En till fotouppgift jag hade. Denna heter fem ord – fem bilder och gick som ni kanske förstår ut på att illustrera orden samling, egen, nära, kontrast och spegling på bild. Jag tycker mycket om samtliga bilder, speciellt ”nära” som jag publicerat innan.
Love this!
Bästa nyheten är tjejen som inte fick jobbet som receptionist för att hon hade finnar. Gott så, chefen var en idiot.
Men motivationen: ”kunderna kan tro att du har AIDS”.
Sen när fick man finnar av AIDS?
Apropå jobb: jag har en arbetsintervju i övermorgon. Håll tummarna för mig!
Klar.
Nu är jag klar! Jag tror inte ni kan ana lättnaden i att radera alla sina skoldokument från datorn.
Aldrig mer!
Lite eftermiddagsunderhållning.
Perspektiv.
Arbetsköpare borde lära sig hyfs.
Satan vad trött jag blir på arbetsköpare (med ”givare” så låter det som att de ger mig något för att vara snälla, vilket är falskt). Jag hade en så himla bra intryck på min första intervju: de ringde direkt efteråt, jag fick intervju dagen efter, och så ringde då fem timmar efter intervjun och gav besked. Skitbra och skittrevligt.
Nu har jag sökt lite mer jobb och jag blir så matt över att folk inte ens kan bemöda sig med att svara på mejl i en rimlig tid. Om de inte är intresserade eller om tjänsten är tillsatt kan de väl mejla och meddela det? Hur svårt kan det vara. Jag tycker att det är en aning respektlöst att lägga ut en förfrågan utan att följa upp alla som svarar.
Ja, arbetslösheten är hög om man ska vara glad om man får ett vikariat med en timlön på 50 spänn, alla under 25 är lata och odugliga, blah blah. Men jag skulle föredra om de i alla fall kunde uppbringa lite vanligt jävla hyfs.
Men den som är lite lagom komplexfull då?
Hanna Friden har ju som sagt skrivit en väldigt intressant krönika angående att anorektiska tjejer inte vill vara normala, apropå veckorevyns tilltag med att låta delar av redaktionen vika ut sig (för alla som tror att de blivit tvingande till det: det har dem inte!).
Jag och Hanna (inte Friden nu) har innan skrivit om att vanliga människor i regel framställs som just vanliga människor, det vill säga lite tråkiga och glåmiga, som på bloggen kroppsbilder. Detta är ingen kritik mot kroppsbilder, det är en skitbra blogg som jag personligen finner en viss hjälp i när jag får idéer om att jag är tjockast i världen. Däremot håller jag helt klart med i analysen att folk som lider av ätstörningar i regel inte blir mindre pepp på att svälta sig av vanliga människor som framställs på ett vanligt sätt, för ingen vill ju vara en vanlig tråkig typ.
Och det är ju det som är så bra med veckorevyns tilltag, för de visar liksom inte upp ”vanliga tjejer” på det sättet. De visar att vanliga tjejer kan vara ovanliga, sexiga tjejer. De visar att man inte behöver passa perfekt i mallen sig för att kunna vara snygg. Jag gillar verkligen det. Det är ju det som veckorevyn gjorde bra den här gången, de försökte för det vanliga att framstå som något åtråvärt. Och om det vanliga är åtråvärt har vi nog kommit en bra bit på vägen.
Sen kanske den som ligger långt långt nere i ätstörningsträsket blir mer peppad av det, jag vet inte hur jag skulle känna för jag har personligen inte varit så djupt själv. Jag har dock svårt att tänka mig att det skulle åsamka någon större skada med den typen av tilltag, jag tror att det är väldigt få som på grund av veckorevyn trillar djupare ner. Men det är klart att man måste behandla folk på andra sätt en genom att visa upp ”vanliga kroppar”, det tror jag inte att nån motsätter sig. Det ena utesluter dock inte det andra.
Däremot tror jag att majoriteten, alltså de som bara har lite småkomplex, kanske skippar ett mål eller ägnar lite för lång tid åt att dra sig i valkarna och är missnöjda sådär som folk är mest kan bli hjälpta av det. Jag blir inte hjälpt av just veckorevyn men av att ”piffa till” mig lite då och då, för då påminns jag om att jag kan vara snygg bara jag vill. Det är skönt att veta det.
Jag tror att det framförallt är dem veckorevyns kampanj riktar sig till. Alltså den helt vanliga mode- och skönhetsintresserade tjejen som gärna vill känna sig snygg inför sin partner eller sitt ragg eller bara i största allmänhet. För det är inte bara de riktigt sjuka som är problemet utan också att det finns så många som bryr sig lite för mycket om sina celluliter, utan att för den sakens skulle vara ätstörda. Man behöver inte alltid dra till med ytterligheterna.
Nu har den dagen kommit.
Ringde mina föräldrar för att kolla läget. Morsan svarar och ba: ”hoho, vi är i Sandhamn!”, med hemlighetsfull röst. Sjukt tänker jag.
Sen kommer det fram att hon och min farsa har hyrt ett rum. Hon fnissade mycket när hon sa det. De hade badat i ett såntdär jättestort utomhusbadkar också, dock inte nakna, sa hon besviket.
Och jag ba: så har den dagen kommit, när mina föräldrar ska återupptäcka varandra och sig själva. Sambakurs lär bli nästa steg.
Nu: dricka sjukt mycket sprit för att glömma…
Skogskyrkogården 2.
Hade som fotouppgift att fota ett ”reportage” från nån plats. Då jag bor 500 meter från skogskyrkogården så blev det där. Min lärare är galen, hon blir nervös om man inte fattar vad som är ”motivet”. Jag försökte: men hela bilden är motivet!
Visar upp några här i alla fall, så det inte ska vara i onödan.
Det bara måste finnas ett mer effektivt sätt att göra detta på.
Utanför mitt fönster pågår ett febrilt arbete med snöborttagning. En snubbe med grävskopa fyller på en lastbil med snö. Lastbilden rymmer ca 7 grävskopor. Sen kör de iväg och sumpar snön och återkommer en halvtimme senare. Jag undrar: var dumpas snön? Det kan ju inte vara i närheten med tanke på hur lång tid det tar för dem att komma tillbaka. Jag fattar inte varför de inte bara kan dumpa den uppe på nån gräsplätt (det finns många gräsplättar som omger husen). Men då skulle säkert nån efterbliven människa klaga för att de fick snö på ”sin” tomt (förvisso finns det väl folk som äger gräsplätten även om de flesta inte äger sig tomt, men nån måtta för det väl ändå vara på småborgerligheten). Orkar inte tänka på hur mycket effektivare allt hade kunnat vara istället.










