Kategori: Feminism

Svar på feministfrågor.

Här är då de sista svaren på feministfrågorna. Det har även debatterats bland kommentarerna så det är bara gå in där och kolla.

Vad tycker du om Mary Wollstonecraft och William Godwin? Hehe, personer jag själv idoliserar.

Jag brukar inte idolisera personer sådär. Jag tycker att de verkar ha varit coola människor med vettiga åsikter. Har dock inte läst något någon av dem har skrivit. Är ganska obildad kring sånt för att vara ärlig.

När ”kom du underfund med” att du var just feminist? Uppmärksammade du könsförtrycken före eller efter att du blivit presenterad för feminismens innebörd? Har du själv, innan du visste att du var feminist, burit på fördomar gentemot feminismen och/eller varelser som kallar sig feminister? I så fall, vilka?

Jag har väl alltid varit medveten om könsroller och kvinnoförtryck, men jag började resonera mer djupt kring feminism när jag skrev mitt reportage om prostitution som jag skrev som projektarbetet i gymnasiet. I samband med det läste jag både Porr, horor och feminister av Petra Östergren samt Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. Då började jag tänka mer på olika typer av feminism och vilken jag tillkännagav mig till.

(Och slutligen, en halvseriös men rolig fråga:
Skrattar du lika hårt som jag gör åt Robinson, då tjejerna i lag (ingen aning) klagar på ”fjolligheten” hos sin nya manlige lagmedlem, ständigt pikar honom för att han ”till och med är mesigare än alla tjejerna tillsammans”, att han är feg som använder egensnickrad hjälm vid kokosnötsjakten och som spindelrädd inte är en ”riktig” man – ”dom finns i norrland dom”
– SAMTIDIGT SOM –
dessa tjejer också får psykbryt då en av dom manliga deltagarna förklarar skillnaderna mellan män och kvinnor och att mannen generellt är bäst på det mesta.)

Jag skulle nog inte skratta, snarare facepalma. Det där tycker jag är en ganska störig grej hos vissa kvinnor, som alltid tar tillfället i akt att göra sig lustig över män som inte lever upp till diverse könsroller men som lutar sig tillbaks på feminismen när de själva blir ”förtryckta”. För dem är feminismen något man drar fram ur bakfickan när man blir trängd, när man vill att killen ska diska eller något, men inget man själv tycker sig behöva leva efter. Jag anser att om man ska komma och snacka om feminism så ska man dra sitt strå till stacken också och inte bara plocka russinen ur kakan.

Hur tänker du kring sociala könsroller och transsexualism? Det är mitt största huvudbry för tillfället, så det hade varit intressant att få dina åsikter i frågan.

Jag vet att det finns många som har svårt att greppa den här grejen med att vissa personer som byter kön liksom inte behöver göra hela operationen, utan kan stanna vid att se ut som det kön de känner sig som, men kan ha kvar sitt ursprungliga könsorgan. Men bestäm er då, tycker vissa. Jag kan ha svårt att greppa detta också, men jag har förstått att det är så det ligger till för många och därför tänker jag att man måste luckra upp det där med könstillhörighet än mer. För det första tycker jag att man helt ska avskaffa det juridiska könet, istället för att lägga till ett tredje som vissa talar om. I mina ögon finns det egentligen ingen relevans för att juridiskt dela upp människor i kön. Jag tänker också att om man tog bort det juridiska könet så skulle det vara mycket lättare för transsexuella att hitta sin egen könstillhörighet utan att ständigt behöva definiera sig i antingen den ena eller andra mallen.

Är det inte otroligt irriterande när personer (framförallt antifeminister) frågar vad kvinnor gör för männen? ”Men varför gör ni inget för männen?! vi är också förtryckta!” Missuppfatta mig inte, jag tycker också att det hade varit jätte gött om männen hade fått mer frihet att leva ut sina personligheter och inte vara så förtryckta av (sig själva) macho kulturen.
Men feminismen handlar ju om att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som just männ, och om att uppmärksamma just (en dels) männens förtryck av kvinnor.
Dom kan väll ha sin egen kamp? Fattar inte riktigt varför dom tycker det är så konstigt att vi nt kämpar för dom också…:S Stör mig så oerhört på det här men vet inte om jag är lite orättvis? Vill höra någon annans åsikt.

Jag anser ju faktiskt att jag även kämpar för män, eftersom även dem blir begränsade av könsroller, bara det att det typiskt manliga har högre status i samhället. Det betyder dock inte att män på något vis är lyckligare.

Men i sak håller jag med dig. Jag har inget emot människor som för någon slags manskamp för att befria mansrollen. Så länge kampen inte handlar om att trycka ner kvinnor så är det okej med mig. Det finns stora problem med mansrollen som den ser ut idag, bland annat det att män måste vara starka och inte har det utrymme som kvinnor har att prata känslor. Däremot är det lite lustigt att alla dessa människor som vill kämpa för männens rättigheter ser sig främsta arena för detta i att trycka ner feminister och berätta för oss att vi har fel. Jag framför inte min feministiska agenda genom att sitta och klaga på Per Ströms blogg, jag för den genom att skriva om feministiska problem och lösningar. Jag skulle ha full respekt för om en man gjorde motsvarande fast ur ett manligt perspektiv, och jag skulle inte komma in dit och säga: ”men vaddå, tänk lite på oss tjejer”.

Varför är Blondinbellas yttrandefrihet inte lika skyddsvärd som Vilks.

Ett klockrent exempel på hur kvinnor blir förbisedda är det här med hoten som Blondinbella blivit utsatt för tycker jag. Hon har alltså blivit utsatt för extremt grova mordhot och hot om sexuellt våld och på det har polisen svarat att hon kanske borde sluta blogga. Hon får ta skulden och ansvaret för de person som trakasserar henne, vilket såklart är ett jävla ofog. Blondinbella är ju inte ens särskilt provocerande, det är ju inte som att hon förolämpat någon eller gjort något fel i egentlig mening. Hon är ”bara” en bloggare.

Lars Vilks däremot har verkligen bett om de hot han blivit utsatt för. Han har upprepade gånger provocerat muslimer, genom att göra rondellhundar föreställande Muhammed och genom att göra bögporr där skådespelarna har Muhammedmasker. Han visste vad han gav sig in på när han gjorde detta, hans faktiskt syfte var ju att provocera. Och han har typ eskort av säpo var han än går.

Jag menar inte att Vilks inte ska få stöd, men jag tycker att det är konstigt att han får det när inte Blondinbella får det. Blondinbella har inte gjort någon något ont. Hon har inte varit ute efter att provocera. Men när hon blir utsatt för hot är det hon som ska ändra på sig. Vilks, däremot, har gjort allt för att reta upp folk, men han förväntas inte förändra sig alls.

Varför är yttrandefriheten så skyddsvärd när det kommer till en medvetet provocerande äldre man, och inte när det kommer till en egentligen helt harmlös kvinnlig bloggare? Varför är det bara de medvetet provokativa yttrandena som är skyddsvärda? Varför får Vilks poliseskort när Blondinbella får höra att man inte kan göra något innan ett brott har begåtts, och att hon borde lägga ner sin blogg.

Jag tycker att Vilks ska få det skydd han får för ingen ska behöva dö för en rondellhund. Men Blondinbellas blogg faller minst lika mycket in under yttrandefriheten. Hon måste kunna skriva om sin vardag utan att bli utsatt för mordhot och att polisen inte tar det hon blir utsatt för på allvar är mycket mycket illa.

Obs: många har påpekat att detta ej behöver röra sig om kvinnoförtryck. Det är väl sant, så jag tar tillbaks det. Tycker fortfarande att behandlingen av BB är fel i detta fall.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson.

Den här artikeln av Roland Poirier Martinsson är ju bara för mycket. Han tycker att vi ”måste prata om feminismen”. Detta är hans uppfattning om feminism:

Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre.

Alltså. Jag tycker ju då inte att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp om det var någon som trodde det. Jag anser absolut inte att mitt förhållande till mina manliga vänner bygger på att vi kämpar om makt, för guds jävla skull.

Och nej, jag tycker inte att olikheter mellan könen är av ondo. Människor är olika och om kvinnor tenderar att vara på ett visst sätt så är det okej. Däremot så tycker jag att det är himla tråkigt att det kvinnor är bra på generellt värderas lägre än det män är bra på.

Man kan ju fråga sig vad Martinsson menar med att ”på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv”. På ett sätt kan jag ju faktiskt tycka att det är ganska väsentligt när kvinnor blir utsatta för t.ex. strukturellt betingat våld eller när de får väldigt låg lön för extremt viktiga arbeten, som omvårdnad och barnomsorg. Jag kan ju tycka att det är väsentligt när tjejer ägnar stora delar av sina liv åt att banta och träna för att de blivit uppväxta med att exponeras för det ständiga budskapet att man ska vara smal som tjej, att det är det viktigaste. Jag kan ju tycka att det är väsentligt att kvinnor blir lyssnade mindre på i praktiskt taget alla sammanhang. Men det är bara min åsikt.

Men det som stör mig mest är det där med att politiken inte skulle ha skyldighet att förändra vårat sätt att tänka. Kan du vänligen förklara för mig vad politiken annars skulle göra? Vad kan vara viktigare än att skapa ett jämställt samhälle där alla personer har förutsättning att följa sina drömmar oavsett kön, etnicitet, religion eller klass? Kan du bara förklara det för mig Roland, för jag vill så hemskt gärna veta.

Denna borgerlighet. Detta desperata fastklamrande vid status quo. Jag begriper det inte. Varför inte förändra samhället när vi kan? Varför klamra sig fast vid något som funkar dåligt när vi skulle kunna ha något mycket bättre?

All politik handlar om att förändra människors sätt att tänka. Om det så är ett jobbskatteavdrag eller en prostitutionlag. Martinsson ide om att det skulle finnas politik som inte förändrar människors tankesätt är konstigt, en billig ursäkt för att slippa ta ställning till ett problem och slippa göra avkall på sina privilegium. Typiskt borgeligt.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson, denna småborgerliga pajas: klart som fan att en person som är priviligerad inom nuvarande system vill bibehålla det. Men så lätt ska det fan inte vara. Jag är ledsen Roland, men feminismen bryter ny mark. Vi har redan vunnit flera gånger, och vi kommer att vinna igen. Och du kan ta din förbannade borgerlighet, din lättkränkthet och ditt fastklamrande vid världen som den alltid har varit och köra upp det i röven.

Därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget.

Hanna Fridén har också skrivit om det här med topshoptröjorna och tycker att man ska låta idioterna ha sina t-shirts. Alltså, det är klart jag tycker att man ska få ha en t-shirt, då jag generellt är emot förbud, men det betyder inte att jag tycker att det är rätt att varken sälja eller bära dem. Men Hanna Fridén verkar tycka att det är positivt att människor skyltar med att de är idioter.

Alltså, jag kan förstå det resonemanget men jag håller inte med. Problemet med dessa tröjor är, som jag ser det, att man normaliserar och skämtar bort svinigt beteende. Jag hade tyckt att det var lika illa om en tjej hade en tröja där det stod något som anspelade på att hon beteende sig fittigt på grund av pms/mens.

Grejen är att man absolut kan tycka att folk får göra så. Det tycker jag också, jag tycker inte att det ska förbjudas. Däremot så tycker jag att det är skitbra att feminister sätter press på topman och får dem att dra tillbaks tröjorna, för då rör det sig ju inte om att något har förbjudit något utan bara om helt vanlig konsumentmakt. Precis som i fallet med gillettes sjuka reklam för att barn ska raka benen. Det är jävligt bra att det finns folk som bevakar företag och sätter press på dem om de går utanför vad som är okej, faktiskt. För du skulle kunna säga att det är upp till föräldrar och barn att avgöra huruvida man ska raka benen eller inte, men det är väl inte riktigt så det funkar va?

För grejen är att om den här typen av tröjor ses som okej så har vi genast en situation där folk är mer lugna med lite slentrianmässigt skämtande om kvinnoförtryck. Hanna Fridén verkar utgå från att det finns en viss mängd svin och att de inte påverkar andra. Men så är det ju liksom inte, ju mer accepterad tröjor likt dessa blir desto mer nonchalant attityd till skämtande på kvinnors bekostnad kommer vi att ha, vilket i sin tur är himla negativt om man vill uppnå någon slags jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är ju inte så konstigt egentligen.

Så därför är jag glad över att topman har dragit tillbaks sina sexistiska tröjor för det innebär att feminismen vunnit det här slaget. Det innebär att kvinnoförnedrande skämt inte har lyckats nästla sig in på just dessa t-shirts, i just den här affären, utan att tillräckligt många reagerat och sagt emot. Det innebär att personerna bakom inte lyckades skylla ifrån sig på att det var ett ”skämt” den här gången. Och allvarligt talat, jag föredrar alla gånger ett svin utan sexistisk t-shirt som ett svin med sexistisk t-shirt. För personen utan har i alla fall inte lika lätt att influera andra till samma sak.

Svar på en väldigt bra feministfråga.

På feministfrågestunden fick jag denna fråga av Fredrik (som vissa tror är samma person som Patria, men jag måste säga att jag tycker att Maja är mer lik) som jag faktiskt vill ägna ett eget inläggg.

Fanny, som jag ser det är den svenska feminismen ”kidnappad” av radikala och boktavstroende falanger, ungefär som vänster-rörelsen på 1970-talet.
När personer som Maria Sveland eller Unni Drougge uttalar sig för kvinnorna/feminismen, blir många män och kvinnor negativa till F-ordet.
Hur ser du på detta och vad är vägen framåt?

Jag tycker att det här är en väldigt viktig fråga. Jag kan tycka att feminismen har blivit kapad av personer som bara är intresserade av att ha något att luta sig tillbaka på när de beter sig som skitstövlar. Jag kan även tycka att det finns ett extremt medelklassperspektiv inom feminismen som jag ogillar. Jag är betydligt mer intresserad av att kvinnor t.ex. får mer arbetsskador, genomgående låga löner för skitviktiga arbeten och blir nekade hjälp från samhället på grund av sitt kön än att det finns färre kvinnliga chefer.

Jag skulle personligen inte använda begreppet ”kapa” när jag talar om 70-talsfeminismen eftersom det inte direkt fanns någon feministisk rörelse innan det (den våg som ledde till kvinnlig rösträtt hade dött ut). Jag kan tycka att den typen av feminism som representeras där har varit väldigt viktig, men att den kanske har överlevt sig själv. Den är väldigt kärnfamiljscentrerad och behandlar mycket frågor om arbetsfördelning i hemmet, barnuppfostran och, som nu, skilsmässor. Jag är mycket mer intresserad av en generell normkritik och inte bara kritiserande av ojämlikheter inom kärnfamiljen.

Delar av det som 70-talsfeminismen faktiskt lyckats ändra är viktigt anser jag. Som till exempel utredningarna om sexhandel och mäns våld mot kvinnor som har spelat stor roll för hur man i Sverige har stiftat lagar och bemött vissa problem. Jag är inte helt säker på var jag står i frågan om sexhandel men jag tycker att det är bra att vi i Sverige har ett strukturellt perspektiv på frågan. Jag ser även kvinnojourer som ett resultat av denna feminism. Jag tycker att det är viktigt att prata om hur kvinnor faktiskt missgynnas på grund av sitt kön och jag tycker att 70-talsfeminismen har lyckats bra med att aktualisera och göra något åt många av dessa frågor.

Jag blir dock väldigt matt på diverse manshat och ständigt offerförklarande av kvinnor. Därför anser jag att man inom feminismen måste lägga mer fokus på nedbrytande av könsroller överlag och inte bara de könsroller som drabbar kvinnor hårt. Jag tycker att feminismen ska ha ett större fokus på hur vi alla kan bli friare och helare som människor om vi slipper pressa in oss i heteronormen, tvåsamhetsnormen och så vidare.

Kort sagt kan man väl säga att jag anser att den klassiska ”män är djur/mäns våld mot kvinnor”-feminismen har överlevt sig själv och måste bytas ut mot mer genus och mer generell normkritik.

Detta var kanske ett skitrörigt svar men det får gå. Jag hoppas att det var tillfredsställande ändå.

Det är problematiskt att män vill profiliera sig som svin, och att företag profiterar på det.

Det här med sexistiska ”skämt” är så jävla lamt. Så otroligt jävla lamt.

Som dessa t-shirts som säljs på topman. Topman är liksom ingen lite turistaffär på drottninggatan. Det är en stor och, som jag förstått det, ganska trendig kedja. Och så har man ett visst ansvar, det tycker jag faktiskt. Det är ju inte som att företaget står och faller på sexistiska t-shirts.

Den första, som jag antar ska lika tjejer vid djur, är ju bara sådär tråkigt höhö-ig att jag inte orkar. Den andra är dock helt enkelt inte okej. Vissa tolkar det som ursäkter för att man brukar våld mot sin flickvän, jag tror väl inte att det var det som var syftet när den ”författades” men det handlar ju uppenbarligen om ursäkter för diverse olika sviniga beteenden (förolämpningar, otrohet etc).

Även om det inte rör sig om direkt våld så är det ytterst problematiskt att killar vill profiliera sig själva som svin. Ungefär som kvinnor som vill profiliera sig som blåsta blondiner. Jag kan inte se humorn i det, ärligt talat. Jag tycker bara att det är osmakligt profiterande på könsroller och dessutom ovanligt tråkig sådan.

Använd inte feminismen för att rättfärdiga era unkna rasistiska värderingar.

Herregud vad trött jag blir på folk som ska berätta om hur dåligt islam är. Alltså, jag har aldrig försvarat Islam som religion och jag kommer inte göra det heller. Lika lite som jag försvarar kristendom eller judendom. Religion ställer till en massa problem i världen, jag vet om den saken.

Jag tycker inte att någon ska ha speciella rättigheter på grund av sin religion. Jag tycker inte att man ska acceptera våld bara för att det är religiöst betingat. Jag tycker inte att omskärelse är okej och jag tycker inte att tvång är okej.

Men när man säger att man vill få bort kvinnoförtrycket ur en religion genom ett förbud mot slöjor så undrar jag om man egentligen är så intresserad av de kvinnor som förtrycks. Är det någon som på allvar tror att kvinnor som tvingas bära slöja på något vis får det bättre genom att det förbjuds? Det handlar snarare mer om att det finns en företeelse man ogillar, som känns främmande, som man letar skäl för att förbjuda. Och då drar man till med den där om kvinnoförtryck för att det är ju så himla viktigt att kvinnor inte förtrycks. Det handlar om att ge sin rasism en aura av pk, att försvara sina unkna fördomar med feministisk retorik.

Dessutom bär många slöja av egen vilja. Det är klart att de har blivit uppfostrade till att bära slöja av sin kultur, men när det kommer dit är det fortfarande deras val och de kan avstå. Vi skulle väl inte säga att vi var tvingade att ha höga klackar bara för att vi har levt i ett samhälle som ständigt uppmuntrar det.

Nej, men man vill göra något för dessa kvinnor så måste man jobba annorlunda. Kanske driva mer riktad kvinnojoursverkssamhet? Men om vi bara förbjuder slöja rakt av så kommer det enda som händer att vara att dessa personer får sin frihet än mer kringskuren, och om man ska söka skaffa legitimitet för detta ur ett feministiskt perspektiv så kan jag väl sådär på rak arm säga att feminism måste handla om vilken frihet dessa kvinnor i slutänden faktiskt har, inte om att spackla kosmetika över ett problem som är så otroligt mycket djupare än att det går att få bort genom att förbjuda ett jävla klädesplagg.

Svar på frågorna del 1.

Här är då svar på frågorna från feministfrågestunden, jag kommer svara i omgångar eftersom jag vill svara ordentligt på alla frågor. Ni får jättegärna ställa fler frågor här.

Jag gör ett sista försök här inne innan jag går vidare i mina äventyr.
Jag kan ställa ett par frågor om ”feminism” enligt mig som är något att ha.
Feminister brukar använda sig av falsk fakta väldigt ofta så jag frågar dig om du tror något av detta är sant.

1. Kvinnor gör 2/3 av allt arbete på jorden.
2. Bistånd till kvinnor i u-länder hjälper landet bättre än bistånd till män.
3. All världens resurser ägs av män (99% enligt feminister)
4. Män slår kvinnor oftare i relationer
5. Män är större miljöbovar än kvinnor.

Skulle vara roligt att veta hur påläst du är och från vilken källa. Mina källor säger mig att allt detta är falskt och lögn. Detta är bara en bråkdel av ”myter” som finns därute och som används flitigt ända uppe hos högsta hönsen i FN. FYI så har även FN varit med och skapat den första lögnen.

Först vill jag påpeka att jag aldrig har påstått något av detta och inte heller hävdar att jag har kunskap i frågan, så med det överstökat så ska jag alltså berätta vad jag tror om dessa påståenden.

  1. Jag tror nog att det siffran är överdriven. Kvinnor utför nog som grupp mer arbete för mindre pengar än vad män gör, men jag tror inte att vi står för 2/3 av allt sammanlagt arbete som utförs.
  2. Jag tror att det kan stämma eftersom mycket bistånd hamnar i händerna på makthavare, och makthavare är ofta män, speciellt i odemokratiska länder. Jag skulle dock inte hävda att bistånd som hamnar i ”rätt” händer, alltså hos dem som behöver det och inte hos de styrande i ett land, kommer mest män till del.
  3. Jag tror inte att så mycket som 99% ägs av män, däremot tror jag ett män äger mer än kvinnor. Detta eftersom merparten av de rikaste personerna i världen är män.
  4. Jag har läst att kvinnor och män är lika benägna till fysiskt våld. Däremot tror jag att våldet som riktas mot kvinnor ofta är grövre och till stor del sexuellt till sin natur.
  5. Jag tror att kvinnor konsumerar mer än vad män gör, eftersom kvinnor ”shoppar” på ett helt annat sätt än män. Dock så styrs många stora företag av män som därför måste ta mer ansvar än gemene man, men det är en fråga om individer som måste ta ansvar och inte om kön, även om man kunde önska att könsfördelningen hos de styrande var mer jämn. Jag skulle dock aldrig använda vissa mäns makt inom branscher av betydelse för miljö som ett argument för varför män i allmänhet är större miljöbovar.

Vilket antifeministpåstående blir du mest provocerad av?

Framförallt de som rör sig om att jag som feminist skulle tycka att män som grupp alltid förtrycker kvinnor som grupp. Jag anser inte att det rör sig om män som förtrycker kvinnor på det sättet, utan att vi alla lever i en viss struktur som upprätthålls av både kvinnor och män. Jag vet att det finns feminister som verkligen ser världen som att män förtrycker kvinnor, och kvinnor inget hellre vill än att slå sig fria, men så tycker inte jag och det är inget jag vill stå till svars för.

Jag blir också irriterad på de som tror att det bara handlar om kvinnors rättigheter och plats i samhället. Jag vill bryta ner strukturer och könsroller vilket kan komma alla till del, både män som har mer ”kvinnliga” intressen och kvinnor som har mer ”manliga” intressen.

Vad tycker du om Simone Beavoir?

Jag har inte läst något av henne men lite om henne och hennes tankar. Som jag har uppfattat henne så är hon väldigt teoretisk och filosofisk i sina resonemang, vilket kanske inte faller mig i smaken. Jag är betydligt mer intresserad av lite mer jordnära feminism.

när orkar du ta diskussionen och när orkar du inte? d.v.s vilka hjärtfrågor har du inom feminism och vilka lämnar du över till andra?

Om jag orkar ta diskussionen eller inte beror dels på vem jag talar med och dels på dagsformen. Jag argumenterar gärna för saker som jag faktiskt tycker och står för, men är ganska ointresserad av att diskutera med människor som tillskriver mig åsikter jag inte har.

Den feministiska fråga som jag för närvarande finner mest relevant är abortfrågan, och den kan jag diskutera hur mycket som helst, helt enkelt för att jag tycker att den är så jävla viktig. Jag tycker även att prostitution och surrogatmödraskap är viktigt. Men som sagt, det beror mest på vem jag snackar med.

hur är du att diskutera, i det här fallet, feminism med? framhåller du det sakliga med fakta eller går du på känslor och dina egna upplevda händelser mest? blir du upprörd lätt eller håller du dig cool?

Det är ju alltid svårt att säga hur man är i diskussioner. Jag vill såklart gärna hävda att jag är saklig och intellektuellt hederlig, men vet inte om andra delar den uppfattningen. Återigen handlar det mycket om vem jag talar med. Om personen ifråga är intresserad av att lyssna och förstå så lyssnar jag gärna tillbaka, även om jag har hört det dem säger en miljon gånger tidigare (vilket ofta är fallet). Om personen bara vill köra över mig så brukar jag strunta i det, för jag pallar inte bråka med människor.

Jag brukar argumentera både utifrån det jag upplever och observerar i min omgivning och från fakta. När det kommer till prostitution så är jag väldigt påläst, så där kan jag för det mesta leverera något mer substansfullt, på andra områden är jag inte alls lika duktig.

Jag blir ganska lätt upprörd, men av den anledningen så har jag numera börjat välja bort diskussioner som jag kanske skulle vilja ta men som jag vet att jag inte kommer kunna föra med värdighet. Jag tycker att man gör feminismen en otjänst om man inte argumenterar sakligt och väl för den, och därför brukar jag strunta i att argumentera alls om jag inte känner att jag har orken.

Ibland måste man ta av sig genusglasögonen.

Det har skrivits en del om genusglasögon på sista tiden och jag känner faktiskt att det finns en sak som jag måste påpeka i allt det här.

Om man vill så kan man se samband som stöder ens teori precis överallt. Men man måste vara försiktigt, för det gäller att inte övertolka allt eller tolka in saker som inte finns. Jag hävdar såklart inte att det skulle vara något hittepå att kvinnor är underställda män, men jag tycker inte heller att man ska tolka in det i allt.

För det finns en stor risk i att se allt för mycket ur det perspektivet. Man riskerar att bortse från när kvinnor beter sig som svin mot män bland annat, vilket jag tycker är väldigt problematiskt. För grejen är att det finns strukturer som styr oss, men vi är också individer.

Jag märker att jag gör detta själv då och då, speciellt när det kommer till relationer. När jag hör om olika problem folk har i sina relationer så tenderar jag alltid att släta över kvinnans del i det hela för att jag förstår henne. Det handlar ju dels om att jag känner igen mig, men också om att jag har lärt mig att se världen ur ett visst perspektiv. Jag har lärt mig att se kvinnor som mer utsatta än män, och jag har lärt mig vissa förklaringsmodeller för vissa beteenden.

För mig är det en fälla, för jag vill trots allt i slutänden se alla som individer som ansvarar för sina egna handlingar men som till viss del styrs av strukturer. Jag tänker att om man ser strukturer överallt så kommer man inte åt individerna på samma sätt.

Så jag tycker att man ibland måste ta av genusglasögonen och bara se människan, rakt upp och ner, utan att försöka hitta strukturella förklaringar till hens problem eller beteende. Eller bara försöka se världen ur ett annat perspektiv, jag har alltmer börjat se klassaspekter till exempel.

Varför finns det så få kvinnliga stjärnkockar?

Det här inlägget alltså. Jag orkar inte ens bli arg för det är så korkat. Jag kan för det första meddela att smarta feministiska killar tenderar att haffa de smartaste tjejerna också. Vet ni varför? För att det är så jävla lame att vara ihop med en person som tänker såhär:

Jag själv har en rätt okej balans i mitt eget förhållande. Jag är bättre på det mesta, men hon är bra på det jag inte orkar bry mig om. Jag hade varit bättre om jag hade velat, men ibland måste man ju avstå saker för att öka självförtroendet hos andra. Så det är en rätt bra synk.

Herregud. Jag är ju så mycket bättre än den här killen på många saker. Jag är med största sannolikhet en bättre fotograf och en bättre skribent. Jag är nog bättre på att laga mat också. Herregud, ingen vettig människa tycker ju såhär, så det är egentligen ingen ide att diskutera det.

Men en sak tänkte jag på när jag läste inlägget som faktiskt är relevant på riktigt var detta:

Men fakta är ju att går du in på olika restauranger och kollar köket, så är det oftast en man som fixar din mat. När det kommer till ”stjärnkockar”, så är det ju betydligt fler män än kvinnor i den positionen.
Så när män vill laga mat, så är dom bättre än kvinnor. På det också.

Detta är ju faktiskt helt sant. Folk som är riktigt riktigt bra på en sak brukar vara män. Jag kan förstå att man då tänker att män generellt är bättre, och att de män som inte kan göra en sak bara inte vill.

Men man måste också ta i beräkningen hur många olika saker man är bra på. Kvinnor generellt är mer allseende medan män i högre grad specialiserar sig. Detta kan säkert härledas biologiskt med lite god vilja, men man har också kunnat påvisa att kvinnor oftare uppfostras till att ”hålla koll” medan många nöjer sig med att ens son är väldigt bra på en sak. Kvinnors nördiga sida uppmuntras helt enkelt inte. Jag har bland annat en barndomsvän som fick ägna hela sin uppväxt åt att ta hand om sin lillebror, typ hjälpa honom att micra köttbullar när han var 12. Ofta sköter kvinnor en stor del av hushållsarbetet vilket gör att männen får en chans att utveckla sig inom sitt specialområde. Men denna chans får inte många kvinnor, då är det ju inte så konstigt att många av de bästa på vissa områden är män.

Att vara lite halvbra på många olika saker kan vara väldigt praktiskt, men det är inget du kommer bli upphöjd som ett geni för, tråkigt nog. Därför kan det se ut som att kvinnor är sämre. Men för att ta ett exempel ur verkliga livet: Emanuel är skitbra på en massa saker och är otroligt påläst, men han kan typ inte rita en streckgubbe om han ska förklara något eller göra en så enkel uppskattning av tid att han blir klar med pasta och pastasås samtidigt.

Det är också många män på höga positioner som kräver ständig markservice, först av sin mor, sedan sin fru eller någon (oftast kvinna) han har betalat. Det finns kvinnor som behöver markservice också, jag bara påpekar att väldigt hög kompetens på ett område ofta kan finnas på grund av utebliven kompetens på andra områden, som den där förmågan att ta hand om sig själv.

Sist men inte minst vill jag bara påpeka att det är jävligt bra att vara lite halvbra på en massa olika saker. I mitt jobb nu, alltså au pair, så är det en klar fördel eftersom det är väldigt varierande uppgifter. Det är nog även en fördel om man till exempel är receptionist.

Det finns också en massa skitviktiga yrken som är kvinnodominerade, som till exempel sjuksköterska och förskollärare, och det är nog inte bara för att männen valt bort dessa yrken. Jag har aldrig hört talas om eller träffat en manlig sjuksköterska eller förskollärare som överglänser kvinnorna. Inom arkitektbranschen, som är en av de mest jämt könsfördelade branscherna, så sitter kvinnor ofta som chefer för att de är bättre organisatoriskt.

Men om ni killar mår bra av att det finns fler manliga experter så kan jag ge er det. Det är okej med mig, för jag är ganska nöjd med att inte vara skitbra på en sak utan vara ganska bra på en massa saker. Jag är nöjd med att kunna laga en helt okej köttfärssås, jag behöver inte vara bäst på det. För motsatsen, att vara skitdålig på en massa grundläggande saker men fenomenal på några verkar ärligt talat skitjobbigt. Jag tycker att vi måste uppvärdera det här med att vara lite halvbra, för det är skitviktigt att det finns sådana personer också.