Kategori: Politik

Det är tråkigt att man inte kan yppa ett ord om personligt ansvar utan att bli jämförd med Fredrik Reinfeldt.

Lady Dahmer skrev ett inlägg om att man är delvis ansvarig för sin egen lycka och i kommentarsfältet skriver folk att hon har samma inställning som nya moderaterna.

Jag kan inte säga att jag helt håller med. Inställningen du uttrycker osar samma typ av värderingar som den sittande regeringen uttrycker om att de som misslyckas bara inte har ansträngt sig nog mycket…

…Ditt inlägg osar av värderingarna ”om det går dåligt i livet är det alltid ditt fel” rätta mig gärna om jag missuppfattat dig men den typen av resonemang är ett slag i ansiktet på alla som har ingen eller mycket liten möjlighet att förbättra sin situation. För oavsett vad nya moderaterna säger så kan alla inte bli egna företagare, eller akademiker eller bo i villa (och nej, jag är inte bara avundsjuk eller bitter, jag är nöjd med mitt liv, går på universitetet, har extrajobb och ett förstahandskontrakt vilket är mycket mer än många andra i min ålder har, men jag har också solidaritet och kan se samhället från ett ovanperspektiv).

Eller kanske såhär:

Så besviken jag blir! Lady Dahmer, som har så sunda åsikter om genus och – vad det verkat hittills – i övrigt också, skriver ett sådant här PRO-Allians-inlägg. Alla de strukturer och orättvisor som finns när vi talar om kön, de finns ju även bland klass, etnicitet m.m. Jag förstår faktiskt inte alls attityden i det här inlägget.

Det roliga med detta är att hennes inlägg handlar om att hon har gjort val i livet som har tagit henne till den sitaution hon är i idag. Att hon har kommit från jobbiga förhålladen, gått på soc och haft det allmänt jävligt, men att hon har jobbat mycket för att vara där hon är idag. Hon skriver att ingen har kommit och gett dem vad de har utan att de har fixat det själva, och det får man väl tro på.

Jag blir ofta jävligt nedslagen av den individualism som präglar vårt samhälle idag. Denna ”skyll dig själv”-attityd som präglar det politiska samtalet. Men samtidigt: det finns något som heter personligt ansvar och man kan skaffa sig kontroll över sin situation. Speciellt i Sverige, där hög utbildning är gratis och där det finns ett socialt skyddsnät. Det är inte som att vi lever i en liten by i Uganda där den enda tillgängliga anställningen är på ett bomullsplantage som man blir steril av att jobba på.

Det är tråkigt att man inte längre kan yppa ett ord om personligt ansvar utan att folk jämför en med Fredrik Reinfeldt. Det är ju inte som att Lady Dahmer har haft det bra förspänt. Det är liksom inte som att socialbidrag är något överklassen brukar ägna sig åt. Och att då komma och snacka om att det bara är strukturer som tagit henne dit hon är idag är fan i mig ett hån.

Människan påverkas av bakgrund, strukturer, klass, etnicitet och allt möjligt. Men hon påverkar också sig själv och sin egen situation. Och det är viktigt att man kan se båda delarna för om vi hade ett samhälle där struktur var det enda vi trodde kunde påverka våra liv så skulle det troligen vara ett otroligt allienerande samhälle. Vem vill få tryckt i ansiktet att de inte har någon makt över sin situation och att man aldrig kan göra något för att hjälpa sig själv utan att allt beror på samhället.

Troligen vill folk höra det lika lite som folk vill höra att allt pissigt som sker i deras liv är deras eget fel eftersom de inte var tillräckligt positiva.

Socialdemokraterna önskar: moraliskt korrekta medborgare även utomlands.

Socialdemokraterna tycker att man ska ta bort kravet på dubbel straffbarhet gällande sexköp, vilket alltså innebär att en svensk ska kunna dömmas efter svensk lag om hen har köpt sex i utlandet.

Detta är såklart fruktansvärt. Visst hade det varit trevligt om man kunde stoppa exploateringen och missförhållandena för prostituerade i andra länder men då kan man väl för helvete upprätta kvinnojourer i Thailand eller så istället för att införa denna mycket obehagliga lag.

För det första faller det på sin egen orimlighet. Om länder i allmänhet ägnade sig åt den här typen av lagstiftning så skulle det innebära att många som bor i Sverige skulle gå under till exempel sharialagar, vilket inte är särskilt fräscht. Om ett brott är ett brott måste väl för helvete avgöras av landet det begås i. Dessutom är det inget annat än en symbollag som inte kommer kunna tilläpmas, helt enkelt för att bevissituationen i majoriteten av alla fall kommer att vara omöjlig. Det skulle förvåna mig om en enda person blir dömd i en rättssäker process inom en överskådlig framtid.

Men vad jag också tycker är en relevant poäng är att Anna Wallén har helt uppåt väggarna fel i sin problemanalys.

När man höjer minimistraffet på sexköp i Sverige för att det är ett väldigt allvarligt brott tycker vi socialdemokrater att vi inte kan exportera problemet utomlands, vilket vi gör, säger Anna Wallén.

Det är en populär uppfattning att man exporterar problemet utomlands om man förbjuder en företeelse i Sverige som är tillåten någon annanstans. I grund och botten utgår denna slutsats utifrån uppfattningen att det finns ett ständigt behov av en viss grej, typ att knulla mot betalning och att om vi förbjuder sexköp här så kommer samma mängd sexköp ske fast på andra platser.

Att resonera såhär är för det första helt fel. Det är helt enkelt inte så det fungerar eftersom lagen mot sexköp odlar en kultur som är mer negativ till sexhandel, och somman tar med sig även utomlands. Visserligen köper många Svenskar sex men antalet har minskat markant sedan kriminaliseringen och det är framförallt färre i förhållande till exempel Tyskland, sexhandelns mecka. Och inte köper Tyska män mindre sex utomlands bara för att de får göra det i sitt hemland.

Det är också ett legitimerande av sexköp. Genom att uttycka sig på det sättet så ger Anna faktiskt ett erkännande på att sexhandel är något som uppstår naturligt om möjligheten finns. Jag tycker inte att man ska se det så om man nu tycker att det är ett samhällsproblem, det känns jävligt konstigt att hon i princip erkänner att ”ja, män kommer alltid att köpa sex om de kan så vi måste helt enkelt ta bort varje liten möjlighet”.

Ett rimligt synsätt är att sexhandel är ett struktuellt problem som bäst löses genom att förändra presumtiva sexköpares inställning, bland annat genom inhemskt gällande lagstiftning. Men att ta det så långt att ålägga varje medborgare att ständigt underkasta sig en svensk lag som i grund och botten har som syfte att skapa ett jämställt samhälle och alltså är en lag med tydliga moraliska och ideologiska undertoner känns inte fräscht.

Betala din egen jävla arbetskraft.

Tyra Sjöstedt söker en praktikant till hennes företag style by Tyra. Tydligen så har företaget växt jättemycket och de har ingen praktikant just nu, så de behöver en. Som praktikant får man lön från arbetsförmedlingen som betalas med skattepengar. Alltså: ett privat företag profiterar på en persons arbete men slipper betala lön. Jag tror till och med att företaget FÅR en summa.

Jag tycker praktik kan vara bra i vissa sammanhang. Ibland behöver en specifik person verkligen mer arbetslivserfarenhet, så kan det vara. Ibland kan det vara enda vägen in i en specifik bransch. Men en praktikant ska aldrig aldrig ersätta en eventuell anställd som får sin lön från företaget. Du ska inte kunna strunta i att ansälla någon på vanligt vis eftersom du lika gärna kan få arbetskraften gratis av staten. Det är ju fan i mig stöld av båda arbetskraft och skattepengar att göra så.

Tyra säger att hon vill anställa sin praktikant sen. Jaha, men kan du inte bara anställa människan direkt istället. Om det nu går så jävla bra för din smyckesbutik så kan du väl punga ut med en lön istället för att låta samhället stå för notan.Om det handlar om att du är rädd för att det ska bli svårt att bli av med en som är dålig på grund av LAS så kan jag informera om att det finns något som kallas provanställning.

Eller handlar det om att den som ska jobba hos dig måste visa ”driv” genom att jobba för skitlåg praktikantlön tre månader?

Nej. Om du behöver en ny anställd så ska du banne mig anställa den personen på riktigt också. Och ge personen lön från företaget. Det kan du fan ta och punga ut om du nu är så jävla framgångsrik.

Fredde R snackar skit.

Jag antar att ingen med minsta koll har missat att den socialdemokratiska valberedningens förslag är Håkan Juholt, som tydligen är ”en bra kille”(kul att använda ordet ”kille” i kontexten, tycker jag). Jag visste inte vem han var, men tycker att det är festligt att han ser ut som supermario.

Fredrik Reinfeldt tycker det är trist att Juholt har uttalat sig emot förnyelse.

Nu ser Socialdemokraterna ut att välja en partiledare som aggressivt talar emot idéer om förnyelse.

Det roliga med detta är att det Håkan Juholt har sagt om förnyelse har varit följande citat i en bok:

Jag är så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på ’förnyelse’.

Om det är aggressivt vette fan, vissa människor är ju otroligt lättstötta. Men Juholt har ju fan i mig rätt! Det är ju fruktansvärt detta tjat om förnyelse som helt saknar ideologisk grund och verklighetsförankring. Klart man ska uppdatera sig, men man behöver inte bli historielös för det. Och Juholt har mycket riktigt förklarat sitt uttalande senare.

Förnyelse är naturligt för ett parti. Men den ska fyllas med innehåll. Man måste konkretisera. Men det är helt klart att framgång beror på förmågan till förändring och förnyelse.

Förnyelse i all ära men nog fan borde det vara viktigare att faktiskt ha en genomtänkt och bra politik.

Politisk ångest.

Igår så låg jag och tänkte på livet. På sista tiden har jag haft sjukt mycket ångest över min framtid. Jag har alltid innan kännt att jag skulle kunna plugga lite vad jag vill, kanske inte söka en linje med bara dess framtida lönsamhet i åtanke. Men jag känner mig så otrygg nu, jag känner mig inte säker på att systemet kan ta hand om mig om jag saknar eget kapital. Jag låg fan i mig och tänkte att om allt går åt helvete som är döden alltid en utväg. Nog kan det vara min ovanligt oroliga läggning som gjorde det, men alla obehagliga nyheter om människor som blivit missgynnade i systemet bidrog helt klart.

Jag kan inte tycka annat än att det är fantastiskt att Moderaterna vann valet trots de som gick ut precis innan och vittnade om hur dåligt behandlade de blivit av försäkringskassan. Fantastiskt hur människor kan sakna medkänsla och insikt till den grad att de aktivt understödjer reformerna i försäkringskassan. För nedskärningarna i försäkringskassan är fan inget annat än grymhet.

Att det tar så lång tid att överklaga försäkringskassans beslut är egentligen det sjukaste. Jag förstår inte hur man kan bygga ett system som tvingar sjuka människor att vänta i ovisshet ett år. Och vilken samhällskostnad sen! Överklagandena måste ju ha ökat något enormt sedan moderaternas reformer. Socialförsäkringsministerns lösning på detta är att man ska ge första instans mer auktoritet, vilket jag inte kan tolka som något annat än att det ska bli svårare att överklaga. Jag har ett annat förslag: ge försäkringskassan pengar så att de slipper förvägra svårt sjuka individer pengar.

Jag vill inte leva i ett land där sjuka människor inte får ersättning trots att de jobbat hela sitt liv (man ska såklart får erättning även om man inte gjort det också). Jag vill inte leva i ett land där det tar ett jävla år att överklaga ett beslut, om man ens får rättshjälp. Jag vill inte leva i ett land där människor tvingas jobba gratis för att få helt oanvändbar arbetslivserfarenhet. Jag tycker att det är äckligt och omänskligt.

Välj inte en halvbra lösning på ett betydligt större problem.

När det rör sig om papperlösas rätt till vård har jag några invändningar.

Givetvis är det skitfint att folk ska få rätt till vård och det gör det mycket enklare för sjukvårdspersonal. Om någon är svårt sjuk så tycker jag att den ska vara berättigad vård oavsett omständigheter. Däremot är det ju sant att det kommer innebära omkostnader, (som man kanske skulle kunna jämna ut genom att förbjuda vårdbesök vid förkylningar, jävla ofog att folk går till sjukhuset för sådant).

Risken för att folk skulle tjäna på att ”armbåga” sig fram känns också obefintlig, eftersom du har betydligt mycket mer att tjäna på ett medborgarskap än att kunna gå i skolan och få sjukvård. Socialbidrag, SFI, lättare att få jobb med mera. Dessutom har jag fått intrycket av att detta i regel rör sig om folk vars fall handläggs och under den tiden måste stanna i Sverige. Det är klart att man ska ha vissa rättigheter även i väntan på asyl.

Vad jag däremot ställer mig emot är att det känns som en jävla fejklösning på ett betydligt större problem: de långa handläggningstiderna för asylsökande. Det är extremt problematiskt att det ibland kan ta över två år för en person eller familj att veta om de får asyl. Att leva i det limbot i två år är hemskt och vad jag vet dessutom ett brott mot eu-konventionen. Med så långa handläggningstider är det också mer troligt att den som sedan får avslag nödgas stannan kvar ändå eftersom man gjort sig hemma.

Visst, ge papperslösa rätt till vård, men se till att fixa handläggningstiderna också. Välj inte en halvbra lösning på ett otroligt stort problem.

Jobbskatteavdraget.

För att få jobbskatteavdrag måste man tjäna över 9000 kronor i månaden. Då skattar man bara 15% till skillnad från den som tjänar 6000, som skattar 20%.

Det lustiga med detta är att det som spelar roll inte är om man jobbar eller ej, utan hur mycket man tjänar. Nu skulle jag väl inte kalla den som tjänar 9000 i månaden för någon slags överklass men är det inte lustigt att den som tjänar mer på samma sak måste skatta mindre?

Moderaterna snackar alltid om att man inte vill vara ett bidragsparti, som man anklagar socialdemokraterna för att vara. Men moderaterna är ju ett avdragsparti, som ju är typ samma sak bara det att det gynnar de som har mer pengar lite mer. Men utöver det är det samma äckliga kontrollstyrning av samhället med hjälp av ekonomin, samma vilja att ge pengar till dem som gör det enligt moderaterna ”goda valet”.

Vettig grej att spendera en halv miljard på.

Vad gör egentligen Leif GW Persson mer än att klaga på svenska polisen och berätta om sin gamla vänner? Nu har han gått ut i ”media” och sagt att den Svenska utredningen kring palmemordet är dålig och att mördaren kan leva mitt ibland oss. Läbbigt!

Såhär känner jag angående Palme: vem bryr sig? Nu blir säkert nån släkting till honom jätteledsen men allvarligt talat så finner jag det orimligt att polisutredningen kring mordet på honom har kunnat kosta en halv miljard och mer.

Jaja, klart det alltid prioriteras högre om en politisk kändis blir mördad men nån jävla måtta får det väl vara. Tydligen ska detta vara en av de mest kostsamma polisutredningarna i Europa. Det känns inte rimligt att det är så mycket skillnad på folk och folk, dessutom för vår mest framstående socialdemokratiska politikers skull.