Etikett: intryck

Varför får folk för sig att jag skulle vara tolerant?

Ibland får jag en högst oklar kommentar som lyder något i stil med ”du som ska förställa vara så jävla tolerant, hur kan du uttrycka dig så intolerant/fördomsfullt ang sak X”. Jag tycker att det är intressant, för jag har mig veterligen aldrig utgett mig för att vara sådär överdrivet tolerant och har heller inte hyllat den egenskapen till skyarna (i alla fall inte på ett ganska bra tag). Jag tycker att tolerans är både överskattat och urvattnat som koncept.

Jag är oerhört intolerant mot en mängd personer, grupper och företeelser, vilket jag också tycker är ett rimligt förhållningssätt. Jag ser absolut inget värde i att ”släppa fram” olika åsikter eller ta med dem i beaktning. Jag blir galen när folk uttrycker att det är fel att demonstrerar mot rasister eftersom alla måste få säga sin åsikt och så vidare.

Vissa tycker att det är fel att ha denna inställning, utan att man måste lyssna på alla möjliga individers åsikter och föra någon slags dialog. Jag kunde inte hålla med mindre. Jag är helt ointresserad av att föra en dialog med antifeminister, rasister, fascister och så vidare, jag är även helt ointresserad av att diskutera med människor som okritiskt accepterar rådande samhällsordning. Jag ser dessa personer som mina politiska fiender, inte som diskussionspartners som jag ska ha ett samtal med.

Jag gör inte anspråk på att vara en tolerant person, inte heller gör jag anspråk på att vara en person som diskuterar med alla. Det ingår inte i min självbild och jag tycker inte heller att det är den bild jag förmedlar. Därför blir jag förvånad när människor om och om igen lackar ur för att jag inte är så öppen eller diskussionsvänlig som jag utger mig för att vara. Vad är det som skapar detta intryck egentligen? Min hårfärg?

Varför jag hatar Christina Ricci.

Det finns få skådisar som jag hyser sådant instinktivt hat mot som Christina Ricci. Så fort jag ser henne så bubblar det upp i magen. Jag har länge undrat varför, men nu kom jag på det.

Jag har sett denna kvinna i två roller. Dels i Monster, där hon spelar någon slags medelklassbrud som flyr sitt trista liv och inleder ett förhållande med en kvinna som har hamnat på glid. Den här kvinnan säljer sig och bjuder Christina på allt, mat och husrum, för att hon är kär i henne. I slutet av filmen så anmäler Christinas karraktär den här kvinnan, som jag förstod det för att hon ”lurat” henne att ta droger (typ röka på) och ”rövat bort henne”, vilket inte stämmer.

Den andra rollen är den i Fear and loathing in las vegas, där hon spelar något slags syravåp som Hunter S. Thompsons samoanadvokat dragit med sig till sitt hotelrum. Där sitter hon och målar portätt av Barbara Streisand.

Detta är typ de två vidrigaste karaktärerna jag sett på film, ever. Speciellt den hon spelar i Monster, där hon bara är totalt efterbliven genom hela filmen, utnyttjar den här stackars kvinnan för att sedan anmäla henne. Hon är inte ens ond eller så, bara en sinnessvag idiot som inte klarar av att stå för sina egna handlingar utan måste få sig själv att framstå som ett offer för att ingen ska döma henne där hemma. Idiot.

Men hon är en grym skådis, onekligen. Och snygg också. Men jag kommer nog aldrig kunna tycka om henne på grund av vilket fruktansvärt första intryck hon gett mig.

Är det bara jag som ser att Fredrik är en ulv i fårakläder?

Varför detta hat mot Mona Sahlin, hela tiden. Jag fattar verkligen inte varför folk ogillar henne så jävla mycket. Alltid när jag snackar med någon som tycker att hon är keff så finns det liksom inget jäva anledning till det, det handlar bara om deras ”intryck”. Det är så himla lustigt att folk kan ha en så skarp åsikt utan att ens ha sett henne i debatt.

I mina ögon är hon otroligt mycket mer sympatisk än Göran Persson. Det känns som om hon tar saker på allvar, som om hon lyssnar. Och nej, hon är inte så jävla auktoritär, men det är väl bra? Det är väl bra med en ledare som inte bara kör sitt eget race och tvingar ministrar att göra pudlar stup i kvarten, utan som lyssnar, skiter i att hänga ut folk och tar smällar själv också. Mona Sahlin har fått ta extremt många smällar under sin tid som politiker, vilket visserligen beror på att hon agerat fel, men att hon fortfarande står där och vill vara med, vill leda sitt parti, det tyder fan på ett helhjärtat engagemang. Vilken människa med självbevarelsedrift skulle annars står där, om inte för att hon verkligen brann för det hon gör?

När jag kollade valvakan i förrgår så såg jag hennes tal efter valet och jag tyckte fan det var bra. Hon var så jävla ärlig med att socialdemokraterna hade gjort ett katastrofval, att de måste bättra sig. Jag gillar att hon inte vill ge upp nu trots alla massiva protester mot henne, utan att hon vill fortsätta som ledare och försöka ta S ur detta. Jag fattar inte att hon fortfarande står upp efter den massiv mobbing hon blivit utsatt för men jag beundrar henne verkligen för det. Hon verkar verkligen tro på socialdemokraterna som parti, hon verkar brinna för politiken.

Men framförallt verkar hon vara ärlig. Hon är en vanlig människa med brister som andra, men hon verkar säga vad hon tycker. Detta till skillnad från Fredrik Reinfeldt som alla älskar men som bara ger intrycket av att vara en väldigt skicklig men falsk retoriker. Och jag undrar: är det bara jag som ser det? Är det bara jag som ser att Fredrik Reinfeldt är en ulv i fårakläder, en läskig gubbe som bara väntar på att få äta upp dina barn.

Skulle du låta den här mannen ta hand om din sjuka mormor?

Om ni blev förvånade av detta borde ni nog besöka verkligheten.

Det lär ju knappast finnas ett enda parti som inte sorterar in väljare i olika grupper, det skulle vara ett riktigt dåligt parti rent marknadsföringsmässigt. Det som är oroande är att folk förvånas och förfäras över detta, det visar bara på vilken extremt dålig koll människor har på att budskap som kommer till dem är vinklade på både det ena och det andra viset.

Jag har länge tyckt att retorik- och mediekunskap borde vara obligatoriska ämnen redan i grundskolan. Dels för att man som konsument ska kunna granska reklam och liknande kritiskt, men framförallt för att alla ska kunna granska makten. Ett val ska inte handla om vem som har bäst valkampanj, det ska handla om vem som har bäst politik och politiker som kan föra fram sin sak. Och en självklart sak i alla kampanjer för alla produkter är att man vinklar det man har att komma med på olika sätt beroende på målgrupp. Det är verkligen bara helt normalt reklamvett och det borde verkligen alla förstå.

Den här tilltron och naiviteten folk hyser inför makthavare är rentav obehaglig. Att folk blir förvånade över detta visat att vi har ett problem: att väljare inte förstår att politiska kampanjer inte handlar om svart eller vitt, höjd eller sänkt skatt utan framförallt om hur man som politiker och parti framstår. Om man ger ett sympatiskt, professionellt och karismatiskt intryck så får man fler röster än om man verkar vara en korkad person och en dålig ledare. Det har inget att göra med faktisk politik, bara om utstrålning, typsnitt och färgval. Fatta detta och sluta lita på det politiker nästan säger eller verkar vilja, fokusera på raka budskap och ta reda på inte bara vad folk vill uppnå utan hur dem vill uppnå detta.

”Ta ingen skit”.

Jag kan bli så trött på den här ”ta ingen skit/blogga bara för dig själv/låt dig inte tryckas ner av läsarna”-kulturen som utvecklas av diverse bloggare och entreprenörer. Den här seden som säger att man aldrig aldrig aldrig ska ta in vad en läsare säger om det är negativt.

Visserligen så blir bloggare utsatta för en hel del smutskastning och omotiverat hat och det kan man ju trycka ifrån sig med glädje, men om man faktiskt får seriös kritik så är ju det något man ska ta till sig. Jag blir irriterad på hur vissa bloggare höjer upp sin förmåga att låta ”allt rinna av” som värsta superkraften.

Brukar då tänka: jamen det kanske finns en anledning till att folk stör sig på er, faktiskt. Blondinbella, du är sådär äckligt positiv och onyanserad att man bara smäller av, Tyra, du är en egocentrared bitch, Gynning, du är en överklassfjolla som tar dig själv på alldeles för stort allvar. Visst kan man tycka att de som stör sig inte ska komma och läsa, men det vet väl varje människa att det som stör och fascinerar oss är det som drar våra blickar till sig.

Jag säger inte att ni ska rätta er efter kritiken så fort den kommer men det kan nog vara en ide att ta in lite intryck och åsikter från sin omgivning då och då.