanske inget man tar upp på första dejten, men att agera som om det vore typ motbjudande att höra på bara för att man är man tycker jag bara är löjligt.

Biolgismen är konservativ.

När man skriver om biologism så är det ofta folk som tycker att ”ni feminister” blir så sura och förnekande så fort någon antyder att vissa könsskillnader kanske kan ha medfödda orsaker och inte är socialt betingade. Nå, man kan väl alltid spekulera i att saker kan vara på vissa vis, men problemet är när dessa ofta grundlösa spekulationer används för att kväsa en ideologi som jobbar för samhällsförändring. Tänk er motsvarande resonemang kring att motarbeta rasism. Alltså, man kan ju såklart alltid tänka sig att det finns skillnader mellan olika folkgrupper, men det är i sig inget skäl till att försöka arbeta för likabehandling och individuellt bemötande, vilket är vad en förkrossande majoritet av alla feminister faktiskt är för.

Problemet med biologister är att de alltsom oftast använder sina spekulationer för att motarbeta snarare än för att göra världen bättre. Det är ett konservativt sätt att tänka på som leder till att vi upprätthåller status quo för att vi inte kan vara 100 % säkra på att det inte är det inte är av naturen dikterat att kvinnor ska vara på ett sät och män på ett annat.

Jag ställer mig emot alla former av konservatism och därför även en merpart av alla biologister. Sedan kan man såklart spekulera, det gör jag också ibland med mina vänner och jag kan tycka att det är intressant att diskutera uppkomsten av vissa beteenden, däremot ser jag ingen grund för att föra in detta i min polistiska syn på verkligheten. Bara för att det kan finnas biologiska förklaringar till delar av könsskillnaderna på gruppnivå så betyder inte det att vi inte ska försöka motarbeta fördomar som drabbar människor bara för vad de har mellan benen.

Med vetenskap kan man bevisa vilken skit som helst.

Något som biologister nämner då och då är så kallad ”evolutionspsykologi” som ofta används som en övergripande förklaringsmodell. Ett evolutionspsykologiskt resonemang kan se ut typ såhär: kvinnor har mindre sexdrift på grund av att vi inte har kunnat reproducera oss i samma grad, eftersom en graviditet varar nio månader medan en man kan göra hur många brudar som helst gravida. Det är ett jättevanligt resonemang. Ett annat inte lika vanligt resonemang men som förekommer är det där som vissa kör om att kvinnor skulle sakna humor, eftersom det är en evolutionsmässig fördel för män att ha humor för att kvinnor eftersöker roliga män. Låter ju som ett väldigt långsökt sätt att förklara varför det finns så få kvinnliga komiker, kan man tycka.

Nå, min poäng är att så kallad evolutionspsykologi brukar användas för att bevisa vilken jävla skit som helst rörande att olika könsskillnader skulle vara biologiska och inte kulturellt betingade. Det roliga är att det väldigt sällan hänvisas till några faktiska studier när sådana här påståenden görs, det spekuleras mer i möjligheten att det skulle kunna vara så att det finns biologiska skillnader som tillkommit av evolutionen. Ändå ser de som framför argumenten dem som vetenskapliga.

Jag var i alla fall på ett seminarium under Pride där tre kvinnor som driver bloggen skepchick pratade om vetenskap och feminism, och en av dessa personer tog upp just evolutionspsykologi. Hon var själv väldigt intresserad av biologi och berättade att hon hade varit jättefascinerad av evolutionspsykologin när den först kom och började växa sig större, men sedan blivit tvungen att förkasta det hela för att det helt enkelt är fruktansvärt dålig vetenskap. Anledningen, enligt henne, var att det är nästintill omöjligt att gör studier på den typen av saker eftersom alldeles för många faktorer är inblandade och att väldigt få studier är så pass stora att resultaten kan anses tillförlitliga.

Nå, att en enskild person säger detta är såklart inget bevis i sig, men jag tycker ändå att det säger en del om hur vetenskap kan användas för att bevisa vilken skit som helst. Det är lätt att säga att det ”forskats på” något för att få det att framstå som fakta, men det finns verkligen vetenskap som helt enkelt inte håller måttet rent metodologiskt. Dessutom krävs det så jävla mycket mer än en enskild studie för att något ska anses vara vetenskapligt vederlagt och det finns en massa studier som motsäger varandra och så vidare och så vidare. Man kan helt enkelt inte dra för långtgående slutsatser bara för att det finns en studie som pekar på det och alla som har något slags seriöst intresse för vetenskap vet detta.

Den som har en viss uppfattning om hur världen ser ut, i det här fallet att alla eller i alla fall de flesta könsskillnader är biologiskt betingade, kan väl alltid hitta någon jävla studie som de kan använda för att ”bevisa” sin tes. Ibland kan det vara en sån liten skitgrej som att en enskild grej har bevisats vara biologiskt betingad, och då tycker vissa plötsligt att de fått vatten på sin kvarn i att hela genusidén är fel från början till slut, när det kanske i själva verket handlar om en pytteliten genomsnittlig skillnad i typ förmågan att reagera snabbt på bebisgråt (obs påhittat exempel).

Detta är skälet till att jag inte orkar diskutera med människor som anser sig ha bevis för att könsskillnaderna är biologiskt betingade. De brukar för det mesta bara trassla in sig i sjukt långsökta resonemang som de bygger på rena antaganden eller möjligtvis på någon liten studie som de råkat stöta på om någon genomsnittlig skillnad i nivåerna på något jävla enzym, eller vad vet jag. Det är tröttsamt och jobbigt och leder ofta absolut ingenstans, och när en väldigt vettig person som ägnar skitmycket tid åt vetenskap och vet en massa om saken och förkastar hela det vetenskapliga område som dessa personer brukar bygga sina resonemang på för att det är fullt med skit så känner jag mig ganska säker på min sak.

Sluta hacka på bimboidealet och se er egen delaktighet.

Hittade denna bild på facebook:

Funderade en smula på saken och kom fram till att jag inte har sett utseendet till vänster presenteras som något slags ideal i något sammanhang på otroligt länge. Snarare så är det den senare looken som brukar lyftas fram, det lite ”alternativa” och ”rockiga” men samtidigt gulligt och värdigt. Att det inte ska vara vulgärt är viktigt, men det ska fortfarande ha en så kallad ”egen touch” trots att den mycket väl kan vara hur representerad inom populärkulturen som helst. Jag tänker på program som handlar om tatueringar, på mtv-pop med ”rockiga” inslag, på Lady Gaga, Ed Hardy och så vidare. Denna ”kultur” tar extremt mycket plats och är långt ifrån alternativ i någon egentlig mening, den bara lånar vissa stiluttryck.

Jag har skrivit innan om hur folk tenderar att låta bimbostilen stå som modell för alla former av utseendehets. När man diskuterar plastikoperationer så är det nästan alltid typ Kissies jättepattar som tas upp, inte betydligt vanligare ingrepp såsom bukplastik för kvinnor efter graviditet. Grejen är att det så kallade bimboidealet knappt ens existerar längre, framförallt inte i en svensk kontext. De flesta kvinnor vill inte se ut som Kissie och tjejer som ser ut som Kissie bemöts ofta med stora mängder förakt. Ändå får bimbostilen stå som ”skurken” i allt från kommersialiseringen och likriktningen av kulturen, kvinnoförtrycket som sker i och med objektifieringen av kvinnor, utseendehets och så vidare, trots att det andra alternativet inte är mindre av ett ideal på något vis. Jag skulle till och med säga att det kan tendera att vara mer oförlåtande.

Jag tror att människor som uppfattar sig själva som alternativa väljer att lägga skulden för den enorma utseendehets som drabbar kvinnor för att man vill svära sig fri från ansvar själv. Man vill gärna uppfatta sig själv som något av en underdog, en person som står upp för något som inte finns representerat i samhället i stort. På det viset kan man, i alla fall inför den egna gruppen, komma undan med att vara minst lika sexistisk och utseendefixerad som samhället i stort men inom ett ideal som man själv framställer som alternativt.

Samma resonemang kan för övrigt appliceras på bilder som bygger på att kurviga brudar är snyggare än superanorektiska.

Sluta hacka på bimboidealet och se istället er egen del i detta samhälle där kvinnor alltid alltid bedöms efter sitt utseende.

Tack!

Om privilegium.

Utnyttjar för närvarande mitt privilegium som medelklassunge och hänger ute i skärgården med min mor och min morfar. Är dessvärre mycket sjuk.

Apropå privilegium så tycker jag att det är intressant när folk tycker att de har ”hittat” något emot mig när de upptäckt att jag är medelklass och vit men ändå klagar på könsmaktsordningen. Kanske tycker de att det minsann finns gott om män som har det betydligt sämre än vad jag har. Nå, jag har aldrig motsatt mig det. Jag är helt övertygad om att det finns gott om män som har en sämre samhällsposition än vad jag har, men det gör det dock inte mindre sant att en man som har samma bakgrund som jag är överordnad mig. Olika förtryck samverkar med varandra, vilket jag är den första att medge.

Jag hymlar absolut inte med att jag har det relativt gott ställt, jag är fullt medveten om att det är så. Skillnaden på mig och vissa Vita Kränkta Män är att jag inte försöker motarbeta en samhällsordning där de maktstrukturer som gör mig privilegierad upphävs, vilket till exempel antifeminister gör. Jag engagerar mig snarare i att upprätta en sådan samhällsordning. Jag har inga problem med att se att jag personligen skulle kunna komma att förlora rent materiellt och ställningsmässigt i ett sådant samhälle, även om jag tror att jag skulle trivas bättre i ett mer egalitärt samhälle.

Faktum är att jag sällan när jag klagar på klassamhället klagar på min egen position. Jag tror faktiskt aldrig att det har skett. Visst har jag klagat på enskilda jobb jag har haft och så vidare, men jag har aldrig utgett mig för att på något vis vara underordnad. Jag har inte heller några problem med att se och erkänna min egen delaktighet i det klassförtryck som sker och försöka ansvara för det i den utsträckning jag kan.

Jag kan inte ändra varifrån jag kommer men jag kan ta ansvar för mig ställning, och det är det jag också önskar att andra i priviligerad ställning ska göra. Det finns gott om privilegierade personer som lyckas alldeles utmärkt med detta, medan vissa verkar vara helt oförmögna att begripa det. Jag blir så otroligt irriterad på människor som inte begriper detta utan tycker att man på något vis hycklar bara för att man är vänster men med medelklassbakgrund. Hur skulle jag kunna förändra det? Vad jag kan göra är att jobba för att människor som inte har det lika bra som jag ska få det bättre, och acceptera de smällar mot min egen position som det innebär.

Nytt på bloggen.

Om ni kollar i menyn så ser ni att jag lagt till olika feministiska inriktningar under min feministflik. Jag planerar att utöka varje artikel med den kritik som finns mot de olika inriktningarna, men det kan vara svårt att kritisera inriktningar man själv tillhör, på samma sätt som det kan vara svårt att neutralt beskriva inriktningar man tycker är idiotiska. Jag tänker även skriva lite kortfattad feministiska historia, lägga till lästips (både böcker och inlägg) och skriva en feministiska begreppslista. Jag tar gärna emot olika invändningar mot de beskrivningar jag framför.

Vidare så har jag lagt till en kategori som heter läsvärt där jag lägger inlägg som jag själv är extra nöjd med. Där har jag bland annat lagt mitt inlägg om kärlek som är typ det bästa jag skrivit enligt mig själv.

Världen är inte uppdelad i män och kvinnor.

Gud vad irriterad jag blir när folk ba: ”världen är uppdelad i män och kvinnor, så är det och så ska det vara. Kom inte och försök ändra detta med ert hen”. Ehm, nej. Så är det absolut inte.

För det första finns det mer skillnader inom könen än mellan dem. Kvinnor har fan inte nödvändigtvis något gemensamt med en annan kvinna bara för att de delar könstillhörighet. För det andra så finns det mängder av personer som inte känner sig hemma i traditionella könsroller. Dels de uppenbara fallen, alltså folk som är intersexuella eller transsexuella, men också en mängd personer som enligt egen utsago känner sig obekväma i de roller som står till buds. Det är ju inte för intet som människor till exempel rör sig åt queerhållet.

Sedan finns det en massa personer som försöker få skillnaderna mellan könen att verka mer avgörande än vad de är. Varför vet jag inte, men vissa verkar ha en enorm drift för att föra i bevis att det minsann är fundamental skillnad på män och kvinnor och att det liksom skulle motivera till exempel att tjejer har rosa och killar blått. Att det liksom skulle vara kodat i våra gener att killar och tjejer föredrar olika färger.

Jag undrar verkligen hur dessa människor resonerar. Hur kan man över huvud taget motivera en sådan inställning? Hur kan man inte tro att det spelar roll att kvinnor och män antas vara annorlunda sedan barnsben, att vi peppras med helt olika ideal och förväntningar från att vi är små små barn.

Nå, det kan mycket väl vara så att det finns fundamentala skillnader på män och kvinnor, förutom de rent uppenbara fysiska då. Varför detta skulle motivera att skapa fler skillnader, som i vilken färg man har på tröjan, har jag dock extremt svårt att begripa. Varför konstruera mer av något som inskränker människors valmöjligheter?

Ibland måste vissa uteslutas för att andra ska kunna synas.

Jag måste säga att det förbluffar mig hur personer som i princip har tillgänglighet till samhällets alla sammanhang kan uppbåda kraft att bli kränkta över att de inte blir insläppta på ett enskilt arrangemang. Mötet handlade som jag förstått det om att ickevita hbtq-personer skulle kunna diskutera sina erfarenheter av förtryck i ett sammanhang där de kunde känna sig bekväma, vilket alltså krävde att vita personer inte var välkomna. Hur kan man tycka att detta är ett så stort problem?

Ibland är det relevant att utesluta vissa grupper från specifika sammanhang. Detta kan inte jämföras med att sakna tillgång till vissa samhällsfunktioner, som kollektivtrafiken, på grund av sin hudfärg. Det är inte heller någon slags apartheid eftersom det inte sker i vardagen utan vid ett enskilt tillfälle, på en enskild plats i ett enskilt syfte.

Grejen med separatism är att utesluta en grupp för att en annan ska kunna tala friare. Det säger sig självt att man kan tycka att det är mer bekvämt att tala om vissa erfarenheter i vissa kontexter. Till exempel så kan det vara mer bekvämt att som kvinna tala om övergrepp man fått utstå från män om det inte finns andra män i rummet. Det handlar inte om att alla män antas vara våldsverkare, det tror jag inte att någon tror, men att många kan känna sig tryggare i sådana sammanhang.

Det behöver inte bara handla om sådant utan kan också vara en fråga om att man inte vill glida in i olika roller, vilket det till exempel kan vara lättare för kvinnor att göra om män är närvarande och tvärtom.Därför kan det finnas en funktion med till exempel könsseparatism åt båda hållen.

Meningen med detta möte var att tala om erfarenheter av förtryck utifrån grunden att man är både ickevit och hbtq-person. Hur mycket folk än hävdar annorlunda så är det som så att vita inte är utsatta för rasism i samhället i stort i Sverige. Det inträffar säkert då och då att folk har negativa attityder gentemot vita, eller västerlänningar, men det finns inget strukturellt förtryck mot vita.

Det finns en miljon andra sammanhang där hbtq-personer av alla ursprung kan diskutera sina erfarenheter av att vara hbtq-person och sammanhang där alla människor är välkomna att diskutera dessa frågor. Om dessa Sdu:are var så intresserade av att diskutera hbtq-frågor så finns det troligen väldigt många ställen de hade kunnat göra det på. De är inte uteslutna från att diskutera hbtq och rasism i största allmänhet, de var bara uteslutna från det specifika eventet.

Genom sin närvaro så hindrade de en diskussion som var tänkt att inträffa. De hindrade människor från att tala fritt, på sina premisser.

Vissa privilegierade personer måste sluta vara så kränkta över att de inte har ständigt tillgång till alla sammanhang och förstå att ibland så måste vissa uteslutas för att andra effektivare ska kunna inkluderas. Om det är ett så gigantiskt problem att du inte får diskutera rasism och hbtq så får du väl starta ditt eget evenemang. Men nu var det ju knappast det som var grejen, utan de där idioterna ville bara komma och bråka.