Vad är bra?

Herregud vad jag har varit oinspirerad i mitt skrivande på sista tiden. Tänkte ba fråga: vad vill ni läsa om? Det är ju inte som att jag skulle skriva om något helt annat än jag brukar, men vad brukar väcka ert intresse mest av det jag skriver?

Att vara singel borde inte behöva betyda att man är ensam.

Fick en kommentar angående allt det här om giftermål och tvåsamhet(har lagt till prickar för å, ä och ö för läsbarhetens skull):

sen är det ju såhär ocksa, att generellt sett vill människor inte vara ensamma. några vill, men folk flest vill vill leva med någon annan. visst finns det perioder i livet när man vill vara singel, särskilt när man ar ung och ens vänner är som en andra familj. men jag tror vi har en impuls att söka närhet och sex, och när man är nära någon och har sex över en tid blir man ofta kär, och när man blir kär vill man oftast ha den här personen för sig själv.

Jag tänker såhär, att det är himla tråkigt att man är ensam för att man är singel. Det är i det som jag tycker så illa om med tvåsamhetsnormen, att trygghet och gemenskap nödvändigtvis måste komma från tvåsamheten.

Jag tänker att om människor började bygga trygghet och gemenskap utifrån fler olika grejer, och hade rikare liv med vänner och släkt, så skulle man inte behöva vara ensam bara för att man är singel. Och det är det som är problemet med den extremt starka tvåsamhetsnorm vi har idag: den som inte delar sitt liv med någon i en romantisk relation har i regel inte så himla många att umgås med, i alla fall inte när man blir äldre. Visste finns det undantag men gamla människor som är singlar och inte har barn tenderar att vara väldigt ensamma, eftersom alla är så upptagna med att umgås med sina familjer.

Svenska hollywoodfruar säsong fyra.

Igår kollade jag på första avsnittet av säsong 4 av svenska hollywoodfruar. Jag var tvungen att distraherar mig med twitter och ritande för att ens klara mig igenom det.

Grejen är ju att jag brukar älska svenska hollywoodfruar. Men det bara gick inte nu, det var för mycket. Kände bara ångest inför dessa människor och deras liv. Hur orkar de? Isabel Adrian som anställer en assistent för att slumpa ut en vinnare i hennes bloggtävling och göra kaffe och Gunilla som har en hushållerska för att göra sallad.

Det sjukaste är ju när alla fruarna träffas och äter köttbullar hemma hos Gunilla. Att se dem interagera med varandra är bara för mycket.

Veckans nipprigaste.

Detta är nog det nipprigaste jag läst denna vecka:

Personligen tycker jag att lyx-skatt kan vara vettigt på produkter som Louis Vuitton, Gucci, Armini, osv. Anledningen är att de till stor del använder handarbete och ofta avstår från fabrikstillverkning och därmed inte för utvecklingen och ekonomin framåt. Möjligen en utmaning att definiera vad som ska lyx-beskattas, men det borde gå att lösa.

Okej? Så det ska alltså beskattas högre om du konsumerar produkter med hög kvalitet, som är väldigt dyra och som för det mesta har producerats under goda villkor för arbetarna för att de är gjorda med handarbete och att man därför inte har drivit utvecklingen framåt?

Personligen så tycker jag att det är skitbra om folk som har råd konsumerar kvalitet istället för att köpa 100 h&m-väskor. Mycket mer miljövänligt. Varför ska det straffbeskattas? Det är ju bara otroligt märkligt. Observera att detta uppkom i en tråd där de i princip rådde konsensus om att vi ska sluta med olika straffskatter/subventioner.

Jag tycker man ska bötlägga alla som inte aktivt bidrar till den tekniska utvecklingen, de jävlarna.

Angående tvåsamhet och giftermål.

Kommer ihåg att jag lovade att skriv mer om det här med tvåsamhet och äktenskap idag men kommer nog inte orka skriva något utförligt. Min tankar i korthet är i alla fall ungefär såhär: av någon anledning trilskas folk med att leva monogamt och få sin största sociala och ofta även ekonomiska trygghet från förhållandet. Detta trots att det inte är hållbart för väldigt många, vilket man kan se i skilsmässor, otrohet, svartsjuka och en massa andra problem som är den monogama kärleksrelationen förunna.

Visst kan man få gifta sig eller leva tvåsamt om man vill. Jag ska inget säga eftersom jag har haft ett långt förhållande, om än öppet i perioder. Däremot så tycker jag att man ska ifrågasätta varför man vill det. För normkritik handlar i mina ögon inte bara om att de som lever utanför normen inte ska bli utfrusna, det handlar också om att analysera och kritisera normen.

Jag skulle kunna raka benen varje dag för att jag ”vill”, jag skulle kunna sminka mig varje dag för att jag vill, men jag är samtidigt, i detta, medveten om att en trolig anledning till att jag ”vill” detta är för att jag har blivit uppfostrad i en kultur där det är fint och bra att göra dessa saker. Sen kan man göra dem ändå, alla väljer sina strider och ibland är det himla trevligt att leva enligt normen, men man ska också vara medveten om att det är ganska troligt att anledningen till att man känner det här behovet är att det har blivit inpräntat i oss från dag ett att evig kärlek är det vackrast som kan finns mellan två (just två är extremt viktigt här) människor.

Om intresset finns för detta ämne så kommer jag skriva mer om det. Det lär ju märkas. Och ni som gifter er eller kanske tänker göra det: det är inget personligt. Jag respekterar ert val och jag kan inte säga att jag hade gjort annorlunda. Jag skulle bara vilja att ni tänkte ett varv till på varför ni vill göra det. Och ni får gärna berätta det för mig också.

Två roliga saker.

Två grejer som jag tyckte var himla kul när jag läste Dn i morse:

  1. Viktor Barth-Kron har börjat skriva på baksidan på fredagar. Idag skrev han om cykelproblemet vilket var himla roligt. Han tenderar att vara himla kvick.
  2. En trevlig artikel om svensk narkotikapolitik fanns där. Den redogjorde för en stor studie som hade visat på att antalet missbrukare och personer som dör i missbruk inte har något samband med antalet personer som provar droger. Tydligen har Sverige ovanligt många dödsfall till följd av narkotika i jämförelse med resten av Eu.

Grön ungdom.

Igår var jag på mitt första ordentliga möte med grön ungdom och det var så himla himla kul. Kände mig så jävla intelligent och kreativ, hade uppslag på alla ämnen som diskuterades och fick diskutera dem med folk som ligger nära mig politiskt. Det är så kul när man slipper bråka om saker och kan ägna tiden åt att finslipa idéer.

Det är synd att jag ska flytta för jag är peppad som fan på det här nu. Jag får la engagera mig när jag kommer hem, men det känns så kul att ha hittat till en politisk organisation jag gillar och som jag kan stå för.

Bara för att healing funkar för Cissi Wallin så omvärderar inte jag min syn på det.

Cissi Wallin skrev såhär på twitter apropå att hon gått på healing och fått hjälp med sitt öga, som tydligen ska ha blivit bättre:

Folk måste lära sig skilja på verkligt humbugflum och alternativmedicin som funkar. Som ger verkliga resultat som kan mätas.

Alltså. Grejen med alternativmedicin är jun just att den inte har kunnat bevisas fungera i en vetenskaplig studie. Såhär säger wikipedia om saken:

Väl att märka är detta ett exkluderande begrepp då allt från metoder som ännu inte prövats med vetenskaplig metodik till rena bedrägerier räknas som alternativmedicin.

Sen finns det säkert alternativmedicin som funkar men som bara inte testats ordentligt än. Faktum är dock att inget som i vetenskapliga studier kan beläggas funka räknas som alternativmedicin. I så fall går det över till att bli skolmedicin. Observera att ”beläggas funka” inte innebär att man i en liten studie kan se ett visst korrelation, för att något ska ses som belagt vetenskapligt krävs i regel mer än så. Så att tio personer anser sig må bättre av en viss behandling är inget ”bevis”, det kan lika gärna vara en lycklig slump eller placebo.

Sen kan man kritisera sjukvården för att vara för dålig på att ge plats åt nya metoder. Men jag tycker absolut inte att en grej som healing, som faktiskt inte har bevisad effekt, ska ses på på samma sätt som annan medicin. Det kanske inte är vad Cissi Wallin tycker heller, men jag anar det i hennes meddelande.

Frågan är ju hur ”folk” ska avgöra vad som är humbug och vad som faktiskt ger resultat. Ett sätt kan ju vara att genomföra en studie på det, men då brukar det också leda till att de saker som ger mätbara resultat blir uppvärderade. Annars är det helt omöjligt att dra några slutsatser från enskilda fall. Det finns ju folk som upplever resultat av att få stenar lagda på kroppen eller av homeopati. Placebo kan ge extremt starka effekter.

Sen är det väl skitbra att Cissi Wallin upplever sig hjälpt av det här, och hon får gärna lägga sina pengar på det om det får henne att må bättre. Jag skulle dock avråda från att ta enbart den behandlingen vid ett allvarligt sjukdomstillstånd, som cancer. Men bara för att det funkar för henne av de anledningar de nu gör det så tänker inte jag omvärdera min syn på healing. I mina ögon är det fortfarande humbugflum, för jag har inte sett ett enda bevis för att det skulle vara annorlunda. Och i det här fallet ligger faktiskt bevisbördan hos de som tror på det.