Kategori: Vardag

Maj 2011.

Jobbade på en supermysig skola ungefär en vecka.

Var med familjen på vår båt.

Och stannade på ett café på vägen hem.

Gömde mig och fotade i skogen bakom en skola jag hade en jättejobbig idrottslektion på.

Gick på promenad i mitt kvarter.

Gjorde en sömnstudie i närheten av Karolinska.

Gick på promenad med Clinton.

Demonstrerade mot prishöjningen på sl-kortet.

Blev full med Hilda.

Hämtade Boel på hennes skola.

Såg en regnbåge.

Fotade blommor på kvällen.

Åkte spårvagn hem från stora Essingen.

Var med Hilda vid ett övergivet hus.

Tack snälla rara för uppmärksamheten.

Väldigt kul med all positiv respons jag fick på videobloggen! Jag kommer garanterat göra fler för det var ju skoj och dessutom kul att utmana mig själv lite mer än vanligt. Jag har ju redan gått över typ alla spärrar vad gäller ämnen att skriva om men att spela in sig själv pirrade i magen.

För övrigt så vill jag säga att all den respons jag fått på sista tiden verkligen har gjort det så mycket roligare att skriva. Jag känner att min kreativitet har varit på högvarv i flera veckor vilket är underbart. Jag vill väl säga tack för att ni skriver så himla mycket snällt och så mycket som får mig att tänka till, det betyder verkligen något. Jag vet att jag kan vara usel på att svara ibland men det betyder verkligen något. Så ni vet.

Allmänt bloggtjafs.

Jag är fruktansvärt bakis och har störd huvudvärk. Har lovat mig själv att aldrig mer dricka i vanlig ordning. Nejmen allvarligt, jag blir nästan aldrig bakis eftersom jag dricker smart. Jag blir sällan skitpackad och jag slutar alltid dricka i god tid innan läggdags, dricker sjuka mängder vatten och så vidare. När det väl händer så blir jag alltid lika konfunderad över det faktum att det finns folk som lever såhär. Som dricker sig dyngraka varje helg och sedan är bakis resten av helgen. Fy fan vad tråkigt och menlöst.

Jag försöker mig på att formulera någon slags vettig kritik mot Size me och det går väl sådär. Vissa inlägg vill man lägga tid på och utforska sina tankar ordentligt, annat bara kastar man ur sig.

Jag har funderat lite på detta med videoblogg och kommit fram till att jag ska ta mig för det någon gång i veckan. Jag skriver det här så att jag inte kan fega ur sedan. Har även funderat på rena ljudinspelningar. Jaja, det kommer.

Nominera mig!

Tjatja. Jag tycker att det är läge att ni nominerar mig till blogawards. Jag vill gå på bloggala. Jag kan till och med tänka mig att köpa en ny klänning för att vara extra fin. Jag vill ha Kissies autograf. Jag vill hänga med alla coola bloggerskor och så vidare och så vidare. Här kan man nominera lilla mig! Jag tycker att typ provokatör, inspiratör samt guldpennan verkar fint.

Lösa tankar.

Bleh. Datorn kukade ur och jag hann inte spara det färdiga temat, vilket betyder att det kommer ta några dagar innan jag pallar göra om allt. Ska fixa textstorleken och typsnittet bland annat. Men är ändå sjukt nöjd med förändringarna redan nu. Har inte kommit mig för att fixa designen eftersom jag inte haft mitt program tillgängligt och inte kan ett dugg om hur man designar utan något visuellt program. Var så trött på headerbilden jag hade för jag såg så sur ut, ville ha en glad. Känner mig inte sådär sur längre.

Fick en kommentar om att jag kanske borde frångå bloggformen lite när jag skriver mina längre artiklar. Jag vet inte hur det skulle gå till rent visuellt, men ibland kan jag känna att jag producerar så jävla mycket inlägg som är av väldigt skiftande ämne, längd och kvalitet att det kanske inte är optimalt som det ser ut idag. Till exempel om fotona kunde publiceras mer för sig. Samtidigt gillar jag att bloggformen känns lättsam just eftersom det är lite huller om buller. Nåja, nu är den snygg i alla fall och det är ju bra.

Omotiverade känsloyttringar.

Gud vad jag tycker att det är störigt att chatta med folk som gör smileys efter precis varje mening. Det är som folk som söker kroppskontakt under samtal utan anledning. Typ såhär: man sitter och snackar om någon sak och sen så ska ens sällskap typ lägga en vänskaplig hand på ens axel eller i värsta fall krama en! Herregud vad jag inte kan hantera sådana situationer, jag blir helt nipprig. Motsvarigheten till detta i text är att göra omotiverat många smileys, speciellt om de råkar vara den animerade typen som rör på sig.

Kan låta som en petitess men jag blir seriöst nervös av det. Jag tycker det är jättekonstigt med omotiverade känsloyttringar, fattar inte varför man ska syssla med det.

Antar att de flesta inte håller med mig här och jag menar inte heller att det är något man ska göra. Jag vill bara dela med mig av min syn på något andra verkar tycka är trevligt. Vad tycker ni om spontana och till synes omotiverade känsloyttringar, för det mesta yttringar av gillande?

Pengar.

Ibland tycker folk att ”pengar är till för att spenderas” och att det är onödigt att bry sig om att spendera sina pengar med omtanke om man har tillräckligt mycket för att slippa prioritera. Jag är i en sådan situation nu, jag har egentligen såpass mycket pengar att jag inte behöver fundera på hur jag ska spendera dem, men för mig är det viktigt att göra det ändå. Jag vill ha en ekonomisk livsstil av flera olika skäl, dels för att inte lägga mig till med dyra vanor till en framtid där det kanske kommer bli mer betydelsefullt för mig att hålla i slantarna, men också för att jag tycker att det känns bra för mig personligen att inte spendera så mycket pengar.

Jag har inget emot att konsumera, men jag vill att min konsumtion ska vara genomtänkt. Jag vill inte köpa ting som inte skänker mig långsiktig glädje eller nytta utan som bara ligger och skräpar, jag vill istället lägga mina pengar på saker som ger mig något på längre sikt. Detta är på sätt och vis synonymt med att ha en ekonomisk livsstil.

När jag shoppar så försöker jag att ta ordentligt med tid på mig och verkligen överväga mina inköp. Jag tror att det kommer göra att jag har mer glädje av pengarna jag spenderar på lång sikt. Jag köper inte saker jag inte vet att jag kommer använda mycket. Dessutom är det roligare att köpa något nytt och fint om man inte gör det så ofta och det ger tillfredsställelse att känna att man gör bra och genomtänkta köp.

Detta låter säkert skittrist och lillgammalt, men jag tycker att inställningen till pengar är viktigt både politiskt men också personligt. Det är en fråga om att lära sig göra genomtänkta beslut och slippa leva i stress över att man inte förmår prioritera och motstå sina köpimpulser, vilket jag tror ogenomtänkt konsumtion väldigt ofta leder till.

Dykarcertifikat.

När jag var liten så var havet typ det bästa jag visste, men så förlorade jag intresset som man ju ofta gör när man får annat att tänka på. Nu har jag i alla fall tänkt att jag ska kolla upp möjligheterna till att ta dykarcertifikat nästa sommar, hur mycket det kostar och så. Det vore fantastiskt att dyka vid korallrev, men det hade varit fint att dyka i svenska vatten också. Någon av er som gjort det eller vet hur det går till?

Trött som fan.

Mitt liv just nu alltså, så jävla miserabelt. Har inte kunnat sova ordentligt på flera nätter, hela min kropp kliar och jag mår skit. Försöker ändock få ordning på min dygnsrytm så har ingen lust att gå och lägga mig igen, men håller på att somna framför skärmen.

När jag flyttar hem så kommer det aldrig mer vara såhär tänker jag mig. Då kommer mitt liv vara en dans på rosor och jag kommer vara ständigt motiverad och utvilad. Det är i alla fall så min fantasibild av det hela ser ut.

Helt okej liv!

Efter att ha insett att jag inte alls har fyra månader kvar här som jag trodde innan utan snarare två och en halv så är jag lättad och på gott humör. Som det ser ut nu kommer jag dessutom att t mig hem genom att bila genom Europa och förhoppningsvis träffa Hannah i Danmark, vilket känns roligt. Förutom detta så ser det ut som att jag löst min bostadssituation i Uppsala i alla fall för de kommande sex månaderna och dessutom på ett mycket tillfredsställande sätt då jag troligen kommer bo tillsammans med minst två goda vänner.

Så ville mest skriva detta för att den som vill kan få glädja sig över min lycka alternativt sura för att jag inte är så förbittrad som jag brukar.