Outsiders.

Igår kollade jag på Outsider hela kvällen, eftersom jag är överdrivet intresserad av hälsa och vikt och sånt så kollade jag på programmet om fettskräck.

Det var del med nån bodybuildertjej, jag fattar verkligen inte hur man kan ha det som ideal men jaja. Det jag tänkte skriva om var ”Maja” som hade fobi för feta människor.

Visst är det viktigt att respektera folks fobier, men av en av kommentarerna under avsnittet av döma så fejkar Maja.

Känner Maja och detta är sorgligt att se. Hon har aldrig haft sådana här problem, men hon har alltid haft behov av att få uppmärksamhet. Dålig research av 5:an som betalade bra för hennes medverkan!

Spela roll! Vem fan bryr sig om hon har en fobi eller inte, kvinnan är ju helt efterbliven, helt jävla efterbliven!

Jag gillar framförallt när hon har gått i hypnosterapi och ska träffa tjockisar och ba går fram och hälsar på dem! Sen börjar hon bara: ”förlåt att jag stirrar men detta känns så himla konstigt och bla bla bla”. Och tjockisarna ba: ”…”. Hon beter sig med andra ord helt efterblivet socialt ändå.

Biggest loser och bättre tjockistv.

Idag kollade jag lite på det svenska ”biggest loser” på webben (hehe, ”webben” är ett så jävla töntigt uttryck). Först trodda jag att konceptet gick ut på att ett gäng bantade i en månad, och att den som gått ner mest vann. Men det är tydligen även så att två personer (dvs ett ”lag”) ska röstas ut varje vecka. Utröstningen sker mellan de par vars gemensamma viktminskning är lägst.

De som förlorade hade gemensamt förlorat 6,3 kilo på en vecka. Det är ca 3 kg per person och vecka. Att förlora mer än så är verkligen inte hälsosamt. Visst, jag fattar att man är ute efter effekt och mest vill att folk ska titta på skiten, men det känns så himla orimligt att någon ska betraktas som sämst när man förlorat mer i vikt än vad de flesta gör när de inte äter alls. Och dessutom försöker de ju få det att framstå som nån jävla hälsogrej. FY!

Jag borde verkligen älska tv-program som handlar om tjockisar, träning och hälsa och sånt då jag är ett jävla hälsofreak som dessutom älskar lyteskomik, men alla såna program handlar om alldeles för tjocka tjockisar för att det ska vara kul. Det är liksom inte skojigt att se en 300 kg tjock kvinna äta, det är så jävla fjärran från min vardag att det bara blir konstigt. Och om det handlar om mindre tjocka tjockisar så är det alltid folk som ska banta och då får man inte se när de äter, vilket ju är hela poängen. Jag vill ha ett program som är typ ”mitt liv som ganska tjock” som handlar om en inte överdrivet tjock tjockis som är lat och äter mat, helst ska personen sura lite också och bråka om den inte får godis. Det skulle vara bra TV.

Top model.

Tänkte på ett avsnitt av top model som jag såg för några dagar sen. Där var den en tjej som var någon slags ”fröken sverige”-figur fast i USA eller var det där programmet nu utspelar sig, hon hade långt fint hår och ett nervöst ”förlåt för att jag finns”-leende.

I alla fall så skulle de klippa henne korthårig i programmet, vilket var extremt ångestladdat för henne. Hon grät verkligen typ ett dygn, pratade massa med sin pojkvän i telefon och hade sig. Alla tyckte ju såklart hon var superfjantig. Sen ville dem klippa av hennes hår mer, men då gick det för långt, då drog hon hem istället.

Men det roliga var följande: När hon drog så sa hon ”skönhetstävlingar bygger karaktär, modellyrket förgör den”. Haha. Att tycka att det ”bygger karaktär” att stå och se snygg och ständigt glad ut, då har man fan ett jävligt uppfuckat perspektiv på saker och ting.

Kenza&Tyra show.

Jag är ju då en ivrig följare av typ alla bloggar som anses keffa av olika anledningar. Jag älskar Kissie, Blondinbella, Tyra och Kenza, tycker de är så himla… lustiga liksom.

Jag tyckte Bella&Tyra show var skitkul, dels för att Bella är fett duktig och dels för att det dem tog upp verkligen intresserar mig. Men det här nya, Kenza&Tyra show verkar faktiskt dåligt, rent av. Det är ju bara ett tv-program som går ut på att dem ”spexar loss” och håller på med en massa ”crazy” aktiviteter. Det känns lite uttjatat.

Det tar tid det här, men vi har så jäkla kul!! :) Nu ska vi filma sista scenen. Ledtråd? Ett badkar och 50 påsar chips. Hahaha. I love my job!

Min gissning: De ska tävla om vem som kan äta mest chips under en given tid, för att bevisa att de är smala och snygga fast de äter onyttig mat som djur som bloggare älskar att göra. Sen kommer de kollapsa i en hög på golvet och skratta och skriva på sin blogg ”vi hade så kul, vi skrattade hela tiden, tihi”.

Gud alltså. Folk som ”skrattar hela tiden” med sina vänner. Vilken normal människa gör egentligen det kan man undra. Jag brukar typ diskutera och prata om livsfrågor med mina vänner. Inte ”skratta”.

Toppbloggarna.

Haha, alltså, ”toppbloggarna”. Fan vilket kefft program, fan vilken dålig produktion.

Det är liksom totalt jävla obegripligt, ena stunden har de ”åkt tillbaka” till Stockholm, nästa bråkar de på restaurangen. Alla langar totalt självklara insikter som att Alexandra Nilsson ändå är ansvarig för sina handlingar trots att det var hennes alter ego Kissie som gjorde dem. Alla är filmade i skitfula vinklar så de ser helt överviktiga ut och den där ”poppe” som snackar i bakgrunden, vilken jävla pajas. Galet.

Det är liksom inte ens kul att kolla på, ens som skräptv betraktat. Då ska tilläggas att jag tycker saker är värd underhållning bara Kissie eller jackie är med, i regel. Detta är bara pinsamt och dåligt och jobbigt, en skam för aftonbladet, helt seriöst. Fan vad kefft det är.