Alla horor är inte lyckliga och självständiga affärskvinnor som säger nej!

Hanna Friden har skrivit ett inlägg om att horor minsann kräver sina rättigheter som jag måste kommentera.

Personligen är jag för en legalisering av köp av sexuella tjänster, dock inte av hallickverksamhet eller koppleri för profit. Prostitution är för det mesta ingen lycklig saga, och man måste därför motverka det som bransch och utbredd försörjning, men inget ska väl hindra att nån drar in lite extrapengar på att sälja ett ligg.

Men det här med att horor i allmänhet skulle vara så jävla självständiga och starka kvinnor är inte sant. Det finns dem som är det, absolut, jag har träffat flera. Jag har också sett dem som inte kan ett ord svenska, som är drogberoende och som har blivit brutalt misshandlade av en kund. Jag tror inte att de kräver några rättigheter eller sätter gränser, jag tror att de är förjävla trasiga för att göra det.

Det Hanna Friden har gjort är att rakt av köpa iden om prostituerade som några slags självsäkra affärskvinnor. Så kan det absolut vara, men i princip alla forskning om prostitution visar något annat(jag har inte sett något annat, men det finns säkert). Den visar snarare att de flesta inom prostitutionen är väldigt utsatta och har otroligt låg självrespekt. Och ja, sån forskning är ofta missvisande och svår att ha att göra med, men det är fortfarande det den visar, det är det vi känner till. Bilden av den självständiga affärskvinnan används om och om igen när man vill legalisera sexhandel och normalisera prostitution.

Sen finns det ett antal prostituerade som syns mycket i debatten. Bland annat nätverket Rose Alliance, som är för en legalisering, och sen såklart Isabella Lund och en massa andra som jobbar med prostitution och älskar sitt yrke. Därför kan folk ha något att stå på när de säger att de prostituerade själva inte vill ha sexköpslagen och att den minsann inte är några offer. Bara det att många av de prostituerade inte ens känner till sexköpslagens utformning och att det finns nätverk (PRIS) som jobbar för att skärpa sexköpslagen också.

Nu menar jag inte att Hanna Friden skulle vara för prostitution, det är inte det som är argumentationen i hennes inlägg. Jag tror att jag är mer positiv till en legalisering än vad hon är. Men man ska akta sig när man uttalar sig om prostituerade som grupp, så att man inte hamnar i det typiska tjatet om hur självständiga och starka alla prostituerade är, eller för den delen i iden om att alla är djupt skadade psykiskt.

Om feminism.

Hanna Friden har som vanligt fått en galen ”antifeminist” på sig. Han tycker att feminsim är en djupt mansfientlig ideologi, vilket såklart är skitsnack. Men jag tänkte passa på att skriva lite om en vanlig missuppfattning rörande feminism.

En vän till mig tyckte att man skulle strunta i att tala om ”mäns våld mot kvinnor” och istället tala om ”våld” i allmänhet och lägga ett fokus på att bekämpa det. Han har förvisso helt rätt rörande att man ska bekämpa våld överlag, men anledning till att man talar om ”mäns våld mot kvinnor” och ser det som lite extra viktigt att lägga fokus vid är för att man tror att det är sprunget ur en samhällsstruktur är män förtrycker kvinnor.

Det är det som är att vara feminist: att tro att det finns en struktur i samhället som gör att kvinnor får nackdelar gentemot män och att tycka att den här strukturen är av ondo. Strukturen kallas med ett annat ord ”patriarkatet”.

Många ”antifeminister” tycker att man istället för att kalla sig feminist ska kalla sig humanist. Humanist i den här kontexten åsyftar, som jag förstått det, att man inte bara tycker att kvinnor och män ska vara jämställda, utan att alla ska vara jämställda på alla nivåer. Jag tycker att varje ojämlikhet som drabbar människor är värd en egen teoribildning och en egen diskussion kring vilka maktstrukturer som ligger bakom. Om man bara skulle säga att ”alla ska vara lika mycket värda” utan att definiera vari de största ojämlikheterna låg så skulle man inte komma nånvart, eftersom maktanalys är grundläggande för all typ av bekämpning av ojämlikhet.

På samma sätt säger folk att man ”inte borde tjata om kön utan se alla som individer”. Detta är helt sant. Få feminister tycker något annat än att alla ska ses som individer (förutom de spån som tycker att underbaraClara är ”ett hån mot feminismen” bara för att hon gillar att baka bullar). Grejen är att vi lever i ett samhälle där det finns en massa olika maktstrukturer som måste bekämpas för att vi ska kunna ses som individer. Patriarkatet är en av dessa maktstrukturer. Att invandrare diskrimineras är en annan.

Många kritiserar oss feminister och säger att vi vill förtrycka män eller att vi struntar i alla andra grupper som är drabbade av missförhållanden. Att feminister vill förtycka män är inte sant, vi vill bara utjämna maktbalansen män och kvinnor emellan. Att vi struntar i andra missförhållanden är en kritik som är helt orimlig. Det är väl bara naturligt att man bryr sig om de strukturer som drabbar en mest eller som man kan mest om. Ungefär som att det finns människor som kämpar för invandrare eller underklassen så kämpar vi för kvinnorna. Det lustiga är att den här kritiken bara riktas mot feminister. Jag har aldrig hört nån säga att t.ex. antirasister är dåliga för att de inte bryr sig om klasskampen. Det är i alla fall mycket ovanligt.

Man kan inte kalla sig feminist utan att tro att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor, för det är faktiskt det som är den primära innebörden av ordet. Om man bara tycker att ”alla ska vara jämlika” är man kanske ”snäll” men man är inte feminist.Därför kan man inte kalla sig humanist istället för feminist, för det är liksom inte samma sak.

Men tillbaks till exemplet. Man kan förvisso tycka att det är fel att lägga mer fokus på att bekämpa mäns våld mot kvinnor eller kanske till och med förneka att något sådant existerar, men om du är feminist så kan du inte byta ut fokuset på ”mäns våld mot kvinnor” till ”våld”, för då vore det inte feminism längre. Det är liksom det är är hela poängen.

Förresten svarade jag på några frågor om feminism till sidan tjejkraft. Finns att läsa här.

Bilder.

Clintons sexiga vindrickarmin. Vi drack en karaff för att fira att Hanna Fridén länkat mig.

Clinton fick låna kameran med fotade bara bröst.

Minns att jag under kvällen bedyrade för Hilda att det var så bra att hon var vänster, för att det gett mig så mycket politiskt perspektiv. Älskar när man säger sånt på fyllan.

De här snabbarna alltså. Jag frågade om de var smurfer eller ”blue man group” och frågade sedan hur de tänkte när de klädde ut sig. Då frågade en av dem ”varför har du bruna tänder?”. Jag ba: va???? Började nästan gråta =(.

Bra jobbat Dennis!

Gick in på DennisM:s blogg nu och såg detta inlägg. Jag ba: fan vad fint. Fan vad fint att snubben som startade ett bråk med Hanna Fridén när han sade att hon var för tjock och att hon var snyggare när hon var ätstörd, som kallade sina kompisar för ”size zero-Zana” och ”plus size-Åsa”, som stolt deklamerade att han bara käkat äpplen i en vecka äntligen skriver om det här ordentligt, äntligen skriver om att han var ätstörd och hur värdelöst det är.

Bra Dennis! Det är fint att du går ut med det här, det är både modigt och inspirerande och dessutom ack så sant. För det finns få saker som är så värdelösa som självsvält, att spy upp sin mat eller liknande trams. Man blir bara ledsen, trött och ful.

Du förstår Linda, markaden styrs av tillgång och efterfrågan…

Åh herregud, det är när jag läser sånt här som jag bara får lust att sätta mig med Linda Skugge och bara lugnt och sansat förklarar hur marknadne fungerar. Tillgång och efterfrågan, konsumtion, låg- och högkonjunktur och så vidare.

Jag har extremt svårt för denna extremindividualism som vuxit fram. Individen är allt, du kan aldrig skylla på samhället, arbetslösheten, dina föräldrar eller något annat, du kan bara skylla dig själv för precis allt. Om man inte har jobb är det för att man inte vill tillräckligt mycket! Alla kan bli entreprenörer! Alla kan lyckas! Alla kan ha en månadsinkomst på 50 000! Jag vet, vi skiter i att stimulera ekonomin och anställer istället jobbcoacher, för det enda det handlar om är att folk inte vill jobba tillräckligt mycket!

För den enskilda individen kan ”positivt tänkande”, ambitioner och arbetsglädje säkert vara skitbra, men på ett samhällsplan är det en förödande inställning. För det den gör, det är att radera alla spår till politisk medvetenhet och engagemang, för det är ju aldrig aldrig fel på samhället, ens uppväxt eller den kontext man befinner sig i, det är bara en  själv och ens jävla inställning det är fel på. Tänk positivt så spelar det ingen roll att du blir vräkt, uppsagd på grund av ekonomiska problem eller att din farsa våldtog dig som liten. Om du tänker positivt så fixar sig allt.

Faktum kvarstår ju att det alltid måste finnas de som är sämst och när ett företag fyllt sitt behov så anställer de liksom inga fler hur bra de än är. Hur säljande leende du än har så finns det fortfarande bara ett visst antal kassor och stekbord på Mcdonalds, och bara ett visst antal kunder som är intresserade av en hamburgare. Och även om du ökar försäljningen så finns det bara ett visst antal kronor som folk är villiga att konsumera, och även om du ökar det antalet kronor så finns det ett begränsat antal naturresurser eller ett begränsat antal timmar folk kan lägga på att lyssna på musik eller läsa din jävla krönika och konsumtionssamhället kan inte bara expandera i all evighet, det måste ta slut. Men framförallt är ekonomi en betydligt mycket mer komplicerad process än vad Linda vill göra gällande.

Även Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men idag inte bara antas göra sitt jobb, utan även vara nån jävla imagebyggare för företaget. Ha ett säljande leende och så vidare. Och alla vill inte att deras jobb ska vara deras jävla liv, vissa vill bara vända lite hamburgare eller sortera lite papper och sen bara gå hem och vara klar. Alla vill inte lägga själ och hjärta i sitt jobb.

Min hårväxt.

Hanna Fridén har tagit någon slags initiativ och uppmanar tjejer att skicka in bilder på sina håriga kroppsdelar för att visa att det är ”normalt”. Självklart är det en kille som blir upprörd, tycker det är äckligt och att det inte finns något att ”kämpa” emot. Han skriver följande  i Hannas kommentarsfält:

Tjenare lurvtussar. En fråga bara: Seriöst, är det någon som tycker att det är snyggt med håriga armhålor eller ljumskar? Jag tycker det är totalvidrigt på kvinnor och fruktansvärt avtändande. Jag tycker att även att det är vidrigt på killar, men jag bryr mig inte lika mycket efter som jag inte någonsin känt mig attraherad av män. Men om jag någongång ska ligga med en kille så ska han fan vara välansad.

Jag har inte riktigt fattat vad det är ni kämpar för och var i problemet ligger. Gillar ni hår är det väl bara att ge fan i att raka sig. Gillar ni även sex så får ni väl försöka hitta den stackars saten som klarar att kamma mittbena på er utan att slakna. Men varför denna kamp?

Kram

Eller:

Upprörd? Nej inte alls. Bara fascinerad över ert behov av att visa upp era armhålor. Sen fattar jag inte delen med självförtroende. Självförtroende får man av att trivas med sig själv oavsett vad andra tycker. Gör man inte det får man väl ändra på sig tills man hittat rätt. Om ni ska försöka ändra på fria människors värderingar, smak, och ideal så är ni ju precis lika goda kålsupare själva. Jag ogillar inte håriga kvinnor, och tycker inte på något sätt att de borde raka sig. Valet är fritt. Jag tänder bara inte på dem och tycker att det ser förjävla äckligt ut. Och sist jag kollade hade man rätt att tycka vad man ville, eller?

Hanna svarar väldigt roligt på hans kritik och skriver vettigt om hur det kan vara en så jävla big deal att brudar inte rakar sig.

Jag är inte någon håraktivist, jag ger blanka fan i om folk rakar sig eller inte och ser det inte som någon större grej om man väljer att avstå. Om jag har en fast sexpartner brukar jag raka mitt underliv enligt den personens preferenser, helt enkelt för att jag själv inte bryr mig särskilt mycket om mitt underlivs behåring och därför inte ser det som särskilt viktigt att jag får behålla ”min” frisyr. Det viktiga för mig är att ha ett fungerande sexliv och om min partner tycker att det är äckligt att slicka mig om jag är hårig, ja, då rakar jag, om jag tycker att hens oralsex är värt besväret. Jag tror detta är den generella inställningen, det vill säga att man ser det som tjänster och gentjänster man gör varandra i en relation (observera att jag menar alla typer av sexuella kontakter, även om resonemanget är mer applicerbart på ickeengångsligg eftersom det då finns ett större utrymme för dialog om hårväxt). Om relationen fungerar som den ska så bör inte hårväxt vara ett problem, för då kan man i regel göra vissa uppoffringar för varandra.

Det lustiga med den här killen (han kallar sig själv Bastardo) är att han själv inte fattar att det är sådana som han som är problemet. Visserligen får alla ha sina egna preferenser och därmed tycka att hår är äckligt, det som inte är okej är att folk, i synnerhet män, alltid måste tjata om hur äckligt vissa typiskt feministiska attribut är. Som hår på benen/under armarna eller bara att inte vara allmänt tillfixad hela tiden.

Om du har problem med hårväxt, säg det till dem som blir berörda av det, sannolikt din sexpartner. Om du har så mycket problem med det så att det inte längre bara handlar om preferenser utan faktiskt om att du blir rent äcklad av hår så borde du kanske överväga att söka hjälp för det, om det är ett problem i din vardag, vill säga. Däremot är det inte nödvändigt att berätta för hela världen vilken

Problemet är inte att kvinnor rakar benen, det tycker ingen vettig människa. Problemet är att kvinnors hygienrutiner alltid ska göras till föremål för allmän debatt på ett helt annat sätt än killars. Det är äckligt med brudar som är tjocka, inte duschar dagligen eller inte rakar sig, men det är inte alls samma standard att killar ska uppnå allt detta. Tjejer reduceras allt som oftast till att vara ett slags utsmyckning av det offentliga rummet. Ofta när det tala som tjejer så recenseras deras kroppar, stil och ansikten i detalj, men killar blir inte alls utsatta för utseendemässig dissektion på samma sätt.

Ett argument verkar vara att Hanna är en del av problemet då även hon laddar frågan med ett stort symboliskt värde, men det håller liksom inte riktigt eftersom den poäng Hanna gör INTE är att man ska vägra raka sig, utan att de som inte vill raka sig inte ska känna sig tvungna att göra det på grund av någon slags påhittad norm. Det är fullt rimligt att göra en stor grej av att människor inte sköter sin rakning på ett för dem föredraget sätt för att de tror att de måste tillfredsställa alla eventuella sexpartners i deras omgivning. Den poäng den upprörda killen gör är att det är motbjudande med hårväxt, vilket han presenterar som sin egen åsikt med samtidigt låter påskina att det är orimligt att tycka annorlunda.

Hur man kan tycka att lite bilder på hår är så upprörande onödiga är för mig en gåta. Antingen så tycker man inte att ”kampen” behövs, och då kan väl skratta åt alla dumma feminister som kämpar för ingenting, eller så tycker man att det är ett vettigt initiativ. Det tredje alternativet är att man inte anser att alla ska få bestämma över sin egen hårväxt och då kan man väl försöka ändra på det. Att som Bastardo göra en stor grej av att det är en onödig kamp, att hår är skitäckligt och dessutom påstå att man tycker att alla ska få bestämma över sig egen hårväxt känns ganska motsägelsefullt. Visserligen kan man tycka att folk ska få bestämma själva och samtidigt ha egna preferenser, men då fläker man väl inte ut dessa i den här typen av sammanhang? Vad vill man då uppnå för förändring?

Nog om det. Jag är som jag innan förklarade ingen håraktivist, men nu gör jag ett undantag för att jag blev så jävla upprörd. Jag har faktiskt till och med sparat hår för att ta de här bilderna, då jag annars har för vana att raka både armhålor och ben. Så Hanna, här har du mina ludna ben och armhålor i mycket dålig kvalitet, jag önskar att jag hunnit odla mer hår men tiden var för knapp.

Helt normal!

Du är helt normal

Du är helt normal

Du tycker inte att det är så farligt om folk inte vill chatta med dig eller inte läser din blogg. Så är det ju, man kan inte kräva att alla ska vara superintresserade eller ha tid att svara på allt man gör. Sånt är livet, och du har en sund inställning till det. Du är inte direkt den som vrider dig i ångest eller får psykbryt om du inte blir uppmärksammad 24/7

Hur hanterar du avvisningar på internet?

Kul test som Hanna Fridén gjort. Skönt att vara normal för en gångs skull.