Etikett: åsikt

Veckans nipprigaste.

Detta är nog det nipprigaste jag läst denna vecka:

Personligen tycker jag att lyx-skatt kan vara vettigt på produkter som Louis Vuitton, Gucci, Armini, osv. Anledningen är att de till stor del använder handarbete och ofta avstår från fabrikstillverkning och därmed inte för utvecklingen och ekonomin framåt. Möjligen en utmaning att definiera vad som ska lyx-beskattas, men det borde gå att lösa.

Okej? Så det ska alltså beskattas högre om du konsumerar produkter med hög kvalitet, som är väldigt dyra och som för det mesta har producerats under goda villkor för arbetarna för att de är gjorda med handarbete och att man därför inte har drivit utvecklingen framåt?

Personligen så tycker jag att det är skitbra om folk som har råd konsumerar kvalitet istället för att köpa 100 h&m-väskor. Mycket mer miljövänligt. Varför ska det straffbeskattas? Det är ju bara otroligt märkligt. Observera att detta uppkom i en tråd där de i princip rådde konsensus om att vi ska sluta med olika straffskatter/subventioner.

Jag tycker man ska bötlägga alla som inte aktivt bidrar till den tekniska utvecklingen, de jävlarna.

Att ta kritik.

I bloggkommentatorernas kommentarsfält har det kommit en ganska intressant diskussion angående hur bloggare i allmänhet och Lady Dahmer i synnerhet tar kritik. Jag tycker att Lady Dahmer verkar vara jävligt häftig, men jag kan förstå vad folk menar med att hon kan snäsa av lite väl ibland när folk kritiserar.

Ofta så blandar folk ihop kritik och kommentarsspya. Kritik måste ju vara konstruktiv på ett eller annat sätt, och dessutom lite artigt framlagd. Däremot kan en kommentarsspya vara fett snyggt inlindad och därför kanske framstå som konstruktiv, utan att vara det över huvud taget. Det är såklart skitpissigt när folk ägnar sig åt sånt men jag upplever faktiskt inte att det är något man förväntas ta till sig som bloggare egentligen (från någon annan än kommentarsställaren själv). Däremot förväntas man ta till sig av så kallad konstruktiv kritik, vilket kan vara nog så jobbigt.

Men jag kan uppleva att det är ganska vanligt att kaxiga bloggare sätter en viss prestige i att inte ta åt sig och ”stå för sina åsikter” oavsett. Det är skitbra att folk står för sina åsikter, men man måste kunna omvärdera dem också. Det finns absolut inget värde i att ha en massa åsikter som man vägrar förändra bara för sakens skull, för att man ”inte viker sig”.

Många bloggar, min egen inkluderad, har ett innehåll som bygger på tyckande. Om det är så så är det såklart viktigt att man också tycker saker. Då finns det kanske inte så mycket tid för eftertanke hela tiden, utan det viktiga blir snabba och ofta ganska bestämda inlägg. Det är ofta lättar att vara extrem än att vara nyanserad. Jag har på sätt och vis lärt mig att känna igen bloggvänliga åsikter; snabbformulerade idéer som inte kräver att man sätter in folk i någon bakgrundshistoria och som har slagkraft. Helst ska en grupp, åsikt eller person vara ”fiende”. Det kan tyckas lite osmakligt att tänka såhär kring saken men det är oftast det som leder till de mer uppmärksammade inläggen, medan det som är mer nyanserat och i min mening bäst ofta tas emot svalt. Många människor tycker om starka åsikter, helt enkelt.

Faran med detta är ju såklart att man slutar ta sina åsikter på allvar eftersom man gör dem så bloggvänliga som möjligt och slutar omvärdera dem när man väl vädrat dem. Åsikten blir en del av ens internetpersonlighet och blir svårare att revidera eftersom den är så tydligt satt på pränt. Dessutom tenderar man att betrakta åsikter mer som ett komplement till sin personlighet och underhållning än något som ska vara ”rätt”. Därför tror jag att även nyanserad kritik kan vara svårt att ta till sig för typiska åsiktsbloggare. Om man dessutom skapar en bild av sig själv som bygger på att man är kaxig och har rätt så blir det ännu knepigare, då frångår det ju ens image att vara ödmjuk och ändra åsikt.

Jag hoppas att ni som läser och kommenterar här inte upplever det som att jag har svårt att ta kritik eller utveckla mina resonemang. Jag vill verkligen att folk ska känna sig välkomna att ställa frågor och kritisera mina resonemang.

Mogi kränkt på grund av harmlös kritik mot moderaterna.

Den här videon med Mogi är ju bara för lustigt. Mogi blir provocerad och, får man anta, kränkt, av en kvinna som har en pin där det står ”rocka röven av högern” och en med ett moderat-M som är överstruket. Hon tycker att det är ”hatiskt” och ”extremt provocerande” och uttrycker också att hon minsann skulle har fått en massa ”extremister” eftersom sig om hon hade en pin där det stod ”jag vaskar såssar på helgerna” på sin chanelväska. Hon avslutar med att tydliggöra att alla för tycka vad de vill och att man måste ”respektera det”.

Det roliga med det här att det är så himla typiskt nya moderaterna att gå omkring och känna sig kränkt och sårad över alla människor som uttrycker andra åsikter. Allt ska bara sväva runt i ett perverterat status quo där ingen ska få framföra någon kritik, för kritik är samma som som att inte acceptera andras åsikter.

Grejen är att jag verkligen verkligen accepterar att andra har åsikter, jag vill inte begränsa yttrandefrihet eller tryckfrihet och jag skulle aldrig slå en människa pga dess åsikter. Men det betyder inte att jag respekterar dess personers åsikter. Jag tycker att man kan ha in i helvete fel och jag tänker på inga villkor strunta i att uttrycka det om jag tycker så. Man kan inte bara gå omkring och ”ha sin åsikt” och sedan förvänta sig att alla ska vara nöjda med det, givetvis kommer folk att vilja övertyga dig. Att inte kunna ta att någon uttrycker en kritik mot dina åsikter ser jag som en oförmåga att kunna leverera ett legitimt försvar av dem.

Mogi frågar sig varför denna kvinna inte bara kan vara stolt över att hon är sosse eller vänsterpartist eller vad hon nu är. Det är av följande anledning: kvinnan kanske helt enkelt är jävligt emot nya moderaterna och inte så mycket för något annat. Hon hatar nya moderaterna mer än hon älskar det parti hon nu röstar på.

Politik handlar inte bara om att höja det man gillar till skyarna, det handlar också om att gå i motreaktion mot det man inte tycker om. När jag kritiserar moderaterna gör jag det inte på grunden att de är sämre än andra partier, utan på grunden att jag tycker att de är keffa i sig, utan att för den sakens skull behöva jämföra dem med något annat. Mogi har ett helt inomparlamentariskt perspektiv på det hela, hon utgår från att den som inte är moderat måste ställa sig bakom något annat partis politik, vilket inte behöver vara fallet.

Hur man kan se dessa pins som provocerande har jag otroligt svårt att fatta. Okej om man tyckte att det var provocerande med en pin där det stod ”skjut Reinfeldt” men även det hade ju varit skitlöjligt att uppröra sig över. Vem som helst fattar att det inte är ett seriöst förslag, utan ett politiskt ställningstagande specifikt emot nya moderaterna.

Jag undrar också vad Mogi har för syn på sin omgivning om hon tror att hon skulle bli anfallen av ”extremister” om hon hade en ”vaska såssar”-pin. Jag skulle inte ens bli provocerad av den, utan bara tycka att hon var en riktig idiot och sedan inte bry mig så mycket mer. Om hon sedan går på första maj-demonstration med en sådan får hon ju såklart räkna med att folk blir sura, men jag tror inte att hon skulle få spö.

Snälla Mogi, du är inget offer. Du har sjukt mycket pengar och tjänar pengar på rådande samhällsordning. Det är klart som fan att folk som har det sämre vill opponera sig emot det. Om du nu tycker att det är dåligt: övertyga dem! Kom med argument för politiken du tror på istället för att sitta och gnälla om att de som inte delar dina uppfattningar ”kränker” dig och är ”hatiska”.

Att framstå som verklighetsfrånvänd pk-elit är det sista vi vill.

Jag fick ett svar på mitt inlägg om SD och Brå, och vill ge ett svar i ett eget inlägg. Dels för att jag inte vill uppfattas som någon slags sympatisör och dels för att jag vill tydliggöra min åsikt ordentligt.

Anledningen till att man förnekar är ju för att BRÅ är statistik-nördar. Hela SDs ”undersökning” är så ovetenskaplig att jag får ont i magen. Man kan inte bara undersöka hälften av alla dommar utan att redovisa vilka det är, hur man har valt ut dem.
Visst, mörkertalet kan ses som löjligt i sammanhanget, men det gäller ju bara om samma samband kan ses där (alltså antal invandrare som är förövare). Det kan ju vara så att personer är mer benägna till att anmäla någon som är invandrare? Då blir ju mörkertalet större för svenska förövare, och man kan då bara uttala sig om sambandet man kan se bland dömda förövare.

Det finns absolut kulturella skillnader, det förnekar jag inte (och BRÅ förnekar inte heller att invandrare är överrespresenterade i kriminalstatistiken: http://blogg.svd.se/faktakollen), men vad SD försöker bevisa med sin undersökning är bara väldigt uttänjda halvsanningar så då blir det mest bara jobbigt att lyssna på dem och ta dem på allvar.

När det gäller vetenskapligheten i SD:s undersökning är väl det enda jag kan säga att man aldrig ska lita på vetenskap utförd av eller på uppdrag av politiska partier, men detta gäller lika mycket SD:s undersökning som den där jävla sexköplagsutredningen. Annars är det inget statistiskt dåligt underlag att välja 114 slumpvisa brottslingar om man ska göra en studie och våldtäktsbrott, de flesta valundersökningar görs på ett underlag om kanske 1000-2000 personer, vilket i sammanhanget är en försvinnande liten del, men dem ses ändå som statistiskt relevanta. Huruvida det är korrekt eller inte låter jag vara osagt, min poäng är att lite vad som helst kan gå under namnet ”vetenskap” och ”statistik” och att SD:s undersökning inte är ett undantag (förutsatt att urvalet är slumpmässigt).

Gällande mörkertalet är det givetvis relevant om man har lyckats bevisa att det är mer troligt att en invandrare blir anmäld och dömd för sexbrott. Om det finns sådan bevisning så är det helt och hållet korrekt men om det bara är spekulationer så är det minst lika illa. Jag tvivlar hursomhelst på att mörkertalet är tillräckligt stort för att göra statistiken representativ för befolkningen i stort.

Jag håller med om att SD är värdelösa, mest för att det är ganska uppenbart vad de haft i åtanke när de gjorde sin ”undersökning”, vilket gör det till dålig vetenskap per definition, detta är dock inget unikt för SD som parti, väldigt mycket forskning bedrivs på statens initiativ i syfte att bevisa att det finns underlag för den politik man önskar föra, FHI är till exempel en stor jävla bevismaskin.

Det jag blir upprörd över är att man alltid skriker ”lögn och förbannad dikt” såfort SD gör ett uttalande, ibland hänvisar man till att retoriken är typiskt ”nazistisk”, ibland är det dålig vetenskap och så vidare. Om man alltid hanterar det SD säger på det sättet så kommer man bara stärka deras och andras övertygelse om att det är ett parti som missförstås och fryses ut för att de inte tillhör den sk ”pk-eliten”, alltså ett parti som representerar verklighetens folk och vågar säga det alla tänker men inte vågar, vilket delvis stämmer. SD lever på att de är utanför och missförstådda.

Jag tror att det bästa sättet att hantera SD på är att erkänna att den problematik de talar om finns (bara den som faktiskt existerar, såklart) men leverera bättre lösningsförslag och lyfta fram det positiva med invandringen. Annars så kommer det att framstå som att pk-eliten i storstäder är verklighetsfrånvända och inte förstår de problem som ”vanligt folk” har. Det är ett jävligt dåligt intryck att ge i dagens läge så jag tror att man måste sluta diskriminera SD:s bevis och argument, för utanförskap gör grupper starka och det vill vi ju inte, eller hur?