Kategori: Politik

När verkligheten överträffar dikten.

Lästa hos Hanna Friden om en listig antifeminist som hade utgett sig för att vara feminist och skrivit helt galna saker i feminismens namn. Tyvärr hade hen skrivit hos hennes innan, så planen gick i stöpet =(.

Jag tänkte då såhär: den taktiken skulle man ju kunna använda mot antifeminister också. Utge sig för att vara antifeminist och skriva helt absurda saker som inte ens de tycker.

Sen kom jag på att hur mycket jag än ansträngde mig skulle jag aldrig kunna toppa absurditeterna i t.ex. Per Ströms kommentarsfält, så jag la planen på hyllan.

Eftermiddagsreflektioner.

  1. Fan alltså, att vi lever i ett samhälle där det betraktas som en ”grej” att Stephen Hawking har sagt att det inte finns ett liv efter detta. Det måste vara den absolut största ickenyhet som världen skådat på ett jävligt bra tag.
  2. Fint att oppositionen har förmått samarbeta kring fas3. Snart kommer säkert någon att tycka att detta är fel eftersom SD har varit med i det hela. Jag tänkte mig en debattartikel från någon jävla KD-politiker med rubriken Är ett främlingsfientligt Sverige ett värt pris att betala för att folk ska få sitta och slöa och ändå få pengar eller liknande. Ursäkta mig, men det känns extremt irrelevant vilka som samarbetar så länge politiken som förs är vettig.
  3. Mycket bra att någon tagit sitt förnuft till fånga och omhändertagit den stackars misshandlade 8-åringen. Nu väntar jag bara på att det ska uppstå en massiv folkrörelse i USA för föräldrars rätt att ge deras barn framgång och lycka i livet och att staten aldrig någonsin ska lägga sig i detta. Vad som är skadligt är ju trots allt något subjektiv.

Bravo.

Jag trodde aldrig att jag skulle kläcka ur mig detta men förslaget som folkpartiet kommer med här är fan vettigt, och framförallt otroligt aktuellt och nödvändigt. Förutom att de som vanligt fått in lite irrelevant blaj om att det är viktigt med goda skolresultat så skriver de en debattartikel om att kraven på HVB-hem borde skärpas, alltså de ställen där unga i stort behov av psykisk vård hamnar.

Det finns tre konkreta förslag. Dels det menlösa förslaget ”högre krav” på HVB-hem (det är såklart jättebra om det genomförs men ”högre krav” är lite väl diffust för att jag ska ta det på allvar). Sedan att det ska finnas bättre undervisning på HVB-hemmen. Men det jag verkligen gillar är följande:

Ett placerat barn ska ges rätt till en egen socialsekreterare som besöker barnet minst fyra gånger varje år.

Det är ett otroligt vettigt förslag. Något som troligen är ett stort problem på HVB-hem är att miljön blir på tok för isolerad, eftersom de som finns där är personal och ”patienter”. Ofta ligger ställena dessutom väldigt isolerade rent geografiskt. Detta gör att personalen får en väldigt stor makt som ofta missbrukas och i en situation där den inlagda klagar så är dess trovärdighet kringskuren i och med att hen faktiskt är psykiskt sjuk.

Därför behövs det en person som tar den sjukes parti. Att i en situation där man mår otroligt dåligt och kanske inte har ork att ta tag i sin situation ha en person som har i uppgift att alltid värna om ens bästa vore ett stort framsteg. Dessutom skulle det funka som en slags inspektion, eftersom alla ungdomar som bodde på ett HVB-hem skulle ha sina och besöken därför skulle bli ganska frekventa.

Så genomför nu för guds skull detta och se även till att socialsekreteraren och ungdomen ifråga kommer bra överens, annars är hela förslaget verkningslöst.

Kommer sänkta ingångslöner leda till bättre löneutveckling?

Jag förstår helt och fullt resonemanget att det kan vara vettigt att sänka ingångslönerna till förmån för en större löneutveckling med tiden. Det är rimligt att anta att en person som är äldre, som troligare har barn och dessutom längre erfarenhet ska ha en ganska mycket högre lön.

Det som oroar mig är att frysta ingångslöner i okvalificerade arbeten endast kommer att leda till att företagen får mer pengar att stoppa i fickan. Detta för att livslängden på en anställd på ett sådant företag är så pass kort att det inte riktigt spelar någon roll hur löneutvecklingen ser ut.

Jag är även orolig för att den utlovade ökade löneutvecklingen helt enkelt inte kommer att ske för att budgetanslag i vården och andra berörda branscher helt enkelt kommer att minska. Om man ska fastslå minskad minimilön så tycker jag även att man ska fastslå en garanterad löneutveckling beroende på erfarenhet.

Fast det bästa vore ju ändå om vårdarbetan och liknande värderades högre redan från början så att lönerna generellt låg högre. Idag har vi nämligen ett problem med att ingen är intresserad av att utbilda sig till sjuksköterska, eftersom det är underbetalt och undervärderat.

Årets mest menlösa förslag.

Att införa skolk i betyget måste ju ändå vara den absolut mest menlösa åtgärden man kan tänka sig för att lösa problematiken som ligger i grunden.

Anledningar till att folk skolkar:

  1. Man mår dåligt och är inte särskilt intresserad av att prioritera skolan
  2. Man tycker att lektionerna är meningslösa för att man inte blir utmanad.
  3. Man har inte utvecklat en ansvarskänsla eller ett intresse för skolan så man gör annat istället.
  4. Man blir illa behandlad i skolan av lärare eller elever.

När jag gick till skolan så var det inte för att jag var rädd att mina betyg skulle försämras om jag skolkade, det var för att jag tyckte att det var trivsamt, givande och intressant. När jag skolkade (vilket jag gjorde halva nian) så var det för att jag inte blev stimulerad i skolan och dessutom mådde skit.

Om man har problem hemma så måste skolan ta sitt ansvar istället för att tvinga alla elever att vara på plats med tuffare och tuffare medel. Det kommer inte att fungera.

Dessutom finns det redan en stark korrelation mellan betyg och närvaro, eftersom den som sällan är närvarande har sämre möjligheter att hänga med i undervisningen. Man kan anta att det finns två grupper: de som redan ligger så långt framme att de kan kosta på sig att skolka och de som skolkar för att de inte bryr sig. Detta förslag kommer endast att komma åt den första gruppen, vilket alltså kommer leda till att de som redan når målen för MVG kommer att tråkas ihjäl i klassrummet. Man kommer säkert också komma åt lite slentrianskolk men det är väl för helvete inte där problemet ligger.

Jag tycker att detta är det mest menlösa politiska förslag som kommit i år. Inte för att skolk inte är ett problem utan för att hela iden är att angripa ett symptom på ett mycket djupare problem: att skolan suger i sin nuvarande utformning. Den suger på att fånga upp elever som hamnar på kant, den suger på att engagera elever som ligger över andra i klassen och så vidare. På detta problem finns en lösning: fler anställda. Det finns inga genvägar med olika betygssytem eller betygsunderlag, om det inte finns tillräckligt mycket personal så kommer skolan inte att fungera i framtiden heller, så enkelt är det.

Okunnigheten är säll.

En grej jag är lite glad över mitt i allt: att jag aldrig blev påprackad en massa u-landsengagemang eller miljöengagemang när jag gick i skolan. Med tanke på den nästintill förlamande ångest jag kan känna bara över att se en dokumentär om fas3 så tror jag att det hade varit förödande för mig. Okunnigheten är säll, som man säger.

Men börja med det här.

Principiellt håller jag med om att hemläxorna bör avskaffas. Men: för att skapa en rättvis skola kan vi börja med att förstatliga den, istället för att ha den kommunal som nu (olika kommuner har olika resurser, det märks väldigt tydligt när man kommer ut på pendeltågslinjen). Sen skulle man kunna prioritera skolan skithögt och kanske ge den lite pengar, så att man skulle kunna anställa en rimlig mängd personal. Sen kan vi börja snacka om hemläxor.

För övrigt är det väl inte sådär jätteintressant hur rättvis skolan är, det är väl av högre vikt att folk lär sig något över huvud taget. Kan vi inte börja med att få bort alla skitdåliga skolor.

Ett boktips i tiden.

Tänkt bara leverera ett litet boktips som ligger i tiden, men alla pissiga arbetsmarknadsåtgärder.

För några veckor sedan läste jag Barskrapad av Barabara Ehrenreich, en journalist som även skrivit boken Gilla läget som handlar om hur allt positivt tänkande sabbar vårt samhälle. Boken handlar om hur hon ska hanka sig fram med hjälp av lönen från ett låglönejobb i USA.

Det som kommer fram är skrämmande. Trots att hon jobbar mer än heltid och totalt sliter ut sig fysiskt och psykiskt klarar hon sig knappt på lönen. Hennes arbetskamrater är själva sinnebilden av alienerade arbetare och så vidare. Hon skriver också mycket om hur själva anställningen går till och hur förnedrande den ofta är och lägger i slutet fram en teori om varför det ser ut som det gör. Den går i kort ut på att förnedringen vid anställningsintervjun, arbetsköparens tendens att hålla inne på första lönen till avsked och de olika straffsystem som finns på arbetsplatserna har syftet att få arbetare att stanna, så att man ska slippa höja löner och ge dem drägliga villkor för att uppnå samma resultat.

Vad hon också noterar är att trots att hennes experiment äger rum under en tid där det faktiskt, ovanligt nog, rådde arbetsbrist i USA så blir villkoren för okvalificerat arbete inte bättre. Arbetsköpare beklagar sig i hennes bok för att de inte hittar personal som stannar, vilket skulle kunna lösas enkelt genom att höja deras lön en aning. Detta är såklart ett exempel i mängden men borde kanske ge en hänvisning om att arbetsmarknaden inte är en perfekt marknad, utan faktiskt att arbetsköparen kan hålla kontroll även då det råder brist på arbete.

Oavsett tycker jag att det är en mycket läsvärd bok som dels ger insikter i hur arbetare inte ska tåla att bli behandlade och om kontrollmekanismer som arbetsköpare använder.

Sveriges journalistkår behöver fler chefredaktörer som Ola Lindholm och färre stolpskott som de på Expressen.

Ibland stöter man på idioti utan motstycke. Angående anklagelserna mot Ola Lindholm så skrev Bloggkommentatorerna ett kort inlägg där de tipsade om inlägget han själv skrivit om saken. Den första kommentaren är denna.

Tycker inte man ska skjuta budbäraren. Ola borde ha tänkt på sin familj innan han tog kokain. Jag tycker att det daltas alldeles för mycket med narkomaner. De ska jagas med blåslampa och bör skämmas tills de dör. Tro mig om det inte hade pratats om att Ola knarkar sen tidigare hade aldrig Expressen namnpublicerat på grund av misstanke om narkotikabrott. Och nu visade det ju sig att de inte ”hängde ut” en oskyldig.

Den här personen, som går under namnet Marie, tycker alltså att det daltas med narkomaner. Hur det är att ”dalta” att döma människor som är sjuka (beroende är en sjukdom) till fängelse istället för det mer adekvata rehabilitering har jag jävligt svårt att förstå. Det är väl inte heller att dalta att polisen skvallrar till media om svaret det första dem gör. Inte heller är det något jävla daltande att det första som händer, innan domen ens är fälld, är att Ola får ta en ”paus” från sitt jobb.

Sverige är ett av extremt få länder där det klassa som innehav och därmed också ett lagbrott att ha narkotika i blodet. Detta är fullständigt orimligt. Det innebär bland annat att man kan fällas för att ha knarkat utomlands och även att man kan fällas för att ha blivit neddrogad. Varför det är så viktigt att jaga och straffa narkomaner istället för att hjälpa dem att bli av med sitt missbruk har jag svårt att fatta. Få människor är beroende av knark för att vara taskiga mot resten av samhället. Denna syn på narkomaner är bara sorglig och präglad av djup oförståelse.

Mycket kan ha hänt för att Ola Lindholms drogtest ska visa positivt. Han kan till exempel ha råkat få i sig små mängder kokain på att sätt, kanske genom en drink. Det kan också vara så att testet har visat ett felaktigt reslutat, Ola nämner i sin text att detta test är känt för att ha en ganska hög felmarginal. Jag säger inte att detta är säkert, men det är definitivt en möjlighet värd att ta i beaktning innan man anklagar honom för att vara ”narkoman”.

Men om det nu var så att Ola hade knarkat så hade jag faktiskt inte förstått uppståndelsen. Ola är en formidabel programledare och en fantastiskt redaktör för kamratposten. Om han nu knarkat nån gång så tycker jag att det är okej, det är väl hans beslut och sabbar inte hans insats som programledare. Det är ju inte som att han kommer börja göra reklam för diverse droger. Om han är ”narkoman”, dvs har problem med drogerna, så borde han väl ta en timeout för att rehabilitera sig och bli av med missbruket, men inte heller detta gör honom till en sämre programledare.

Vidare så undrar jag över uttaladet att expressen aldrig skulle publicerat detta om det inte var för tidigare misstankar. Expressen publicerar väl vad fan som helst som kan sälja lösnummer, och är dessutom helt hänsynslösa i sina metoder. Och vaddå ”skjut inte budbäraren”. I det journalistiska uppdraget ingår att vara källkritisk och se den stora bilden, kanske ta en liten extratitt på hur säkert det aktuella drogestet är eller så. Det är inte som att Expressen inte kan styra över vilka nyheter de finner adekvata.

Sveriges drogpolitik behöver inte tuffare tag utan på det stora hela större insikt om vad droger är, hur de verkar och hur man ska bekämpa dem på ett adekvat sätt. Sveriges polis behöver poliser som inte säljer storys till Expressen. Sveriges television behöver duktiga programledare. Och Sveriges journalistkår behöver fler chefredaktörer som Ola Lindholm och färre stolpskott som de på Expressen.