Kategori: Feminism

En viktig fråga inom feminismen har ju länge varit kvinnors rätt att ha kuk.

Ibland kommer det sådan här högst oklar kritik mot feminismen som bygger på att vi är inkonsekventa eftersom vi tillåter ojämlikheter som att personer med manlig anatomi inte kan föda barn. För det första är frågan helt och hållet irrelevant eftersom vi idag inte har några praktiska möjligheter att se till att alla kan bli gravida, det är inte ens säkert att man kan bli gravid om en har kvinnlig anatomi och om så är fallet får en ganska begränsad hjälp av sjukvården. En kan såklart tänka sig en situation där mer forskningsanslag går till att stärka möjligheterna till rent fysisk jämlikhet mellan könen och att framstegen från denna forskning dessutom borde göras tillgänglig för alla i samhället, något jag inte nödvändigtvis ställer mig negativ till. Det är överlag häftigt med forskning och politik som syftar till att låta alla människor få förbättra eller förändra sina fysiska förutsättningar.

Hur som helst så hör en sällan från feministiskt håll att man borde stärka kvinnors rätt att ha kuk, skägg eller någon annan manligt kodad fysisk egenskap. Det är helt enkelt inte sådana frågor som feminismen behandlar.

Ibland talar feminister om jämställdhetsfrågor som relaterar till graviditet och reproduktion, till exempel abort, föräldraledighet och så vidare. Detta kan nog då och då kan uppfattas som att feminister ser graviditeten i sig som något förtryckande. Det kanske är så att vissa gör det, den vanligaste vinkeln är dock enligt min uppfattning inte denna utan snarare att anatomiska kvinnors exklusiva förmåga att bli gravida inte kan tjäna som någon slags ursäkt för inskränkningar i rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag är medveten om att vi inte kommer kunna avskaffa de fysiska ojämlikheterna mellan könen och har inte heller argumenterat för att detta ska ske, jag har inte heller sett någon annan feminist lägga fram detta som en politisk agenda som äger relevans idag.

Visst kan en spekulera om hur detta skulle kunna se ut i någon slags utopisk framtid, men där är vi absolut inte nu så det kanske vore en idé att fokusera på de jämställdhetsproblem som vi kan lösa idag på politisk väg? Jag blir så trött när folk avvisar jämställdhetstanken med att man inte kan uppnå jämställdhet på alla plan idag.

Henlös tidning.

Dn har alltså bestämt att det inte är ”deras uppgift” att gå i bräschen för ett ”queerpolitiskt ställningstagande” såsom att använda ”hen”. Om jag hade prenumererat på Dn hade jag sagt upp prenumerationen nu men eftersom jag redan innan insett vilken skittidning det är så är det ingen möjlighet, inte för att det spelar någon större roll.

Nåja, jag kan inte säga att jag bryr mig nämnvärt. Ordet ”hen” vinner ständigt ny mark, i bloggar, tidningsartiklar och barnböcker. Förhoppningsvis kan detta dessutom komma att innebära att andra medier börjar använda ”hen” mer konsekvent, som de till exempel gjort i denna artikel genom att kalla Gunilla Herlitz för ”hen”. Mer sånt!

Hanna Fridén skrev förresten på sin Facebook att hen skulle vägra ställa upp på intervjuer om hen inte blev kallad för hen. Nu är jag inte tillräckligt mycket av en medieperson för att kunna förändra något på den vägen, men för sakens skull ska nog även jag kräva det om en sådan situation uppkommer i fortsättningen.

Man har inte rätt att hota och kränka andra bara för att det råkar vara internet.

Diskuterade i vanlig ordning lite om det här med kvinnohat på nätet angående denna text på aftonbladet. Någon tyckte typ såhär: ”menar du att man ska ha övervakning på dessa personer?”. Eh ja, det tycker jag verkligen. Jag är absolut inget fan av ökad allmän övervakning, däremot tycker jag givetvis att polisen ska göra det jobb de gör irl även på nätet. Om en person skrek ”jävla hora jag ska döda dig” på öppen gata skulle det vara kriminellt och en polisiär fråga, samma sak borde gälla den som skriver det på internet. Jag tycker inte att det är några konstigheter.

Den som på goda grunder är misstänkt för brott kan till exempel utsättas för telefonavlyssning eller husrannsakan. Detta tycker jag är helt i sin ordning. Man ska inte avlyssna alla, polisen ska inte ha allmänna rättigheter att gå in i varje persons hem, men finns det goda skäl för att göra det så görs det och bör också göras. Detta är integritetskränkande, men det anses acceptabelt eftersom det bara drabbar den som man har goda skäl att tro har något att dölja. Samma sak tycker jag bör gälla på internet. Jag tycker till exempel att polisen bör kartlägga hotfulla individer på forum, i kommentarsfält och så vidare och i möjlig utsträckning även väcka åtal mot personer som går för långt.

Internetövervakning är väldigt laddat och anses i många grupper fel under alla omständigheter. Jag kan inte tycka att det är fel att behandla människors utsagor på nätet som samma sätt som man hade gjort om det var brev, något en person sa till en annan och så vidare. Det är skrämmande att det finns så många personer som faktiskt ägnar sig åt grov brottslighet som polisen över huvud taget inte bryr sig om utan som personerna som blir utsatta för den själva ska hantera.

Ja, det är faktiskt ett jävla demokratiproblem att vissa människor inte får uttrycka sig utan att bli utsatta för dels rena hot, dels väldigt hotfulla angrepp och grova förolämpningar i en enorm mängd. Sånt tar otroligt mycket på individen, det är väldigt slitsamt rent mentalt helt enkelt. Det säger sig självt att om en viss grupp får utstå 5-10 gånger så mycket av denna vara, då minskar det den gruppens vilja att uttala sig. Mycket av det som skrivs i kommentarsfälten och, antar jag, i mejlen är inte brottsligt, där tror jag att det är viktigt för tidningarna att ta sitt ansvar för extra utsatta skribenter och sålla ut i inboxen och bland kommentarerna, införa bra system som spärrar den typen av innehåll och så vidare. Men för de personer som passerar gränsen så tycker jag att rättsliga påföljder ska ske. Det är viktigt att visa att man inte har rätt att hota och kränka andra bara för att det råkar vara internet.

Alfahannar.

En diskussion som ofta dyker upp när man talar om jämställdhet är det om ”alfahannar” och hur svårt det är för män som inte är alfahannar att få ligga eller skapa en långvarig relation med det andra könet, något som tydligen är betydligt lättare för kvinnor.

”Status” säga vara viktigare för kvinnor vid urval av män är tvärtom. Men det är väl ändå en ganska konstig sak att säga, för status borde ju rimligtvis vara relevant både för kvinnor och män, bara det att status mäts av olika saker. Typ en statusgrej hos kvinnor kanske är att se bra ut, att bete sig ”kvinnligt” och så vidare medan status hos män ges av andra egenskaper.

Det sägs att till exempel blyga killar har det svårare på könsmarknaden, och detta relateras till att de inte är så kallade ”alfahannar”. Jag tvivlar inte på att det är sant att olika personlighetsdrag står högre eller lägre ner i kurs och att det till mångt och mycket beror på könsroller, men det är ju inte som att man som kvinna kan vara hur som helst och fortfarande har lätt att få ligg, ännu mindre långvariga relationer, och om du dessutom är så kräsen att du vill ha en partner som respekterar dig blir det såklart etter värre.

Det är såklart tråkigt att vissa personer har det sämre än andra, och om det dessutom beror på könsroller så är det ännu sämre. Men att vissa, på grund av vissa egenskaper, har svårare att skaffa sig en relation än andra är inte ett problem som är specifikt för män, hur mycket folk än gillar att tro det. Grunderna som urvalet sker på är kanske ett annat, men kvinnor kan absolut inte gå omkring och se ut och vara hur som helst och ändå få till det.

Demonstrationstrailer.

Den 15 september har jag tyvärr inte möjlighet, men den som har tycker jag ska gå på demonstrationen ”var är våldtäktsförövarna” som anordnas på Södermalmstorg vid fyra. Den handlar om att vi bör ändra fokus i våldtäktsdebatten och tala mer om förövarna, istället för offren som vi tyvärr tenderar att lägga väldigt stor fokus på idag.

Framförallt gillar jag att de har gjort en ”trailer” till demonstrationen där de har vänt på rollerna:

Den som vill läsa mer om demonstrationen kan göra det på facebookeventet. De söker dessutom folk vid en aktion vid norrmalmstorg från 12-15. Här är beskrivningen:

Den 15 september kommer aktionen hållas på Norrmalmstorg i Stockholm, kl 12-15.00. Vi söker volontärer som vill vara med och göra det här till ett spektakel som sätter sig på minnet. I nuläget söker vi framförallt män. Det enda som krävs av dig som är med är att du ställer dig bakom vårt budskap. Du behöver inte svara på frågor från förbipasserande eller aktivt argumentera för syftet om du inte vill. I tre timmar ska du utgöra ett förslag till frågan ’var är våldtäktsförövarna?’, genom korta identitetsbeskrivningar på en skylt på din kropp. Tex ’trebarnspappa, ideellt aktiv. Våldtäktsförövare?’ Vidare instruktioner kan komma, men det blir ingenting avancerat. Är du intresserad? Du behövs! Skriv ett mail till oss här på facebooksidan med kontaktuppgifter så kontaktar vi dig! Tack. /aktionsgruppen

Så tja, om någon av mina manliga läsare är intresserad av att ta ställning för en god sak så hör av er till dem!

Skicka din wtf-historia till Hannah!

Hannah har dragit igång sitt wtf-projekt igen, som handlar om olika personers tillfällen då de insåg att det finns könsroller eller ojämlikheter mellan könen. Projektet är tänkt att handla om både feminister, antifeminister, jämställdister eller människor som bara har åsikter om jämställdhetspolitik. Bredden på åsikterna som presenteras gör det intressant, tycker jag.

I alla fall så tycker jag att alla ska mejla eller kommentera sina historier hos Hannah så hon får något att rita serier av! Kom ihåg att du inte behöver sätta dig i något fack i jämställdhetsfrågan, det räcker med att du har nått en viktigt personlig insikt om jämställdhet, genus eller liknande som du vill dela med dig av.

En av Hannahs wtf-serier.

Om att tvingas till ytlighet.

Blondinbella har skrivit ett inlägg om att hon förväntas posera med läppglans och spegel efter att hon har gjort en intervju om sin karriär och sitt mående. Hon är såklart irriterad, med all rätta. Jag skulle också bli gruvligt irriterad över ett så oprofessionellt agerande från fotografens sida, att helt sonika utgå från att man pratat om ”skönhet” när man i själva verket inte har en aning. Man kan ju tycka att en professionell fotograf bör ha någon slags koll på i alla fall temat för artikeln hen ska fota, men uppenbarligen ansåg fotografen inte dig behöva kolla upp sådant innan eftersom det bara är att slänga in lite läppglans när man ska fota en bloggbrud.

Blondinbella är knappast en person som ofta figurerar i den typen av sammanhang, men många antar att hon gör det eftersom hon har fått det ryktet kring sig. Jag kan verkligen begripa att det är frustrerande att alltid bli tagen för att vara en ytlig tjej när man gör så otroligt mycket annat i livet.

Men i kommentarsfältet låter man henne veta att det har hon ingen rätt att vara, frustrerad alltså:

Det var väl inte så konstigt att han tyckte att en sådan billig bild passade dig, med tanke på ditt porriga utvik tidigare i år.

Enda dagen vill du visa dig helnaken, andra dagen vill du bli tagen på allvar? Det funkar inte så gumman, som man bäddar får man ligga.

Eller denna:

Antar att fotografen sett dina sexbilder från “Size Me”, inte så konstigt om han trodde att du var “en sån tjej” precis… Du är ju mest känd för den bilden, och dina otaliga “oj, jag råkade putta upp brösten i kameran” bilder du har på bloggen.

Karriärkvinna är inte det första man tänker på tyvärr… vet många killar som kollar din blogg ENBART för att få se dina bröst på dina utmanande bilder. Läppglans och “ta mig i håret” bilder känns väl rätt passande då.

Tja, min uppfattning är att just ”karriärkvinna” är ungefär vad man tänker när man tänker på Blondinbella.

Detta är tyvärr en ganska vanlig inställning. Om man en gång har gjort ett utvik har man kasserat sina chanser att kunna bli tagen på allvar i framtiden. Det spelar ingen roll i vilket syfte man gjorde utviket, om man ägnar sig åt en miljon andra saker i livet eller om det helt enkelt bara inte har ett piss med saken att göra. Jag tänker på att jag själv brukade outfitblogga en gång i tiden, och ibland lägger upp egobilder, skulle det göra att jag inte kan förvänta mig att bli bedömd efter vad jag gör i andra sammanhang?

En kvinna kan ägna sig åt en massa olika saker, om bara en av dem inkluderar ytlighet så anses detta stort nog för att vara talande för hela hennes person. Jag blir så trött, men ändå glad att Blondinbella har vett att ryta ifrån och skriva om det. Jag tror det betyder mycket.

Jag tänker inte stoppa upp en särskild sak i fittan bara för att den är miljövänlig.

Ett vanligt argument som man hör när det kommer till menskopp är miljöargumentet. Det är inget fel på att bry sig om miljön, såklart, men jag stör mig på när det hamnar i ett sådant enormt fokus i hela grejen. Jag tycker inte att någon ska köra upp en viss grej i fittan för att den är bra för miljön, och jag tycker inte heller att man ska vinkla det som om kvinnors mens vore en stor börda för miljön, för det är ju det som blir kontentan.

Varför kan inte saker få finnas till enbart för kvinnors egen skull? Varför måste det alltid motiveras med skuld och skam? Jag är skitnöjd med min menskopp av en massa olika skäl, för att den är bekväm, för att jag slipper leta efter tamponger i början av varje mens, för att jag ska sova med den utan oro för att det ska läcka igenom och så vidare. Men just miljöaspekten, den finner jag jävligt irrelevant i sammanhanget.

Visst, många bäckar små och så vidare. Men om man ska problematisera något ur en miljösynpunkt så är väl kanske inte kvinnors biologiska processer det man ska börja med? Jag tänker att typ bilkörning, överkonsumtion och så vidare och så vidare kommer långt före kvinnors mensskydd. Mensskydd är ju, till skillnad från så mycket annat, något vi faktiskt behöver. Ändå ska vi känna dåligt samvete över att vi belastar miljön en gång i månaden. Jag är så trött på att kvinnors kroppar alltid ska göras till föremål för politiska ställningstaganden för andras skull, istället för att bara få vara till för oss själva.

Jaja, det är ju såklart bra att folk väljer ett miljövänligt alternativ även i fråga om mens. Som ett argument bland många så tycker jag att miljöargumentet duger gott. Menskoppen är inte bara bra för din fitta och ekonomi, utan dessutom miljövänlig. Absolut. Men jag skulle aldrig rekommendera ett visst mensskydd enbart på grunden att det var bättre för miljön och jag tycker inte om det underliggande budskapet av att det inte spelar någon roll om du inte trivs med den, för miljövänligheten är viktigare.

Hur bra jag än tycker att menskopp är så spelar det roll hur man argumenterar för en sak. Jag vill inte att min hantering av mina kroppsfunktioner ska politiseras. Min kropp är min, och jag tänker inte stoppa upp en särskild sak i fittan bara för att den är miljövänlig.

Menssektens första möte.

Jag är ju usel på att skriva om min vardag och så, men i helgen så sov i alla fall Owc-Hannah hos mig och vi träffade Lady Dahmer och Apan för att dricka öl. Det hela var mycket trevligt och vi har bestämt oss för att gå på Blog Awards tillsammans.

Lady Dahmer klippte ihop en liten film av vårt möte, jag pratar om min menssekt i slutet för den som är sugen på att hata mig för att jag är feminist helt utan tanke på att jag kanske kanske inte var helt allvarlig.

”Rösta med plånboken”.

Ibland hör jag begreppet ”rösta med plånboken” när det handlar om olika former av politisk kamp, främst kvinnokamp. Man ska rösta med plånboken genom att inte köpa saker från företag som har sexistisk reklam och så vidare. Det är vidrigt, tycker jag, att något sådant som konsumtion ens kan kallas för ”rösta”. Vidare så utesluter det effektivt en stor mängd människor, och ger människor otroligt olika mycket makt.

Det enda jag röstar med min egen plånbok är ”nej”, detta göra jag genom att försöka öppna den så sällan som möjligt. När jag väl köper saker så köper jag de produkter jag tycker är bra, inte de som har minst sexistisk reklam. Jag tycker att det verkar vara en jävligt tidsödande aktivitet att försöka förändra något genom sina privata konsumtionsval, det kräver ju att du ska hålla koll på en jävla massa skit. I så fall arbetar jag hellre politiskt för ett reklamfritt offentligt rum.