Kategori: Vardag

All jävla inspiration.

Detta överflöd på ”inspiration” som presenteras är så tröttande. Det är ändå hemskt sällan jag faktiskt känner mig på riktigt, konstruktivt, inspirerad av saker som ska föreställa inspirerande.

Inspiration i min mening: känsla som får en att uträtta något. Jag brukar inte bara sitta och känna mig ”inspirerad” utan att få något gjort. Då är man väl snarare inbilsk.

Jag undrar verkligen om detta eviga inspirationstjat verkligen är konstruktivt för någon. Är det inte snarare så att vi jämte en utveckling där allt fler hamnar i situationer där de omöjligen kan göra så kallad karriär också har ett högre fetischerande av allt sådant?

Detta tar ju ändå priset.

Bindreklamer är ju inte direkt kända för att vara vetenskapliga men denna tar ändå priset.

Den inleds med följande ”den där rena fräscha känslan, tänk om den kunde hålla i sig när du har mens”.

Vadå ”den rena fräscha känslan”. Hur många går egentligen omkring och känner sig rena och fräscha till vardags? Och att denna känsla skulle ”hålla i sig”. Pyttsan!

Livet.

Eftersom det verkade vara lite av en sensation att jag log på en bild för några dagar sen så tänkte jag bjuda på lite mer av den varan.

Idag har jag varit omåttligt trött och haft en massa äcklig träningsvärk. Jag får inte heller döva smärtan med alkohol som brukligt eftersom jag ska delta i en sömnstudie på måndag, inför vilken jag måste köra en mindre detox (varken cigg eller alkohol tillåts).

Tanken nu är väl att jag ska kolla på nån jävla brasa och vara lyckligt nykter. Men jag håller på att somna och är dessutom upprörd över att mina forna klasskamrater dissar 1984 på facebook. Egentligen vill jag bara lägga mig i sängen och äta glass tills jag känner för att spy.

För övrigt är jag helt seriös i min uppmaning att gå in och lägg ett gott ord för mig på Martin Isbergs blogg.

Världens mest borgerliga ämne.

I min familj har vi länge haft DN, men nu har vi bytt till SvD. På det stora hela en bra grej.

Men på helgen är SvD faktiskt himla tråkig. De skriver nämligen bara om en enda sak: mode i kungahuset. Allvarligt, finns det något mer borgerligt än ett reportage om kungligt mode?

Jag tänker ett hemma hos-reportage hos Carl Henrik Svanberg där han passar på att beklaga sig lite över allt rabalder kring BP-olyckan, men jag tror fan inte ens det toppar.

Beach 2011.

Jag tänkte såhär: nu ska jag träna lite till beach 2011 och till eventuellt test inför lumpen. Sprang en kvart och var skittrött. Kunde inte gå kontrollerat nedför trappor för att mina benmuskler var så utmattade.

Sedan dess har jag haft träningsvärk till den graden att jag haltat i två dagar. Så mycket för beach 2011 liksom.

Mitt mål för närvarande är att kunna springa en halvtimme. Det gäller att vara realistisk.

Den kritiska föräldern.

Den i särklass mest jobbiga föräldratypen är den kritiska föräldern. Mest för att hen alltid appellerar till mitt dåliga samvete över allt som är fel i hela jävla samhället.

Eftersom jag är vikarie får jag ofta frågor om huruvida jag är utbildad eller inte. Jag är ju tyvärr inte utbildad, vilket jag tycker är synd. Eller, jag tycker det är synd att samhällsklimatet för närvarande är sådant att man helt utan kvalifikationer jag få jobba som lärare.

Men det är så himla jobbigt att alltid få den där frågan. Vad kan man svara egentligen?

Och sen börjar dessa föräldrar alltid tjata om vad skolan gör fel hit och dit. Vad ska jag göra åt det? Jag är ju för helevte bara vikarie.

Alltså, jag förstår ju frustrationen man säkert kan känna om skolan missköter sitt jobb. Inget fel i det egentligen, det är bara en rimlig reaktion. Men jag är så trött på att personligen stå till svars för det. Och jag är så trött på alla föräldrar som inte fattar att det faktiskt inte är mitt fel utan handlar om att skolan får alldeles för lite pengar.