Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

hårväxt

Det är bara en tidsfråga innan vi ska ta bort vårt tarmludd.

Angående detta med hårväxt i ansiktet så är det många som kommenterat att många kvinnor med mörk hy kan ha mustasch och så vidare som syns. Jag känner såklart till detta och utgår inte från att alla kvinnor på hela jorden har ljust hår bara för att jag själv råkar vara skandinav. Det jag har reagerat på med hårborttagning i ansiktet är personer som tar bort fjunen i hela ansiktet med sådana där trådar som på bilden här.

Detta är något som jag sett att fler och fler gör och det rör sig alltså om människor som är ljusa i hyn och därmed generellt har ljus hårväxt och som jag dessutom aldrig noterat fjun i ansiktet på. Jag kan väl förstå att man vill ta bort hårväxt i ansiktet som syns, även om man såklart inte måste. Däremot kan jag faktiskt inte greppa att man vill ta bort till exempel de helt osynliga fjunen i pannan eller på kinderna men folk gör faktiskt det!

Jag har hört flera kvinnor klaga över att de har ”mustasch” som verkligen bara har lite ljusa fjun på överläppen. Om det är en mustasch så har ju alla kvinnor mustasch, och det borde ju vara okej då kan man tycka.

Jag är bara så trött på hårborttagningsindustrins behov att ständigt vinna nya marker och skapa behov av att ta bort fullt naturlig hårväxt som i många fall inte ens syns. Det är fan bara en tidsfråga innan det kommer någon speciell produkt för att noppa de inre blygdläpparna eller bli av med sitt tarmludd. Jag blir å trött.

Stråna på hakan.

Men herregud alltså. Denna jävla hårfobi som hela samhället tycks lida av gör mig galen. Inte bara ska man raka benen, armhålorna och fittan. Man ska även raka armarna, låren och det nya är ju att liksom fixa till hårväxten i ansiktet. Alltså, visste kan jag förstå att den som har en mörk fjunmustasch vill få bort den, kvinna som man. Däremot så har jag inte sett en enda kvinna i hela mitt liv som har någon slags ”generande hårväxt” på hakan utöver nåt hårstrå som ju är ganska lätt att rycka bort. Men jag antar att många efter att ha sett den där rubriken ställer sig framför spegeln och betraktar sin haka noga noga, och visst finns det lite hår där! Några små fjun som kanske skulle kunna anses generande. Dessa måste såklart genast avlägsnas.

Åh, detta ständig noppande är fan en gigantisk kvinnofälla. Jag skulle vilja veta hur mycket pengar och tid genomsnittskvinnan lägger på hårborttagning. Det är en framgångsrik företagsidé att inbilla kvinnor att något de har naturligt är generande och måste tas bort.

Det har ju blivit allt vanligare att folk tar bort ansiktshår med sådana där trådar som man liksom ”klipper” med över ansiktet. Jag vet inte om ni har sett det? Hur som helst så är målsättningen att hela jävla ansikte ska vara befriat från fjun. Jag blir tokig! Hur kan man tycka att fjunen i ansiktet är ett problem? Vi snackar inte om någon mustasch eller så här utan om de små små fjun alla har i ansiktet.

Så trött på att allt som är naturligt måste framställas som ett problem och avlägsnas. Så sanslöst trött.

Hur många bryr sig egentligen?

Inget aktivt beslut ledde till att jag slutade raka mig, det bara blev så. Mest av allt handlade det om pur lathet vilket jag tycker är ett utmärkt skäl; det största problemet med alla skönhetsrutiner som körs ner i våra halsar är den energi och tid det tar från andra saker man anser roligare. Jag orkade helt enkelt inte raka mig, sedan blev det för långt för att det skulle vara lönt att ta tag i saken igen, för det blir ju bara jobbigare ju längre tiden går och håret blir. För ett år sedan hade min hårväxt nu varit otänkbar, nu känns den helt bekväm.

Men det är inte utan att jag känner en smula ångest över om jag mot förmodan skulle få till ett ligg inom en vettig framtid. Det finns ju tyvärr en mängd killar som tycker att vildvuxet hår är äckligt. De kanske aldrig tidigare har sett en tjej med långt hår på benen, det är ju inte helt ovanligt att folk ser det som något slags perverst undantag från naturtillståndet.

Jag önskar att jag hade självförtroende nog att tänka att den kille som har något att invända mot min hårväxt kan dra åt skogen, men det har jag inte. Jag skulle tycka att det var väldigt jobbigt att få nobben eller anses som äcklig på grund av min hårväxt. Etter värre om någon skulle betrakta sig själv som ”lurad” eller dylikt. Jag undrar lite över detta, hur vanligt är det egentligen att män bryr sig och tycker att det är avtändande med naturlig hårväxt? Jag utgår från att de flesta inte bryr sig så mycket om de är kära, men om det handlar om sex rakt av. Är det en viktig grej då?

Om det finns en snedfördelning i ett samhälle i hur olika ideal representeras och lyfts upp då kan man inte behandla varje enskild incident likadant.

Ofta när man diskuterar ideal så får man höra följande; ”men är det inte lika illa med tjocka modeller, fetma är ju också farligt för hälsan”. När jag hör det vill jag bara vända dessa människors ansikten mot reklampelarna, tidningarna, filmerna och typ allt annat i vår kultur som presenterar något slags ideal.

För om man ser sin omkring så ser man att det där idealet med feta människor, det finns inte. Visst finns det mediarepresentationer av kurviga/mulliga personer, även om dessa är få, men att övervikt eller fetma på något sätt skulle avbildas positivt det händer ju banne mig inte.

Problemet är inte att det finns smala personer eller modeller. Problemet är att vårt absolut största ideal, som finns representerat nästan överallt, ser precis likadant ut. Man ska vara smal. Varför känner men sig tvungen att argumentera utifrån en världsbild som inte existerar? Hade det inte varit bättre att diskutera ideal utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut istället för att konstruera olika långsökta exempel?

Jag kan säga som så, att om det fanns ett ideal att man skulle vara fet som många kände sig tvungna att anpassa sig efter, då skulle jag vara emot det också. Det vore inte ett hälsosamt ideal och det skulle också vara uteslutande mot dem som har svårt att gå upp i vikt, inte kan äta stor mängder utan att må dåligt eller som inte har råd med stora mängder mat. Men vi har inte det idealet.

Samma grej kan man se när det gäller hår under armarna. Personer som uppmuntrar kvinnor att inte raka sig ses som att de ”hetsar” andra och ”tvingar” dem till att raka sig. Jag vet inte jag. Jag har aldrig hört någon säga att rakning skulle vara motbjudande, äckligt och att ”förstöra sitt utseende” (med undantag från helrakning av kön, som jag tycker är en lite annorlunda grej eftersom folk har ganska skilda ideal just där). Men även om någon sa det hade det inte varit samma grej.

Om det finns en snedfördelning i ett samhälle i hur olika ideal representeras och lyfts upp då kan man inte behandla varje enskild incident likadant. Om en överviktig modell går på en catwalk är det inte samma sak som om en underviktigt gör det. Varför? Jo, för att den underviktiga modellen ingår i ett större ideal, medan den överviktiga är ett obskyrt undantag från regeln. Den överviktiga modellen kommer folk att reagera på, det kommer tisslas och tasslas om henne, hennes kropp kommer värderas och troligen kommer hennes hälsa diskuteras. Men den underviktiga modellen blir bara lite lite mer av samma gamla sak. Därför finns det inget syfte med att börja göra någon slags idealanalys av att en överviktig person en gång gått på en catwalk, däremot är det mycket relevant att peka på de modeller som är ohälsosamt smala.

Jag tycker generellt att det är fel men människor som har åsikter om andra människors hårväxt eller vikt och jag tycker inte att man ska påpeka sådant. Däremot finns det vissa kommentarer, vissa uttryck av åsikter, som reproducerar normer som sitter som sten i vårt samhälle. Detta medan andra kommentarer snarare är uttryck för personliga preferenser. Det är skillnad på dessa två, även om båda är dåliga.

Respektera min rätt att bestämma över min egen kropp tack.

Ikväll har jag varit så sinnessjukt irriterad på människor som inte fattar skillnaden mellan att ha en personlig preferens och att sprida en bild av att allt som går utanför den skulle vara fel. Som DennisM.

Fy alltså. Sådant kan verkligen sätta sig hos mig. Inte just för att DennisM tycker det, för han är ju liksom en idiot. Det som stör mig är att hans sätt att tänka förekommer i en mindre extrem form hos väldigt många människor.

Kan inte alla människor snälla sluta ha sådan jävla åsiktstourettes och lära sig skilja på i vilka situationer det är relevant att säga sin åsikt och inte? Man behöver inte säga exakt vad man tycker om precis allt för precis alla, faktiskt. Det tillför inte världen något att berätta att någons skor är fula, att någons kroppsfunktioner är äckliga eller att man tycker att någon väger för mycket. Ska det vara så svårt att förstå?

Respektera att jag bestämmer vad jag gör med min egen kropp. Ingen annan ska ha några åsikter om hur jag väljer att klä mig, sminka mig, äta eller raka mig. Det är mitt val, mitt problem, och ingen annans. Och om du finner det motbjudande så har jag ett jävligt enkelt tips: ligg inte med mig! Det lär inte vara något du behöver anstränga dig för heller, eftersom jag av princip inte ligger med idioter.

Min hårväxt.

Hanna Fridén har tagit någon slags initiativ och uppmanar tjejer att skicka in bilder på sina håriga kroppsdelar för att visa att det är ”normalt”. Självklart är det en kille som blir upprörd, tycker det är äckligt och att det inte finns något att ”kämpa” emot. Han skriver följande  i Hannas kommentarsfält:

Tjenare lurvtussar. En fråga bara: Seriöst, är det någon som tycker att det är snyggt med håriga armhålor eller ljumskar? Jag tycker det är totalvidrigt på kvinnor och fruktansvärt avtändande. Jag tycker att även att det är vidrigt på killar, men jag bryr mig inte lika mycket efter som jag inte någonsin känt mig attraherad av män. Men om jag någongång ska ligga med en kille så ska han fan vara välansad.

Jag har inte riktigt fattat vad det är ni kämpar för och var i problemet ligger. Gillar ni hår är det väl bara att ge fan i att raka sig. Gillar ni även sex så får ni väl försöka hitta den stackars saten som klarar att kamma mittbena på er utan att slakna. Men varför denna kamp?

Kram

Eller:

Upprörd? Nej inte alls. Bara fascinerad över ert behov av att visa upp era armhålor. Sen fattar jag inte delen med självförtroende. Självförtroende får man av att trivas med sig själv oavsett vad andra tycker. Gör man inte det får man väl ändra på sig tills man hittat rätt. Om ni ska försöka ändra på fria människors värderingar, smak, och ideal så är ni ju precis lika goda kålsupare själva. Jag ogillar inte håriga kvinnor, och tycker inte på något sätt att de borde raka sig. Valet är fritt. Jag tänder bara inte på dem och tycker att det ser förjävla äckligt ut. Och sist jag kollade hade man rätt att tycka vad man ville, eller?

Hanna svarar väldigt roligt på hans kritik och skriver vettigt om hur det kan vara en så jävla big deal att brudar inte rakar sig.

Jag är inte någon håraktivist, jag ger blanka fan i om folk rakar sig eller inte och ser det inte som någon större grej om man väljer att avstå. Om jag har en fast sexpartner brukar jag raka mitt underliv enligt den personens preferenser, helt enkelt för att jag själv inte bryr mig särskilt mycket om mitt underlivs behåring och därför inte ser det som särskilt viktigt att jag får behålla ”min” frisyr. Det viktiga för mig är att ha ett fungerande sexliv och om min partner tycker att det är äckligt att slicka mig om jag är hårig, ja, då rakar jag, om jag tycker att hens oralsex är värt besväret. Jag tror detta är den generella inställningen, det vill säga att man ser det som tjänster och gentjänster man gör varandra i en relation (observera att jag menar alla typer av sexuella kontakter, även om resonemanget är mer applicerbart på ickeengångsligg eftersom det då finns ett större utrymme för dialog om hårväxt). Om relationen fungerar som den ska så bör inte hårväxt vara ett problem, för då kan man i regel göra vissa uppoffringar för varandra.

Det lustiga med den här killen (han kallar sig själv Bastardo) är att han själv inte fattar att det är sådana som han som är problemet. Visserligen får alla ha sina egna preferenser och därmed tycka att hår är äckligt, det som inte är okej är att folk, i synnerhet män, alltid måste tjata om hur äckligt vissa typiskt feministiska attribut är. Som hår på benen/under armarna eller bara att inte vara allmänt tillfixad hela tiden.

Om du har problem med hårväxt, säg det till dem som blir berörda av det, sannolikt din sexpartner. Om du har så mycket problem med det så att det inte längre bara handlar om preferenser utan faktiskt om att du blir rent äcklad av hår så borde du kanske överväga att söka hjälp för det, om det är ett problem i din vardag, vill säga. Däremot är det inte nödvändigt att berätta för hela världen vilken

Problemet är inte att kvinnor rakar benen, det tycker ingen vettig människa. Problemet är att kvinnors hygienrutiner alltid ska göras till föremål för allmän debatt på ett helt annat sätt än killars. Det är äckligt med brudar som är tjocka, inte duschar dagligen eller inte rakar sig, men det är inte alls samma standard att killar ska uppnå allt detta. Tjejer reduceras allt som oftast till att vara ett slags utsmyckning av det offentliga rummet. Ofta när det tala som tjejer så recenseras deras kroppar, stil och ansikten i detalj, men killar blir inte alls utsatta för utseendemässig dissektion på samma sätt.

Ett argument verkar vara att Hanna är en del av problemet då även hon laddar frågan med ett stort symboliskt värde, men det håller liksom inte riktigt eftersom den poäng Hanna gör INTE är att man ska vägra raka sig, utan att de som inte vill raka sig inte ska känna sig tvungna att göra det på grund av någon slags påhittad norm. Det är fullt rimligt att göra en stor grej av att människor inte sköter sin rakning på ett för dem föredraget sätt för att de tror att de måste tillfredsställa alla eventuella sexpartners i deras omgivning. Den poäng den upprörda killen gör är att det är motbjudande med hårväxt, vilket han presenterar som sin egen åsikt med samtidigt låter påskina att det är orimligt att tycka annorlunda.

Hur man kan tycka att lite bilder på hår är så upprörande onödiga är för mig en gåta. Antingen så tycker man inte att ”kampen” behövs, och då kan väl skratta åt alla dumma feminister som kämpar för ingenting, eller så tycker man att det är ett vettigt initiativ. Det tredje alternativet är att man inte anser att alla ska få bestämma över sin egen hårväxt och då kan man väl försöka ändra på det. Att som Bastardo göra en stor grej av att det är en onödig kamp, att hår är skitäckligt och dessutom påstå att man tycker att alla ska få bestämma över sig egen hårväxt känns ganska motsägelsefullt. Visserligen kan man tycka att folk ska få bestämma själva och samtidigt ha egna preferenser, men då fläker man väl inte ut dessa i den här typen av sammanhang? Vad vill man då uppnå för förändring?

Nog om det. Jag är som jag innan förklarade ingen håraktivist, men nu gör jag ett undantag för att jag blev så jävla upprörd. Jag har faktiskt till och med sparat hår för att ta de här bilderna, då jag annars har för vana att raka både armhålor och ben. Så Hanna, här har du mina ludna ben och armhålor i mycket dålig kvalitet, jag önskar att jag hunnit odla mer hår men tiden var för knapp.

Ge mig pengar!
Arkiv