Dagens antiklimax.

Egentligen är detta några dagar gammalt, men fan vad ledsen jag blev att kanal 5:s Celebrity Rehab lades ner, jag hade så himla gärna velat se Ken Ring bli av med sitt ”missbruk” i TV, det hade kunnat bli mycket fin tv-historia.

Apropå Ken Ring: detta är fan det vackraste någonsin. Han står alltså framför kungahuset och skriker att man ska ”våldta Madeleine” . Det roliga är att han sedan blir intagen och förhörd, varpå de frågar om den här texten. Han ba: ”alltså, det är en metafor”, flera gånger, men polisen vägrar fatta. Så otroligt roligt.

Grind.

Tss. Försökte ladda upp massa bilder men de var tydligen för stora för att wordpress skulle kunna ta hand om dem. Här är en i alla fall, väldigt pretentiöst skärpedjup må jag säga, men jag gillar att man ser frosten.

Hur kan man hitta vidrigare typer än Anna Anka.

Kollar för närvarande på Svenska New Yorkfruar och är helt fascinerad över att de har lyckats skrapa fram två människor som är vidrigare än självaste Anna Anka.

1. Åsa, som snackar om hur mycket hon hatar ”sossar”. Hennes hundar hatar också ”sossar”, hon har lärt dem skälla när de hör ordet ”sosse”. I avsnitt två blingar hon fitty med scharkowskikristaller och tjejen som fixar det berättar om att det finns kvinnor som har könshår ända ut på benen (!) och Åsa ba: ”herregud, såna borde spärras in”. Idiot.

2. Gunilla, som kämpar för att hennes ”otroligt talangfulla” dotter ska bli den nya stora barnstjärnan. Inget ont om dottern, men fan vad vidrigt det är med föräldrar som pushar sina barn och dessutom klagar på alla andra barn och föräldrar för att de inte är lika talangfulla. Så fort nån inte dyker upp på Gunillas dotters kalas så handlar det om att det är avundsjuka för att hon är ett sånt geni. Det är jobbigt att se hur generad dottern blir över Gunillas ständiga intygelser över vilket geni hon är. Jag förstår inte hur tv3 kan tillåta att man gör ett barn till offentligt åtlöje på det här viset.

Bilder.

Vi var på moderna.

Hilda piffade till sig. Hon ser sjukt BDB ut här.

Erik och Hilda var ”hårda”.

Hilda hoppade framföra kameran hela tiden. Jag blev så himla sur minns jag. Hon ba: ”förlåt att jag förstör din fotokonst”. Gu vad arg jag blev då, jag ba: du ska fan sluta ironisera över mina pretentioner! När jag hittade bilderna i kameran sedan så skrattade jag gott.

Generation gratis.

Det största antiklimaxet den här veckan var när jag satte mig för att kolla på Paradise Hotel på webben för att upptäcka att man var tvungen att betala för att se det. Jag förmodar att de inte skiter i reklamen bara för den sakens skull.

Men fy vad irriterad jag blev. Jag ba: ska JAG behöva betala för att kolla på Paradise Hotel? Aldrig! Jag kände mig fan kränkt. Det får bli att ladda ner istället. Snacka om att vara en del av generation gratis.

Hilda pekar finger.

Igår undrade Hilda varför jag bara lägger upp bilder där hon pekar finger på min blogg. Kan bero på att hon pekar finger på hälften av alla bilder jag tar på henne. Jag tänkte uppvisa hennes innovation och variation på finger-pekande.

Här kan man tro att hon bara sitter helt vanligt, men icke! Om man ser efter så smyger sig långfingret upp i ett solklart ”fuck you”.

”Peta sig i näsan”-fingerpekningen

Den nonchalanta men ändå sjukt uppenbara ”vila huvudet i handen”-fingerpekningen.

BDB-fingerpekningen.

Kawaii-fingerpekningen.

Punk-fingerpekningen.

Klassförakt i konsumtionskritiken.

Det roliga med hela den här ”Pernilla Wahlgren sågar Ullared”-grejen är ju framförallt att människor överhuvudtaget lägger så stor vikt vid konsumtion som en del av deras identitet. En sån inställning som Pernilla och Mogi har kan ju bara frammanas av en inställning till konsumtion som en del av ens identitet. Du är inte bara de produkter du köper, utan även det sammanhang du köper dem i.

Det är kanske lite efterblivet av mig att försöka leverera någon slags konsumtionskritik med tanke på att jag konsumerar en hel del och dessutom skriver om det, jag vet inte. Men jag blir så trött på att folk försöker rättfärdiga sin egen (ofta hejdlösa) konsumtion med att de ”åtminstone inte” shoppar på Ullared, som verkar allt det dåliga med konsumtion enligt många. Jag undrar bara: varför kritiseras inte de i Svenska Hollywoodfruar för att överkonsumera eller konsumera ansvarslöst, när de uppenbarligen gör det? Varför är det bara white trash-konsumtion som är oansvarig överkonsumtion? Jag anar ett visst klassförakt här.

*Spyr på politik*.

Alltså, den här grejen med Moderaternas lilla text som var jättelik Sd:s. Det roligaste är ju hur de som skrivit den försvarar det hela genom att säga att de ”inte blivit inspirerade”. Jamen då är det väl om något etter värre, eftersom de helt på eget initiativ tyckte precis som Sd gör? Eller? Fattar inte vad det skulle spela för roll varifrån de fått sin input eftersom det faktiskt resultatet är detsamma. Fattar inte heller varför man hänger upp sig på formuleringar istället för innehåll.

Orkar inte att allt bara handlar om vilken ”retorik” som förs kring frågor eller vilka ord som används och att ingen tar någon hänsyn till vad det egentligen är som sägs. Om du använder samma ord och begrepp som Sd är du rasist, men inte om du har samma åsikter.