Kategori: Kommunism

Grejer folk säger till vänstermänniskor.

Här kommer min topplista över störiga grejer folk säger till vänstermänniskor:

  1. Klaga inte, det finns de som har det värre. Tja, jag klagar liksom inte främst för egen del. Det är så jävla märkligt att anta att människor aldrig kan ha åsikter för andras skull än sin egen. Jag skriver om rasism fast jag inte drabbas av det utan snarare tjänar på det, för att jag tycker att det är viktigt. På samma sätt kan jag skriva om de negativa effekterna av kapitalism utan att själv vara den som drabbas av just de effekterna. Däremot vill jag påpeka att jag faktiskt också tillhör arbetarklassen i en strikt marxistisk mening, det vill säga att jag är en person som måste sälja min arbetskraft. Jag gör det inte just nu, men jag kommer att behöva göra det och jag studerar för att bli anställningsbar. Jag lider också av ofriheten i ett kapitalistiskt samhälle, jag kommer också att bli exploaterad. En måste liksom inte ligga i rännstenen och kräla för att kunna ha ett intresse i en samhällsomvandling.
  2. Pröva att arbeta/ha ett ”riktigt jobb” (oftast åsyftas här slitiga yrken) i ett år så får du se hur det känns!! Detta är en så jävla märklig grej att säga till en person som faktiskt kritiserar arbete. Jag antar att syftet är att påpeka att jag är bortskämd och att det är därför jag kan hålla mig med att formulera politiska tankar och visioner bortom ”hur ska jag skaffa mat idag”. Men grejen är, att jag är jävligt medveten om det privilegium jag har i att kunna välja bort arbete. Det finns liksom ett skäl till att jag undviker arbete, och det är för att min erfarenhet (ja, tro de eller ej, jag har arbetat) och mina observationer av verkligheten säger mig att det suger. Grejen är att min reaktion på detta inte är att tänka ”jag passar inte för lönearbete” utan att istället tänka ”lönearbete är en ganska sjuk grej i samhället”, och sedan göra vad jag kan för att ingen ska behöva drabbas av detta. Egentligen borde det ju vara människor som tycker att andra ska tvingas in i arbete för att det är det fetaste en kan syssla med som borde skaffa sig lite mer egen erfarenhet.
  3. Men folk har faktiskt fått det mycket bättre i och med kapitalismen!! Vill du ha det som i feodalsamhället eller? En viktig regel för alla diskussion är ”bara för att det finns/fanns sämre blir inte dåligt bra”. Bara för att kapitalismen har fört med sig bra saker betyder inte det att den inte också innehåller dåliga grejer. En måste väl fan kunna kritisera detta utan att bli anklagad för att vilja ha typ slaveri?
  4. Men kan du säga ett land utan kapitalism där det är bättre? Nej, det kan jag inte. Det beror på att typ alla länder i världen är kapitalistiska och att de som inte är det antingen är fast i ännu mer efterblivna produktionsformer eller kraftigt motarbetas. Till exempel Kuba blir ju knappast neutralt behandlat av omvärlden, utan motarbetas ständigt. Inte konstigt att det går dåligt då. Med detta inte sagt att det inte också finns andra problem i Kuba, bara att det kanske inte bara handlar om att kapitalismen är så jävla perfekt utan typ också om att det är det dominerande samhällssystemet och att det upprätthålls med våld och andra repressalier.  Det råder knappast någon ”fri marknad” när det kommer till samhällssystem så att säga. Få kommunister tror att en kommer kunna uppnå kommunism i ett enskilt land, utan ser det som en process som måste vara mycket mer omfattande. Men det viktigaste är att samhällsutveckling generellt inte går till som så att vi har en massa olika länder med olika system och att en sedan kollar vilket som funkar bäst. Det var ju inte så att kapitalismens framväxt kom sig av att ett land hade fullt utvecklad kapitalism och sedan bestämde alla andra länder att ”det där ser bra ut, det inför vi”. Att tro att vi har kommit till slutpunkten i historien, där alla tänkbara samhällssystem redan uppdagat sig och att vi nu bara har att välja på vilket som är bäst, är ganska naivt.
  5. Men vi har faktiskt röstat om detta! Alltså nja, den liberala demokratin är ju i stor utsträckning utformad för att gynna kapitalismens intressen och har uppkommit tillsammans med kapitalismen (rekommenderar bland annat Övervakning och straff av Foucault rörande detta, finns säkert bättre böcker så kom gärna med förslag om du har en). Olika krafter som kämpar emot kapitalismen blir motverkade på brutala sätt, det är tydligt att en av statens främsta uppgifter är att säkra äganderätten, människor tvingas dagligen underkasta sig kapitalismen för att kunna överleva vilket effektivt försvårar kamp och så vidare. Jag har helt enkelt lite svårt att respektera denna så kallade demokrati som sant demokratisk. Men om vi nu lägger allt det åt sidan så undrar jag exakt vad det är som är märkligt med att jag, inom ramarna för den så kallade ”demokratin”, kritiserar nuvarande samhällsordning? Det är väl helt enligt demokratins så kallade spelregler att jag också presenterar mitt perspektiv på samhället och låter folk ta ställning? Jag förstår faktiskt inte problemet.
  6. Men du använder ju produkter som kapitalistiska företag har gjort (otroligt ofta exemplifierat med smartphones av någon konstig anledning)!! Ja, så är det. Det beror på att det i princip inte finns några andra möjligheter att leva i det här samhället. Dessutom är det klart att kapitalismen ger upphov till en massa bra grejer, det är bara det att jag tror dessa grejer hade varit fetare utan kapitalism. Jag tror att utan kapitalism hade vi haft en jävligt mycket coolare smartphone än de vi har idag, vi hade haft ett facebook fast utan jobbig reklam och övervakning och så vidare. Tyvärr finns inte dessa saker idag, och det är tråkigt, det betyder emellertid inte att jag inte kan använda grejer som är kapitalistiskt producerade. Det är ett ganska konstigt krav att ställa, ety vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där i princip allt produceras kapitalistiskt. Ni kan ju inte seriöst tycka att en måste bo under en jävla sten för att kunna vara trovärdig i sin samhällskritik.

Nå, detta om detta. Fyll gärna på med era egna grejer.

Kapitalister måste också kämpa.

Ibland säger folk typ att ”kapitalister måste också kämpa” och liknande, som för att säga att livet faktiskt inte är så lätt för den som är kapitalist. Nej, jag känner såklart till detta. Det verkar fan pissjobbigt att vara kapitalist. De måste alltid gå omkring och stressa för att deras kapital ska ackumuleras, alltid hitta en massa nya investeringar och så vidare. Hade jag haft sjukt mycket pengar hade jag nog struntat i det och chillat istället.

Men grejen är att det är så kapitalism fungerar. Det är grundläggande att kapitalisten ständigt måste jobba för att förmera sitt kapital, ty annars blir hen (oftast en han) utkonkurrerad. Kapitalistens ”arbete” går dock ut på att exploatera andra människors arbete, alltså att köpa deras arbetskraft till ett lägre pris än värdet på deras produktion.

Att kapitalisten kan tycka att det är jobbigt att gå på styrelsemöten (eller vad de nu gör) eller att kapitalisten kan göra fel och förlora alla sina pengar gör inte kapitalismens problem mindre. Att det är hypotetiskt möjligt att de som idag har pengar och makt står utan imorgon innebär inte att kapitalismen är ett bra eller rättvist system.

För det är fortfarande så att den absoluta merparten av jordens befolkning är tvungna att arbeta för att leva. Och de arbetar inte för sig själva, de får inte själva ta ut frukten av sitt arbete, utan det är någon annan, en kapitalist, som exploaterar dem. Det är detta som är det grundläggande problemet och det jag tycker är omoraliskt i kapitalismen. Det spelar mig ingen roll om dessa roller skulle lottas ut årligen, så att alla fick en lika chans, eller om de ärvdes.

Det finns någon slags idé om att ombytlighet i det härskande skiktet skulle innebära någon slags rättvisa, om att det då är de mest dugliga som kommer dit och då ska en inte klaga. Men vad är lika möjligheter (som ju fortfarande bara existerar i teorin) värt om vi lever i ett förtryckande system? Den teoretiska möjligheten för någon att bli kapitalist är ganska oviktig, poängen är att det är ganska dåligt och inhumant att bygga ett samhälle på att exploatera människor. Det spelar liksom ingen roll vem som är i toppen och vem som är i botten, för det är fortfarande vidrigt att vissa människor tvingas att leva på det sätt som de i botten gör.

Twitter 11/8. Den ”sanna” högern finns inte.

Tramsig ledare. Att vara höger har väl alltid handlat om att värna överklassens klassintressen? Tycker det är gulligt med borgare som anklagar högern för att inte vara höger på riktigt. Kan ni inte göra som vanligt folk och demonstrera. Nej, för de bryr sig inte om samhället egentligen utan bara om att de inte ska känna skuld för det…

Orkar inte alla högermänniskor vars främsta protest mot skiten i dagens samhälle är ”detta är en höger på riktigt”. Vem fan bryr sig om det är höger ”på riktigt”???? Samhället faller sönder och allt ni gör är att sitta på era ledarsidor och urskulda er.

Helt seriöst så pass vanligt att liberaler gör detta. Så fort någon gör fel säger det ”det där är inte liberalt”. Jaha? Om er analys av det som går fel i samhället är att det ”inte är liberalt” kommer ni aldrig lyckas bekämpa det. Ni måste begripa att INGEN BRYR SIG om era jävla ideal och idéer kring hur världen ska se ut. I verkligheten är det makt som räknas. Det är så lätt att gå omkring och snacka om vad som är ”liberalt” och inte, desto svårare att faktiskt förstå skälen bakom världsordningen.

Den här idén om den ”sanna” högern eller liberalismen är så falsk. Det finns liksom ingen sådan. Det har alltid handlat om klassmakt. Det finns ingen ”sann” ideologi bortom alla dessa perversioner. Det finns bara kapitalet och kapitalets intressen. Om kapitalet vill ha statligt stöd, ja då kommer högern att fixa det. Så enkelt är det med den saken. Och vill du sätta dig emot detta så föreslår jag att du slutar vara höger istället för att renodla högern från dessa tendenser.

Det funkar liksom inte att gå omkring med någon slags ”idé” om hur världen ska se ut och sedan ba prata om den hela tiden. För förändring krävs att en tar avstamp i hur världen ser ut idag, vad vi har att kämpa emot, inte bara något fjärran ideal. Det är ju så mycket liberalism fungerar, fjärran ideal utan förankring i världen som den ser ut idag, utan väg framåt. Och när de konfronteras med hur världen ser ut låter det bara ”men så vill inte jag att kapitalismen ska vara”. Jamen kämpa emot den då? Våga se världen som den är, med all sin jävlighet, och gör motstånd, istället för att drömma om hur den borde vara.

Men allt som går fel i det här samhället härleds istället till att högern inte är höger på riktigt. Aldrig kapitalismen. Och ja, det är såklart helt i sin ordning, med tanke på högerns uppgift i världen: att bibehålla överklassens klassintresse.

Om Marx.

Tycker ni ska läsa min diskussion med ”Eva” här för ett skolboksexempel på hur folk som tror att de vet något om Marxism men egentligen inte har någon koll kan låta. Personen menar bland annat att Marx hänvisade till Lenin, som alltså var 13 år då Marx dog.

Överlag är det intressant när folk kritiserar Marx, för de ställer så sjukt höga krav. Det kan låta typ ”Marx är helt värdelös eftersom det inte har blivit kommunism än/eftersom vi har bytt ut arbetsvärdelära mot marginalnytteteori/pga TILLGÅNG OCH EFTERFRÅGAN”. Ungefär som om dessa krav ställdes på någon annan teoretiker.

Jag säger såklart inte att Marx har rätt i allt, det är det väl ingen som tycker om någon som levde för flera sekel sedan. Däremot säger jag att hens teorier och vidareutvecklingarna av dem har något relevant att säga oss även idag, och att de åtminstone bör behandlas som en del av vår idéhistoria. En nej, det skyfflas undan och göms i någon vrå, behandlas ibland som en kuriositet men alltid med brasklappen ”men vi vet ju alla hur det blev i Sovjet”, utan att ens försöka förstå Marx kritik av samhället.

Socialismen och statskunskapen.

Vissa har undrat vad jag gör till hösten. Jag har inte skrivit något om det för att jag är glömsk, men jag har kommit in på pol.kand.-programmet i Uppsala. Eftersom jag redan gjort det första året, nämligen NationalekonomiA och StatskunskapA, så kommer jag förhoppningsvis att läsa tredje terminen som är statistik och förvaltningsrätt. Sedan kommer jag troligen göra ett avbrott för att läsa genus och sedan kommer jag att fördjupa mig inom statskunskapen.

Statskunskap är ett väldigt intressant ämne, men kursen i Uppsala har tyvärr en stor brist, nämligen den totala ignoransen inför socialistiska teorier. Det är klart att Marx har nämnts och så vidare, men det har varit på en extremt grundläggande nivå och i princip utan att nämna all den marxistiska filosofi som kommit efteråt. Detta leder också till att alla former av kritiska perspektiv lyser med sin frånvaro. När vi läste om demokratisering, vilket var en otroligt tramsig kurs, så fanns det liksom ingen vettig diskussion kring problemen i de teorier vi ställdes inför på ett djupare plan, trots att det såklart fanns hur mycket problem som helst.

Att göra anspråk på att redogöra för den västerländska demokratins historia och idéhistoria utan att diskutera marxismen och socialismen på ett seriöst sätt är helt enkelt otroligt ignorant. Även om en inte håller med så är det en otroligt viktig del av vår historia, och som såklart lever än idag. När vi gick igenom marxism så behandlades det som en historisk kuriositet, inte som något som kan säga något om samhället idag, och vi fick såklart inte öva oss i att applicera analysmetoden på samma sätt som vi fick applicera de liberala. Att inte på allvar försöka ge eleverna tillgång till dessa förklaringsmodeller och analysmetoder på en kurs med det uttalade syftet att ge människor redskap för att analysera samhället tycker jag är väldigt märkligt.

Nationalekonomin var än värre, där nämndes nämligen inte Marx över huvud taget trots att hen varit en av de absolut största kritikerna av nationalekonomisk teori. Det fanns över huvud taget inget historiskt perspektiv på de olika idéerna, utan de bara presenterades som tidslösa formler. Hur ska en kunna begripa en vetenskap utan att kunna sätta den i en samhällelig kontext? Jag tycker att det är en absurd tanke.

Men ja, det är klart att en gärna vill undanhålla människor redskap för att kunna förstå sin situation ur ett kritisk perspektiv. Jag klarar mig ändå eftersom jag studerar dessa perspektiv på min fritid. Jag tycker bara att det målar upp en ganska bra bild av hur vissa perspektiv göms undan.

Hur kapitalismen upprätthåller patriarkatet.

Vissa har frågat hur jag menar när jag säger att kapitalismen upprätthåller patriarkatet, eftersom patriarkatet fanns innan kapitalismen och så vidare. Jag vill påpeka att jag aldrig sagt att patriarkatet skapats ur kapitalismen, däremot att den upprätthåller det. Det vore ganska märkligt att tro att patriarkatet inte existerade innan kapitalismen. Troligen kommer patriarkatet också att kvarstå  någon mån efter kapitalismens fall.

Jag ser patriarkatet och kapitalismen som två från varandra självständiga maktordningar i betydelsen att de har två olika självständiga grunder, men de växer in i och reproducerar varandra. I det borgerliga samhället ser patriarkatet annorlunda ut än i det feodala, till exempel. Det beror på att det måste ta andra former för att fungera ihop med samhället i övrigt. Kapitalismen och patriarkatet är två starka krafter som omformar varandra, växer in i varandra.

Dagens kapitalism upprätthåller patriarkatet på flera sätt. En central del är att kvinnor hålls ofria eftersom vi generellt är mer ekonomiskt begränsade än män, vilket i ett kapitalistiskt system spelar väldigt stor roll. Även om vi har mer frihet idag, eftersom vi formellt har rätten att äga på samma villkor som män, så är beroendet av pengar för överlevnad i det kapitalistiska systemet fortfarande något som effektiv begränsar kvinnors möjlighet till autonomi och fjättrar dem i förtryckande relationer.

Vidare så reproducerar kapitalismen dagligen bilder av kvinnor som är objektifierande, vilket är en central del i det patriarkala förtrycket. Att kapitalister tjänar på att kvinnor kan användas som skyltdockor för olika produkter och att vi manipuleras till att köpa saker såsom rakhyvlar, smink, bantningspiller och så vidare är såklart något som upprätthåller patriarkatet.

Men den största faktorn tycker jag nog är just ofriheten som finns i kapitalismen. Människor är helt enkelt beroende av att hålla sig väl med en massa människor för att kunna överleva; en måste sälja sin arbetskraft. Denna beroendeposition som finns överallt i vårt samhälle gör att människor får det svårare att protestera emot förtryck. Om en blir utsatt för trakasserier av sin chef är det jävligt mycket svårare att åtgärda saken än om en blir utsatt av en vän en bara kan överge, samma sak om en blir utsatt för trakasserier av en annan person en har en ekonomisk beroendeställning till. Att människor har olika mycket makt beroende på kapital, och att människorna med mer kapital ofta är män, skapar en situation som gör kampen mot alla andra former av förtryck betydligt mycket knepigare.

Därför är det viktigt att vi inte bara talar om patriarkatet som en fristående struktur som vi kan analysera och bekämpa självständigt, utan förstår hur den har växt in i kapitalismen. Visst är det teoretiskt möjligt att krossa patriarkatet utan att kapitalismen ryker, frågan är hur realistiskt eller lönt det är. Att ge människor större ekonomiskt utrymme för självbestämmande är något som kommer gynna kampen mot alla övriga maktordningar.

Varför är det så svårt att tänka sig produktionsformer utanför kapitalismen?

Texter om annorlunda produktionsformer än de kapitalistiska verkar vara något av det mest komplicerade människor kan läsa. Något gör att det blir väldigt svårt att begripa hur en skulle kunna organisera en produktion bortom kapitalismen. När jag tar upp till exempel slavsystemet som ett exempel på ickekapitalistisk produktion så tror folk att jag menar att slaveri på något vis vore att föredra, det tycker jag såklart inte. Den kapitalistiska produktionen är såklart friare för alla inblandade än vad slavsystemet var. Syftet är inte att säga att något är bättre utan att tydliggöra vad som är specifikt för kapitalistiska produktion, vilket jag bland annat anser är exploateringen av arbetare som säljer sitt arbete på en fri marknad.

Att produktionsformerna har förändrats över historien är ett faktum som knappast någon ifrågasätter. Den kapitalistiska produktionen har bara några hundra år på nacken, innan den har vi haft en mängd olika system för produktion där i princip alla har gått ut på någon form av utsugning eller exploatering av vissa människor som gjort att andra människor kan arbeta mindre.

Problemet för min del är liksom inte arbetet i sig, utan det ofria arbetet en utför för andra människors vinning, och som en ofta är tvungen att utföra för att överleva. Jag anser att det måste vara ett prioriterat mål i samhället att minimera mängden arbete, men det faktum att människor kan exploatera andra människors arbete är en stor bromskloss för detta och dessutom principiellt fel i sig. Jag tänker mig att i ett samhälle där människors arbete inte exploaterades, utan en själv fick skörda frukterna av sitt eget arbete, så skulle de flesta troligen välja att prioritera fritid i högre grad. Idag producerar de flesta människor väldigt mycket mer värde än vad de konsumerar, och det är dessutom inte de själva som har makten att utforma sitt eget arbete.

Att människor byter grejer med varandra, eller snarare delar upp arbete emellan sig, kommer såklart att ske i alla någorlunda utvecklade samhällen, problemet är inte detta utan den exploatering av arbetares arbete som sker. Ett ickeexploaterande system behöver (och kan) inte innebära att alla sköter sin egen produktion av förnödenheter, snarare handlar det om att alla som är inblandade i produktionen har lika mycket att säga till om och lika rätt till frukterna av arbetet. Du kan tänka dig ett helt land med en gemensam produktion som inte bygger på exploatering av mervärde, utan där alla får ta del av det som produceras.

Fantasilösheten i att inte kunna tänka sig ett sätt att organisera produktion som inte bygger på att vissa människor exploaterar andra är svindlande. Varför skulle exploatering vara en förutsättning för produktion? Troligen skulle det i ett postkapitalistiskt samhälle inte produceras lika mycket saker eftersom det inte skulle finnas något behov hos olika kapitalister att hitta på och sälja in nya produkter bara för att kunna tjäna pengar. Istället kan en tänka sig att människor på ett mer medvetet plan skulle styra produktionen i samhället på ett sätt som gav dem mest behovstillfredsställelse i förhållande till produktionstid. En kan till exempel tänka sig att det inte skulle behöva finnas 50 olika tandborstar att välja mellan i en vanlig mataffär eller att saker skulle produceras främst för att brukas länge och hålla istället för att produceras för att gå sönder och bytas ut. På det sättet är kapitalismen en förutsättning för den typ av produktion vi har idag, men frågan är om detta är något vi är det minsta intresserade av att behålla.

Jag tycker att det är uppenbart vilka nackdelar som finns i ett kapitalistiskt produktionssätt, helt enkelt att det styr produktionen från att handla om tillfredsställelse av mänskliga behov till att handla om att skapa tillväxt i det kapitalistiska systemet. Beteenden som är uppenbart irrationella om en tänker sig en situation där människor själva får tillgång till frukterna av sitt arbete och är fria att förändra sin produktion efter detta, som att producera helt onödiga grejer, saker som slängs eller som går sönder snabbt, blir inom kapitalismen rationellt eftersom människor dels tjänar på det, dels för att det är grundläggande för att systemet alls ska fungera.

Angående folk som tror att klass handlar om livsstil.

IMG_20130628_005128

I boken Varför Marx hade rätt så sågar Eagelton totalt människor som tror att klassamhället handlar typ om vad folk dricker för vin och jag tycker det är så himla sant. Jag är så trött på folk som menar att arbetarklassen inte finns för att de typ kan köpa likadana kläder som någon borgare. Det är för helvete inte det det handlar om! Det handlar om att vissa tjänar på andras arbete, om att det ständigt sker en omfattande exploatering av människor och att människor tvingas arbeta för andras vinning.

Ni kan ta er tolerans och köra upp i röven.

Ett så jävla typiskt högerbeteende är att tycka att en ska typ tycka att det är bra att de inte tycker som en själv eftersom det är ”bra med diskussion” eller något. Alltså ursäkta mig, men jag tycker inte att era perspektiv ”berikar” på något sätt, varken samhällsdebatten eller mig personligen. Jag tycker inte att vi ska ”diskutera” om vi ska ha kapitalism eller inte, utan jag tycker vi ska diskutera hur vi ska komma till det klasslösa samhället. Precis som du troligen inte är intresserad av att ”diskutera” med en nazist så är jag ointresserad av att höra dina perspektiv på saker och ting, då jag tycker att de är skadliga för samhället.

Ingen, alltså verkligen ingen, är intresserad av att lyssna på alla åsikter och perspektiv. Jag är så trött på människor som typ låtsas att de är så jävla öppensinnade och vill höra vad alla tycker fast de egentligen inte bryr sig ett skit. Som säger att de ”vill förstå” men egentligen bara vill lägga huvudet på sned och ~*tolerera*~ enbart med vetskapen om att det är ditt perspektiv som gäller här i världen, att det är det som räknas i slutänden. Medveten om att det är ditt perspektiv allting utgår från, oavsett hur mycket det talas om att mitt handlar om en ”fin tanke”.

Att kunna gå omkring och visa tolerans är ett privilegium som tillfaller de vars perspektiv är det rådande i samhället, vi andra måste kämpa i underläge, och när en gör det så finns det inget utrymme för tolerans. Det handlar om kamp, och om vi går omkring och tolererar så kommer vi aldrig att komma framåt, utan bara sitta fast i detta eviga status quo.

Jag är så trött på den politiska tävlingen, där alla ska typ träffas och utbyta perspektiv och sedan i samförstånd komma fram till vad som är bäst. Jag vill inte vara med i era diskussioner, jag vill inte vara ert bollplank. Jag är inte intresserad av att höra att ni tycker att det är ”okej” att vara kommunist eller att ni ”förstår” mig och mitt perspektiv men ”tycker annorlunda”. Jag är inte kommunist för att få er förståelse, jag är kommunist för att jag vill krossa kapitalismen och den borgerliga staten, inte för att jag vill diskutera inom ramarna för den. Jag vill inte vara ert kommunistiska alibi, så att ni kan sätta ”pratat med en kommunist” på listan över era politiska meriter.

Visst, ni kan väl springa omkring och ”diskutera” och tolerera varandra, men försök inte få med mig i skiten. Jag tolererar inte er eller ert samhälle, och ni behöver inte heller låtsas att ni tolerera mig. Jag skiter i vad ni tycker om mina idéer i teorin eller om ni ”tolererar” att jag har dem, för jag vet att ni kommer motarbeta mig om jag försöker nå verklig förändring. Er tolerans klingar så falskt, jag vet att den inte betyder något i praktiken.