Jag tackade dumt nog ja till ett jävla uppdrag på andra sidan stan. Detta innebär att jag kommer behöva gå upp klockan halv sex imorgon. Kul. Och allt detta för att vikariera i en årskurs trea, som är den typ i särklass jobbigaste åldersgruppen.
Jag måste fan lära mig att tacka nej till saker och ting utan att ha dåligt samvete efter för detta håller inte.
Igår köpte jag ny mobil. Eller snarare: jag tecknade ett 24-månader långt kontrakt där mobilen ingick. Som tur var var Emanuel med som moraliskt stöd, annars hade jag aldrig orkat.
För gick jag till The phone house och snackade med en försäljare i en timme. Sedan gick vi ca tio meter till ett sånt där mobilstånd fick efter mycket om och men samma mobil och abonnemang fast till ett mycket bättre pris där.
Det jobbiga var att jag fick så jävla dåligt samvete för att jag upptagit så mycket av The phone house-försäljarens tid. Jag tröstade mig med att ståndförsäljaren troligen har mer provisionsbaserad lön, men det dåliga samvetet gnade ändå i mig när jag gick hem med min flashiga mobil.
Läs denna helt sjuka historia signerad Johanna Sjödin (Som för övrigt hälsade mycket tveksamt på mig på Sl-demon, tror jag. Jag blev i vilket fall mycket glad.) om hur hon blev behandlad när hon plankat. Hon hade dessutom en giltig biljett, men blev tagen för att hon innan försökt åka utan en sådan. Det, mina damer och herrar, är sinnessjukt.
Klänningen är från myrorna. Första försöket jag gör med självutlösaren sen jag skaffade ny kamera. Vad tycker ni?
Idag känner jag mig bara så jävla trött på livet och samhället med stort jävla S. Jag har så otroligt mycket tankar kring den här krönikan och kring Blondinbellas, bloggkommentatorernas och Hannapees svar men jag orkar inte formulera dem i text. Det är så rörigt och framförallt så otroligt jävla mycket, och jag undrar om nån ens skulle orka läsa om jag nu bestämde mig för att formulera något.
Hel gårkvällen var jag bara arg, idag känner jag mig helt tom istället. Som om jag bränt ut mina reserver. Det är inte så att Blondinbella gjorde mig så förbannad, det som gjorde mig arg var att hon i så stor grad också representerar min generations drömmar och visioner och framförallt verklighetsbeskrivning.
Jag hyser absolut noll tilltro till mänskligheten just nu. Det är bara så jobbigt att tänka på det samhälle vi lever i, hur dumma folk blir av att ständigt matas med sagor om framgång och lycka, entreprenörsskap och individualism och framförallt konsumtion. Ständigt denna jävla konsumtion som står mig upp i halsen. Känslan just nu: konsumtionssamhället är en mycket elakartad cancersvulst som måste utrotas, och det snabbt som fan.
Och bara för det ska jag dra in till stan och köpa en mobil nu. Bra där Fanny!
Och så undrar jag: vill ni läsa mina tankar kring detta (mer än det jag redan skrivit)? Skulle det vara intressant? För om inte så kan jag lika gärna skita i att formulera dem.
Bilder från Sl-demonstrationen. Givetvis var det en massa personer som delade ut chips, lite väl ”höhö” för min smak kanske.
En sak till angående Blodinbella: om nu konsumentmakt var en sån jävla stor grej varför ser man ingenting av den? Jag har fan aldrig läst ett enda inlägg på Blondinbellas blogg om ett dåligt företag. Det finns säkert något men det lär vara jävligt marginellt i förhållande till alla inlägg om hur jävla skönt det är att konsumera.
Herregud. Vi är alltså den ”mest kritiska generationen”. De föregående generationerna måste ju ha varit så galet jävla okritiska att det inte är klokt. Vad som än hände så såg de bara regnbågar och enhörningar omkring sig. Sen kom vi och vände hela världsordningen genom att spotta ur oss en diss mot café Moccos nässelsoppa nån gång om året.
Herregud. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta.
Blondinbella är arg. Hon är arg för att Ann Charlott Altstadt har skrivit en text om ”den blåsta generationen”. Blondinbella berättar att vår generation minsann inte alls är blåst, anledningen till det minskade politiska engagemanget är, enligt henne, att vi inte har ett behov av att samlas utan kan förändra på våra egna villkor via våra egna kanaler.
Vilka är då dessa kanaler? Tydligen diverse sociala medier. Och vad är detta engagemang? Det verkar bestå i att dissa företag som inte levererat bra produkter. Såhär beskriver Blondinbella hur vår generation är den mest kritiska generationen någonsin:
Vi har blivit vana med att kunna skicka en tweet till ett företag på twitter om vi har en fråga eller är missnöjda. Och är det något som inte stämmer så hamnar det på folks bloggar och företaget sågas direkt.
Grattis Blondinbella! Du har precis lyckats bevisa att Ann Charlott Altstadt hade helt jävla rätt, eftersom du uppenbarligen inte ser något annat i begreppet samhällskritik än att hänga ut företag vars produkt inte har varit till din belåtenhet. Jag kallar inte detta samhällskritik, det låter mer som konsumentupplysning i mina öron, om ens det. Att Blondinbella liknar det vid politiskt engagemang är ju bara skrattretande.
Det Blondinbella vägrar fatta är att företag kan göra fel på andra sätt än att sälja en produkt som slutkonsumenten inte gillar. Företag kan anställa folk på sjukt dåliga villkor, företag kan utarma naturresurser och göra en massa andra saker som slutkonsumenten inte märker. Men om ingen med konsumentmakt, alltså pengar, bryr sig så bör det i Blondinbellas värld inte spelar någon roll.
Blondinbella tycker väl att konsumentmakten är den enda värda makten och att resten bara är blaj. Vem bryr sig om hur många liv man förstör så länge någon entreprenörsslyngen vill köpa ens produkt. Alla osäkra anställda måste väl helt enkelt göra sig mer konkurrenskraftiga så att de kan förtjäna Blondinbellas sympati och därmed också få hennes att förvalta sin konsumentmakt annorlunda. Vem bryr som om låga löner och osäkra anställningar när man trots allt fick en god kladdkaka på café Mocco.
Jag tycker nästan lite synd om killen som spådde jordens undergång idag. Vilket brutalt antiklimax det måste vara nu, han har ju tydligen anhängare som jag förstått det.
Jag skulle så gärna vilja se hur hans uträkning ser ut. Jag undrar om han har en seriös metod eller om han mest sitter och ”känner efter”.