Big is beautiful.

Jag tycker det är viktigt att man har ett tillåtande ideal i samhället där alla kroppstyper (inom gränsen för vad som är hälsosamt) kan få plats. Men jag blir så trött på hur man daltar med och tar hand om tjockisar, hur man förminskar dem och ständigt måste poängtera att de är bra som de är.

Ett så jävla bra exempel är att alla kollektioner för ”större” heter saker som ”Big is Beautiful” och liknande, eller att man alltid måste göra värsta poängen av att man minsann har en tjock modell med i ett nummer av en modetidning. Kan man inte bara sluta tjata om det där och lägga lite mindre laddning i hur folk ser ut hela tiden. Dessutom skulle jag inte vilja att folk ständigt framhöll hur jävla normal min kroppsform är.

Men det värsta är ändå när folk försöker vinna pk-poäng genom att säga hur mycket finare det är med tjocka människor, eller tjejer med former som det brukar heta, och som samtidigt klankar ner på smala brudar. Som om det gjorde saken bättre. Jag tänker framförallt på Mikas låt Big girl you are beatiful (som för övrigt spelades på mitt träningspass i tisdags. Smakfullt!). Okej om det handlade om att han bara ville förmedla sin smak men han vill ju uppenbarligen verka snäll och fin och det tycker folk även att han är. Hur det nu kan vara snällt att sjunga att smala tjejer suger.

Biggest loser och bättre tjockistv.

Idag kollade jag lite på det svenska ”biggest loser” på webben (hehe, ”webben” är ett så jävla töntigt uttryck). Först trodda jag att konceptet gick ut på att ett gäng bantade i en månad, och att den som gått ner mest vann. Men det är tydligen även så att två personer (dvs ett ”lag”) ska röstas ut varje vecka. Utröstningen sker mellan de par vars gemensamma viktminskning är lägst.

De som förlorade hade gemensamt förlorat 6,3 kilo på en vecka. Det är ca 3 kg per person och vecka. Att förlora mer än så är verkligen inte hälsosamt. Visst, jag fattar att man är ute efter effekt och mest vill att folk ska titta på skiten, men det känns så himla orimligt att någon ska betraktas som sämst när man förlorat mer i vikt än vad de flesta gör när de inte äter alls. Och dessutom försöker de ju få det att framstå som nån jävla hälsogrej. FY!

Jag borde verkligen älska tv-program som handlar om tjockisar, träning och hälsa och sånt då jag är ett jävla hälsofreak som dessutom älskar lyteskomik, men alla såna program handlar om alldeles för tjocka tjockisar för att det ska vara kul. Det är liksom inte skojigt att se en 300 kg tjock kvinna äta, det är så jävla fjärran från min vardag att det bara blir konstigt. Och om det handlar om mindre tjocka tjockisar så är det alltid folk som ska banta och då får man inte se när de äter, vilket ju är hela poängen. Jag vill ha ett program som är typ ”mitt liv som ganska tjock” som handlar om en inte överdrivet tjock tjockis som är lat och äter mat, helst ska personen sura lite också och bråka om den inte får godis. Det skulle vara bra TV.

Varför jag avskyr ordet kurvig.

Ett begrepp som jag stör mig enormt mycket på är ”kurvig”. Kurvig kan betyda precis vad som helst, det kan vara ett annat ord för tjock eller vara en skitsmal tjej med lite former. Att vara kurvig är ju egentligen bara att ha en smal midja i förhållande till bröst och höft, inget annat, men fortfarande används det om folk som har stora magar, eller helt vanlig kroppsform fast med lite ”extra” att ta i.

När man pratar om att man inte är för det där skitsmala idealet utan gillar kurvor och tar Scarlett Johansson som exempel, så blir jag fan arg. Scarlett är fruktansvärt snygg och har en fantastisk kropp, men hon är faktiskt smal. Kurvig, absolut, men hon har fortfarande ingen ansenlig mängd kroppsfett. Hon har förvisso heller inte ett Bmi på 15, men om man jämför med den normala kvinnan är hon smal.

Det jag upprörs över är dels att man egentligen inte för någon konstruktiv dialog om ideal som sådan utan bara byter från smal som en pinne till smal med kurvor, fast fortfarande vill göra anspråk på pk-poäng. Att ha kurvor som ideal kan vara minst lika exkluderande som bara smal. Jag har till exempel inga anlag för att få fina kurvor, för mig är det mycket enklare att bara banta än att lägga upp min träning så att jag blir lika bootylicious som Beyonce. Dessutom ogillar jag hur man placerar ”olika typer” av tjockisar i olika kategorier och därmed samtidigt säger att de tjockisar som inte tillhör den kategorin är den sämre typen av tjockisar. Dem som har mycket fett runt magen är dåliga tjockisar, dem som har det på rumpa och bröst är bra.

Gamla människor i allmänhet och min mormor i synnerhet.

Min mormor är ett kapitel för sig, jag tror dels det har att gör med hennes ålder (gamla människor blir fan otrevligare) och dels med hennes grundläggande person. Detta var en kommentar hon skrev på min kusins facebookbild, på vilken hos poserar med en snubbe som räcker ut tungan och gör en ful grimasch.

En annan historia: en gång i början av sommaren var jag på stan med min pappa och Clinton, vi stötte på mormor när vi skulle ta en fika. När vi sitter på cafét så går en sk ”vän” förbi och jag och Clinton gömmer oss, sen pratar vi skit om vår ”vän” och hennes väl tilltagna kurvor. Då säger min mormor: ”ja, det kommer ju ut nu, tjockisarna”.

Jag och Clinton ba: ”!!!!!!!!!!”.

Helt jävla fantastiskt.

Modetidningen Elle hade i sitt senaste nummer med en fotosession med en normalviktig/knubbig/mullig/kurvig/valfri passande omskrivning av ordet tjock i modesammanhang, vilket är lite av en sensation i sig då Elle knappast är en tidning som gjort anspråk på att representera någon form av sunda ideal. Men vad som är det mest uppseendeväckande är att det inte står ett ord om modellens avvikande kroppshydda, vilket är otroligt.

Det är nämligen en oskriven regel att alla som släpper in en modell något större än idealet, om det så bara handlar om fem kilo, så ska det vara i ett reportage om tjockismode eller kläder för kurviga tjejer. Det ska helt enkelt påpekas in i absurdum att tidningen står för så fräscha och uppdaterade ideal och minsann kämpar emot modeanorexian som råder, vilket ju i sig är kontraproduktivt, då det ständiga påpekandet av avvikande kroppar rimligtvis bara gör det hela ännu värre.

Hur som helst var reportaget jävligt fräscht och snyggt, även om alla kläder var heltäckande. Man kan ju förvisso inte förvänta sig att de ska langa en ickeanorektiskt bikinimodell, jag tycker Elle har gjort nog bara genom att låta den här modellen passera utan att dra extra uppmärksamhet till hennes kroppshydda.