Apropå det jag skrev om igår med tjejer som ursäktar sig inför män när de pratar om till exempel mens. En annan sak jag stör mig jättemycket på är när kvinnor koketterar med hur mycket de pratar om äckliga saker när de är med andra kvinnor. Såhär kan det låta: ”vi kanske verkar söta nu men du skulle höra oss när vi är själva, då är det bara prutt och bajs hela tiden. Tihi”.
Till såna tjejer vill jag ba: upp till bevis! Jag vill bara att de ska äckla loss ordentligt.
Jag misstänker att Hugo Rosas prickar av rätt många av de här. Vad tror ni?
En grej som är så jävla tröttsam är brudar som måste skryta om hur många killkompisar de har och hur tighta de är med dem och hur kul de har och hur mycket de kan kommunicera på samma nivå.
Man ba: du är över tio år gammal, du borde ha kommit ifrån uppfattningen att kön är en avgörande grej i vänskapsrelationer.
Veckorevyns nya tilltag size-hero som jag innan skrivit om här har fått många reaktioner, bland andra Daniel Nordströms helt efterblivna. I tidningen viker redaktionsmedlemmarna ut sig, omslaget pryds av en överretuscherad Molly Sandén och ett löfte om att få reda på hur hon fått sin drömkropp.
Den konstigaste reaktionen måste vara Alex Schulmans, som klagar på att Veckorevyn minsann inte alls vill göra något åt problemet utan bara vill tjäna pengar genom att utannonsera den nya ”bli smal”- metoden LYS* på omslaget tillsammans med text som utlovar tips om hur Molly fick sin perfekta kropp. Som jag förstått det så är LYS*-metoden i själva verket retuschering om omslagets syfte är att få läsaren att tänka till över sina ideal, när de blir besvikna för att ingen verklig supermetod presenteras. Jag tycker det är skitsmart! Ärligt talat, jag hade lätt tänkt till om jag köpt tidningen på grund av de rubrikerna.
Att veckorevyn vill tjäna pengar är knappast en hemlighet, men det förhindrar inte att de kan göra ett bra jobb och att de har ett visst engagemang i det. Ungefär som om allt kommersiellt per praxis skulle vara dåligt på något vis. Som om jag skulle säga: ”Paradise hotel eller Skynda att älska är inte bra, Alex Schulman vill ju bara tjäna pengar!”. Det är en självklarhet, men det kan vara bra underhållning för det!
Pyttis skriver också om det och tycker att det är fel att de har satt en retuscherad tjej på omslaget, hon tror att effekten hade blivit större om det inte gjort det. Jag håller inte med, jag tycker att kampanjen är smart just eftersom vi tvingas reflektera över vad som säljer och varför. Ändamålen helgar medlen. Deras budskap är ju att ingen människa, inte ens heta tjejer, ser ut sådär i verkligheten. Men att alla kan vara snygga ändå, på sitt sätt.
Av Linus Fremin lyfts bloggen kroppsbilder, där vem som helst kan lägga ut en bild på sig själva, fram som ett bättre alternativ. Kroppsbilder är förvisso ett mycket bra och hedervärt initiativ som jag gillar, men jag tycker inte att de fyller samma funktion. Kroppsbilder handlar om att se kroppar för vad dem är i vardagen, veckorevyns kampanj handla rom att vara stolt över och vilja visa upp sin kropp trots att den inte är perfekt. Hanna skrev i ett inlägg angående detta om att vanliga kroppar alltid framställs på ett tråkigt sätt, de får inte vara sexiga eller utmanande utan bara vanliga. Det är sant! Alltid när det skrivs om vanliga kroppar så framställs de på ett tråkigt sätt. Det man tänker då blir ju snarare: jaha, sådär boring ser man ut om man har en normal kropp, kul för mig!
Det är kanske trist med det är sant: folk i regel vill vara åtråvärda och sexiga, kanske speciellt veckorevyns målgrupp. Därför är det skitbra att visa att även dem med helt normala kroppar kan vara det också. Sen jag började fota självporträtt så har jag själv reflekterat över det. Det är skönt att veta att även om man för det mesta inte är det, så kan man faktiskt vara jävligt snygg om man lägger manken till. När jag har mina värsta sunkdagar kollar jag på bilder där jag ser bra ut, och tänker att jag inte går omkring och är skitful dagarna i ända. Inte för att skönhet är mitt enda mål här i livet, verkligen inte, men alla påverkas vi av hur vi ser ut och det är skönt att veta att man kan vara snygg om man fixar till sig lite.
Olika målgrupper kräver olika strategier och alla som bryr sig bör göra vad de kan för att hjälpa till istället för att klaga. För mig funkar kroppsbilder skitbra, men för andra så är nog veckorevyns kampanj toppen! Om jag hade läst veckorevyn hade jag troligen blivit påverkad av den.
Min nya hobby är att läsa anmälningar som skickats in till Reklamombudsmannen och utlåtandena på dessa. Fruktansvärt rolig läsning.
Det bästa är referaten som alltid görs under rubriken ”anmälan”.
Jag kan verkligen tänka mig det arga brevet som anmälaren har skickat in, hur hon orerar över sina jävla barnbarn och den moderna tidens osunda ideal. Håhåjaja. Och sen läser tjänstemannen detta, som hen har läst många gånger förut i och med att typ alla reklamer med lättklädda tjejer anmäls som diskriminerande och sexistisk(hur det nu kan vara diskriminering eller sexism att visa modeller klädda i badkläder i en badklädesreklam), vill egentligen bara göra sig jävligt löjlig över det men kan inte, och skriver därför om det hela lite förminskande. Jag tycker det är otroligt roligt.
