Kategori: Feminism

Jag tycker det är fel att köpa städhjälp.

Som jag misstänkte så fick jag mycket invändningar emot mitt inlägg om städhjälp. Några saker vill jag klargöra till att börja med:

  1. Mitt grundläggande politiska perspektiv bygger på att människor borde jobba mindre och konsumera mindre, och alltså även rå om sig själva mer. I dagens samhälle så är det otroligt vanligt att människor betalar andra människor för att göra saker de lika gärna skulle kunna göra själva, ofta för att de inte har tid eller upplever sig ha tid, för det mesta för att de jobbar så förbannat mycket. Om du inte ställer upp på detta kommer du såklart att tycka att hela mitt resonemang är märkligt.
  2. Jag redogör för en skillnad jag ser mellan hantverkare och hushållsnära tjänster och förklarar varför det ena kritiseras mycket mer än det andra. Jag tycker att det är en ganska självklar distinktion att göra, om det rör sig enbart om tid eller någon slags kompetens.
  3. Och innan någon ens sagt det: nej, jag försöker inte ”skuldbelägga” städare men jag vill problematisera den ökade professionaliseringen av våra liv som sker i samhället. Jag tror att det är en i grunden negativ utveckling. Jag förstår mycket väl att det inte är städarnas fel att det är så, utan att det är efterfrågan som man måste gå på. Nej, jag tycker inte att folk som städar som jobb är mindre värda, jag tycker tvärtom att alla människor är såpass värdefulla så att de inte ska behöva ägna sina liv åt att ta undan andra människors skit.

Efterfrågan ja. Det betyder att jag tycker att människor ska sluta köpa hushållsnära tjänster, såsom städhjälp. Jag tycker faktiskt att det är fel att köpa hushållsnära tjänster. Helt fel.

Ja, jag vet att det finns en miljon olika förmildrande omständigheter. Ja, du vill ha tid med barnen, med din partner det krävs så mycket på jobbet och så vidare, det är tråkigt att städa och du har råd, så varför inte? Tja, tycker du verkligen själv att det är rätt med ett samhälle som bygger på att rika köper fattigas tid för att kunna tänka på sig karriär eller annat självförverkligande obehindrat? För det är det det rör sig om.

Många kvinnor verkar resonera i termer av att de hushållsnära tjänsterna ger dem möjlighet till karriärklättrande och ser det därför som någon slags feminism. Jag tycker att det är ett sorgligt perspektiv på jämställdhetsfrågan, att den skulle lösas av att man köper andra människors tid för att kunna frigöra sin egen. Det leder på sin höjd till lika möjligheter för överklasskvinnor och -män att armbåga sig upp till toppen. Den typen av jämställdhet ger jag inte mycket för.

Sen kommer den där eviga: ”men var drar du gränsen”-frågan och jag kan ärligt svara att jag helt enkelt inte vet exakt var jag drar gränsen för vilket arbete som är okej och inte. Spelar det egentligen någon roll? Kan vi inte ändå erkänna problematiken i detta, eller måste ni ha exakt definierade gränser innan?

Killkompisar.

Detta med tjejer som ”bara umgås med killar” är ju som känt ett skitstörigt fenomen. En grej jag har tänkt på är detta att man knappast säger ”nu ska jag gå och träffa en kill-/tjejkompis” om man ska träffa en person som man är nära vän med. Jag säger ju inte att jag ska träffa en ”killkompis” när jag ska träffa Emil, lika lite som jag säger att jag ska träffa en ”tjejkompis” när jag ska träffa Hilda (mina två bästa vänner obs). Eller gör dessa tjejer det? Säger de på allvar att de ska träffa en killkompis när de ska träffa en nära vän av manligt kön? Fan vad märkligt i så fall.

Min analys av det hela är att de allra flesta som snackar om att de nästan bara umgås med killar visserligen säkert har många ytliga manliga bekanta, men kanske inte så många nära manliga vänner. Jag har nämligen svårt att begripa varför man skulle titulera en nära vän utefter vilket kön hen har. Om man känner varandra bra finns det väl en miljon andra egenskaper som framstår som betydligt mycket viktigare? Förvisso verkar det även konstigt att titulera en ytlig bekant efter kön, men det är mer förståeligt.

Alla, och jag menar verkligen alla, kvinnor jag någonsin träffat som sagt att de umgås framförallt med män, har övervikt av kvinnor eller jämn könsfördelning bland sina närmaste vänner. De kanske pratar mycket om sina manliga vänner, men i realiteten så är det kvinnor de hänger mest med, tyr sig till med problem och så vidare. Jag tror att många av dessa kvinnor räknar lite mer liberalt i fråga om vad som räknas som en vän när det kommer till just män.

Jag skulle vilja att ingen gjorde abort.

Vissa menar att man över huvud taget inte ska försöka minska antalet aborter, det håller jag verkligen inte med om. Abort är liksom inget litet skitingrepp utan en stor sak som kan leda till en massa komplikationer. Jag har hört att det är väldigt många som mår dåligt flera månader efter en abort av rent biologiska skäl, alltså utöver de tankar och känslor man kan ha i samband med ingreppet. Det är ju inte så konstigt, det påverkar såklart kroppen att ha ett liv växande inom sig och om detta avbryts så är det bara naturligt att det leder till komplikationer. På alla sätt och vis är det såklart bättre om folk skyddar sig på andra sätt.

Men att gå från denna tanke till tanken att abort ska förbjudas, bli mindre tillgängligt eller kosta mycket mer är att dra i lite väl höga växlar. Det finns en massa saker som man vill minimera i ett samhälle utan att förbjuda det. Arbetslöshet, fattigdom och tiggeri är tre skitbra exempel på problem vi måste jobba för att minska men inte medelst förbud, helt enkelt för att det inte är det som är kärnan i problemet.

Jag tänker mig att det finns två saker vi kan göra för att minska antalet aborter. Det första är såklart att minska antalet oönskade graviditeter vilket görs genom att uppmuntra människor till att skydda sig vid samlag. Det andra är att ha såpass bra villkor för föräldrar att personer slipper känna sig tvingade att göra en abort av ekonomiska eller sociala skäl. Däremot att strypa åtgången till själva ingreppet löser egentligen inga problem, det riskerar tvärtom att skapa nya. Om man till exempel tycker att en abort ska kosta för att man ”ska ta ansvar för sina handlingar” så undrar jag hur man tänker kring hur de människor som saknar resurser för att betala en abort ska kunna fostra ett jävla barn.

Överlag skulle jag önska att folk förstod skillnaden på att vilja att ett fenomen ska försvinna och att vilja förbjuda det. Det skulle göra hela samhällsdebatten så jävla mycket enklare. Men jag vill bara förtydliga att jag absolut inte är någon abortivrare. Jag tycker inte att abort är en bra sak, på samma sätt som jag inte tycker att tiggeri är det. Det betyder inte att jag vill förbjuda det eftersom jag, till skillnad från vissa andra, kan förstå att det är ett lite mer komplext fenomen än så.

Män som tycker män är djur.

Hittade denna fräscha printscreen på facebookgruppen ”Vita kränkta män” och funderar lite på det här med att män är djur. Alltså, jag tycker verkligen inte att män är djur, i bemärkelsen att de beter sig mer djuriskt än kvinnor. Jag tycker att det är väldigt viktigt att kvinnor som män lär sig att ta ansvar för sina ”drifter” och jag tror inte att något av könen har mer eller mindre biologiska svårigheter att faktiskt också göra detta. Däremot verkar en hel del män tro att män i regel inte är lika bra på att ta ansvar för sitt agerande, vilket konversationen van är ett utmärkt exempel på.

Om man landar i slutsatsen att prostitution skulle minska våldet, våldtäkterna eller något annat samhällsproblem eftersom män helt enkelt inte kan behärska sig om de inte fått knulla lite så borde man ju absolut ställa upp på utsagan ”män är djur” i betydelsen att män är sämre på att kontrollera sina instinkter, eller sin djuriskhet, än kvinnor. Personligen tycker jag att detta är en vidrig slutsats, dels för kvinnorna som får ta ansvar för männens beteende istället men även för alla män som aldrig lär sig att ta ansvar för sina handlingar och känslor eftersom män helt enkelt saknar förmåga att kontrollera sig. Det kan inte vara roligt att betraktas på det viset.

Jag vägrar acceptera att män på något sätt skulle vara lägre stående kvinnor i fråga om självkontroll rent biologiskt eftersom jag dels inte tror det, dels tycker att det verkar vara ett himla sorgligt sätt att betrakta hälften av mänskligheten på. Jag har väldigt svårt att förstå varför man som man är intresserad av att framställa sig själv på detta sätt, som någon slags viljelös slav under sina drifter. Den som menar att män skulle ha extra svårt att kontrollera sig i sexuella eller våldsrelaterade sammanhang borde rimligtvis inte bli upprörd när en feminist säger att män är djur.

Så jag tycker att, eftersom det knappt existerar feminister som tycker män är djur, även män borde sluta föra fram denna världssyn och istället ta ansvar för sitt agerande.

Feministsammanställning.

Som ni ser om ni kollar i menyn så har jag satt igång med feministsammanställningen. Jag har gjort en FAQ, som givetvis ska utökas. Jag har också lagt upp några av mina feministskolor som jag tycker håller måttet fast de tar sin utgångspunkt i då aktuella diskussioner. Min intention med detta är, hur pretentiöst det än må låta, att göra en grundguide i feminism som de flesta kan känna sig bekväma att länka till när de får frågor. Jag har också tänkt göra en rejäl genomgång av de myter som finns kring feminism, eftersom jag inte tycker att ”frågor” som ”tycker du män är djur” passar in i en FAQ.

Just eftersom jag har denna intention så vill jag verkligen ha feedback! Om ni känner att någon formulering är för snäv för att kunna accepteras av feminister i allmänhet, skriv då det.

Jag är så trött på att min reproduktiva förmåga ständigt ska användas i något politiskt jävla utspel.

Ofta när man diskuterar abort så är det någon som säger ”men abort ska inte användas som preventivmedel”. Senast ut är dessa två Sverigedemokrater som föreslagit att det ska avgiftsbeläggas med 10 000 kronor:

Abort har blivit ett preventivmedel samtidigt som det är omodernt att använda vanligt preventivmedel.

Detta är en ”sanning” som upprepas ganska ofta. Och ja, jag håller med om att det vore väldigt negativt om folk skippade att använda ”vanliga” preventivmedel och istället gjorde abort. Det av flera skäl, både samhällsekonomiska men framförallt för att abort kan vara traumatiskt, leda till känslomässiga besvär eller infertilitet. Men jag undrar verkligen hur ofta folk skippar andra preventivmedel för att de kan göra abort.

De gånger jag skippat att skydda mig har jag knappast tänkt att det är okej för att vi har fri abort. Jag har för det mesta inte funderat särskilt mycket på det alls för jag har varit kåt och velat knulla och sen har det inte blivit av med kondom. Det är ju inte som att jag gjort värsta kalkylen, på samma sätt som man inte gör det när man börjar röka, börjar äta onyttigt, struntar i att träna eller något annat som leder till ett försämrat hälsotillstånd. Man tänker ju inte: det är lugnt, vi har ändå fri sjukvård.

Det kan säkert hända att vissa personer tänker så, men jag tror inte det hör till vanligheten. Jag tänker att den grupp som framförallt brukar tas i beräkning när man diskuterar sånt här, alltså tonåringar, överlag inte brukar ha särskilt stor eftertänksamhet eller framförhållning när det gäller något i livet.

Jag önskar att folk kunde sluta slänga ur sig denna typ av påståenden utan att ha belägg för det. Det gör mig fruktansvärt irriterad, och vad värre är att när saker upprepas tillräckligt ofta så tas de till slut för sanning. Jag tror att påståendet ”abort används som preventivmedel” är ett typiskt sådant påstående för många. Det är liksom något som upprepats så till den milda grad att det gnuggats in i våra medvetanden, som om det vore sant.

Åh, dessa myter kring kvinnor förmåga att resonera, kvinnors val, vad kvinnor borde och inte borde ha rätt till. Kan vi bara komma överens om att frågan i alla fall inte borde diskuteras främst av män, utan att varken fråga kvinnor eller ta en titt på forskning på området. Jag är så trött på att min reproduktiva förmåga ständigt ska användas i något politiskt jävla utspel.

Feministföklaringstips mottages tacksamt.

Nu håller jag på att sammanställa en såndär feminist-FAQ. Min tanke är att första ha den som en sidosida här å bloggen, och sedan bygga ut den allteftersom och kanske lägga på en egen hemsida. Jag tänker att man utöver en ordentlig FAQ kan ha en genomgång av feminismens historia och olika inriktningar. Helt enkelt en lättbegriplig guide till feminism.

Jag tänkte också, i ett senare läge, försöka besvara de vanligaste myterna som uppkommer kring feminism.

Mitt fokus nu är att svara kort på alla frågor så att folk orkar ta sig igenom den, men jag försöker också länka till lite mer matigt material för den som vill läsa mer. Så om du har läst eller själv skrivit någon bra förklaring eller svar till någon av de vanligaste funderingarna kring feminism, länka gärna till mig så kan jag inkludera texten som ett tips till den som vill läsa mer.

Vanliga frågor om feminism.

Jag tänkte att jag ändå skulle sammanställa en FAQ om feminism. Men jag behöver hjälp! Ni som är aktiva feminister: vilka frågor får ni ofta? Eller vad undrade ni över innan ni blev feminister?

Ni som inte är det, vad undrar ni eller vad har ni sett att andra undrat?

Jag tror att alla begriper att jag är ute efter seriösa frågor och funderingar kring feminismen som ideologi, ingen fantasifoster någon har kokat ihop eller något ”en gång sa Maria Sveland såhär, hur ställer du dig till det”. Detta gäller alltså en FAQ kring feminismen generellt.

Missuppfattningar som argumentationsteknik.

Linda sa till mig, och några andra så kallade ”nätfeminister” på twitter att det kanske vore läge att skriva ihop en svensk motsvarighet till feminism 101 som är en slags FAQ om feminism. Jag överväger helt klart det hela, eftersom jag tycker det verkar skoj, men samtidigt är det problematiskt att utge sig tala för en hel rörelse, men det vore ändå kul att skriva lite mer ”objektivt” om feminism och dess olika inriktningar. Nåja, vi får se.

Ofta så åläggs det feminister att ”reda ut” missuppfattningar kring feminism. Detta är rimligt när det faktiskt rör sig om verkliga missuppfattningar men ibland blir det problematiskt. Framförallt är det ett problem när dessa ”missuppfattningar” i själva verket inte är missuppfattningar utan myter som folk sprider och återupprepar medvetet. Som till exempel det där med mansskatten som jag tog upp här. Detta är en myt som folk fortsätter sprida trots att den väldigt ofta blir motargumenterad och motbevisad.

Många använder dessa ”missuppfattningar” som ett ”vapen” i en diskussion. De liksom kastar ur sig dessa myter fast de egentligen känner till motargumenten, men kör på ändå. Eller så vill de bara argumentera för sin ståndpunkt att feminism suger utan att försöka förstå feminismen som ideologi och då spelar det liksom ingen roll hur mycket man förklarar.

Ibland kan jag känna att feminister intar en väldigt defensiv hållning med detta ständiga förklarande och utredande av myter. Jag försöker undvika dessa diskussioner så mycket som möjligt, för jag tänker att de som faktiskt på riktigt var intresserad av feminism skulle kunna göra lite egen research. Ibland så har de inte ens bemödat sig med att söka igenom mitt bloggarkiv innan de gör ett påstående om vad ”feminister” och följaktligen också jag tycker och tänker.

Med detta inte sagt att en sådan blogg vore en dålig ide. Det kan ju finnas en stor fördel med att skriva ihop lite kortfattat om feminism och besvara vissa myter så att man sedan kan hänvisa all som upprepar dessa dit först, innan man bryr sig om att ta en diskussion. Det kan framförallt kännas skönt för den som blir utsatt för dessa personers ”frågor” och ”missuppfattningar”. Något säger mig dock att de mest ihärdiga ”missuppfattarna” inte skulle bli särskilt mycket klokare av det, ty de är för det mesta inte alls intresserade av att förstå feminism. Det säger dock inte att det inte kan vara positivt med en lättläst sammanställning av frågor om feminism och svar på dem.

Konflikt om maskulinitet.

Lyssnade på detta väldigt intressanta avsnitt av konflikt idag, som handlar om maskulinitet. Intressant eftersom det är män som sitter i studion och får prata om detta, vilket jag absolut tror är nödvändigt i ett samtal om maskulinitet. Att män diskuterar problemen som är förknippade med detta själva, på egen hand.

Någonstans typ 40 minuter in i programmet så berättar Kristian Lundberg om de reaktioner han fick när han skrev en text om mäns våld mot kvinnor. Det förvånade mig faktiskt, det måste jag säga, att även manliga jämställdhetsdebattörer utsätts för sådana grovheter när de påtalar problemet med mäns våldsanvändning mot kvinnor i nära relationer. Han beskriver att hatet inte bara har riktats mot honom, utan även mot hans fru. Många har till exempel hört av sig till henne och sagt att han är pedofil.

Kristian har även en intressant teori. Han menar att när en person som går in under den klassiska definitionen av manlighet, vilket han menar sig göra, själv kritiserar vissa inslag i manligheten så blir det nödvändigt för andra att ”ta ner” honom och därför anklaga honom för att vara bög, pedofil och så vidare. Detta tror jag att det kan ligga mycket i.

Jag blir ändå glad när män kan föra ett såhär intelligent samtal om jämställdhet och manssamhället ur ett manligt perspektiv. Bara därför är det väl värt att lyssna på.