Flytt.

IMG_20130303_101429

Anledningen till tystnaden som rått har varit att jag och Isak har flyttat i helgen. På samma dag klarade vi av båda Ikea och att köra hela flyttlasset, visserligen bara några hundra meter men fortfarande en jävla massa bärande då vår nya lägenhet ligger på högsta våningen och det saknas hiss.

Nu känns det i alla fall hur bra som helst. Skönt att ha sitt eget hem som en rår själv över. Visserligen är det Isak som står på kontraktet, men vi bestämmer det mesta tillsammans. Förhoppningsvis slipper jag flytta igen på ett par år nu.

Hur en vinklar en debatt.

I min lärobok finns en text om aktuella debatter i svensk politik. Delen som handlar om vinster i välfärden pryds av rubriken Är det fult med vinst inom välfärdsområdet?

IMG_20130227_185154

Det är inte helt ovanligt att  debatten kring vinster i välfärden kommer att handla om huruvida det är ”fult” eller inte, alltså tabu. Detta är en så puckad vinkling av debatten, som såklart tjänar högerns intresse. De har allt att vinna på att det framstår som en fråga om normer och tabun huruvida en är för vinster i välfärden eller inte.

Mitt motstånd mot vinstuttag i välfärden handlar liksom inte om att jag tycker att det är ”fult” utan om att jag tycker att pengarna ska gå dit de hör hemma, alltså till bättre kvalitet och högre löner för de som utför arbetet. Det är inte en fråga om moral utan en fråga om vad jag tror fungerar för att skapa en bättre välfärd. Om det fanns belägg för att välfärden blir bättre av vinster så hade jag kunnat vara för det, men så som det verkar så är det inte så.

Genom att ställa frågan på det här sättet så får en det att framstå som en debatt mellan moderna människor som inte hålls tillbaka av gamla normer inom politiken och bakåtsträvare som inte vill göra saker bättre helt enkelt för att det är tabu. Personerna som är för vinster i välfärden framstår som progressiva och pragmatiska, och de som är emot framstår som mossiga moralister.

Den som gör anspråk på någons slags opartiskhet ställer inte frågan om vinster i välfärden på det här sättet. Frågan rymmer en premiss om att debatten främst handlar om vad som uppfattas som ”fult” och inte och inte en fråga om kvalitet, effektivitet och så vidare.

Inte ett särskilt seriöst sätt att adressera frågan som ligger till grund för en av de viktigaste samtida politiska debatterna i Sverige i en lärobok.

Kom och se mig svamla om hur en tar plats på internet som kvinna den åttonde Mars.

Den åttonde Mars ska jag fira genom att medverka i ett panelsamtal kring att ta plats på internet som kvinna. De som anordnar detta event är poddarna Fan vad fittigt och Vreden och det hela tar plats på Helenes Krog och Bar som ligger vid Mariatorget i Stockholm. Förutom samtalet jag ska medverka i så kommer det att hållas ett om podcasten som feministiskt verktyg och ett om hur vi kan använda internet för att vända debatten.

Jag tycker det känns jätteroligt att få vara med alla balla feminister, och jag hoppas såklart att så många som möjligt av er kommer och kollar när jag svamlar. Jag är även väldigt nervös eftersom talet verkligen inte är mitt främsta uttryckssätt och för att det kommer vara en massa balla personer där och gud jag dör.

Nåja, det blir säkert kul. Kom dit om du kan och vill! Här finns facebookeventet för den som vill stå på listan (det måste en göra för att komma in tydligen, men det är gratis) eller så kan ni mejla till fanvadfittigt@gmail.com att ni kommer.

Lite mer om studier.

IMG_20130218_081834

Jätteintressant att läsa vad ni har att säga om era utbildningar tycker jag! Fyll gärna på med mer.

Vill förtydliga en sak bara: jag tycker egentligen inte att det är konstigt att utbildningarna i humaniora och samhällskunskap har mindre resurser per elev. Givetvis är det billigare att bedriva utbildning som mest bygger på föreläsningar och diskussioner än att hålla sig med dyr labutrustning och liknande, och det tycker jag är helt i sin ordning.

Problemet är när det blir så mycket nedskärningar att det inte går att upprätthålla en bra nivå. Jag känner till exempel nu att utbildningen främst är ett sätt att:

  1. Få tid till studier, eftersom jag får studiemedel.
  2. Examinera mig så att jag har mina kunskaper på papper.

Den undervisning som universitetet erbjuder är liksom inte det mest centrala i det hela.

Nu menar jag såklart inte att jag bara ska sitta och bli matad med det hela och inte behöva anstränga mig själv, men jag tycker att det är jätteviktigt att elever får ordentlig handledning och detta finns verkligen inte. Det blir ju också enklare att en själv sackar efter då en inte känner att det finns anledning att läsa in allt en borde.

Nåja. Detta om detta.

Hur nedskärningarna påverkar min utbildning.

Just nu läser jag alltså statskunskap, vilket ingår i samhällsvetenskapliga ämnen. Som ni kanske vet så har samhällsvetenskapen stått inför stora nedskärningar på senaste tiden, och jag tänker berätta lite om hur det har påverkat min utbildning.

När en läser statskunskap, och samhällsvetenskap generellt får en anta, så har en både föreläsningar och seminarium. Ofta har vi ett upplägg där vi har några föreläsningar i början av veckan, sedan ett par lediga dagar då vi kan läsa in kurslitteraturen och sedan har vi seminarium där vi ska diskutera ett antal frågor som relaterar till kurslittearturen. Seminarierna är dels en del av examinationen, men också ett sätt att lära sig saker och få djupare förståelse för det en läser. Att diskutera texter med varandra under handledning av en utbildad statsvetare gör såklart att en kan räta ut en massa frågetecken, få nya perspektiv och så vidare, på ett sätt en inte kan få på föreläsningarna.

Föreläsningarna är ofta ganska matiga och det finns inte mycket tid för frågor och diskussion, så seminarierna är väldigt viktiga för att få informationen att sjunka in ordentligt.

På min utbildning har de emellertid, på grund av nedskärningar, behövt dra ner på seminarietiden markant. På förra kursen i politisk teori som mer eller mindre kretsar kring diskussion så hade vi en seminarietimme i veckan, vilket alltså med akademisk kvart motsvarar 45 minuter. I denna kurs har vi bara två seminarier på hela kursen, varav ett är ett Pm-seminarium där vi alltså bara kommer att opponera på våra egna texter, och inte diskutera kursinnehållet.

Både min seminarielärare och min huvudsakliga föreläsare på denna kurs har sagt att detta är alldeles för lite egentligen och att det påverkar kvaliteten på utbildningen mycket. Och det kan jag verkligen tänka mig, för jag har uppfattat seminarierna som väldigt effektiva när det kommer till att lära sig saker.

Det som känns så jävla onödigt med det här är att det knappast kan vara särskilt kostsamt att få in några fler seminarietimmar.Det som krävs är ju i princip bara tillgängliga seminarielärare. I förhållande till Sveriges ekonomi så lär detta vara struntsummor, så även i förhållande till var undervisning i naturvetenskapliga ämnen som ju kräver labutrustning och så vidare kostar.

Men kvaliteten på utbildningen blir verkligen lidande på grund av detta, och det är så jävla dumt när en tänker på att såväl samhället som eleverna investerar en massa i utbildningen. Så mycket för kunskapsnationen Sverige.

Vg!

IMG_20130215_133548

Jag fick Vg på min promemoria som jag lagt ut här! Visserligen med ett minus, men jag är ändå väldigt nöjd, eftersom det är den först Pm jag skriver helt själv.

Kritiken jag fick var att jag hade haft för lite analys. Detta kom verkligen som en överraskning då mitt problem snarast brukar vara det motsatta, att jag svävar ut för mycket i analys och struntar i att skriva en massa saker som jag tycker är självklara, så det känns som ett rätt okej problem att ha.

Läget.

419Hejhej.

Jag har varit lite upptagen på grund av tentaplugg och Pm-skrivning, varför jag varken pallat skriva vettigt eller svara på kommentarer såsom sig bör. Just nu skriver jag Pm om feministiskt kritik av liberalismen, som jag hade tänkt att lägg ut här sen för den som vill läsa.

Efter Pm-skrivning står följande inlägg överst på min ”att göra”-lista:

  1. Kommunism.
  2. Mental hälsohets.
  3. The sexy lie.

Det blir kul!

Studentekonomi.

Just nu studerar jag heltid och tar fullt studiemedel. Det innebär en inkomst på lite mindre än 9000 kronor i månaden. Jag jobbar inte vid sidan om, för heltidsstudier är faktiskt heltid, och att arbeta kräver en massa tid och energi, inte bara när en är på själva jobbet utan även för att söka jobb, passa ihop arbetstiden med föreläsningsschemat och så vidare. Föreläsningarna är inte schemalagda på samma sätt varje vecka utan detta skiftar. Det är klart att jag skulle kunna jobba, men detta på bekostnad av både studier och fritid. Och fritid är något jag faktiskt tycker att en som student är berättigad.

Min ekonomi går ihop ganska bra. Detta beror på en mängd olika faktorer. Jag varken dricker eller röker, jag äter huvudsakligen veganskt vilket är billigt, jag behöver sällan uppsöka vård, jag har haft turen att kunna köpa min ganska omfattande kurslitteratur begagnat, jag har underbara föräldrar som hjälpt mig med flytt och dessutom köpt mycket av de saker som behövts till den, jag har en av de billigaste hyrorna en kan ha i Uppsala, jag har dessutom en masa sparpengar från innan, vilket beror på att mina föräldrar sparat åt mig och en trygg ekonomisk situation i hemmet där jag inte behövt betala hyra under tiden jag jobbade. Allt detta sammantaget gör att min ekonomi fungerar ganska bra.

En sak som folk sällan har i åtanke när det diskuteras studentekonomi är att en som student också måste få sommaren att gå ihop ekonomiskt. Att använda sina knappa niotusen till att inte bara överleva utan dessutom lägga upp en buffert för att kunna överleva två månader utan inkomst är knepigt om en inte har en jävligt billig hyra.

”Men sommarjobb/sommarkurser då?” kanske någon undrar. Rörande jobb så vill jag bara fnysa. Vet ni hur arbetsmarknaden ser ut? Det är inte som att arbete är något en skaffar sig i en handvändning, speciellt inte ett arbete som en kan vara säker att en får en rimlig inkomst från. Dessutom så är det så att även om en mot förmodan skulle lyckas få ett jobb blir lönen uppskjuten en månad, om inte två som ju gäller vid timanställningar (om jag inte minns fel). Detta gör att det ändå blir jävligt kärvt att få in pengar under sommaren, även om en skulle lyckas få jobb. Vidare så måste jobben börja sökas innan sommaren tar vid, vilket även det tar tid och fokus från studierna. Gällande sommarkurser så är det verkligen inte alla som har möjlighet att läsa kurser som är till hjälp i deras utbildning.

Om jag hade haft möjlighet att hitta sommarjobb så hade jag såklart tagit den, på samma sätt som jag hade tagit sommarkurser om det hade gått några som är till nytta i min examen. Men det känns dumt att ta studiemedel för kurser en inte kommer att ha någon nytta av, bara för att klara livhanken. Som tur är så behöver jag inte göra detta, eftersom min ekonomi fungerar, men det finns många som inte har samma tur som jag.

För många kan nog studentekonomin gå ihop bra i teorin, bara allt går som det ska. Alltså om en inte lägger pengar på diverse nöjen och framförallt om en aldrig blir sjuk eller är med om olyckor. Men folk blir sjuka, och folk är med om olyckor. Många personer hamnar till exempel i situationen att de av olika skäl misslyckas med att ta sina poäng, och sedan blir tvungna att börja jobba eftersom de inte kan få Csn, och därför inte lyckas ta någon examen. En massa studietid kastad i sjön! Detta är såklart en större risk för den som inte har möjlighet att få ekonomiskt stöd hemifrån om det krisar. Som student har en en karenstid på 30 dagar, det vill säga det tar 30 dagar innan anmäld sjukdom tills att en får sjukersättning istället för studiemedel. En hel månad av Csn som går till spillo! Dessutom är det väldigt många studenter som inte känner till att de har rätt att sjukskriva sig, vilket skapar ännu mer problem. Jag vet fan inte en enda student som anmält sig sjuk från och med första dagen. Vidare så går det inte att sjukskriva sig på halvtid som studerande, vilket såklart är ett stort problem för människor som på grund av olika funktionsnedsättningar inte klarar av att studera heltid. Är studier inget för dem?

Under en utbildning som är kanske tre eller fem år lång så är det mycket som kan gå snett. En kan missa att ta några poäng av olika skäl, en kan bli sjuk och så vidare och så vidare. Som ni kanske känner till är det väldigt svårt att gå på till exempel socialbidrag samtidigt som en fixar det sista på sina studier. Det är alltså en stor risk att människor som av olika skäl får förhinder över huvud taget inte lyckas slutföra sina studier, och vad är detta om inte ett enormt jävla slöseri med kompetens? Jag menar, både dessa personer och samhället har ju pumpat in en massa i att utbilda de här människorna, och sedan så kastar en det bara i sjön eftersom det har gått snett någonstans på vägen. Detta är dels ett problem rent praktiskt, men det är också ett problem eftersom det skapar en jävla massa oro hos många studenter, oro över hur de ska få ekonomin att gå ihop. Denna oro tar en massa fokus från det en borde fokusera på som student: studier.

Detta tydliggör också att möjligheterna till studier inte är så fritt för alla som många vill påskina, utan fortfarande är en klassfråga i allra högsta grad. Personer som har möjligheter till ekonomisk hjälp hemifrån om något går snett, eller rentav har ett sparkapital att ta från, riskerar inte att hamna i knipa på samma sätt. Dels kan dessa personer fokusera på studierna bättre eftersom de slipper oroa sig över ekonomin eller ta jobb vid sidan av. Även om en kanske missar några poäng så går det att ta igen dem om en har sparade pengar att leva på under tiden. En behöver inte hamna i en situation där en måste plugga 200 %, jobba och plugga samtidigt eller leva på svältgränsen för att kunna ta ut sin examen.

Det finns så jävla mycket som kan gå snett i livet, och detta gäller såklart även för studenter. Alla studenter är inte högfungerande, alla klarar inte av heltid, alla har inte föräldrar som n hjälpa dem ekonomiskt och så vidare. Detta är viktigt att förstå när en talar om studenters ekonomiska situation.

IMG_20130131_135059

Mycket av informationen i detta inlägg är tagen från denna rapport från Saco om studenters ekonomiska villkor. Läs den här!