Kategori: Vardag

En nationalekonomilektion.

Tisdagens lektion alltså.

Vi gick igenom varför handel uppstod och hade ett exempel med två personer, Adam och Eva, som var på en öde ö tillsammans där det fanns två olika resurser, bär och fisk. Vi skulle enligt olika värden på hur mycket bär respektive fisk de kunde samla ihop per tidsenhet komma fram till varför handel är så jävla maxat. Föreläsaren ”skämtade” (högst oklart) om att exemplet skulle vara jämställt på något vis och jag ba: men vem fan bryr sig om exemplet är jämställt när mindre än tio procent av professorerna är kvinnor?

Sedan så sa personen som satt bredvid mig typ: ”detta exempel är orimligt på grund av att det inte tar den tiden att samla ihop så mycket bär” och jag ba: ”men hela exemplet är orimligt för det finns inte en enda människa som skulle agera såhär om hen hamnade på en öde ö tillsammans med en annan”. Personen jag snackade med ba: ”jo, jag skulle”. Alltså, jag antar att hen drev men jag tyckte bara det var så lustigt att hen reagerade över en orimlighet i exemplet, men att det inte var den gigantiska orimligheten i att två personer på en öde ö skulle välja att bedriva handel snarare än att bara samarbeta med varandra.

Exempel av denna typ tenderar ju att vara orimliga eftersom man måste förenkla till den graden, så jag brydde mig inte om det till att börja med. Jag bara tycker att om man reagerar på en orimlighet så bör det inte vara den.

Jag har det bra nu.

Idag har jag cyklat två mil till Fiby urskog (och två mil tillbaka såklart), som tyvärr inte var en riktigt urskog utan brukades lite nån gång på 1700-talet, tillsammans med Isak (en av mina lägenhetskamrater). Är så jävla nöjd med hela projektet samt mig själv.

Det känns verkligen som att flytta till en annan stad och plugga var precis vad jag behövde. Nu gör jag faktiskt saker dagligen, träffar människor som är intressanta, läser och så vidare. Jag känner mig produktiv, jag är produktiv.

Så ja, jag ville väl mest säga att jag har det bra nu. Så ni vet.

Läget i Uppsala.

Så hur är det i Uppsala?

I dag hade jag min första lektion. Då gjorde jag följande observation:

Men det var ände helt okej för det var ganska lättfattligt och verkade ändå finnas vissa värda personer.

Utöver det så har jag skrivit upp mig på en grundkurs i Yoga för att finna mitt inre lugn, som dessutom var svindyr. Berättigade det med att när jag funnit mitt inre lugn så kommer jag inte behöva köpa kläder. Jag ska också försöka få in en fot i kårradion och kårtidningen, speciellt att sända radio vore skitkul!

Jag trivs jättebra i mitt nya hem. Bor med likasinnade och trevliga människor som är intresserade av spännande saker.

Sedan har jag inte riktigt lyckats skaka av mig min ständiga oro inför framtiden, men jag jobbar på det. Även om den i mångt och mycket är befogad med tanke på hur prekär situationen för många akademiker är så är det jävligt onödigt.

Spegelfri zon.

När jag flyttade in i mitt nya ”rum” så skulle jag bestämma om min garderob skulle vändas inåt eller utåt min del (det är en del av vardagsrummet som avgränsas med bokhyllor och garderob). Efter ett tag kom jag fram till: nej. Anledningen: garderoben hade en spegel på dörren och jag vill verkligen inte ha spegel på rummet. Jag har bott ett rum med en hel jävla spegelvägg ett år, sedan har jag bott i föräldrahemmet där jag också har en spegel med direkt anslutning till sägen.

Det är inte så att jag är missnöjd med mitt utseende, jag trivs ganska bra med det. Inte heller är det så att jag inte bryr mig, det vore lögn att säga det. Men det är så skönt att slippa denna ständiga påminnelse om hur man ser ut. Jag har ingen lust att ständigt vara självmedveten längre, jag vill ha en spegelfri zon helt enkelt. Nu kan jag välja när jag har lust att kolla mig i spegeln och så kan jag bekvämt strunta i hur jag ser ut resten av all tid.

Borde ta och finna mitt inre lugn.

Sitter och hänger i mitt nya rum i Uppsala och är nervös. Jag börjar plugga på måndag och på fredag är det någon slags invigningsgrej. Känner mig totalt oförberedd på detta, även fast jag vetat att jag ska plugga i typ ett halvår.

Jag är bäst på det här med att bygga upp trygghetsbubblor som sedan känns helt omöjliga att lämna, och bäst på att oroa mig. En normal person hade kanske tänkt att nu vet jag vad jag ska göra för tre år framöver, men jag oroar mig redan för jobbsituationen efter att jag tagit en kandidat. Gud, borde verkligen ta och typ meditera och hitta mitt inre lugn.

Djurparker och vegetarianism.

För en vecka sedan var jag med min lillasyster på Skansen. Jag tänkte att det skulle vara typ som vanligt, men till min förvåning kände jag så fruktansvärt dåligt samvete under hela besöket. Jag tänkte på alla dessa stackars djur som måste leva sina liv i fångenskap bara för att några osnutna ungar ska komma och knacka på glasen.

Överlag har jag under det gångna året reviderat min inställning till djurrätt. Från att ha sett det som en relativt obetydlig fråga till att den har växt mycket i mina ögon rent filosofiskt. Jag har länge övervägt vegetarianism, men skippade det i Belgien eftersom jag bodde i en annan familj och har inte orkat ta tag i det under tiden jag varit hemma i Stockholm. Från och med i morgon kommer jag dock att bo tillsammans med en vegan, vilket nog kommer underlätta saken betydligt.

Innan så hade jag väldigt lätt för att undvika att äta vissa saker, idag känns det mycket svårare. Jag tror det beror dels på bekvämlighet men också på många dåliga erfarenheter från bantningsprojekt förtäckta i någon slags hälso- eller experimentlusta. Jag tror dock ändå att det är läge för mig att börja överväga en mer hälsosam kost, och vegetarianism känns som en bra grej att börja med.

Menskoppssnack.

Många undrar om det inte kan vara svårt att få ut menskoppen. Jag har aldrig haft spänningar eller liknande i underlivet, något jag tänker mig ofta försvårar, speciellt om man är nervös. Jag har i alla fall inte haft några problem med att få ut den, utan tar bara tag i undersidan. Visst blir man lite blodig om fingrarna, men det är ju verkligen inget problem om man har papper och handfat i närheten. Det viktiga är att slappna av och försöka hjälpa till med fittmusklerna. Jag tänker att den som är nybörjare borde försöka vara i ostressiga miljöer de första gångerna.

Överlag tror jag det finns ganska liten anledning till oro. Den som använder tampong tyckte säkert det var obehagligt i början för att den kan fastna och så vidare, men man lär sig.

Vidare har jag fått frågor om hur man vet vilken storlek som är rätt. Jag körde på standardstorleken och jag tror den funkar för de flesta, om man nu inte vet med sig att man är väldigt trång eller slapp. Jag tror att kvinnor som fött barn i regel rekommenderas en större kopp.

Vissa menar på att de har haft svårt att få upp den bra, och jag tror det beror på att vikningen som rekommenderas i bipackssedeln (i alla fall mig) är helt efterbliven. Jag tänkte fota den vikning jag kör på i morgon.

Livet.

Händer ju inte så mycket här, men desto mer i livet. Jag flyttade mina saker i helgen med hjälp av min pappa, på onsdag eller torsdag åker jag ner till Uppsala för att bo där. Allt känns så nytt och spännande. Jag har även lite planer på att dra igång frilans och hoppas på att kunna skriva för pengar innan nästa sommar, kanske går det om jag skärper till mig lite.

Det känns i alla fall bra att få börja göra något vettigt, efter dessa år av osäker anställning och slappt aupairjobb.

Menskopp är bäst!

Igår inleddes min andra mens med min menskopp! Dagen till ära kokade jag den för att den ska bli steriliserad. Nu har jag alltså använt min kopp under det dygn då min mens normalt är som rikligast och det har gått alldeles utmärkt. Jag sov med den i och på morgonen var koppen ungefär halvfull, jag som annars brukar behöva springa till toaletten för att det inte ska läcka blod på golvet (något jag för det mesta dessutom misslyckas med). Det har under dagen inte läckt en droppe, vilket det annars nästan alltid gör under de första dagarna av min mens.

Kontentan är alltså att menskopp är bäst!