Igår skickade jag in mig första debattartikel någonsin till SVT och Aftonbladet. Håll tummarna för mig nu! Om inte annat så publicerar jag på bloggen eller newsmill.
Kände mig för övrigt ovanligt pepp och ba: jaaaaa, debattera. Gu va kul! Kände att det här vill jag ägna mig åt, oavsett om debattartikeln kommer med eller ej.
Hade även gått ner två kilo utan ansträngning. Helt okej det också.
Ibland är livet inte så hemskt, var väl min poäng.
Jag trodde aldrig att jag skulle kläcka ur mig detta men förslaget som folkpartiet kommer med här är fan vettigt, och framförallt otroligt aktuellt och nödvändigt. Förutom att de som vanligt fått in lite irrelevant blaj om att det är viktigt med goda skolresultat så skriver de en debattartikel om att kraven på HVB-hem borde skärpas, alltså de ställen där unga i stort behov av psykisk vård hamnar.
Det finns tre konkreta förslag. Dels det menlösa förslaget ”högre krav” på HVB-hem (det är såklart jättebra om det genomförs men ”högre krav” är lite väl diffust för att jag ska ta det på allvar). Sedan att det ska finnas bättre undervisning på HVB-hemmen. Men det jag verkligen gillar är följande:
Ett placerat barn ska ges rätt till en egen socialsekreterare som besöker barnet minst fyra gånger varje år.
Det är ett otroligt vettigt förslag. Något som troligen är ett stort problem på HVB-hem är att miljön blir på tok för isolerad, eftersom de som finns där är personal och ”patienter”. Ofta ligger ställena dessutom väldigt isolerade rent geografiskt. Detta gör att personalen får en väldigt stor makt som ofta missbrukas och i en situation där den inlagda klagar så är dess trovärdighet kringskuren i och med att hen faktiskt är psykiskt sjuk.
Därför behövs det en person som tar den sjukes parti. Att i en situation där man mår otroligt dåligt och kanske inte har ork att ta tag i sin situation ha en person som har i uppgift att alltid värna om ens bästa vore ett stort framsteg. Dessutom skulle det funka som en slags inspektion, eftersom alla ungdomar som bodde på ett HVB-hem skulle ha sina och besöken därför skulle bli ganska frekventa.
Så genomför nu för guds skull detta och se även till att socialsekreteraren och ungdomen ifråga kommer bra överens, annars är hela förslaget verkningslöst.
Karin Wanngård har ju sagt att unga inte ska behöva ta skitjobb. På det svarar några allianspolitiker och undrar vad som egentligen är ett skitjobb. De vill uppenbarligen få det att framstå som att Wanngård är föraktfull inför vanliga jävla knegare. De berättar att ett ”skitjobb” faktiskt kan vara början på en lysande karriär och försöker få det att framstå som att Wanngård vill förvägra alla ungdomar detta. Jag måste säga att jag mår lite illa av den uppenbart medvetna misstolkningen av Wanngård som ligger till grund för den här artikeln, de hackar på allt de kan komma åt!
Jag skulle inte ha tyckt att städning var ett skitjobb om man tjänade 150 spänn i timmen på det (skillnad här på att tjäna och att fakturera). Jag skulle inte tycka att Mcdonalds var ett skitjobb om man slapp stämpla ut när det inte var kunder i ”restaurangen”. Jag skulle inte tycka att telefonförsäljning var ett skitjobb om man hade en dräglig lön som var fast, och utöver den fick provision.
Jag känner en kille som jobbade med att göra rent spåren från snö i vintras. Det var långa arbetspass, slitigt och mitt i natten. Men jag skulle inte kalla det ett skitjobb, för han tjänade drygt 200 spänn i timmen. Nu handlar det såklart inte bara om lönen, utan om arbetsvillkor i övrigt. Är det okej att vara sjuk utan att få sparken? Skriker folk åt en varje dag? Har man en säker anställning?
I vissa fall kan man kompensera jobbigt jobb med en högre lön. Men många arbetsplatser där det jobbar mycket unga har satt det i system att ständigt ta in nya, för att folk helt enkelt inte orkar. Det finns arbetsplatser där medellängden på de anställda är några veckor, helt enkelt för att få pallar. Detta är gäller framförallt inom telemarketing.
Om det ser ut så borde man först och främst de till att återuppliva den numera sovande instansen arbetsmiljöverket så att de kan göra lite inspektioner. För om så få orkar mer än en månad utan att bli utslitna så är det ju något fel. Kanske kräver företagen för mycket av sina anställda. Det finns ju liksom en gräns för vad människor orkar med. Kanske inser folk att de inte kan sälja tillräckligt för att få en bra lön.
Skitjobb finns men det behöver inte vara så. Man kan ha en arbetsmiljö och villkor som gör att även de mest slitiga yrkena känns okej. En tolerans för att alla kanske inte är på topp varje dag, för att människor inte klarar vad som helst. Och om det nu skulle finnas något företag som inte överlever om de skulle ha så humana villkor att folk orkade stanna mer än en månad: ni skulle kanske ta och inse att er företagside inte funkar. För nånstans drivs ju företag ändå av människor, och det måste få sätta gränserna.
Kollar på SVT aktuellt om ”modebloggar”. Satan vad trött jag är på att alla bloggar som skrivs av nån som är kvinna och under 30 automatiskt räknas som en modeblogg. Det är så jävla fel och töntigt.
Och sen tycker jag att det är så jävla konstigt att de har Schulman där som någon slags ”expert”. Han är en så himla pretentiös och äcklig människa. Står där och snackar om hur ytliga och ointressanta dessa ”modebloggar” är. Viktigt att nämna är ju då också att i USA så är minsann storbloggarna politiska bloggar. Lustigt att han tar upp det. Jag har för mig att han skrev en lång debattartikel om hur oviktiga politiska bloggar var för nåt år sedan (när han hade en veckas bloggpaus, typ).
Det är så lustigt. Alex Schulman drev under flera år en riktig hatblogg som bara handlade om att dissa andra. Detta gjorde han vid en betydligt högre ålder än Kissie. På vilket sätt är det bra eller nyttigt? Hans fru driver nu en mammablogg, hur man nu kan tycka det är intressant. Jag har sett honom hylla Elin Kling, som ju driver en av Sveriges största modebloggar.
Läs Zettermarks debattartikel om detta! Hon har ju skrivit en c-uppsats om unga tjejers bloggande.
