Kategori: Politik

Legalize it.

Jag tror säkert att det beror på illa dold patriotism men för en gångs skull driver Göran Hägglund en vettig agenda, nämligen att snus ska legaliseras inom EU. Han har helt rätt i att det är orimligt att snus är förbjudet när det är mindre skadligt än ciggaretter. Ungefär på samma sätt som det är orimligt att hasch ska vara förbjudet när alkohol är fullt lagligt.

Men den största frågan här är väl andå varför i helvete snusets vara eller ickevara är en EU-fråga. Det ska väl ändå vara upp till landet själv att avgöra. Extra orimligt blir det i ljuset av att legalisering av cannabis uppenbarligen inte är en EU-fråga i och med att det blivit lagligt i Nederländerna och många andra länder håller på att avkriminalisera det.

Nederländerna har, vad jag vet, inget tungt vägande argument såsom Sverige har i snusfrågan. Det anses vara en så stark del av vår kultur att en kriminalisering är omöjlig att genomföra utan att det blir alldeles för mycket smuggling. Vad jag vet var cannabis ingen tungt vägande komponent i nederländsk kultur innan avkriminaliseringen.

Sen kan man ju undra vad meningen med EU-direktiv är om man får undtantagstillstånd för minsta lilla. Kan man inte bara skippa att EU ska lagstifta kring droger och låta dem göra vettiga saker av relevans för EU som helhet?

Sörjer förlusten av Christiania.

Danska staten har vunnit kampen om makten över Christiania, något jag tycker är otroligt tråkigt. Tydligen så ska ”Christiania behålla sin särprägel” men de ska rensa upp från kriminalitet. Vad jag vet så är den enda kriminalitet som pågår i Christiania egentligen handel med cannabis, tunga droger är något som också enligt Christianiterna ska motverkas.

Jag tycker detta är fruktansvärt tråkigt. Visserligen sägs det på många håll att det inte ska rivas något och att det ska få vara lika fint och gulligt som det alltid har varit och att det ”enda som händer” är att Christianiterna förlorar sin brukarrätt över omårdet, men det känns som ett ganska orimligt scenario på längre sikt. Klart som fan den borgerliga regeringen kommer att vilja normalisera området och bygga konkurrenskraftiga hyreslägenheter där.

Det är med spänning jag väntar på vad som ska ske nu, för jag har hört att de gånger polisen försökte ”rensa ut” Christiania på cannabis så flyttade allt istället ut i hela Köpenhamn och blev etter värre eftersom det då beblandades med ”vanligt folk” och inte stod under den sociala kontroll som rådit i Christiania.

Annars så fäller jag nog en tår och sörjer förlusten av den fristaden. Tråkigt att allt ska normaliseras och att folk måste lägga så jävla mycket energipå att lösa totala ickeproblem bara för att det inte passar in i deras bild av det perfekta samhället där alla är driftiga egenföretagare. Bleh.

Jag vill ha Leif!

Det finns fan bara ett alternativ till partiledarposten i socialdemokraterna och det är Leif Pagrotsky. Supermysig snubbe ju. Han eller nån av brudarna, för alla gubbar som föreslagits är bara obehagliga och just gubbar. Utom Leif.

Han är verkligen den person som jag skulle ha maxat förtroende för. Bara hans utseende inger ett sådant lugn i kropp och själ. Jag skulle rösta på socialdemokraterna varje dag! Jag skulle skicka beundrarbrev till honom. Jag skulle färga bloggen röd med en liten ros i headern.

Och det var allt jag hade att säga om partiledarvalet.

Jag skulle vilja ha lite fler förebilder som vågar ta en cigg och njuta av det.

Först när jag såg Justin Biebers uttalande om abort så skrattade jag. Sen tänkte jag efter.

Nymoralism är fan ett ständigt växande och mycket obehagligt fenomen som borde ryckas upp vid rötterna. Jag mår dåligt av tanken på alla hans tolvåriga fans som inspireras av honom i sina åsikter.

Det här med dåliga förebilder är en sak. Att Kenza röker påverkar nog andra marginellt i den riktningen, ingen tycker att hon är cool för att hon gör det, man tycker att hon är cool av andra anledningar. Men förädiskt ”goda” förebilder är däremot mycket, mycket obehagligt.

Typ som Blondinbella. Blondinbella är en ”bra förebild” men om man skrapar lite på ytan så skådar man inte alltför sällan ett illa dolt människoförakt och en otroligt banal verklighetsbeskrivning. Politiska åsikter som bygger på att hon borde slippa betala skatt så att hon kan skänka mer pengar till tiggare och att alla ”kan om de vill”. Jag ryser av tanken på en hel generation som alla är uppvuxna i självhjälpsböckernas och entreprenörernas tid som kommer ut i arbetslivet och i politiken.

Jag tänker på alla stackar 14-åringar som blir hjärntvättade till att tro att det bara är de som avgör sin framtid, att alla kan bli entreprenörer och att den enda anlendingen till att man misslyckas med något är att man helt enkelt inte tror tillräckligt mycket på sig själv.

Dessutom blir de matade med detta ständiga förakt mot svaghet. Människor som inte är tillräckligt konkurrenskraftiga förtjänar ingen respekt, människor som röker är äckliga och rent av onda och människor som gör abort är slampiga barnamördare.

Jag skulle vilja ha lite fler förebilder som vågar ta en cigg och njuta av det, utan denna ständiga ängslan inför om folk ska tycka att man gör ett dumt livsval och där med bli mindre ”attraktiv på arbetsmarknaden” eller liknande. Att folk ska bli arg på en för att man ”slösar med statens pengar” eller något liknande dravel.

Om fas tre och arbetslösheten.

Nu har folk börjat trilla in i fas tre av arbetslöshet.

Personligen är jag inte orolig för min situation. Jag är ganska anställningsbar och kan i värsta fall vidareutbilda mig utan problem, mina föräldrar har pengar (inte mycket, men tillräckligt) så det är nog ingen risk att jag inte kan betala mitt uppehälle. Det värsta som kan hända är att jag måste skära ner på min ölkonsumtion ett halvår.

Men jag tänker på alla dem som är lite keffa. Som har svårigheter med att röra sig eller tala eller som har någon form av socialt handikapp. Fan vad jobbigt det måste vara.

När jag först fick nys om fas tre så skrev jag om det här på bloggen, och då var den en tjej som tyckte såhär:

Ja, fy fan! Arbeta för ersättning? Det låter ju fasansfullt likt ett… jobb? Jag bor i ett land utan arbetslöshetsersättning och känner rent spontant att om man som arbetslös inte bara erbjuds ersättning utan även sysslesättning så är ju det dubbel jackpot. Meningen är väl ändå att arbetsföra medborgare ska försörja sig själva? Att ersättningen kommer först (i hela 450 dagar!) är en obeskrivlig lyx!

Hon bodde för övrigt i USA. Jag kan väl bara säga att det finns en anledning till att jag inte skulle vilja flytta dit under några som helst omständigheter. Den vidriga individualismen, den äckliga entreprenörsandan, detta ständiga ”alla vill om de kan”- tänk. Jag orkar inte med det. Det finns en anledning till att USA är ett av de mest klassegregerade i-länderna.

Regeringen har ett ansvar och det är att ta hand om medborgarna. I det ingår att ta hand om de som har det sämst men framförallt att i situationer som denna stimulera ekonomin så att det finns jobb. Om det nu innebär att satsa pengar i den offentliga sektorn eller på yrkesutbildningar skiter jag i, men det är banne mig regeringens ansvar.

Det enda jag personligen kan göra är att söka en jävla massa jobb och hoppas på att någon vill ha mig. Jag personligen kan inte förändra arbetsmarknaden, av uppenbara skäl. Det enda jag kan göra är att försöka vara bäst, så att jag klarar av konkurrensen. Och det är mycket riktigt det alla försöker göra. Så fort du slår upp en tidning så finns det reportage om hur du ska göra för att bli mer konkurrenskrafting på arbetsmarknanden. Allt från att skaffa en ny frisyr till att gå en retorikkurs.

Problemet med detta är att det kanske fungerar för den enskilda individen men det fungerar inte för att sänka arbetslösheten totalt. För tråkigt nog kan inte alla vara bäst. Tråkigt nog finns det gott om folk som helt enkelt är lite keffa. Som man helt enkelt helst inte anställer om det finns någon annan tillgänglig, även om den skulle göra jobbet lika bra. Det är detta som Moderaterna vägrar fatta i sin arbetslinje: det kommer alltid att finnas ett par sämsta tio procent!

Om man nu ska ha denna fas tre så föreslår jag tre åtgärder för en mer human behandling av arbetslösa:

  1. Låt de 5000 som företaget som tar emot denna hemska börda vi kallar arbetskraft gå till personen istället. Hen gör ju trots allt ett jobb, och borde därför får högre ersättning än om hen inte gör det. Dessutom förstår jag inte varför ett företag ska få pengar för att ta emot gratis arbetskraft.
  2. Ställ krav på företaget att de ska vidareutbilda personen på något sätt. Man ska inte bara slava utan att få minsta lilla ut av det hela.
  3. Försök få majoriteten av alla jobb till sektorer som faktiskt tjänar samhället. Som sjuvården. Jag ogillar nämligen tanken på att privata företag ska profitera på ett stort samhällsproblem.

SD skulle säkert må bra av lite rasblandning.

Jag kan inte låta bli att  tycka att folk som är emot ”rasblandning” är fruktansvärt roliga. Det går liksom inte riktigt att ta på allvar. Det blir ännu roligare i och med att nästan alla som är emot det är från småbyar där inavel är standard. De skulle säkert tjäna på lite skön rasblandning. Är det inte ironiskt att dem som behöver invandrarna mest är dem som hatar?

En annan sak jag tycker är sjukt festlig är att den här sd-killen kallat Islam en ”pedofilsekt”. Allvarligt talat har jag aldrig någonsin hört talas om någon koppling mellan pedofili och Islam, däremot kryllar katolska kyrkan av pedofiler. Inte för att dissa kristna här alltså, ville mest påpeka att det knappast är en företeelse kopplad till Islam. Hoho.

Tycker man att föräldraskapets kärna är att bestämma ska man fan inte få göra det.

Det har ju varit en del skriverier om förslaget att förändra regelverket kring barn som får psykiatrisk vård. Idag så måste båda vårdnadshavarna vara med på det för att det ska gå, vilket ofta leder till att en av parterna sätter sig på tvären i infekterade relationer. Man har tänkt ändra detta till att barnets bästa alltid ska sättas före och att man då inte alltid behöver båda föräldrarnas godkännande.

”Detta fråntar föräldrar rätten att vara föräldrar” säger många. Rätten att vara förälder borda man förlora när man inte sätter sitt barn bästa framför konflikter med den andra föräldern. Överlag tycker jag att föräldrars rättigheter borde inskränkas. Om man är en bra och kärleksfull förälder som sätter ditt barn i första rummet så kommer man att ha en bra relation till ungen oavsett lagen kring det. Det som framförallt avgör hur familjen fungerar är inte lagar, utan alla inblandades personliga insatser.

Att föräldrar snackar om sig rätt att bestämma över barnet tycker jag är obehagligt. Vad handlar föräldraskap om? Att uppfostra sina barn till lydiga accessoarer? Lagen ska givetvis alltid skydda barnet, någon annan ordning vore orimlig.

Det rådande förslaget är alltså att det ska vara okej om bara ena föräldern godkänner det. En förändring jag verkligen skulle vilja se är att barn ska kunna uppsöka vård utan att någon av föräldrarna får veta. Det kan man visserligen göra på en ungdomsmottagning men vad jag vet så måste föräldrarna bli kontaktade så fort man börjar komma i kontakt med BUP om det inte råder sjukt speciella omständigheter (typ att man kommer dit med sin pappas sperma i fittan).

Synen på barn som föräldrars egendom måste upphöra. Speciellt med den barndefinition vi har nu: under 18. Jag vet inte hur det är med er men jag kände mig vuxen nog att själv ta ett beslut huruvida jag behövde psykisk vård innan jag uppnådde den heliga myndighetsåldern.

Om känsliga beslut alltid måste fattas med båda vårnadshavarnas samtycka så kommer det att tvinga fram fler rättsprocesser kring vårdnaden. De förälder som faktiskt har barnets bästa för ögonen kommer förr eller senare bli tvingad att försöka få vårdnaden ensam. Mycket bättre då att man slipper avsäga någon föräldrarätten totalt för att den tar ett opassande beslut och istället låta barnets bästa gå före i alla situationer.

Man kan vara förälder utan att ha suverän bestämmanderätt över sina barn. Att vara förälder handlar om så mycket mer. Och tycker man att föräldraskapets kärna är att bestämma, då ska man fan inte ha nån rätt att göra det.

Mycket kan sägas om situationen för unga idag, men skitjobb saknas fan inte.

Det finns faktiskt ett riktigt skitjobb för ungdomar: telemarketing. Jag ska förövrigt provjobba på ett sådant företag i morgon. Telemarketing är nog det skitigaste du kan syssla med som ungdom idag utan att gå utanför lagens gränser (svartjobb) eller riskera livet (typ takskottare utan riskutbildning eller säkerhetsutrustning).

Det snillrika med telemarketing är att det passar så perfekt in på hur Moderaterna vill att arbete ska se ut. Anställningstryggheten är närmast obefintlig, folk sparkas på löpande band om de inte är tillräckligt ”drivna, ambitiösa och målmedvetna”. Många företag ger bara provisionsbaserad lön, vilket i princip innebär att du jobbar gratis stora daler av dagen. Ändå så kräver dem att man ska vara på jobbet i tid. Det är bara den anställda som har skyldigheter, de enda dem gör är att ge mig ersättning när jag presterar.

Det finns givetvis seriösa telemarketingföretag också men de brukar kräva en aning mer av sina ansökande eller bara ta in folk på så kallade provanställningar, som alla slussas igenom. De flesta seriösa telemarketingföretag har en lön som baseras på mycket lög grundlön (ca 50 kr/h)  och på det en provision.

När man är på intervju på ett telemarketingföretag så får man alltid höra följande: ”DU bestämmer hur mycket DU tjänar”. Det visas med all önskvärd tydlighet att det bara är jag som avgör hur mycket jag ska sälja. Ingen säger något om att det kan gå upp och ner och det finns inget skydd för mig som anställd om efterfrågan skulle minska, företaget har ingen lönebuffert. På många företag redovisas ens siffror offentligt på arbetsplatsen, vissa håller så kallade ”säljtävlingar” för att få igång motivationen.

Det obehagliga med det här är att de flesta tycker att det är helt okej. Att komma till jobbet utan att veta hur mycket man ska tjäna, om man nu tjänar något alls, eller om man ens får jobba kvar. Att behöva stå ut med att få sina resultat offentligt redovisade på arbetsplatsen eller vara tvungen att tycka att det är ”kul” att behöva hålla riktiga tävlingar kring ens arbetsprestation.

Det är inget trevligt sätt att motivera folk att låta deras dagsform vara direkt avgörande för ens lön. Att avskaffa all form av trygghet och säkerhet och dessutom införa obehagliga elitistiska tävlingar på arbetsplatsen. Det handlar inte om att lite trevligt motivera folk, det handlar om att hunsa och skrämma skiten ur dem.

Mycket kan man säga om arbetssituationen för unga idag, men skitjobb saknas fan inte.

Hellre gå under med hedern i behåll.

Älskar Viktor Barth-Krons förslag om hur socialdemokraterna ska lägga upp partiledarvalet, apropå Göran Perssons uttalande om att det påminner om Idol. Jag är helt med honom om att det har mer likheter med melodifestivalen.

För övrigt fattar jag inte varför de inte bara kör på Veronica Palm. Hon är ung och alla tjatar om förnyelse. Hon är den som är populärast. Hon är dessutom den enda som sagt att hon vill, men bara det gör väl att man diskvalificeras från tävlingen på förhand.

Jag skulle hemskt gärna se att socialdemokraterna drog sig mer mot vänster och slutade fjanta runt i mitten. Det finns redan en massa partier i mitten. Det funkar inte att anklaga moderaterna för att vara dumma utsugare om man inte är mycket bättre själv. Faktiskt. Sverige (och världen) behöver en riktig vänster och en riktig politisk debatt som inte bara är ett populistparty.

Kanske skulle de förlora väljare (vilket de ändå gör idag) men de skulle göra det med hedern i behåll. Hellre det än att gå under som en dålig kopia av moderaterna, det är ovärdigt. I bästa fall skulle de kanske kunna vända den vidriga ”alla kan bli entreprenörer”-utvecklingen vi drar oss mot nu. Gud vad skönt det vore.