Bryssel.

Var ju i Bryssel för några dagar sedan. Såhär såg det ut i Instagram.

Hängde på ickeplatsen Bromma flygplats och förvånades över mängden poliser. Var så ur balans (är alltid det när jag flyger) att jag tackade när jag utsattes för en slumpmässig kroppsvisitering, som tur är utförd av en kvinna.

Förvånades inte så mycket över rubriker om att näringslivet diskriminerar kvinnor.

Hänge utanför Eu-parlamentet och kollade på all deras propaganda om hur de spridit fred och demokrati i världen.

Gjorde reklam för p-kassan på en av Eu-parlamentets många toaletter, mest för att det var lite busigt.

Gick förbi den fulaste byggnaden jag känner till, som jag bodde bredvid när jag bodde i Bryssel. Observera de bruna plåtlådorna prydda med övervakningskameror på grusplanen.

Väntade på trammen.

Gick i en park.

Besökte Afrikamuseet, som är typ som ett slott fast fyllt med stöldgods från belgiska Kongo, kung Leopolds privata koloni.

På detta museum hittade jag bland annat denna fräscha krokodilväska.

Sedan åkte vi till en annan stad och ett annat museum och kollade på obegåvad konst. Här är Annas kritiska blick på en skulptur som såg ut att vara ihoplimmad av ett barn.

Kollade lite på utsikten från Louise.

Beundrade arlaffischen som någon av de som bodde i Annas hus hade valt att pryda den gemensamma matsalen med.

Gick på en ”vintage”marknad och kollade på trötta hipstersmycken. Bland annat dessa som kändes lite ”äh, vi kör med en rosett också”.

Sen åkte jag hem och möttes av en saknad partner på stationen.

För den som vill så heter jag Fannyarsinoe på Instagram. Har mest med bilder på kurslitteratur och tidningsartiklar med bittra kommentarer.

Hur det gick och en bild på mig.

Hehe, alltså tentan igår. Det var så jävla svårt. Helt störda grejer som vi tydligen skulle ha memorerat som liksom inte var några övergripande teorier eller liknande. Och jag har ändå pluggat väldigt väldigt mycket till denna.

Nåja, känner ändå att jag garanterat får g och kan ha en chans till vg, om de är snälla med rättningen.

Tenta.

Tja! Idag har jag tenta och såklart en massa ångest inför detta. Det känns verkligen som att det kan gå precis hur bra eller dåligt som helst. Sen när den är klar så kommer jag att ha hela eftermiddagen på mig att skriva spännande inlägg! Om jag inte är för intellektuellt utmattad vill säga.

Bortrest.

Är för närvarande i Bryssel och hälsar på hos en vän som jobbar här. Har också träffat min gamla värdfamilj. Tyvärr är det typ lika pissigt väder här som i Sverige.

Hur svårt kan det vara att bara hålla käften ibland?

På lektionen i fredags så skulle vi fylla i en undersökning som Uppsala Studentkår gjorde angående arbetsmiljö. Det är kul att se att könsfrågan ställs på ett öppet sätt, där en kan definiera sig utanför kvinna/man. På frågan om sexuell läggning fans även asexuell med.

Tramsigt var dock några personer i klassrummet som höll på och raljerade kring frågorna. ”Vad är det här för fånig fråga?” undrade de. Tja, om det nu är så enkelt för dig att placera in din könstillhörighet i en av två kategorier så är det väl bara att göra det och låta människor som inte har det lika lätt för sig få placera sig på ett sätt de känner sig bekväma med.

Jag kan inte släppa tanken på att det kan ha suttit någon där i klassrummet som faktiskt hade ett behov av de ytterligare kategorierna som tillkom. Hur känner hen sig när hen hör något sådant?

Jag har inte heller något behov av dessa extrakategorier, jag är bekväm i att definiera mig som kvinna. Jag kan inte heller förstå ur det känns att vara obekväm i sitt fysiska kön. Däremot kan jag inte begripa människor som måste ta sig egen oförståelse inför detta och göra det till något större, till en fråga om vad som verkligen är rimligt och inte. Hur svårt kan det vara att bara hålla käften ibland?

En bild på mig.

Såhär såg jag ut i helgen när jag skulle på mina föräldrars fest. Kände mig så himla fin så ville väl bara att ni skulle veta det.

Mensvärk.

Alltså gårdagen. Hade sån jävla mensvärk och var så sjukt miserabel. Försökte sminka mig och ta egobilder för att bli glad och nöjd med mig själv men såg ut såhär på alla. Som en rädd kanin.

Hade så satans mycket mensvärk att det var inte klokt. Låg på golvet och gnällde. Fick Isak att gå till affären och köpa choklad. Slutade med att jag låg på golvet med tekannan på magen i brist på såväl vetekudde (måste införskaffa snarast) som lämplig vattenflaska.

Och det var det om min mensvärk!

Promemoria i statskunskap: Kvinnor mot kvinnlig rösträtt.

Här är min Pm i kursen Statsmaktens strukturer. Den är författad tillsammans med min klasskompis Strandberg.

Kvinnor mot kvinnlig rösträtt

Inledningen

När kvinnlig rösträtt diskuteras så kan det ofta framstå som en kamp mellan män och kvinnor, där kvinnor kämpade för sina rättigheter och männen strävade emot. Emellertid fanns det även kvinnor som kämpade emot kvinnlig rösträtt. Detta kan för en modern betraktare tyckas paradoxalt; varför skulle en som kvinna vilja begränsa sitt eget inflytande? Därför har vi valt att undersöka vilka kvinnorna emot kvinnlig rösträtt var, vilka argument som användes och vad de kan tänkas ha haft för skäl för sitt motstånd.

Syfte

Syftet är att visa på att det är viktigt att lyfta fram det kvinnliga motstånd som fanns mot kvinnlig rösträtt. Detta för att få en bättre bild av de rådande politiska stridigheter som omgärdade rösträttsfrågan, som inte bara handlade om en strid mellan män och kvinnor utan även andra politiska intressen.

Historisk bakgrund

Rösträttsdebatten under 1890-talet kretsade nästan uteslutande kring den manliga rösträtten. Det fanns knappt någon opinion för kvinnlig rösträtt. Även om vissa principiellt var för kvinnlig rösträtt så ansågs frågan till att börja med främmande och anstötlig. När idén senare började få fäste så var den starkt underordnad frågan om manlig rösträtt (Möller 2011, 57). Detta, bland annat, gjorde att rösträttsreformen vid 1907 inte omfattade kvinnor utan endast män (Möller 2011, 66).

En betydelsefull aktör i frågan om kvinnlig rösträtt var Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, hädanefter LKPR, som bildades runt sekelskiftet (Möller 2011, 82). Argumenteringen för kvinnlig rösträtt kan delas upp i två kategorier, rättviseargument och resursargument. Rättviseargumenten fokuserade på att könet inte borde göra att rätten till politisk inflytande blev mindre, medan resursargumenten fokuserade på att kvinnor innehade speciella kvalitéer som kunde behövas inom politiken (Möller 2011, 83).

Det kvinnliga intresset för rösträttsfrågan var under lång tid ganska svagt, något som även LKPR uppmärksammade (Möller 2011, 84). LKPR började som en organisation med ambitionen att vara politiskt oberoende. Det som band dess medlemmar samman var det gemensamma intresset i rösträttsfrågan. Detta ställningstagande blev dock allt svårare att förhålla sig till då det fanns ett kraftigt motstånd mot kvinnlig rösträtt från höger håll. LKPR valde därför till slut att öppet stödja partierna till vänster, eftersom det var dem som drev rösträttsfrågan. Detta ledde till att många högerkvinnor kände sig tvungna att lämna LKPR (Möller 2011, 85). Frågan om kvinnlig rösträtt gick från att vara en fråga som drevs av en partipolitiskt obunden organisation till att vara en fråga som Socialdemokraterna och Liberalerna drev (Möller 2011, 83).

Argumenten mot kvinnlig rösträtt

De argument som användes mot kvinnlig rösträtt lät i stort sett lika oavsett som de kom från kvinnligt eller manligt håll.

Ett av de främsta argumenten mot kvinnlig rösträtt var att den skulle innebära en framgång för socialismen. Borgerliga kvinnor uppmanades av sina kvinnliga ideologiska sympatisörer att ställa sig emot kvinnlig rösträtt eftersom man befarade att en rösträtt för kvinnan skulle leda till socialism.Bland dessa röster så fanns det även ofta ett motstånd mot rösträtt för alla män, eftersom det befarades få samma konsekvens (Bokholm 2008, 129).

När LKPR bestämde sig för att aktivt stödja socialdemokrater och liberaler, som till skillnad från högern hade med frågan om kvinnlig rösträtt i sitt program (Bokholm 2008, 28), så blev helt enkelt högerkvinnorna som var anslutna till LKPR tvungna att välja mellan högern eller den kvinnliga rösträtten, och många valde då högern. Många högerkvinnor menade att de genom att låta frågan om rösträtten vänta tills faran om socialismen var över, därmed visade på sin ”politiska mognad” (Bokholm 2008, 31). Generellt kan en säga att högerkvinnorna ansåg frågan om kvinnlig rösträtt underordnad, medan den för vänsterkvinnorna både ansågs principiellt viktig men också som ett medel för att skapa det samhälle de strävade efter (Bokholm 2008, 42).

Kvinnor och män ansågs ha olika platser i samhället. Männens plats var det offentliga, medan kvinnornas plats var i hemmet. Genom att låta kvinnan ta plats i det offentliga skulle hennes naturliga förmågor till omhändertagande bli fördärvade. Om kvinnan blandade sig i politiken befarades kvinnans intuitiva intelligensen angående skötseln av hemmet att helt gå förlorad. Det fanns också en rädsla för att politiken skulle dras in i hemmet och genomsyra den helgade friden som fanns där. Det värsta tänkbara resultatet av detta ansågs vara risken för att familjen helt skulle falla sönder då familjen sågs som samhällets fundament. (Bokholm 2008, 127)

Argument som byggde på föreställningar om den kvinnliga naturen kan delas upp i positiva och negativa argument i fråga om synen på denna natur. De negativa byggde på att kvinnor var olämpliga för politiken eftersom de var opålitliga och irrationella, till skillnad från männen, en syn som hade stöd inom dåtidens vetenskap (Bokholm 2008, 128). Kvinnor ansågs helt enkelt inte ha något att bidra med inom politiken på grund av sin annorlunda natur och samhälleliga underställning. Det menades också på att kvinnorna faktiskt inte själva brydde sig nämnvärt om rösträttsfrågan eller rentav inte ville ha rösträtt, och att rösträttsrörelsen därför inte var representativ för kvinnor i allmänhet (Möller 2011, 84).

Det fanns också ett motstånd som grundade sig på en mer positiv kvinnosyn, där kvinnan fortfarande ansågs ha en annan natur men att denna också ansågs värdefull för samhället. Men denna natur kom inte till sin rätt inom politiken i den ”verkliga” offentligheten, det vill säga riksdag och regering. Däremot sågs kvinnan kunna bidra i frågor som rörde kommunen, då dessa frågor kunde ses som en förlängning av frågorna som rörde sådant som fanns i hemmet. Inom kommunen fanns det möjlighet att engagera sig i frågor om bland annat sjukvård, skola och äldre, frågor som sågs kunna gynnas av ett kvinnligt tänkande. Men att blanda sig i politiken på andra områden sågs som opassande och väsen fördärvande.

Kvinnors arbete ansågs enligt detta sätt att resonera vara lika viktigt som männens för samhällets fortbestånd (Bokholm 2008, 127-128). Här kan en se en viss likhet med resursargumenten som anfördes för den kvinnliga rösträtten. Kvinnor och män anses i båda sätten att resonera vara väsensskilda och ha olika förmågor för att hålla samman samhället. Skillnaden är att förespråkarna av rösträtt anser att dessa förmågor kan göra nytta inom den offentliga sfären, medan motståndarna ansåg att dessa förmågor gör bäst nytta i hemmet, och dessutom försvagas om kvinnorna börjar ägna sig åt politik istället.

Kvinnor mot kvinnlig rösträtt – vilka var de

Det bildades aldrig någon organiserad motståndsrörelse från kvinnornas håll mot den kvinnliga rösträtten i Sverige, utan antirösträttskvinnorna uppträdde isolerat (Bokholm 2008, 24). En förklaring till detta kan vara att dessa kvinnor förespråkade att kvinnor inte skulle ta plats i det politiska livet, vilket förstås också gick emot att de själva skulle göra detta (Bokholm 2008, 120-121).

Generellt för kvinnorna som vände sig emot kvinnlig rösträtt kan dock sägas att de tillhörde högre klasser (Bokholm 2008, 120) och att de stod åt höger. Ett av de främsta argumenten mot kvinnlig rösträtt var ju att det skulle leda till socialism, något som givetvis måste ha bitit ganska löst på vänsterkvinnorna inom rösträttsrörelsen.

Det är tydligt att argumentationen emot kvinnlig rösträtt främst riktade sig till borgerliga kvinnor, och inte till kvinnor som sympatiserade med vänstern.

Diskussion

Varför väljer en då som kvinna att ställa sig emot att en själv ska ha politiskt inflytande? Först och främst så ska en förstå att det låg väldigt mycket i tiden att uppfatta män och kvinnor på de sätt som antirösträttskvinnorna gjorde. Att denna uppfattningen, med mannen som försörjare och kvinnan som hemmets själ kunde komma att lösas upp av att kvinnor skulle få rösträtt och därmed inflytande över sin egen ställning i samhället ansågs hotfull.

Detta hot om att kvinnorna, om tillfälle gavs, skulle använda sin politiska makt för att bryta sig ut ur hemmen och stärka sin ställning gentemot mannen går dock illa ihop med antirösträttskvinnornas andra argument om att kvinnor inte behövde rösträtt då de ändå inte ville ha den.

En annan intressant motsägelse i antirösträttskvinnornas argumentation är att de underkänner sin egen förmåga till politisk tänkande samtidigt som de faktiskt tar plats inom och försöker påverka den politiska arenan. Uppenbarligen måste de ha ansett sig kapabla att resonera kring och uttala sig om politiska frågor trots sitt kön.

Att mena på att frågan om kvinnlig rösträtt var en kamp mellan kön kan lätt bli en förenklad bild av hur det egentligen förhöll sig. Frågan var inte bara en fråga om kvinnors rättigheter i förhållande till män utan blev också en fråga om höger eller vänster. Motståndet mot kvinnlig rösträtt kom in i det sista kom från första kammaren, där främst högern fanns representerad (Bokholm 2008, 57). Att som högerkvinna ta ställning för kvinnlig rösträtt var inte okomplicerat, eftersom en då gick emot högerns allmänna hållning i frågan och stödde en reform som ansågs göra stödet för socialism större.

Inte heller idag så är feminism en fråga som är befriad från övrig politisk hemvist, utan jämställdhetspolitik kan skilja sig väldigt mycket åt från höger till vänster. Även om det finns feminister i så gott som alla politiska läger så har olik feminister olika uppfattningar om hur jämställdhet ska uppnås och hur långt frågan ska dras beroende på andra politiska uppfattningar. Det är viktigt att inte bara betrakta jämställdhetsfrågan som en fråga om kvinnors intressen kontra mäns intressen, utan även se hur andra värderingar spelar in. Med detta i åtanke så har man möjlighet att få en djupare förståelse för det motstånd som fanns mot den kvinnliga rösträtten från kvinnor själva.

Litteraturförteckning

Möller, Tommy. 2011. Svensk politisk historia. Upl. 2;1. Lund: studentlitteratur AB.

Bokholm, Sif. 2008. I otakt med tiden. Stockholm: Atlantis.

Trafikmaktordningen.

För ett par veckor sedan när jag kom till Uppsala med tåget och skulle hämta ut min cykel på cykelparkeringen så låg det en stor jävla snöhög mitt i den. Detta utgjorde alltså en ganska stor blockering på det enda ställe en faktiskt kunde få ut sin cykel. De har alltså plogat men någonstans i detta bestämt sig för att lägga ner och lägga en fet snöhög mitt bland cyklarna istället. Detta hade såklart aldrig inträffat om det var en bilparkering.

Väglaget överlag i Uppsala är för övrigt verkligen uselt, och då är det ändå en stad där folk cyklar mycket. Till vägen till där jag bor, som är typ 20 minuter från centrum med cykel, finns det en cykel-/gångväg som är ganska lång. Detta är liksom ingen liten väg, utan det är många människor som cyklar eller går denna sträcka dagligen. Där har de inte behagat ploga ordentligt vilket leder till att delar av denna sträcka är så gott som omöjlig att ta sig fram på och väldigt lätt att halka på. Och detta har liksom varit läget hela vintern, inte bara några enstaka tillfällen. De har alltså inte bemödat sig med att ploga en av Uppsalas mest trafikerade cykel- och gångvägar på hela vintern.

Nu cyklar jag i vilket fall som helst, vilket är förenat med en ganska stor säkerhetsrisk och dessutom tar mycket längre tid när en måste hålla nere tempot hela tiden i risk för halka. Att gå skulle ta ungefär tre gånger så lång tid och att ta bussen skulle vara dyrt, så jag halkar fram. Än så länge har jag inte skadat mig, även om jag halkat ganska illa några gånger.

För övrigt tycker jag att den som är intresserad av trafikfrågor borde läsa denna artikel om subventioneringen av bilismen och om hur mycket ilska det möter när bilismen hegemoni som det högst prioriterade trafikslaget utmanas:

I Stockholm har trafikborgarrådet Ulla Hamilton vittnat om vreden som hennes cykelsatsningar skapar, cykelbloggare skriver om hur glasflaskor medvetet krossas i cykelfälten och själv har jag mejlkorgen full av ilskna bilister varje gång jag skriver om trafikfrågor.

Ett argument som ofta dyker upp är att bilister betalar någon slags extraskatt och därför har de minsann rätt att ta mycket mer plats. Förutom att skatten knappast väger upp bilismens kostnader så tycker jag att detta argument är jättekonstigt av andra skäl. Det är ju inga konstigheter i att beskatta saker och ting som är samhällsskadliga lite extra mycket och satsa pengarna på mindre samhällsskadliga alternativ, det är ju bara ett rimligt agerade. Klart det ska kosta mer att göra något som förstör miljön mer än de möjliga alternativen. Dessutom så är ju bilister ofta mer välbärgade, så det blir bara lite extra progressivitet i skatteskalan.

Och som alltid när jag skriver om sånt här fokuserar jag främst på människor som har tillgång till andra fortskaffningsmedel. På lång sikt ska såklart kollektivtrafiken byggas ut så den omfattar så gott som alla, men idag är vissa tyvärr beroende av bil, och det är ju inte deras fel.

Kvinnodagen och så.

Idag är det ju internationella kvinnodagen! Dagens till ära kommer jag sura lite extra över patriarkatet och delta i ett panelsamtal om att ta plats som kvinna på internet på Helenes krog & bar vid Mariatorget. Vore kul om ni vill och kan komma, i så fall måste en attenda på facebook eller OSA till fanvadfittigt@gmail.com.

Har förresten inte skrivit något inlägg om att det finns en internationell mansdag eftersom jag kallt räknar med att alla mansrättsaktivister bemödar sig med att googla innan de kommer hit och mopsar sig. För inte kan det väl vara så att ni skiter fullständigt i om det finns en mansdag eller inte och bara drar till med det för att ha en ursäkt att slippa tänka på kvinnors rättigheter en dag om året. Nej, tänkte väl det.