Nu tycker jag givetvis att det är fullkomligt perverterat att vi har kvar monarkin men det roligaste med den här nyheten är väl ändå det faktum att Daniel ska utbildas för att klara av en roll han redan klarar bättre än kungen själv någonsin har gjort.
Etikett: pengar
Barnvaktslöner.
Jag läste lite på en hemsida där man kan hitta barnvakt och dylikt. I deras forum så ondgör sig folk över hur extremt höga löner barnvakter kräver.
Vi har annonserat efter barnvakt och då fått in en hel del unga människor, 16 -20 år, som verkar sakna verklighetsuppfattning helt. De begär helt orimliga löner! 100 kr per timme och barn. Så passning av två barn blir 200 kr per timme. Om vi antar att detta skulle vara ett vanligt arbete så blir det 200 kr x 8 timmar per dag. Detta gånger normalt 22 arbetsdagar per månad = en lön på 35 200 kr. De vill dessutom ha detta svart! Det motsvarar således en bruttolön på cirka 50 000 kr i månaden!!!! Detta är mer än dubbelt så mycket som en förskolelärare har normalt! Dessa passar dessutom i snitt sex barn per person!!! Inte ens de flesta chefer, som oftast har akademisk utbildning, har så hög lön! Så ärligt talat – kom ner på jorden! Annars blir det tufft för er när ni kommer ut i verkliga livet.
Nu kan jag väl hålla med om att 100 spänn per barn är lite väl, jag tar 100 spänn i timmen oavsett mängden barn. Det blir ju för det mesta till och med lättare om det är fler barn, eftersom de leker mer med varandra då. Dock så tycker en del att 100 spänn i timmen är på tok för mycket och kan tänka sig att ge kanske 80.
Personen ovan gör en grov miss i sin uträkning, vilket är det faktum att ett barnvaktspass är så himla kort. Jag passar barn och har dem då tre timmar, vilket är helt okej. En kompis till mig passade dock för en familj med det helt orimliga kravet att hon skulle gå upp på morgonen, åka dit, ta barnen till dagis och sen dra hem för en vanlig timlön. Den sammanlagda tiden man spenderar med barnet då, och som man alltså får pengar för, är ungefär en timme. Men ansträngningen man lägger på hela projektet är så mycket mer omfattande eftersom resvägen är så lång.
Om man jobbar heltid så har man inte detta problem eftersom resvägen alltid är marginell i förhållande till hur långt ett pass är. Det tar jävligt mycket tid per arbetstimme om man jobbar korta pass och det måste givetvis kompenseras i lönen, men detta verkar inte folk som anställer barnvakt begripa. De tror att vi ungdomar har oändligt mycket tid som vi hemskt gärna lägger på att åka en timmes resväg för att få ta hand om deras barn i 40 minuter. Vi ska kanske rentav vara tacksamma.
Om fas tre och arbetslösheten.
Nu har folk börjat trilla in i fas tre av arbetslöshet.
Personligen är jag inte orolig för min situation. Jag är ganska anställningsbar och kan i värsta fall vidareutbilda mig utan problem, mina föräldrar har pengar (inte mycket, men tillräckligt) så det är nog ingen risk att jag inte kan betala mitt uppehälle. Det värsta som kan hända är att jag måste skära ner på min ölkonsumtion ett halvår.
Men jag tänker på alla dem som är lite keffa. Som har svårigheter med att röra sig eller tala eller som har någon form av socialt handikapp. Fan vad jobbigt det måste vara.
När jag först fick nys om fas tre så skrev jag om det här på bloggen, och då var den en tjej som tyckte såhär:
Ja, fy fan! Arbeta för ersättning? Det låter ju fasansfullt likt ett… jobb? Jag bor i ett land utan arbetslöshetsersättning och känner rent spontant att om man som arbetslös inte bara erbjuds ersättning utan även sysslesättning så är ju det dubbel jackpot. Meningen är väl ändå att arbetsföra medborgare ska försörja sig själva? Att ersättningen kommer först (i hela 450 dagar!) är en obeskrivlig lyx!
Hon bodde för övrigt i USA. Jag kan väl bara säga att det finns en anledning till att jag inte skulle vilja flytta dit under några som helst omständigheter. Den vidriga individualismen, den äckliga entreprenörsandan, detta ständiga ”alla vill om de kan”- tänk. Jag orkar inte med det. Det finns en anledning till att USA är ett av de mest klassegregerade i-länderna.
Regeringen har ett ansvar och det är att ta hand om medborgarna. I det ingår att ta hand om de som har det sämst men framförallt att i situationer som denna stimulera ekonomin så att det finns jobb. Om det nu innebär att satsa pengar i den offentliga sektorn eller på yrkesutbildningar skiter jag i, men det är banne mig regeringens ansvar.
Det enda jag personligen kan göra är att söka en jävla massa jobb och hoppas på att någon vill ha mig. Jag personligen kan inte förändra arbetsmarknaden, av uppenbara skäl. Det enda jag kan göra är att försöka vara bäst, så att jag klarar av konkurrensen. Och det är mycket riktigt det alla försöker göra. Så fort du slår upp en tidning så finns det reportage om hur du ska göra för att bli mer konkurrenskrafting på arbetsmarknanden. Allt från att skaffa en ny frisyr till att gå en retorikkurs.
Problemet med detta är att det kanske fungerar för den enskilda individen men det fungerar inte för att sänka arbetslösheten totalt. För tråkigt nog kan inte alla vara bäst. Tråkigt nog finns det gott om folk som helt enkelt är lite keffa. Som man helt enkelt helst inte anställer om det finns någon annan tillgänglig, även om den skulle göra jobbet lika bra. Det är detta som Moderaterna vägrar fatta i sin arbetslinje: det kommer alltid att finnas ett par sämsta tio procent!
Om man nu ska ha denna fas tre så föreslår jag tre åtgärder för en mer human behandling av arbetslösa:
- Låt de 5000 som företaget som tar emot denna hemska börda vi kallar arbetskraft gå till personen istället. Hen gör ju trots allt ett jobb, och borde därför får högre ersättning än om hen inte gör det. Dessutom förstår jag inte varför ett företag ska få pengar för att ta emot gratis arbetskraft.
- Ställ krav på företaget att de ska vidareutbilda personen på något sätt. Man ska inte bara slava utan att få minsta lilla ut av det hela.
- Försök få majoriteten av alla jobb till sektorer som faktiskt tjänar samhället. Som sjuvården. Jag ogillar nämligen tanken på att privata företag ska profitera på ett stort samhällsproblem.
Mycket kan sägas om situationen för unga idag, men skitjobb saknas fan inte.
Det finns faktiskt ett riktigt skitjobb för ungdomar: telemarketing. Jag ska förövrigt provjobba på ett sådant företag i morgon. Telemarketing är nog det skitigaste du kan syssla med som ungdom idag utan att gå utanför lagens gränser (svartjobb) eller riskera livet (typ takskottare utan riskutbildning eller säkerhetsutrustning).
Det snillrika med telemarketing är att det passar så perfekt in på hur Moderaterna vill att arbete ska se ut. Anställningstryggheten är närmast obefintlig, folk sparkas på löpande band om de inte är tillräckligt ”drivna, ambitiösa och målmedvetna”. Många företag ger bara provisionsbaserad lön, vilket i princip innebär att du jobbar gratis stora daler av dagen. Ändå så kräver dem att man ska vara på jobbet i tid. Det är bara den anställda som har skyldigheter, de enda dem gör är att ge mig ersättning när jag presterar.
Det finns givetvis seriösa telemarketingföretag också men de brukar kräva en aning mer av sina ansökande eller bara ta in folk på så kallade provanställningar, som alla slussas igenom. De flesta seriösa telemarketingföretag har en lön som baseras på mycket lög grundlön (ca 50 kr/h) och på det en provision.
När man är på intervju på ett telemarketingföretag så får man alltid höra följande: ”DU bestämmer hur mycket DU tjänar”. Det visas med all önskvärd tydlighet att det bara är jag som avgör hur mycket jag ska sälja. Ingen säger något om att det kan gå upp och ner och det finns inget skydd för mig som anställd om efterfrågan skulle minska, företaget har ingen lönebuffert. På många företag redovisas ens siffror offentligt på arbetsplatsen, vissa håller så kallade ”säljtävlingar” för att få igång motivationen.
Det obehagliga med det här är att de flesta tycker att det är helt okej. Att komma till jobbet utan att veta hur mycket man ska tjäna, om man nu tjänar något alls, eller om man ens får jobba kvar. Att behöva stå ut med att få sina resultat offentligt redovisade på arbetsplatsen eller vara tvungen att tycka att det är ”kul” att behöva hålla riktiga tävlingar kring ens arbetsprestation.
Det är inget trevligt sätt att motivera folk att låta deras dagsform vara direkt avgörande för ens lön. Att avskaffa all form av trygghet och säkerhet och dessutom införa obehagliga elitistiska tävlingar på arbetsplatsen. Det handlar inte om att lite trevligt motivera folk, det handlar om att hunsa och skrämma skiten ur dem.
Mycket kan man säga om arbetssituationen för unga idag, men skitjobb saknas fan inte.
Det mest osmakliga på hela jorden.
För nån vecka sen åkte jag kollektivtrafik(!). Plötslig slog det mig vad det absolut osmakligaste en människa skulle kunna göra är. Nämligen att säga: ”tar du kort eller” till en tiggare.
Jag visualiserade detta skeende och mådde lite illa. Log åt min egen finurlighet sådär. Fy vilken hemskhet jag hade fantiserat ihop! Totalt osannolikt!
Berättade sedan det hela för mig pojkvän. Han sa: ”det har jag varit med om, flera gånger”. Han framhöll det dessutom som att det är något folk säger lite då och då, att det inte är en helt ovanlig kommentar liksom.
Satan vad jag blev paff. Här hade jag suttit och tänkt ut en osmaklighet av episka mått och så hade tydligen min pojkvän bevittnat detta ske flera gånger. Så hemskt! Vilka fruktansvärda människor det finns! Och satan vad verklighetsfrånvänd jag är.
För det funkade ju så jävla bra den här gången?
Aftonbladet snackar lite med Maud Olofsson.
Som jag sa, nu tycker regeringen att det fick rätt i FRA. Det roliga här är att Säpo inte lyckades reagera trots att de fick ett jävla meddelande om den här grejen innan de hände. Om de inte lyckas reagera på direkta hot, hur fan ska de då lyckas reagera på lite mindre uppenbara signaler.
En sak som gör mig ganska upprörd är att detta kostar oss en massa pengar. Säpo kostar pengar och FRA kostar pengar. Ändå hjälper de inte när vi väl står i en sån här situation. Det är fan oförsvarbart att lägga skattepengar på ett system få vill ha och som ändå inte fungerar.
Fy fan.
Moderaternas nya sköna jobbpolitik är så fruktansvärd. När man går in i fas tre av långtidsarbetslösheten (efter 450 dagar av jobbcoaching) så måste man ta jobb utan lön. Alltså man måste jobba för att få sin ersättning.
Detta är, förutom slaveri, lönedumpning. Med den arbetslöshet vi har idag är det knappast så att de som står utanför saknar förmåga att arbeta, men en arbetsgivare kan alltså välja att anställa en person och få pengar för det, istället för att anställa nån på riktigt. Man skulle kunna bygga ett helt företag på att anställa personer och få pengar för det, hela vinsten skulle kunna bestå av de pengarna.
Är man arbetslös ska man lida, är som känt Moderaternas agenda. Synd bara att de förstör för alla andra som har jobb och dessutom saboterar arbetsmarknaden.
Sofia Arkelsten nr.2.
Angående mitt inlägg om Sofia Arkelsten.
Man kan absolut ifrågasätta att hon åkte på ett event som Shell bjöd in till från första början, men fokus här har legat på att hon hade en lyxig tillvaro där. Om hon väljer att åka på ett sådant event så tycker jag inte att själva betalfrågan är problematisk.
Det vore nästan värre om man skulle använda skattepenger till att politiker ska åka på events som företag har arrangerat. Sen kan man tycka att man som politiker inte alls ska åka på resor som företag bjuder in till, eller åtminstone bara resor som goda fina ekologiska företag bjuder in till, men det håller jag inte med om. Jag tror ändå att de som sysslar med politik är tillräckligt kompetenta för att inse att Shell bjuder in dem för att värna om sina egna intressen.
Men ge bara människan pengar.
Detta fattar jag bara inte: om jag hade varit Fredrik Reinfeldt just nu så hade jag fan gett pengar från mina privata besparingar till Annica Holmquist. Det känns som ett värt pris att betala för att inte vara det ondaste människan i landet med hela svenska folket.
Att regeringen inte bara tar och fixar till de här utförsäkringsgrejerna. För det första så verkar det mest handla om systemfel, det vill säga att det verkligen finns belägg för att en människa ska vara sjukskriven men att det inte efterföljs för att systemet är efterblivet och godtyckligt.Visserligen är systemfel ofta jävligt mycket svårare att lösa än att bara pumpa in pengar i det hela, men ändå. Det borde tas tag i nu, om inte för våran så för i alla fall för deras egen vinnings skull.
Systemet var troligen efterblivet och godtyckligt redan innan men när de får mindre pengar att röra sig med blir fallen självklart extremare. Jag tror dock inte att någon i varken opposition eller regering tycker att det är så det ska ligga till men lösningen bör inte vara att pumpa in mer pengar utan att se till att ingen utsätts för godtycke eller en orättvis bedömning. Det bör finnas extremt stränga och tydliga ramverk för vad man ska göra med olika fall inom alla områden där man sysslar med människor i utsatta situationer, annars kommer det alltid att leda till godtycklighet.
Jag har dock sagt det förut och jag säger det igen: svenskarna är ett av världen friskaste folk, men paradoxalt nog också ett av de mest sjukskrivna. Jag tror inte människor mår bra av att daltas med, att sitta inne och mysa i det sociala försäkringssytemet när man egentligen behöver komma ut och vara lite produktiv. Ni vet: skaffa ett jobb, plugga på högskola eller något annat inkomstbringande. Det är inte bara blaj att människor i allmänhet mår bra av att ”göra rätt” för sig. Sen finns det ju de som bidragsfuskar också, vilket är ett jävla ofog som man verkligen borde komma till bukt med.
Människor som kan jobba och människor som redan jobbar men fuskar till sig bidrag också borde inte få pengar från försäkringskassan, för det är helt enkelt inte dem den är till för. Försäkringskassan är till för dem som är sjuka, som inte kan jobba. Det är såklart förjävligt att människor som verkligen är sjuka blir utförsäkrade men det handlar troligen mest om ett systemfel, att det inte finns tillräckligt tydliga ramverk eller att de redan existerande inte efterföljs som önskvärt.
Fast det vittnar fortfarande om en fruktansvärd jävla människosyn när det enda Fredrik kan säga om det hela är att ”det säkert kommer att lösa sig” och att försäkringskassan trots all kalabalik inte ger henne pengar. Så därför är jag ändå jävligt glad att jag kan säga att jag inte röstade på moderaterna i det här valet.
Inga plastkassar för mig i alla fall.
Jag läste hos Ebba von Sydow att Jil Sander tydligen har med röda platspåsar som väskor i sin kollektion. Man har ju ett tag talat om it-väskans död, folk sägs vara trötta på väskor i mångtusenkronorsklassen med blaffiga loggor och kort levnadslängd rent designmässigt (orka lägga en mindre förmögenhet på en väska som inte är det minsta klassisk eller lättmatchad). Personligen har jag aldrig förstått fascinationen vissa har till väskor, jag skulle aldrig spendera mer än tusen spänn på en väska och då skulle det vara en rymlig, lättmatchad som jag skulle kunna använda dag ut och dag in flera år utan att vare sig tröttna eller trötta ut den. Den typiska It-väskan känns ofta krystad i spexighet och detaljrikedom.
Men än mer krystat och bajsnödigt blir det när man försöker utropa it-väskans död genom att lansera nya it-väskor (för ”IT” är ju egentligen bara epitetet för det som är ”DET” för säsongen). Den där plastkassen lär ju fortfarande vara sjukt överprisad, på samma sätt som den här 7000kronors läderpåsen från Celine är det. Det handlar ju fortfarande om att man gör ett statement av sina sjukt överprisade kläder/väskor/skor. Visserligen skriker dessa minimalistiska väskor inte ut vulgaritet på samma sätt men på ett sätt är det nästan ännu mer vulgärt att betala 7000 för något som inte ens ser dyrt ut eller har en kvalitet eller tillverkningsprocess som matchar priset. Det känns på ett sätt lite nonchalant, jag vet inte varför. Kanske för att man troligen har som mål att utstråla: ”kolla, jag är så jävla obrydd av vad folk tycker och har så jävla mycket pengar att jag kan lägga 7000 spänn på en väska ingen annan än den som är riktigt modeintresserad kommer lägga märke till”.
Bild tagen från Elin Kling.
Men när det gäller väskor tror jag att de svindyra väskornas tid är förbi. Det anses liksom inte fräscht att lägga 20 000 på en väska mitt under lågkonjunktur och ett allmänt miljörelaterat ifrågasättande av den överdrivan konsumtion vi idag ägnar oss åt. Dessa båda reaktioner är förvisso orimliga, då konsumtion är det som sätter rullning på ekonomin och det ur miljösynpunkt är långt bättre att satsa på få dyra plagg än många. Men sen när agerar människor rationellt.