Jag älskar att Rasmus har skrivit en recension i två delar om Pär Ströms vecka tillbaka. Det är en gedigen genomgång av Ströms alla argumentations- och faktafel och dessutom rolig. Jag orkar själv aldrig bemöta Pär Ström eftersom det leder till brännskador på hjärnan att bara läsa hans blogg, och då är det ju fint att det finns de som orkar. Läs!
Etikett: inlägg
Feministföklaringstips mottages tacksamt.
Nu håller jag på att sammanställa en såndär feminist-FAQ. Min tanke är att första ha den som en sidosida här å bloggen, och sedan bygga ut den allteftersom och kanske lägga på en egen hemsida. Jag tänker att man utöver en ordentlig FAQ kan ha en genomgång av feminismens historia och olika inriktningar. Helt enkelt en lättbegriplig guide till feminism.
Jag tänkte också, i ett senare läge, försöka besvara de vanligaste myterna som uppkommer kring feminism.
Mitt fokus nu är att svara kort på alla frågor så att folk orkar ta sig igenom den, men jag försöker också länka till lite mer matigt material för den som vill läsa mer. Så om du har läst eller själv skrivit någon bra förklaring eller svar till någon av de vanligaste funderingarna kring feminism, länka gärna till mig så kan jag inkludera texten som ett tips till den som vill läsa mer.
Ni måste faktiskt läsa det där inlägget.
Alltså jag fattar att det här inlägget var jättelångt och jobbigt och vill därför uppmana er till att faktiskt läsa ändå för det handlar om en väldigt viktig sak. Jag brukar inte skriva den här typen av genomgångar eller sammanfattningar av saker eftersom det för det mesta är trist läsning och trist att skriva. Så läs nu va. Ok?
Måste få veta.
Fick denna kryptiska kommentar angående mitt inlägg om Size me:
lägg ner din blogg så slipper vi skriva om ditt inlägg.. snälla för ingen elev pallar läsa denna text så ta bort den!
Och undrar på grund av detta: är det någon skolklass som har en uppgift som inkluderar att läsa mitt inlägg om Size me. Alltså, jag kan verkligen förstå att man tycker att det suger och det är helt okej med mig, men det vore otroligt smickrande om det var så. Så tja, om någon vet, snälla berätta!
Otrohetsinlägg.
Här är inläggen som kom in till del sex i min relationsutmaning som handlar om otrohet:
- Peaches skrev om vilka anledningar man kan tänkas ha till att vara otrogen och hur man kan lösa relationen.
- Sanna har skrivit om att otrohet inte behöver vara bara en persons fel.
- Och så har vi ju mitt eget inlägg som handlar om hur överdramatiserad jag tycker att synen på otrohet är.
Det har varit mycket intressant att läsa responsen på mitt inlägg om ämnet, otrohet är verkligen ett ämne som engagerar många väldigt mycket.
Om jag missat någon, hojta till!
Uppmaning.
Hej på er!
Jättekul att jag har fått så positiv respons på inläggen om kärlek. Vill dock uppmana er att skriva egna inlägg också!
Alltså förlåt att jag tjatar så fasligt, men jag tycker det är så himla kul att läsa andras perspektiv. Så det så!
Kärleksinlägg.
Det blev ändå ett visst gensvar på min relationsutmaning. Vad roligt! Samtliga är bra skrivna och tar upp intressanta tankar.
De som har skrivit är:
Fumikofem som skrivit om att inte riktigt våga vara kär.
Malin har skrivit om olika sorters kärlek.
Nicolina har skrivit om att våga prova även om man inte är säker på att man hittat den rätta.
Sanna har skrivit om problemet med Romeo och Julia-kärleken och vilken sorts kärlek hon har istället.
Hojta gärna till om jag missat ditt inlägg eller om du publicerar senare, så kan jag uppdatera listan.
Jag tänkte att jag därför kanske skulle ändra formerna på det lite. Till resten av temana tänkte jag gör såhär: först publicerar jag ”ämnet” och presenterar olika frågeställningar kring det kort, som inspiration. Sedan får alla några dagar på sig att skriva och sedan samlar jag ihop alla inlägg.
Jag tänkte att det är smartare att göra så för att vissa rubriker kanske är lite kluriga. Man får såklart spåna fritt kring rubrikerna även om jag tar upp vissa frågeställningar, men det kan ju vara kul att inspireras. Och såklart kan man ju göra så att man bara skriver listan rakt av också.
Jag publicerar nästa ämne, monogami, imorgon och då kommer nog också mig egen text på ämnet upp.
Vi måste förändra systemet och inte bara ge allmosor.
Hanna Fridén har skrivit ett ypperligt inlägg om folk som är dumma i huvudet på internet.
Jag kan väl säga att jag håller med om allt hon skriver. Men jag vill också lägga till ett resonemang rörande välgörenhet som hon tar upp. Jag har ju faktiskt kritiserat välgörenhet här.
Det finns bra välgörenhet och det finns dålig välgörenhet. Det finns den typen av välgörenhet som lindrar för stunden men som skapar ett större beroende av andra länder och folks allmosor, det finns välgörenhet där pengarna hamnar direkt i maktens fickor och det finns välgörenhet som ger folk en grund för att komma ur sin situation. Och så finns det det typen av välgörenhet som vem som helst hade behövt i en katastrof, till exempel de pengar många skickar till Afrika just nu.
Många människor ägnar sig åt så kallad lifestylevälgörenhet. Det är såklart bra att man ger pengar till folk som behöver, mycket bättre än att pengarna går till en ny bikinitopp eller vad alternativet kan tänkas vara. De som får ta del av maten eller skolböckerna eller vad dessa pengar nu går till blir säkert skitglada och skiter säkert fullkomligt i varför de har skänkts bort. Det är inte heller något konstigt i att inte vilja lägga alla pengar man har över på välgörenhet, det är ju såklart naturligt att man vill lägga pengar på nöjen och kläder och så vidare. Jag är ju verkligen inte bättre själv så det ska jag inte säga något om.
Vad jag däremot kan tycka är irriterande är när folk inte kan se sin välgörenhet i ett större perspektiv. Såhär tänker jag: ”okej, nu är det svältkatastrof på Afrikas horn. Jag kan skänka pengar nu, men hur ska vi förändra saker för att denna situation inte ska upprepas”.
Många katastrofer, både personliga och väldigt väldigt stora kan härledas till den rådande samhällsordningen. Nu vet jag inget om den här katastrofen så jag spekulerar bara, men kanske saknas det mat för att vi i väst köper upp deras mat för att vi vill ha billigare priser? I så fall skulle man kunna komma ifrån detta genom politiska beslut och ändrade konsumtionsvanor. Kanske beror det på klimatförändringar? I så fall så har vi också en del i skulden.
Nu kan det vara så att inget av detta gäller utan det bara är en olycklig slump. Okej, men vi kan fortfarande försöka bygga upp landets beredskap för den typen av situationer istället för att bara hjälpa för stunden. Det betyder ju såklart inte att hjälp för stunden på något vis skulle vara fel, men det jag menar är att man borde göra en djupare analys av situationen och vad den beror på också.
Nu är det inte sådär jättevanligt i Sverige eftersom vi har ett ganska bra socialt skyddsnät, men i USA så är det ju otroligt vanligt att rika hemmafruar har som fritidsintresse att ägna sig åt välgörenhet. Det är jättebra, men jag tycker att det är mycket problematiskt om det stannar där. Man måste tänka efter: varför är vissa fattiga och vissa rika? Kan det bero på politiken som förs i ett land? Vad kan man i så fall göra för att ändra den? Att rösta på ett vänsteralternativ kan ju vara en början.
För välgörenhet kan vara en lösning i extrema situationer, välgörenhet kan vara skitbra som en början för att bygga något nytt, men välgörenhet kan inte vara en nödvändig del i ett fungerande samhälle. Om det finns många människor var existens hänger på folks allmosor så måste man skärskåda systemet, inte bara fortsätta ge allmosor. Välgörenhet kan vara en övergångslösning, men inget som krävs för att få ett land eller en värld att gå runt.
Experter utan existensberättigande.
Mycket BK blir det idag men jag vill även skriva något om det här inlägget som Mia skrev. Det handlar om hur otroligt ointressant det är att läsa svaren i frågespalter eftersom det alltid är exakt samma råd. Man ska tänka positivt och man ska konfrontera sin partner och man ska inte oroa sig men ändå uppsöka en ungdomsmottagning osv.
Det är helt otroligt att alla dessa ”experter” fortfarande har något utrymme i media för alla som konsumerar sådana spalter med jämna mellanrum lär ju kunna alla de där svaren utan och innan nu. Det är ju alltid samma grej.
Hur man ens kan vara expert på ”relationer” förstår jag fan inte. Jävla hittepå. Har personen ifråga doktorerat i relationsvetenskap eller? Nu kan man förvisso vara himla bra på något utan att ha doktorerat men alla dessa självutnämna experter gör mig så trött, speciellt som de inte kommer med några substansfulla tips över huvud taget.
Man borde sluta med spalter och bara ha insändare där folk får berätta om sina liv och sina problem. Mycket bättre! Så kan pengarna som går till att betala relationsexperternas löner läggas på lite skön kvalitetsjournalistik istället.
Mer porr.
Vad folk skriver under porrinlägget, det hade jag faktiskt inte förväntat mig, men det är kul.
Paradoxalt nog började jag själv porrsurfa först när jag skaffade min pojkvän. Jag hade gjort det lite innan men tyckt att det var så genant och jobbigt att jag la av med det. Sen blev jag väl mer bekväm med min sexualitet och tog upp det hela igen.
Porr som fenomen kan ibland vara så himla utskällt från feministiskt håll, vilket jag tycker är synd. Det är vettigt att problematisera porr men ofta så tenderar man att generalisera ihop all porr i en enda kvinnofientlig sörja, även tecknad porr och sexnoveller.
Även om många vågar börja porrsurfa när de blir äldre så tror jag att det här dubbla tabut mot kvinnor som surfar porr, alltså dels det från gamla konservativa värderingar om att kvinnor inte ska ta för sig sexuellt och dels från antiporrrörelsen, gör att många, speciellt kvinnor, drar sig för att upptäcka sin sexualitet så tidigt som de skulle vilja.