Etikett: Hanna friden

Vi måste förändra systemet och inte bara ge allmosor.

Hanna Fridén har skrivit ett ypperligt inlägg om folk som är dumma i huvudet på internet.

Jag kan väl säga att jag håller med om allt hon skriver. Men jag vill också lägga till ett resonemang rörande välgörenhet som hon tar upp. Jag har ju faktiskt kritiserat välgörenhet här.

Det finns bra välgörenhet och det finns dålig välgörenhet. Det finns den typen av välgörenhet som lindrar för stunden men som skapar ett större beroende av andra länder och folks allmosor, det finns välgörenhet där pengarna hamnar direkt i maktens fickor och det finns välgörenhet som ger folk en grund för att komma ur sin situation. Och så finns det det typen av välgörenhet som vem som helst hade behövt i en katastrof, till exempel de pengar många skickar till Afrika just nu.

Många människor ägnar sig åt så kallad lifestylevälgörenhet. Det är såklart bra att man ger pengar till folk som behöver, mycket bättre än att pengarna går till en ny bikinitopp eller vad alternativet kan tänkas vara. De som får ta del av maten eller skolböckerna eller vad dessa pengar nu går till blir säkert skitglada och skiter säkert fullkomligt i varför de har skänkts bort. Det är inte heller något konstigt i att inte vilja lägga alla pengar man har över på välgörenhet, det är ju såklart naturligt att man vill lägga pengar på nöjen och kläder och så vidare. Jag är ju verkligen inte bättre själv så det ska jag inte säga något om.

Vad jag däremot kan tycka är irriterande är när folk inte kan se sin välgörenhet i ett större perspektiv. Såhär tänker jag: ”okej, nu är det svältkatastrof på Afrikas horn. Jag kan skänka pengar nu, men hur ska vi förändra saker för att denna situation inte ska upprepas”.

Många katastrofer, både personliga och väldigt väldigt stora kan härledas till den rådande samhällsordningen. Nu vet jag inget om den här katastrofen så jag spekulerar bara, men kanske saknas det mat för att vi i väst köper upp deras mat för att vi vill ha billigare priser? I så fall skulle man kunna komma ifrån detta genom politiska beslut och ändrade konsumtionsvanor. Kanske beror det på klimatförändringar? I så fall så har vi också en del i skulden.

Nu kan det vara så att inget av detta gäller utan det bara är en olycklig slump. Okej, men vi kan fortfarande försöka bygga upp landets beredskap för den typen av situationer istället för att bara hjälpa för stunden. Det betyder ju såklart inte att hjälp för stunden på något vis skulle vara fel, men det jag menar är att man borde göra en djupare analys av situationen och vad den beror på också.

Nu är det inte sådär jättevanligt i Sverige eftersom vi har ett ganska bra socialt skyddsnät, men i USA så är det ju otroligt vanligt att rika hemmafruar har som fritidsintresse att ägna sig åt välgörenhet. Det är jättebra, men jag tycker att det är mycket problematiskt om det stannar där. Man måste tänka efter: varför är vissa fattiga och vissa rika? Kan det bero på politiken som förs i ett land? Vad kan man i så fall göra för att ändra den? Att rösta på ett vänsteralternativ kan ju vara en början.

För välgörenhet kan vara en lösning i extrema situationer, välgörenhet kan vara skitbra som en början för att bygga något nytt, men välgörenhet kan inte vara en nödvändig del i ett fungerande samhälle. Om det finns många människor var existens hänger på folks allmosor så måste man skärskåda systemet, inte bara fortsätta ge allmosor. Välgörenhet kan vara en övergångslösning, men inget som krävs för att få ett land eller en värld att gå runt.

Ska han få stanna.

Läste Hanna Fridens inlägg om att moderera sitt kommentarsfält och tänkte på Patria. Patria är alltså för den oinsatta mitt alldeles egna bloggtroll, som hängivet kommenterar långa kommentarer om att patriarkatet är fint och att invandrare är ociviliserade. Minns tårögt hans första kommentar här:

Inse att SD är inne i riksdagen för att de behövs. Den våta vidriga PK-kulturkoftefilten inte bara ”måste” avlägsnas, det kommer att ske och det har delvis redan skett. Frågan är bara hur nedsvinat detta samhälle skall behöva bli dessförinnan. Bjäbb om att ”Åkesson kanske blev mobbad” är bara så jävla patetiskt.

Sedan dess har han skrivit drygt 400 kommentarer. Riktigt hängiven med andra ord, trots att min respons på det mesta han skriver är: ”okej”.

Grejen är att jag gillar Patria. Han är rätt rolig i sin kompromisslöshet, hittar på nya spännande ord och fakta (som att staten och AFA gemensamt skulle ha ägnat sig åt åsiktsregistrering) och kan ibland ha vissa poänger. Ett tag försvann han och då kändes det himla tomt här i kommentarsfältet, blev lite tårögd när han kom tillbaks och var precis lika sur som vanligt.

Men jag tänker att någon annan kanske tar illa upp. Ibland kan han gå till ganska hårt angrepp på andra i kommentarsfältet.

Så jag ville bara kolla läget; vad tycker ni? Borde Patria lugna ner sig? Ska han få vara kvar? Går han för långt? Jag vet att Hanna Friden har modererat bort honom i alla fall.

Ni fattar grejen helt enkelt.

Humor.

Denna kommentar hos Lady dahmer är ju bara för lustig:

jag kikade förresten på din profilbild.
en fråga ’varför rakar du inte dig under armhålorna’
det ser riktigt äckligt ut och du är ju trots allt en kvinna , bara ett tips till utseendet 

Speciellt när det kommer några dagar efter det här inlägget (om en idiot som tipsade Hanna Friden om hur hon skulle kunna bli snyggare genom att raka benen) och det här inlägget (om det där ständiga snyggtipsandet som vissa måste ägna sig åt).

Portföljjakten, alla bidrag.

Här är alla bidrag i portföljjakten omgång 6. Min favorit är Hanna Fridéns porträtt av Cissi Wallin, jag tycker om att det ser lite superhjälteaktigt ut.

Här följer resten:


Victoria Boysen valde att porträtterade Emma Elwin.

Anna Grape porträtterade Elsa Billgren.

David Olgarsson porträtterade Kalle Lind.

Fredrika Carlsén porträtterade Sandra Beijer med Niotillfem.

Jag porträtterade Lady Dahmer.

Lisa Lidslot porträttera Katja Wulff.

Jennifer Spångerud porträtterade Sara Parkman.

Elin Emanuelsson valde att porträttera Timmy Ton.

Annan Åkerman porträtterade Christoffer Röstlund Jonsson.


Melinda Sandström porträtterade Damon Rasti.

Mitt bidrag.

Jag äger tyvärr ingen scanner och därför blir det bara ett sjaskigt foto, men här är mitt bidrag till portföljjakten där man ska porträttera en bloggare. Bloggaren jag poträtterat är Lady Dahmer och detta är bilden jag utgått ifrån.

Jag är halvnöjd. Jag tycker att det är roligt att jag ritat hennes hår under armarna som Medusaormar, även om det hade kunnat framgå tydligare, men jag är inte så nöjd med finishen. Jag är helt enkelt fett dålig på att slutföra bilder och ge dem det där ”lilla extra”. Men aja, här är det i alla fall.

Och här är den lilla bilden man ska ha med.

LCHF-sekten.

Det här tyckte jag var roligt. Cissi Wallin har insett varför hon gick upp i vikt när hon käkade enligt LCHF, det berodde på den enorma mängd kalorier hon åt. Det är ju inte så konstigt att man går upp om man svullar i smör, speciellt om man får i sin kolhydrater från t.ex. mjölk, så att svälteffekten uteblir.

LCHF-människor kan ju verkligen vara fullkomligt galna. De tjatar alltid om att det inte spelar någon roll vad vetenskapen säger efter de kör på det som funkar för dem, men att det skulle kunna vara så att LCHF inte fungerar för alla vägrar de ta in. De är lurade av statens och kolhydratindustrins hantlangare livsmedelsverket till att äta en kost som gör dem överviktiga.

Den eviga sanningen inom all bantning, dvs kalorier in-kalorier ut, verkar upphävas i LCHF-metodens förlovade land. Nu väntar jag bara på att LCHF-mobben ska invardera Wallins blogg och berätta att det är livsmedelverket som har manipulerat hennes våg så att hon ska tro att hon väger mer.

Vad är egentligen en ”duktig flicka”.

Hanna Friden har skrivit bra och intressant om ”duktig flicka”-syndromet och definierar, helt korrekt, vad en duktig flicka är.

En tjej som lider av det, hon gör inget för sin egen skull, enkom för andras skull. Hon får perfekta betyg – Men hon skryter inte om det, för det är fult. En duktig flicka tar inte plats. Den duktiga flickan gör också ett bra jobb i karriären, men hon tar inte credd för det. Varför skulle hon? En duktig flicka tar inte plats. En duktig flicka är söt och ser bra ut, men aldrig någonsin säger hon det, för då är man dryg. En duktig flicka är inte dryg. En duktig flicka har också alla rätt åsikter, men hon uttalar dem inte. För en duktig flicka höjer inte rösten. En duktig flicka super inte. En duktig flicka röker inte. En duktig flicka är aldrig vulgär. En duktig flicka är uppoffrande och lägger allas behov framför sina egna.

Jag tror att de flesta kan skriva under på att det är det här som menas med ”duktig flicka”. Självuppoffring.

Blondinbella är ju en vanlig person folk refererar till när man talar om ”duktiga flickor”. Varför är man en ”duktig flicka” för att man prioriterar karriären för att man vill det? Klart som fan man offrar något då, men det gör ju män också. Man offrar alltid något oavsett vilka prioriteringar man gör men det handlar om varför man gör det. Om man gör det för att man vill eller om man gör det för att leva upp till omgivningens förväntningar.

Blondinbella är liksom inget offer för samhällets krav på flickor. Blondinbella är en viljestark entreprenör som är fullt medveten om vilka prioriteringar hon gör i livet. Men ändå så ska det framställas som att hon väljer bort mer än hon väljer till. Varför framställs det inte så med, låt säga, Anton Abele. Han har ju, förutom att ägna massa tid åt sig kamp mot gatuvåldet, också blivit ett stående skämt för alla i Sverige under 25. Det om något är väl ett offer att göra?

Det fattar väl jag att det har att göra med omoderna värderingar om att man som kvinna ska prioritera barn, relationer och hälsa medan man som man ska göra karriär så att man kan försörja sin familj. Mannen väljer alltså inte bort något, han går den utstakade vägen. Uppdaterat och fräscht och framförallt tråkigt för både män och kvinnor att dessa värderingar lever kvar.

Så istället för att lägga en massa energi på dessa falska ”duktiga flickor” som egentligen bara gör vad de vill och gör det bra så kan man väl snacka om dem som faktiskt går in under definitionen. De som får högsta betyg i varje ämne men sedan ändå jobbar på dagis hela sitt liv (inte för att det är dåligt att jobba på dagis, men jag tror ni fattar var jag vill komma), de som galet inreder rum åt sina ofödda bebisar som ändå inte kommer förstå att uppskatta det fören de fyllt nåt år (vilket spädbarn sover i eget rum, egentligen?), allt för att passa in i samhällets krav på dem som mödrar, karriärkvinnor eller whatever.

Men den som är lite lagom komplexfull då?

Hanna Friden har ju som sagt skrivit en väldigt intressant krönika angående att anorektiska tjejer inte vill vara normala, apropå veckorevyns tilltag med att låta delar av redaktionen vika ut sig (för alla som tror att de blivit tvingande till det: det har dem inte!).

Jag och Hanna (inte Friden nu) har innan skrivit om att vanliga människor i regel framställs som just vanliga människor, det vill säga lite tråkiga och glåmiga, som på bloggen kroppsbilder. Detta är ingen kritik mot kroppsbilder, det är en skitbra blogg som jag personligen finner en viss hjälp i när jag får idéer om att jag är tjockast i världen. Däremot håller jag helt klart med i analysen att folk som lider av ätstörningar i regel inte blir mindre pepp på att svälta sig av vanliga människor som framställs på ett vanligt sätt, för ingen vill ju vara en vanlig tråkig typ.

Och det är ju det som är så bra med veckorevyns tilltag, för de visar liksom inte upp ”vanliga tjejer” på det sättet. De visar att vanliga tjejer kan vara ovanliga, sexiga tjejer. De visar att man inte behöver passa perfekt i mallen sig för att kunna vara snygg. Jag gillar verkligen det. Det är ju det som veckorevyn gjorde bra den här gången, de försökte för det vanliga att framstå som något åtråvärt. Och om det vanliga är åtråvärt har vi nog kommit en bra bit på vägen.

Sen kanske den som ligger långt långt nere i ätstörningsträsket blir mer peppad av det, jag vet inte hur jag skulle känna för jag har personligen inte varit så djupt själv. Jag har dock svårt att tänka mig att det skulle åsamka någon större skada med den typen av tilltag, jag tror att det är väldigt få som på grund av veckorevyn trillar djupare ner. Men det är klart att man måste behandla folk på andra sätt en genom att visa upp ”vanliga kroppar”, det tror jag inte att nån motsätter sig. Det ena utesluter dock inte det andra.

Däremot tror jag att majoriteten, alltså de som bara har lite småkomplex, kanske skippar ett mål eller ägnar lite för lång tid åt att dra sig i valkarna och är missnöjda sådär som folk är mest kan bli hjälpta av det. Jag blir inte hjälpt av just veckorevyn men av att ”piffa till” mig lite då och då, för då påminns jag om att jag kan vara snygg bara jag vill. Det är skönt att veta det.

Jag tror att det framförallt är dem veckorevyns kampanj riktar sig till. Alltså den helt vanliga mode- och skönhetsintresserade tjejen som gärna vill känna sig snygg inför sin partner eller sitt ragg eller bara i största allmänhet. För det är inte bara de riktigt sjuka som är problemet utan också att det finns så många som bryr sig lite för mycket om sina celluliter, utan att för den sakens skulle vara ätstörda. Man behöver inte alltid dra till med ytterligheterna.

Tre tips.

  1. Zettermark har skrivit en C-uppsats i genusvetenskap om unga tjejers bloggande. Hon skriver om det här. Jag hoppas på att få läsa uppsatsen i sin helhet nån gång, för det verkar sjukt intressant. Hon har väldigt rätt i det hon skriver, att unga kvinnor intressen och därmed även bloggande blir nedvärderat, även av kvinnorna själva. Jag kan själv intyga att jag många gånger har ”skämtat bort” min blogg trots att jag vet att den håller en viss kvalitet.
  2. Det här inlägget hos G som i G-punkt är fantastiskt roligt. Ett måste att läsa.
  3. Den här krönikan av Hanna friden. Hon har en stor poäng, dock vet jag inte om jag är med på hennes slutsats. Men mer om det i ett annat inlägg.