Etikett: antifeminist

Detta borde även den mest inbitna antifeminist förstå problematiken i.

En invändning jag har fått en herrans massa gånger mot mitt Slitz-inlägg är att det står samma saker i tjejtidningar. Jag antar här att man åsyftar vad jag skulle vilja kalla en instrumentell människosyn, alltså att människor ska ”användas” och sedan bytas ut eller uppgraderas på olika sätt. Jag håller med om att detta förekommer även i tjejtidningar och jag tycker att det är en vidrig syn att ha på människor oavsett vem som riktas den mot vem. Människor ska ses som mål och inte som medel och jag förstår inte hur man kan tala i termer av att ”byta ut” sin partner mot ”något bättre” alls.

Denna syn på människor och relationer är samhällsomspännande och ökar, i alla fall enligt min egen uppfattning. Jag tror den har mycket att göra med ett i allmänhet hårdnande samhällsklimat där alla uppmanas till att ”satsa på sig själva” och vara sin egen lyckas smed. Omtanke om andra hamnar i skymundan i en sådan värld. Det är djupt tragiskt och det är inget jag ställer mig bakom.

Vissa försöker få det till att detta är feminismens fel, för att kvinnor uppmuntras till att se till sina gena behov och intressen i första hand. Må så vara, men detta är ju inte vad alla feminister står för. Jag har vänt mig emot det länge och ser det framförallt som något liberalfeministiskt, eller powerfeministiskt som man också skulle kunna kalla det. Det är ett entreprenörsideal där man ska kämpa sig upp mot toppen självständigt, personligen göra upp med patriarkatets förtryck mot en själv eller kanske använda sin ”kvinnliga charm” för att komma framåt. Jag vill ha ett samhälle där människor tar hand om varandra, inte ett där allt handlar om att slåss om platsen på toppen på lika villkor.

Nåja, med det sagt att jag inte vill ha det såhär så vill jag även förklara varför detta råd ändå dyker upp i den feministiska debatten titt som tätt, för det gör det ju. Jag tror det handlar om iden att jämlikhet ska uppnås genom att kvinnor ska börja lika män. När kvinnor uppmanas till att inte bry sig för mycket om relationen handlar det inte framförallt om att man ska skita i andra för att det skulle vara ett egenvärde, snarare om att man till exempel i en kärleksrelation inte ska ta den sociala lasten även för sin manliga partner, vilket ofta blir fallet då kvinnor fostras i att vara omhändertagande och män i att vara individualistiska. De bästa vore om män och kvinnor var medvetna och omhändertagande i relationer, men om nu inte ens manliga partner är det så är det väl inget annat än rimligt att agera så även själv.

Men det jag talade om i mitt inlägg var inte detta. Jag berörde det flyktigt men konstaterade att det inte var det som var grejen, utan att det var ungefär vad jag förväntat mig. Det jag fann relevant var just den uppmaning till sexuellt utnyttjande som fanns i inlägget. Om detta förekommer i tjejtidningar eller ej vet jag inte, men jag har i alla fall aldrig stött på något liknande i ett sådant sammanhang. Om någon har det, vänligen berätta, för jag skulle i ärlighetens namn tycka att det var intressant och upprörande.

Vidare har jag heller aldrig beskyllt män som kollektiv för detta. De flesta än läser inte Slitz, det är jag medveten om. Men den som gör det och den som skriver texter likt detta borde fundera lite på vad det är man förmedlar. De rör sig inte om lite vanlig vardagssexism, ett litet skämt, utan om en direkt uppmaning till något som rentav kan betraktas som brottsligt i vissa fall. Det borde väl även den mest inbitna antifeminist förstå problematiken i.

Ge mig en spark i röven tack.

Ni får förresten hemskt gärna hjälpa mig att sparka igång kreativiteten. Alltid när jag tar ett uppehåll så är jag fett seg på att börja skriva igen så tipsa gärna om det är något ni tycker att jag borde ta upp. Jag har inte hängt med i bloggvärlden eller nyheterna heller under tiden jag inte har bloggat, ska kanske påpekas.

Antifeministerna kan kanske hjälpa till genom att skriva något som göra mig arg. Då brukar jag komma igång.

Skriv om era uppvaknande.

Hannah vill samla ihop historier från både feminister och antifeminister/maskulinister (vägrar kalla er jämställdister, sorry) om hur man fick upp ögonen för de frågorna. Detta för att hon ska teckna en samling seriestrippar om det. Kul projekt som jag själv tänkte skriva min berättelse till. Jag tror att det kan vara intressant att se varför andra människor engagerar sig i vissa frågor och att det kan leda till en vis förståelse. Här är strippen om hennes eget uppvaknande.

Så jag tycker att alla ska vara med, helt enkel och berätta om varför ni kallar er som ni gör. Vill även påpeka att det var Hannah som ritade av mig såhär snyggt, så hon är ju duktig på det där liksom.

Jag har aldrig någonsin påstått att lagen ska vara olika för män och kvinnor.

Fan vad jag kan bli trött på folk som kallar sig antifeminister och motiverar det med att ”kvinnor och män ska vara lika inför lagen”. Men herregud för fan, jag vet det. Jag tycker också det. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv argumenterat för att vi ska ha kvinnofridsbrott i lagboken, jag har bara argumenterat för motsatsen rakt av.

Men det fina i kråksången är att man kan ha ett strukturalistiskt perspektiv utan att behöva skriva in det i lagboken. Man kan var medveten om att män ofta slår kvinnor i nära relationer utan att behöva formulera brottet som ”hustrumisshandel”. Man kan säga att vi har ett brott som heter partnermisshandel och samtidigt veta att väldigt många av de som blir slagna av sina partners är kvinnor i heterosexuella relationer. Det tycker jag att man ska veta och ta hänsyn till när man stiftar lagar, även om själva lagen sedan ska vara könsneutral. För det är lika illa om en kvinna slår sin man och det är himla dåligt att det ibland ses som lite crazy och ”helt okej” när en kvinna ger sin man en örfil.

Snälla sluta anta att jag vill ha det här bara för att jag är feminist. Jag har aldrig sagt det. Jag har aldrig någonsin sagt att jag tycker att en lag ska vara utformad olika för olika kön. Aldrig.

Så kan ni efterhängsna antifeminister bara fatta den här saken; jag vill att män och kvinnor ska ha lika rättigheter och vara lika inför lagen och även i praxis. Men jag vill också att män och kvinnor ska betraktas lika och ha samma möjligheter så att kvinnor slipper ”välja” att abortera bort vissa foster för att de har fel kön.

Men starta ett parti då.

Nu påstod någon i min blogg att det finns fler antifeminister än feminister i Sverige. Låt oss reda ut lite begrepp:

En antifeminist är INTE bara en person som ifrågasätter feminism, en antifeminist är en person som ställer sig i aktiv opposition mot feminismen och dessutom har det som en av sina primära politiska fokus. På samma sätt som en feminist inte är en person som bara tycker att ”jämställdhet är väl bra?” utan en person som har det som ett viktigt fokus.

Ni antifeminister, om ni nu är så många så kan ni väl starta ett parti. Det borde gå snabbt att få partibidrag eftersom ni lätt kommer trumfa F! när det kommer till röster. Och ni verkar ju ha energi och fritid också, så som ni skriver.

Två jobbiga saker man kan tänka på när andan faller på.

Idag har jag tänkt på två asjobbiga grejer som skulle kunna hända:

  1. Att någon, apropå detta fenomen, påstod att det var bra för jämställdheten att kvinnofoster aborterades på grund av deras kön eftersom det då skapar en större efterfrågan på kvinnor vilket skulle leda till att de får högre status. Marknadslogik applicerat på kvinnosaksfrågor. Så jävla fräscht. Som tur är har ingen sagt detta, men det skulle fan i mig kunna ske.
  2. Att någon antifeminist tog illa upp över denna bild på Per Ström i och med att det är ett MORDHOT att insinuera att man ska sikta på någon med till exempel ett gevär. Det känns dessutom som ett extremt realistiskt scenario med tanke på de flesta antifeminsiters intellektuella kapacitet.

Varför kvinnor hackar mest på kvinnor.

Linna Johansson har skrivit ett formidabelt inlägg om varför kvinnor väljer att modeblogga. Bloggkommentatorerna har i sin tur skrivit om det, jag hittade denna klassiker i deras kommentarsfält.

Vi pratar om killarna/männen, om hur de trycker ner oss tjejer/kvinnor, men vilka är det vi känner mest press ifrån egentligen? Jo, från andra tjejer. En vanlig kommentar hos killar är ju att ”Vi skiter fullständigt i hur höga klackar och välstylat hår ni har, ni klär bara upp er för varandra.”. Därmed inte sagt att det gäller allt och alla, men i stor mån stämmer det ju.

På samma sätt som jag skiter fullständigt i hur bra Emanuel är på något speciellt Tv-spel så skiter väl han i hur moderiktiga mina kläder är. Man tenderar att bry sig mer om hur människor resterar inom ens egna intresseområden, vilket ju inte är så himla konstigt.

Det intressanta här är ju att människor tvingas ut i vissa begränsade intresseområden på grund av könsroller och att man inte blir tagen på allvar om man försöker frångå detta område.

Jag har gjort en högst ovetenskaplig analys av kommentarerna i min blogg, och jag har kommit fram till att i förhållande till hur många av de olika könen som skriver så står män för den absolut största delen av alla påhopp. Denna statistik dras visserligen upp en del av en viss antifeminist, men även om man bortser från det så skriver kvinnor lika mycket eller mindre negativt i förhållande till positivt, och det negativa är ofta mer konstruktivt. Men det är fortfarande fler kvinnor som skriver kommentarer här så det vore ju helt naturligt om en större andel av de negativa kommentarerna också kom från kvinnor.

Men den största tabben i sammanhanget är ju den totala feltolkningen av feminismen. De flesta feminister är inte ute efter att peka ut män som roten till all ondska, däremot den så kallade könsmaktsordningen. Alla människor kan handla på ett sätt som förstärker könsmaktsordningen, även kvinnor.

Väldigt ofta när kvinnor ska trycka ner andra kvinnor så bygger nedtryckandet på hur bra man är som kvinna, alltså hur väl man uppfyller kvinnliga attribut. Detta syns allra tydligast i mammornas eviga tävlan i vem som är den bästa modern. Detta syns också i mäns nedtryckande av varandra, som ofta bygger på att någon uppfattas som ”bögig”, alltså som mindre man. Jag hävdar att all könad mobbning bygger på att trycka ner den som uppfattas passa sämre in i sin könsroll för att hävda hur väl man själv passar in i den (för all mobbning handlar ju om att höja upp sig själv genom att trycka ner den andra). Det andra könet är inte med för det finns inget utrymme att konkurrera om, det är en tävlan inom könet. Varför skulle man som man vilja tävla om att vara bra på kvinnliga saker, då är man ju ”bög”.

Men så fort man börjar röra sig ute på ett område som är könsneutralt eller typiskt manligt så har männen makten igen. Och då är steget till att ”vinna” ännu större för en kvinna eftersom hon dels måste överbrygga barriären som hennes kön skapar, dels måste konkurrera med alla som vanligt. Man befinner sig automatiskt i ett underläge. Som mode- eller mammabloggerska krävs det bara att man är en bra kvinna, du behöver inte dessutom konkurrera med män som befinner sig i ett naturligt överläge.

Så därför blir det ändå lättare och tryggare för kvinnor att röra sig inom typiskt kvinnliga domäner. Man slipper bli ifrågasatt bara på grund av sitt kön, man får liksom vara med i leken. Man behöver inte från början hävda sin rätt att ens vara med och tävla, man behöver inte stånga sig in. Även om man blir utsatt för hån för vad man tycker så blir man inte förminskad för att man en en tjej som inte kan något. Och eftersom så många kvinnor endast rör sig i kvinnliga domäner, helt enkelt för att de inte kan komma in på andra, så blir det såklart så att fler kvinnor får hån från just kvinnor eftersom det helt enkelt bara är kvinnor som ens bryr sig om att bemöta det.

När verkligheten överträffar dikten.

Lästa hos Hanna Friden om en listig antifeminist som hade utgett sig för att vara feminist och skrivit helt galna saker i feminismens namn. Tyvärr hade hen skrivit hos hennes innan, så planen gick i stöpet =(.

Jag tänkte då såhär: den taktiken skulle man ju kunna använda mot antifeminister också. Utge sig för att vara antifeminist och skriva helt absurda saker som inte ens de tycker.

Sen kom jag på att hur mycket jag än ansträngde mig skulle jag aldrig kunna toppa absurditeterna i t.ex. Per Ströms kommentarsfält, så jag la planen på hyllan.

Om feminism.

Hanna Friden har som vanligt fått en galen ”antifeminist” på sig. Han tycker att feminsim är en djupt mansfientlig ideologi, vilket såklart är skitsnack. Men jag tänkte passa på att skriva lite om en vanlig missuppfattning rörande feminism.

En vän till mig tyckte att man skulle strunta i att tala om ”mäns våld mot kvinnor” och istället tala om ”våld” i allmänhet och lägga ett fokus på att bekämpa det. Han har förvisso helt rätt rörande att man ska bekämpa våld överlag, men anledning till att man talar om ”mäns våld mot kvinnor” och ser det som lite extra viktigt att lägga fokus vid är för att man tror att det är sprunget ur en samhällsstruktur är män förtrycker kvinnor.

Det är det som är att vara feminist: att tro att det finns en struktur i samhället som gör att kvinnor får nackdelar gentemot män och att tycka att den här strukturen är av ondo. Strukturen kallas med ett annat ord ”patriarkatet”.

Många ”antifeminister” tycker att man istället för att kalla sig feminist ska kalla sig humanist. Humanist i den här kontexten åsyftar, som jag förstått det, att man inte bara tycker att kvinnor och män ska vara jämställda, utan att alla ska vara jämställda på alla nivåer. Jag tycker att varje ojämlikhet som drabbar människor är värd en egen teoribildning och en egen diskussion kring vilka maktstrukturer som ligger bakom. Om man bara skulle säga att ”alla ska vara lika mycket värda” utan att definiera vari de största ojämlikheterna låg så skulle man inte komma nånvart, eftersom maktanalys är grundläggande för all typ av bekämpning av ojämlikhet.

På samma sätt säger folk att man ”inte borde tjata om kön utan se alla som individer”. Detta är helt sant. Få feminister tycker något annat än att alla ska ses som individer (förutom de spån som tycker att underbaraClara är ”ett hån mot feminismen” bara för att hon gillar att baka bullar). Grejen är att vi lever i ett samhälle där det finns en massa olika maktstrukturer som måste bekämpas för att vi ska kunna ses som individer. Patriarkatet är en av dessa maktstrukturer. Att invandrare diskrimineras är en annan.

Många kritiserar oss feminister och säger att vi vill förtrycka män eller att vi struntar i alla andra grupper som är drabbade av missförhållanden. Att feminister vill förtycka män är inte sant, vi vill bara utjämna maktbalansen män och kvinnor emellan. Att vi struntar i andra missförhållanden är en kritik som är helt orimlig. Det är väl bara naturligt att man bryr sig om de strukturer som drabbar en mest eller som man kan mest om. Ungefär som att det finns människor som kämpar för invandrare eller underklassen så kämpar vi för kvinnorna. Det lustiga är att den här kritiken bara riktas mot feminister. Jag har aldrig hört nån säga att t.ex. antirasister är dåliga för att de inte bryr sig om klasskampen. Det är i alla fall mycket ovanligt.

Man kan inte kalla sig feminist utan att tro att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor, för det är faktiskt det som är den primära innebörden av ordet. Om man bara tycker att ”alla ska vara jämlika” är man kanske ”snäll” men man är inte feminist.Därför kan man inte kalla sig humanist istället för feminist, för det är liksom inte samma sak.

Men tillbaks till exemplet. Man kan förvisso tycka att det är fel att lägga mer fokus på att bekämpa mäns våld mot kvinnor eller kanske till och med förneka att något sådant existerar, men om du är feminist så kan du inte byta ut fokuset på ”mäns våld mot kvinnor” till ”våld”, för då vore det inte feminism längre. Det är liksom det är är hela poängen.

Förresten svarade jag på några frågor om feminism till sidan tjejkraft. Finns att läsa här.