Väskan och klänningen kommer från myrorna, skorna från skopunkten. De hade faktiskt många fina sandaler, de har dessutom hållit i en vecka nu så de verkar ha skärpt sig med kvaliteten.
Jag älskar väskan, den är inte så jävla snygg men den rymmer alla saker jag vill ha med mig. Tungt för ryggen, men skönt att ha en ordentlig väska för en gångs skull.
För drygt en vecka sedan såg jag och Emanuel Mary and Max på bio.
Filmen handlar om en mobbad tjej som skickar ett brev till en slumpvis utvald person, som råkar vara den autistiska new york-bon Max. Deras brevväxling utvecklas till en djup vänskap och de får båda ut mycket av varandra. Jag tänker inte skriva mer om själva innehållet, för det skulle förstöra filmen, men den var verkligen otroligt fin. Animation var assnygg och historien väldigt söt och rörande, jag började gråta ca 5 ggr under filmen, men det har nog mer med mina hormoner att göra.
Max.
Jag älskar hur de skildrat Max i filmen, han ger verkligen en autistiskt intryck. I en scen blir han arg och skriver ”Jag känner en massa känslor just nu, nu ska jag lista de känslor jag känner i den ordning de känns mest”, fruktansvärt roligt och träffsäkert. Sen älskar jag hans ångestanfall och han sökande efter trygghet, det känns väldigt trovärdigt.
Marys mamma.
Mary.
De lyckas också bra med att skildra tragiken i historien på ett lättsamt och komiskt sätt, utan att det för den sakens skull förlorar tyngd eller blir svulstigt. Marys hemförhållanden är tragiska, men skildras med glimten i ögat, Maxs ångestattacker lika så.
Hursomhelst är det en film jag kan rekommendera.
På väg till tunnelbanan.
På västerbron.
Min altan.
Emanuel.
Jag vet inte hur gay det här är på en skala, men jag antar att jag får ganska mycket poäng. Jag älskar hursomhelst min nya kamera, och lär fortsätta bombardera bloggen med bilder.
En sak jag undrar över med det här med att Hultsfred läggs ned är om det verkligen är okej att inte betala tillbaks biljettpriset till dem som har köpt sina.
Alltså, när man köper en biljett så tycker man ju att det per automatik borde ingå ett avtal mellan den som köper och säljer, som innebär att man kommer ha tillgång till det man nu har köpt en biljett till. Nu vet jag att det är lite annorlunda när ett företag går i konkurs, men man tycker ju inte att det borde kunna hända att man betalar för en vara man inte får.
Problemet med Hultsfred, som jag förstått det, var att de växte sig för stora för sitt eget bästa. Bokade för dyra artister, hade för mycket folk vilket i slutänden leder till att det bara blir drägg och absolut ingen myskänsla (inte för att jag har upplevt ”mys” på festival någon gång, men det ska vara ett utbrett fenomen, om inte mys så åtminstone lite familjär stämning) samt att genuiniteten försvinner. Jag hade för mig att Hultsfred var en hårdrocksfestival, men bokningarna verkar inte stämma överens med det.
Fett sorgligt att de måste lägga ner på sitt jubileum som jag har förstått det. Vet dock inte hur mycket de fyller. Jag fäller en tår och håller en tyst minut över Sveriges dräggigaste och mest anrika festival, som jag faktiskt hade funderat på att åka till på skämt i år. Min pojkvän firade när han fick höra det eftersom det enligt honom är en Håkan Hellström-festival. Snubben vet uppenbarligen ingenting.
Fan vad det måste suga att bo i Hultsfred nu, dessutom. Vara kända för att ha haft Sveriges dräggigaste festival som dessutom inte ens gick runt. Snacka om en törn för självförtroendet.
Skön pryl, troligen tillverkad på Hultsfred. Vilken kulturarvsförlust.
Eller som det även kallas: egobild. Jag tyckte i alla fall att den var riktigt fin.
Det här tycket jag var roligt: Kissie har tydligen gjort en låt och det är väl inget fel med det, jag undrar mest hur fan man kan förvandla hennes röst till något som är vackert att lyssna på.
I alla fall kan man köpa låten och den kostar, hör och häpna, 29 spänn! Seriöst, vem fan betalar 29 spänn för en låt över internet, det är ju mer än vad man betalar per låt om man köper en fysisk skiva.
Detta är två koppar jag fick i studentpresent, bröllopskoppen hade jag förvisso önskat mig så det är okej, men jag fattar inte hur folk tänker när de ger mig, den orakade rabiata flat-feministen Fanny, en kopp med någon slags studentspextryck.
Eftersom det uppenbarligen går att utbilda sig till präst för sköna skattepengar, går det då att utbilda sig till imam för sköna skattepengar också? Att präst ens är ett ordentligt yrke övergår mitt förstånd, för mig är det typ något nåt jävla freak har som sin hobby. Hota lite skönt med helvetet och så.
Vad tycks om min nya frisyr?
