Etikett: skansen

Djurparker och vegetarianism.

För en vecka sedan var jag med min lillasyster på Skansen. Jag tänkte att det skulle vara typ som vanligt, men till min förvåning kände jag så fruktansvärt dåligt samvete under hela besöket. Jag tänkte på alla dessa stackars djur som måste leva sina liv i fångenskap bara för att några osnutna ungar ska komma och knacka på glasen.

Överlag har jag under det gångna året reviderat min inställning till djurrätt. Från att ha sett det som en relativt obetydlig fråga till att den har växt mycket i mina ögon rent filosofiskt. Jag har länge övervägt vegetarianism, men skippade det i Belgien eftersom jag bodde i en annan familj och har inte orkat ta tag i det under tiden jag varit hemma i Stockholm. Från och med i morgon kommer jag dock att bo tillsammans med en vegan, vilket nog kommer underlätta saken betydligt.

Innan så hade jag väldigt lätt för att undvika att äta vissa saker, idag känns det mycket svårare. Jag tror det beror dels på bekvämlighet men också på många dåliga erfarenheter från bantningsprojekt förtäckta i någon slags hälso- eller experimentlusta. Jag tror dock ändå att det är läge för mig att börja överväga en mer hälsosam kost, och vegetarianism känns som en bra grej att börja med.

Det borde vara straffbart att ta upp polisens tid med fullständigt strunt.

Det här är ju bara för mycket. Någon har polisanmält grotescoschetchen ”bögarnas fel” för att det är ”hets mot folkgrupp”.

Herregud. Det är satir. Vad fan har vi för politiskt klimat när folk upprör sig så till den grad att de polisanmäler skiten. Det liknar lite anmälan mot ”mordhotet” på Per Gudmundson svenska satirikeruppropet.

Personligen kan jag verkligen bli upprörd över felplacerade skämt och dålig satir, men jag skulle liksom aldrig polisanmäla någon för det. Och allvarligt talat så kan jag inte tänka mig att personen inte fattade att det var satir, det är ju inte rimligt. De kördes av ett gäng komiker på allsång på skansen under Pride. Skulle allsång på skansen upplåta utrymme för böghets under prideveckan?

Den här personen måste ju lära sig att hantera sin intryck. Skriv en arg uppdatering på facebook eller något, men snälla ta inte upp polisens tid med fullständigt strunt. Jag är så trött på folk som använder polisanmälningar som något slags statement. Det om något borde ju fan vara straffbart.

Ni morsor är fan tusen gånger värre än alla ”unga tjejer” tillsammans.

Folk snackar ofta om hur ”unga tjejer” utsätts för så himla mycket press och att man inte borde sträva efter att vara så jävla duktig hela tiden, men alltså… morsor. Vad fan är felet på er egentligen?

Vad man än gör och tycker som mamma ska det utvärderas, dels av en själv och dels av alla andra morsor som verkar ingå i en gigantisk klubb för inbördes beundran och överdriven moralism.

Jag har en underbar jävla mamma, hon ställer upp, låter mig gråta i hennes knä, bakar supergoda bullar och hela köret. Det finns bara en sak jag hatar: att hon alltid ska sätta sina barn och sin man i första rummet. Visst, det är skitbra att bry sig om sina ungar och sin familj, men jag hatar fan självuppoffrande föräldrar. Ni är underbara som ni är, det räcker med att ni inte är galna, erbjuder en axel att gråta mot och hämtar oss från skolan när ni är små och framförallt att ni älskar oss. Ni behöver inte vara bäst, ni behöver inte laga de godaste bullarna, gå till skansen varje helg eller laga alla måltider hemma. Det är fan helt okej att ni bara slänger lite findus köttbullar i stekpannan då och då, eller att bara sitta en hel dag och kolla på tv.

För något väldigt viktigt när man är liten är att inte känna sig som en belastning, som något som tär på er och tar er energi, något som får er att må dåligt eller ert förhållande att knaka i fogarna. Tro mig, barn märker sånt. Kanske inte de allra minsta spädbarnen men jag har själv tidiga minnen från när jag tyckte att mamma ansträngde sig för mycket för mig, när jag förstod att hon åsidosatte sig själv för min skull.

Det är obehagligt med människor som gör kärleksfulla saker för att de känner sig tvingade till det. Sånt ska komma från hjärtat, inte från samhällets normer. Och jag tror att ni älskar era barn innerst inne och ni skulle nog ge dem alldeles nog med kärlek bara genom att göra vad som känns bra för stunden. Och då skulle ni kanske inte göra dem bortskämda eller skuldmedvetna, som man ofta blir om någon har offrat alldeles för mycket för en.