Fick såklart en kommentar på mitt inlägg om White-trash-tjejegruppen som försvarade det hela. Det handlar tydligen inte alls om ekonomi, jag har endast missförstått:
Tror du missuppfattat detta ganska grovt. Gruppens hat bygger inte på folk med dålig ekonomi, långt ifrån. Det handlar om en viss kultur. En stereotyp, som du själv säger. WT är väl som en amerikansk version av Sveriges raggarkultur, och jag tycker det är intressant att du väljer att hoppa på en grupp som klankar ner på ”fattiga” (det är du själv som valt att kalla dem det) men inte på grupper där folk spelar på motsatsen. Då syftar jag t ex på grupper som ”Odla ditt klasshat” ”Råna överklassen”
På vilket sätt skiljer sig denna gruppen från dem?
Visst kan man säga att Wt är en kultur och inte en fråga om inkomster. Det stämmer väl till viss del, men det är fortfarande så att de kulturyttringar som tas upp i begreppet Wt ofta är sådant som är vanligt förekommande i underklassen. Det handlar om att ständigt bekräfta sin egen förfinade smak genom att nedvärdera deras smak som man uppfattar som lägre stående och banal.
Sedan finns det också saker som ingår i wt-begreppet som är mer definitivt kopplade till klass, till exempel handlar det om bildning där underklassen sällan har tagit högre utbildningar, fått bra betyg eller ens genomfört gymnasiet. Om man tagit högskoleutbildning räknas man normalt sett inte som Wt. Andra saker som är mer direkt kopplade till klass är väl okvalificerade låglöneyrken, dålig stavning (som en effekt av låg utbildning) och så vidare. Alla dessa är sociala problem som i högre grad drabbar underklassen och denna samhällsproblematik använder man för att göra narr av folk!
Ja, denna eviga fråga. På vilket sätt skiljer det sig från varandra att hata överklassen och att hata underklassen? För det första är det sällan samma sorts ”hat” som åsyftas. Hat riktat mot överklassen rör sig sällan om att man föraktar dem som personer utan desto mer om att man hatar den samhällsordning som gör att en grupp människor kan tillåtas ha det så mycket bättre än andra bara på att de blev födda i rätt familj.
Sedan finns det givetvis också specifika personer och ”kulturyttringar” som man hatar, men detta har grundar sig i regel inte på att man anser att deras fina vin är äckligt eller att opera låter kasst. Det grundar sig snarare på en ide om att de val som de gör i positionen de befinner sig i och den åsiktskultur som råder där skadar människor i lägre samhällsklasser. Människor som engagerar sig i klasskamp skiter väl i huruvida överklassen är smakfull eller ej, det rör sig nämligen inte om kulturella markörer utan om en kamp för ett bättre samhälle och inte bara om att försöka framstå som en bättre människa genom att se ner på andra.
Man kan kritisera de metoder och den retorik som använts av till exempel Allt åt alla som anordnade den så beryktade överklassafarin. Däremot att jämställa föraktet mot och förlöjligandet av underklassen med att hata den struktur som leder till den snedfördelning av resurser som finns i samhället är bara skevt. Det ena är ett hat som inte grundar sig i något annat än viljan att ställa sig över och vara förmer, se ner på och håna, det andra rör sig om en rörelse som syftar till att förändra samhället. Den ena har inget annat syfte än att verka som någon slags ”underhållning”, den andra har uttalade krav på samhällsförändring.
Det finns säkert många bra poänger att göra om hur vissa väljer att använda begreppet klasshat som en del i sin politiska kamp, men detta likställande är bara löjligt.
