Kategori: Politik

Almedalen.

Sitter på ett seminarium om arbetslösheten och Sveriges ekonomi med Anders Borg. Hoppas på att få lite tilltro till läget i Sverige, men det är nog ganska kört. Jag kommer troligen att vara lika bitter som innan. Har tyvärr inte sett blondinbella än :(. Är någon av er här eller ska hit?

Mogi kränkt på grund av harmlös kritik mot moderaterna.

Den här videon med Mogi är ju bara för lustigt. Mogi blir provocerad och, får man anta, kränkt, av en kvinna som har en pin där det står ”rocka röven av högern” och en med ett moderat-M som är överstruket. Hon tycker att det är ”hatiskt” och ”extremt provocerande” och uttrycker också att hon minsann skulle har fått en massa ”extremister” eftersom sig om hon hade en pin där det stod ”jag vaskar såssar på helgerna” på sin chanelväska. Hon avslutar med att tydliggöra att alla för tycka vad de vill och att man måste ”respektera det”.

Det roliga med det här att det är så himla typiskt nya moderaterna att gå omkring och känna sig kränkt och sårad över alla människor som uttrycker andra åsikter. Allt ska bara sväva runt i ett perverterat status quo där ingen ska få framföra någon kritik, för kritik är samma som som att inte acceptera andras åsikter.

Grejen är att jag verkligen verkligen accepterar att andra har åsikter, jag vill inte begränsa yttrandefrihet eller tryckfrihet och jag skulle aldrig slå en människa pga dess åsikter. Men det betyder inte att jag respekterar dess personers åsikter. Jag tycker att man kan ha in i helvete fel och jag tänker på inga villkor strunta i att uttrycka det om jag tycker så. Man kan inte bara gå omkring och ”ha sin åsikt” och sedan förvänta sig att alla ska vara nöjda med det, givetvis kommer folk att vilja övertyga dig. Att inte kunna ta att någon uttrycker en kritik mot dina åsikter ser jag som en oförmåga att kunna leverera ett legitimt försvar av dem.

Mogi frågar sig varför denna kvinna inte bara kan vara stolt över att hon är sosse eller vänsterpartist eller vad hon nu är. Det är av följande anledning: kvinnan kanske helt enkelt är jävligt emot nya moderaterna och inte så mycket för något annat. Hon hatar nya moderaterna mer än hon älskar det parti hon nu röstar på.

Politik handlar inte bara om att höja det man gillar till skyarna, det handlar också om att gå i motreaktion mot det man inte tycker om. När jag kritiserar moderaterna gör jag det inte på grunden att de är sämre än andra partier, utan på grunden att jag tycker att de är keffa i sig, utan att för den sakens skull behöva jämföra dem med något annat. Mogi har ett helt inomparlamentariskt perspektiv på det hela, hon utgår från att den som inte är moderat måste ställa sig bakom något annat partis politik, vilket inte behöver vara fallet.

Hur man kan se dessa pins som provocerande har jag otroligt svårt att fatta. Okej om man tyckte att det var provocerande med en pin där det stod ”skjut Reinfeldt” men även det hade ju varit skitlöjligt att uppröra sig över. Vem som helst fattar att det inte är ett seriöst förslag, utan ett politiskt ställningstagande specifikt emot nya moderaterna.

Jag undrar också vad Mogi har för syn på sin omgivning om hon tror att hon skulle bli anfallen av ”extremister” om hon hade en ”vaska såssar”-pin. Jag skulle inte ens bli provocerad av den, utan bara tycka att hon var en riktig idiot och sedan inte bry mig så mycket mer. Om hon sedan går på första maj-demonstration med en sådan får hon ju såklart räkna med att folk blir sura, men jag tror inte att hon skulle få spö.

Snälla Mogi, du är inget offer. Du har sjukt mycket pengar och tjänar pengar på rådande samhällsordning. Det är klart som fan att folk som har det sämre vill opponera sig emot det. Om du nu tycker att det är dåligt: övertyga dem! Kom med argument för politiken du tror på istället för att sitta och gnälla om att de som inte delar dina uppfattningar ”kränker” dig och är ”hatiska”.

Att erkänna förutsättningarnas betydelse.

När man diskuterar abort så brukar några olika saker komma upp som argument. Dels den här: ”det är ju bättre att födas än att inte få födas alls” och den där om att man alltid älskar sina barn även om de är ”oönskade”. Hur ofta hör man inte snyfthistorier om föräldrarna som valt att föda ett barn trots att det var gravt handikappat eller som varit för sena med aborten och ändå älskar sitt barn över allt på hela jävla jorden?

Klart som fan man älskar sina ungar, det är en biologiskt betingad reflex. Man är i praktiken tvungen att älska sina barn, så är det bara. Och de flesta är tacksamma för att de fått leva, det är lika biologiskt betingat det. Vi strävar av naturen efter vår egen överlevnad och att sprida vidare våra gener, så det är klart att man känner lycka över både sina barn och sitt eget liv.

Men detta gör inte att det inte finns olika bra eller dåliga förutsättningar för att skaffa barn. Vi kan snacka människovärde tills vi storknar men allvarligt talat: handikapp är en belastning för både individen, familjen och samhället. Det betyder inte att dessa människor är mindre värda eller inte kan skapa sig ett bra liv utifrån deras förutsättningar, men ett handikapp är ett handikapp och kringskär såklart ens förutsättningar i livet.

Man önskar såklart sina barn det bästa. Om jag själv hamnar där så kommer jag också att abortera ett eventuellt skadat foster. Inte för att jag misstror min förmåga att älska ett handikappat barn, inte för att jag tror att barnet aldrig kommer kunna finna glädje i livet, utan för att jag vill ge mitt barn de bästa möjliga förutsättningarna. Det är inget konstigt med det.

Det kan vara en fråga om att jag personligen inte vill lägga ner det enorma engagemang som vissa handikapp kan kräva. Här kan man invända att barn alltid kräver engagemang men det finns ju såklart gradskillnader även här och det förstår ju varenda människa. Det är klart att det friskt barn kräver betydligt mindre engagemang än ett handikappat, jag förstår inte varför man skulle sticka under stol med detta.

Sen finns det också iden om att abort av handikappade barn på något sätt skulle skapa ett sämre samhällsklimat för handikappade, dela upp folket i första och andra klassens medborgare. Ärligt talat så tror jag inte det. Bara för att man erkänner att handikapp trots allt är något oönskat så betyder inte det att jag inte tillskriver de som föds till världen ett mindre människovärde. Jag tycker att de ska få hjälp av samhället för att leva ett så bra liv som möjligt, precis som alla andra. Men att inte acceptera abort av handikappade foster är att önska fler handikappade i samhället och det ser jag absolut inget skäl till att göra.

Det finns få oöverstigliga hinder för att leva ett bra liv, men man kan alltid förbättra grundförutsättningarna. Och om man kan göra det så ser jag inget etiskt fel med det.

Vad händer med journalistiken om alla på en bild måste tillfrågas.

Det finns vissa människor som tror att det på något sätt skulle vara olagligt att publicera bilder på människor som inte gett sitt uttryckliga tillstånd. Därför tänkte jag langa lite info om hur det fungerar med sånt där.

I Sverige är det lagligt att fota allt om du står på allmän plats. Verkligen precis allt. Det finns inga restriktioner mot att fota en person i så kallade obekväma situationer, även om vissa har velat få till en sådan idiotlag. Däremot är det inte okej att publicera vad som helst. Att publicera kränkande bilder är inte okej, även om taket är ganska högt. Bilder i kombination med namn och så vidare kan vara ett brott mot personuppgiftslagen. Så även om det finns gränser för publicering så är allt fotograferande okej.

Om man tar ett foto så är man upphovsman, alltså: man äger bilden. Således får man göra vad man önskar med den inom ramarna för just vad som kan anses kränkande. Kränkande i den här kontexten innebär typ nakenbilder, inte att någon gjorde en ful min. Jag undrar hur människor tänker när de kläcker ur sig sådant. Hur skulle i så fall en bild likt den under vara möjlig.

Sådana här bilder syns hela tiden i tidningar. Bilder på folkmassor i olika sammanhang. Tror folk att fotografen har uppsökt alla och frågat dem, eller att alla är statister. Hur funkar det med huvudena som bara skymtar där bakom? Ska de också tillfrågas? Vem som helst förstår väl att det skulle vara fatalt för nyhetsfotografiet om det inte var okej att publicera bilder på någon utan tillstånd. Det skulle bli helt sinnessjukt dyrt och alla skulle vilja välja bilden där de är snyggast. Folk skulle kanske kräva ersättning och så vidare.

För att inte tala om situationen som uppstår när man fotat någon politiker eller brottsling i ett känsligt läge, ska de då tillfrågas om bilden får publiceras? Vad händer med journalistiken då egentligen.

Sen kan man tydligen ifrågasätta hur ”etiskt” det är att publicera bilder på andra utan tillstånd. När jag fotar så brukar folk se att jag gör det, om någon önskar att inte bli fotad så kan de komma fram och säga det. Det är en önskan som jag brukar respektera, även om jag inte är nödgad till det i lag. Den här debatten har dessutom uppstått i Lady Dahmers blogg där hon för det mesta blurrar okända människors ansikten, någon jag personligen aldrig skulle göra.

Man kan ha skyddad identitet, det stämmer, men bara för att man fotar någon och en eventuell gärningsperson ser bilden så betyder det inte att hen kan leta upp personen sedan. Hur ofta fotar men en person precis utanför dess port? Dessutom lever inte alla med skyddad identitet under ett reellt hot.

Kanske är det ouppfostrat, vad vet jag. Jag tycker i alla fall om att fotografera och jag tänker fortsätta fotografera folk som jag inte känner. I vilket fall som helst så är det inte det minsta lilla olagligt och så är det av en anledning, fotografiet är en grundpelare inom journalistiken och granskandet av makten. Nu granskar knappast jag eller Lady Dahmer makten genom våra fotografier, men det är en otroligt viktig rättighet som måste finnas kvar.

Då är det väl mer troligt att hon blir slagen i skolan för att hon har killkläder.

Nu har Lady Dahmer svarat på mitt inlägg om misstänkligggörande av män. Hon skriver såhär:

grejen är ju att män begår drygt 80% av alla övergrepp på barn. Dessutom begår kvinnor nästan uteslutande övergrepp på sina egna barn medans män inte är lika ”nogräknade”

Att en kvinna eller man har barn i släptåd är ingen garanti dock eftersom att många sk. pedofilringar använder sig av barn för att locka till sig andra barn. (även kvinnor, men som sagt – risken är större med män)

Flera övergepp på barn – i sverige – har dessutom skett dagtid, offentligt och på barn som inte kände förövaren. (vanligtvis vid toaletter eller andra lite mer diskreta ställen)

när du får egna barn så kommer du förstå att man skiter i principer och fina ideal när det gäller ungarnas säkerhet. Finns det en promilles chans att barnet utsätts för en risk så tar man den inte, oavsett om man diskriminerar eller ej.

Och sedan:

och … för min dotter så kan ”pappa” innebära man, även utan barn. Förälder förstår hon inte.

Det sista argumentet tycker jag är fullt legitimt. Om det är så att barnet inte förstår vad pappa betyder så kan jag absolut hålla med om att det är säkrare att göra så som LD gör.

Men det jag reagerade på i hennes ursprungliga inlägg var den där självklara tonen. Först målar hon upp bilden av en ”mamma” som är 25 och har två barn i släptåg. Sen målar hon upp bilden av en odefinierad ”man” som är 45 och barnlös. Jag har gått på tom tits en massa gånger med bara min pappa, och han har inte använt mig för att röva bort barn.

Om det nu är så att Ninjan inte förstår vad ”pappa” betyder och att det därför känns tryggare eftersom du vill att hon ska kontakta en förälder, skriv det då! För i ursprungsinlägget så framstår det som världens mest självklara sak att män är mindre tillförlitliga än kvinnor när det kommer till barnskötsel eller bara att hjälpa barnet leta upp sin familj. Om man gör något som helst anspråk på jämlikhet mellan könen så bör man inte uttrycka sig på det självklara sättet kring frågan. Det är väl ingen som vet att Ninja inte vet vad ”pappa” betyder.

Visst är det fler killar som begår övergrepp på barn men scenariot att det skulle vara en kille som kommer till tom tits och använder sig av barn för att locka till sig andra barn tycker jag känns väldigt orimligt. Det har säkert hänt nån gång, men jag har svårt att tänka mig att det är ett vanligt scenario. Ja, jag fattar att man inte vill ta risker med sina egna barn, men bara bilresan dit måste ju vara ett större risktagande. Pedofilskräcken är faktiskt inte motiverad.

Och nej, jag har inga egna barn men jag tycker mig ändå ha rätt att uttala mig i frågan. När jag skaffar barn så kommer jag säkert vara världens nojigaste och helst inte vilja att min unge ska lämna huset eller över huvud taget prata med en annan människa. Men när det kommer till risker och barn så är risken för att utsättas för övergrepp på offentlig plats löjligt liten och ingenting värt att att undsätta sina ideal för om man ska se det rent statistiskt. Då är det väl fan mer troligt att Ninjan blir slagen i skolan för att hon har killkläder.

Mina tio budord för killar.

  1. Prutta eller rapa gärna under sex. Vi tjejer gillar när det verkar som att ni inte bryr er det minsta om att göra det trevligt för oss.
  2. Stöna absolut inte! Gör ingen grej av att du njuter, tjejer tänder på killar som är lite härligt blasé.
  3. Säg alltid att du har haft sex med jättemånga, även om du inte har det. Vi tjejer hatar att känna oss speciella.
  4. Prata bara på engelska i sängen. Det finns inget som gör tjejer så vilda som lite engelska knull-fraser.
  5. Ansträng dig aldrig för att se bra ut inför oss. Tjejer gillar sluskiga killar.
  6. Om du är tjock, klaga inte. Bara strunta i det och fortsätt svulla. Tjejer älskar killar som inte bryr sig om hur de ser ut.
  7. Försök alltid att verka skitmogen. Även om det märks att du fejkar så tycker vi bara att det är gulligt, och moderskänslor är ju som känt en stor drivkraft i all kvinnlig kärlek, jämte viljan att bli förnedrad och bestämd över.
  8. Ha en massa hår under armarna. Om du inte redan har riklig hårväxt; skaffa tupé. Det är så sexigt när alla gammal svett samlas där.
  9. Bli alltid skitfulla. Det väcker också våra moderskänslor till liv.
  10. Snusa skitmycket. Helst baksnus som rinner lite sexigt över tänderna. Det skriker mandom!

Jag misstänker att Hugo Rosas prickar av rätt många av de här. Vad tror ni?

Jag tror de fattar att det är ett möjligt barn som de ägnar flera timmar åt att krysta ut.

Resonemanget kring abort har länge varit att barnet inte ska kunna överleva utanför livmodern för att det ska räknas som ett foster. Man kan inte abortera för sent för då är barnet helt enkelt livsdugligt, självklart inte på egen hand, men med hjälp från läkare osv. Läkekonsten blir ständigt allt bättre vilket såklart leder till att barn i allt högre utsträckning kan räddas om de kommer ut för tidigt, säkert skulle dessa foster kunna räddas om man försökte, men de är knappast livsdugliga som de är. Att röra på sig är inte detsamma som att vara livsduglig.

Men om endast foster som inte läkekonsten skulle kunna rädda ska få aborteras så kommer det förr eller senare leda till att abort inte är tillåtet alls. Tänk när det finns artificiella livmodrar som man kan stoppa foster i, då kommer ju abort inte att gå alls om man ska hålla sig till hur fostret klarar sig utanför livmodern.

Idag är gränsen för fri abort vecka 18, sedan måste det finnas särskilda skäl för abort. Kvinnorna som aborterar dessa ”livsdugliga” foster har säkert stora svårigheter med att ta hand om ett barn. Säkert hade hon kunnat tänka på det och använda kondom, men jag tror inte att någon genomgår en så sen abort på kul, det handlar ju om att föda ut fostret och det är nog inte en trevlig upplevelse för någon.

De människor som gör sen abort känner sig nog nödgade till det av flera skäl, som dessutom måste bli godkända av staten, och jag tycker att hela den här retoriken om ansvar är djupt obehaglig. Visst ska man inte använda abort som preventivmedel, men det är helt irrelevant att tjata om i sammanhanget. Om ni vill att folk ska börja ha kondom kan ni väl göra dem mer lättillgängliga, men kringskär för den sakens skull i möjligheten att abortera ett foster som man inte kommer kunna sköta om.

Och detta tjat om att det är ett möjligt barn. Jag tror att kvinnorna som gör sen abort vet det. Jag tror att de fattar att det är ett möjligt barn de ägnar timmar åt att krysta ut, som har växt i deras mage under 20 veckor. Jag tror att de fattar och jag tror att de lider och jag tror inte att de behöver få det upptryckt i ansiktet igen och igen och igen.

Sluta misstänkliggöra män.

Det här tycker jag var ett mycket märkligt inlägg skrivet av Lady Dahmer. Hon skriver om sin rädsla att tappa bort sin dotter på tom tits, och vad hon har sagt till henne att göra om det skulle hända.

Jag drillar henne i att upprepa sitt namn; Ninja Blomberg och att alltid be om hjälp hos en annan mamma om hon tappar bort mig. Jo, en annan mamma. Jag tar inga risker och även om det finns kvinnor som är psykopater så känns en kvinna med barn som minst farlig. Jag litar mer på Annika 25 med två ungar i släptåg än vad jag gör på Urban 45 singel, (eller Kalle/Maria 10 … remember lilla James Bulger eller Mary Bell) so sue me liksom. (Och en vuxen man utan barn på Tom Tits känns ju extra creepy!)

Visst förstår jag att man uppmuntrar sitt barn till att uppsöka en annan förälder, eftersom de troligen har en större ansvarskänsla rörande barn, och om de nu är pedofiler så förgriper de sig kanske mest på sina egna ungar. Men då kan man ju säga ju förälder, inte sant? För det är väl inte särskilt troligt att Mats, 25 år med två barn i släptåg, skulle hitta på något fuffens heller?

Jag skulle inte heller uppmuntra mina barn till att söka hjälp hos en ensam man eller kvinna om det garanterat fanns barnfamiljer i närheten, men det är väl himla tråkigt att få det att vara en fråga om kön. Det är ändå himla ovanligt att barn blir utsatta för övergrepp på offentlig plats, av en person de inte har haft tidigare kontakt med.

Om män alltid ska bli misstänkta så fort de tar kontakt med barn så kommer det bli väldigt svårt att komma någonvart med jämställdheten. Så visst, varna för alla slags människor som kommer fram och vill bjuda på godis om du följer med upp i skogen, men att kalla dem ”fula gubbar” känns bara märkligt. Det är väl klart att killar blir osugna på att ta hand om barn om det leder till att de misstänks för att vilja förgripa sig på dem.

Språkpolitik.

Att hitta på nya ord för att göra en politisk poäng kan vara effektivt. Folk tenderar att bli provocerade när man leker med språket, och då får man chans att förklara sig.

Ett sådant ord som jag använder är ”arbetsköpare” istället för ”arbetsgivare”. Det gör jag av några olika skäl. Dels för att det ger en mer korrekt bild av ”arbete”. Arbete är enligt mig inte en uppgift fri för någon att utföra, utan snarare något som utförs. Om det är någon som ger bort arbete så är det ju arbetaren.

Men framförallt så ger orden arbetsgivare och löntagare i kombination intrycket av att arbetsgivaren ger bort arbetet (eller arbetstillfället) som en present, och sedan tar löntagaren även ut lite lön. Ingenstans skvallras det om att arbetsgivaren faktiskt tjänar på att arbetet blir utfört, vilket ju är en orättvis bild.

Om man nu talar om en ”arbetsmarknad” så ska ju orden för de olika personer som medverkar spegla deras faktiska roll på marknaden.

Ordet ”arbetsköpare” väcker reaktioner, men när man förklarar så håller folk generellt med. Ordet ”arbetsgivare” speglar också en tidanda där arbete ses som något gott och fint som man ska vara glad och tacksam om man har. Att ifrågasätta detta i själva språket är effektivt.

Så jag tycker alla ska säga arbetsköpare och arbetare istället för arbetsgivare och löntagare, på samma sätt som många säger hen istället för han eller hon.