Kvinnodagen till ära så har Isak Gerson gjort ett reaktionärsbingobräde. Jag kommer nog inte spela det själv för jag jag finner det alldeles för tragiskt med dessa typer men för den som vill så är detta brickan:
Jag har dagen till ära gjort en lite teckning över en av mina favoritkvinnodagstyper. Kommer eventuellt fler.
Viktoria påpekade en sak i inlägget jag skrev om att ha fler än två föräldrar:
jag har tänkt lite på en sak, och menar inte alls detta som kritik utan tycker bara att det vore intressant att höra hur du resonerar kring det. i det här inlägget skriver du: ”Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett homosexuellt par bestämmer sig för att skaffa barn ihop”, och något jag reagerar på, som jag har tänkt på i andra sammanhang tidigare, är att när man skriver ”homosexuellt par” så menar man två MÄN – är inte det egentligen att befästa manlighet som norm inom homosexualiteten? lite som med fotboll och damfotboll? att både kvinnor och män kan vara homosexuella/(spela fotboll), men ändå reserverar man termen homosexuell/(fotboll) till män och kvinnor får använda sig av lesbisk/(damfotboll). förstår du hur jag menar? jag kanske är ute och snurrar i tankarna, men det är i alla fall något som jag har funderat på.
Viktoria har givetvis helt och hållet rätt i sitt påpekande och jag har nu ändrat i det aktuella inlägget. Jag ville bara visa hur otroligt enkelt det är att anta mannen som norm även om man är insett i problematiken som jag nog skulle säga att jag är *ödmjuk*. För mig blir det ett slags bevis på hur djupt värderingen sitter, i alla fall hos mig. Det är svårt att skaka av sig ett beteende som är så inlärt. Det är lite som att man nästan alltid sätter det manliga namnet före det kvinnliga när man talar om heterosexuella par eller att man oftare nämner kvinnor vid förnamn och män vid efternamn. Har ni några sådana saker som ni har svårt att göra er av med? Inte bara gällande feminism då utan andra normer också.
Vill även säga att jag uppskattar när folk gör den här typen av rättelser. Det är relevant och skrivet på ett väldigt trevligt sätt. Så tack så mycket!
Min feministskola finns uppe här nu. Den handlar om ”hen”. Inte så jävla inspirerat kanske men känd ett behov av att reda ut hur det är relevant ur ett feministiskt perspektiv och hur det inte är det. Berätta hemskt gärna vad ni tycker!
Fett äcklig vinkel på att Filippa Reinfeldt blir arbetsledare för Moderaternas nya hälsofrågegrupp. De vet alldeles säkert att Filippa har jobbat länge med sjukvård inom Stockholms landsting, ändå väljer de att skriva om henne som Fredrik Reinfeldts fru. Dessutom: hur mycket Reinfeldt än vill det så är det inte han som allena bestämmer över partiet, det gör valberedningen.
Den som seriöst tycker att ”hen” inte har några fördelar kan ju fan aldrig ha haft ett twitterkonto, som någon vis person uttryckte sig härom dagen. Mattias Karlsson tycker tydligen att ordet ”hen” är det första steget i en större rörelse för att könsneutralisera samhället och jag frågar mig: om så är fallet, vad är problemet? Allvarligt talat, exakt vad skulle kunna vara problematiskt med att vi rör oss mot ett samhälle där kön spelar mindre roll? Förklara gärna för jag fattar inte.
Givetvis drar han upp det vanliga gamla kortet om det politiska och kulturella ”etablissemanget” som försöker tvinga på ”vanligt folk” vissa ord och därmed också värderingar, i detta fall feminism och genustänk:
Det finns ett syfte med att introducera det. Det handlar om en del i en större politisk vision, om att på sikt göra samhället mer könsneutralt och avskaffa det manliga respektive kvinnliga. Det är inget jag vare sig ser som eftersträvansvärt eller möjligt att genomföra.
Jag har inga problem med att erkänna att mitt henanvändande har ett syfte. Det handlar dels om att jag vill ha ett språkbruk som är praktiskt för mig och där passar ”hen” in väldigt bra men det är även en feministisk fråga. Jag vill inte anta att folk har ett visst kön när jag inte vet och då är ”hen” ett praktiskt ord. Detta med att ”avskaffa” det manliga respektive kvinnliga har jag svårare att begripa ty det är knappast så att man bara kan avskaffa detta. Hur skulle det gå till? Manlighet och kvinnlighet står ju inte inskrivet i grundlagen, det finns liksom inget att ”avskaffa”. Det är sociala konstruktioner och inget man kan trolla bort hur mycket man än hade velat.
Karlsson medger förvisso att det inte är en möjlighet att göra detta men då återstår den brännande frågan: vad fan är du rädd för människa? Om det nu inte ens är möjligt, vad är då problemet med att folk säger ”hen”?
Jag vill påpeka att ingen har argumenterat för att kriminalisera bort ”hon” och ”han”, inte ens för att ta bort orden i en språkreform. Man har bara velat införa ett ord till för situationer när könet är okänt, man talar i allmänna termer eller talar om personer som inte vill eller kan definiera sig som ett kön. Att det har blivit ett så stort genomslag handlar om att många har funnit stor nytta av ordet av olika skäl.
Den bästa lösningen på detta lär ju vara att de som vill använda ”hen” fortsätter göra det och de som fortfarande vill skriva ”hon eller han” eller chansa när de egentligen inte vet fortsätter med det. Det är faktiskt helt jävla okej för vi lever i ett land där man får skriva hur fan man vill, till och med saker som är helt åt helvete fel enligt alla språkliga regler. Sinnessjukt!
Eftersom ordet ”hen” används väldigt mycket bör det också accepteras som en del av svenskan. Språkregler ska ju sättas efter hur språket används, inte av några politiker som har idéer om hur det bör användas. För det, det vore i sanningens namn att försöka tvinga på folk sina värderingar.
Lego blir mer och mer könat precis som allt här i världen. Men när det gäller Lego så tror jag att det absolut största misstaget inte är själv köningen utan begränsningen va barnens fantasi. Legokonceptet bygget ju från början på att man ska bygga ihop saker och ting själv. Visst har det väl alltid funnits grundmodeller av olika slag men fokuset har ändå legat på att barnen använder sin egen fantasi och ombildar. Med åren har det blivit mer och mer specialanpassat Lego. Byggsatserna har blivit betydligt mycket svårare att sammanfoga med varandra och mer och mer fokus har hamnat på de olika karaktärerna i lådorna och diverse specialbitar på bekostan av de flexibla bitarna som man utan problem kan använda i nya byggen. I samma veva har det blivit mer och mer könat och numera finns det speciellt tjejlego. Lego liknar mer och mer helt vanliga dockhus eller miljöer som man får montera själv, både för killar och tjejer. Det är inte meningen att man ska blanda och bygga nytt och det är ju såklart något Lego tjänar på eftersom behovet av att ständigt köpa nytt då ökar.
Jag tänker att könandet och begränsandet av övriga möjligheter är starkt sammanflätade. Ju mer specifika olika leksaker blir, ju mer de antar skepnaden av ett redan färdigt rollspel, desto större blir behovet av att skapa flera olika nischer. Jag hade inte sett något problem i att man kompletterade Legoutbudet med lite tjejigare lådor. Kanske andra färger och mer tjejgubbar i kartongen. Kanske affärer och blommor istället för de så dominerande bilarna. Så länge det var gjort för att blandas med varandra som Lego ju från början var. Jag ser inget fel med att variera utbudet, däremot med att desperat försöka separera världarna med hjälp av annan design på gubbarna och annat namn på produkten som med all tydlighet signalerar att de absolut inte ska blandas.
Könande hänger ihop med en mer allmän begränsning av barnens fantasi. Leksakerna blir inte bara könsspecifika, de får mer specifika användningsområden på alla punkter. Jag tror absolut att även andra möjligheter för barnen har strypts i samma veva som leksakerna har könats och tycker att Lego är ett väldigt tydligt exempel på det. Att det inte bara handlar om att vissa saker och rosa och andra blå utan om ett generellt begränsande.
Jag tror bara att Lego kommer förlora på att de gått bort från sitt grundkoncept till den grad de faktiskt har. Lego är inte speciellt längre, det är bara en otroligt begränsad leksak med det roliga tillägget att man monterar den själv. Utöver det lever företaget på sitt märke och en ide om vad Lago är som inte är korrekt längre. När folk inser detta kommer de troligen sluta köpa skiten.
Det finns ju en massa olika typer av ”hen”-användare som är mer eller mindre extrema. Jag tillhör dem som använder det när jag talar i allmänna termer eller när jag inte vet könet. Jag ser det mer som ett praktiskt ord än något revolutionerande ur feministiskt perspektiv. Att ”hen” skulle vara något slags slagträ som vi kan riva ner könsbarriärer med tror jag helt enkelt inte, däremot har det hjälpt till att dra igång en intressant debatt.
Det ryktas ju om folk som använder ”hen” fast de vet könet på personen ifråga. Jag har dock ingen aning om vilka dessa personer skulle vara. Alla jag snackat med eller hört talats om tycker typ som jag: det är ett praktiskt ord i sammanhang där könet är okänt men när man vet könet kan man lika gärna säga hon eller han.
Varför har folk den här uppfattningen om ”hen”? Handlar det bara om det där genusdagiset eller?
Många menar nu att inte heller spermadonation och äggdonation är jämförbar. Må så vara, oavsett så tycker jag att det är en bra mycket rimligare jämförelse än surrogatmödraskap och spermadonation. Jag vill påpeka att jag inte tycker att någon ska känna en skyldighet att donera varken ägg eller sperma till någon annan lika lite som någon har skyldighet att donera organ eller blod. I diskussionen känns det ofta som att vissa antar att män skulel anses ha någon slags donationskyldighet vilket ju absolut inte är fallet. Donation är något man ska göra av egen fri vilja, inte för att man är nödgad ekonomiskt eller för att man känner något slags socialt tvång till det (lite skillnad när det gäller närstående som blivit akut sjuka såklart).
Har för övrigt diskuterat detta men insemination av singlar med Emanuel idag och kommit fram till ett för mig hållbart ställningstagande. Är inte längre lika säker på att regeringens beslut är vettigt. Kommer med inlägg om det snart!
Här kommer svaren på några av frågorna i frågestunden (som man fortfarande gärna får skriva i om man vill, älskar att få frågor om hur jag tar ställning i olika politiska frågor så jag får tänka till lite). Några frågor tänkte jag ta upp i egna inlägg också. Håll till godo.
Jag undrar hur du tänker kring din egen roll och aupair-rollen i stort ur ett feministiskt perspektiv?
Jag har nog inte tänkt på det så mycket. Jag försöker att vara genusmedveten i hur jag är mot barnen. Det finns några manliga aupairer från Sverige och det skämtas då och då om att de skulle vara pedofiler vilket jag tycker är både osmakligt och väldigt tråkigt ur ett feministiskt perspektiv.
Jag undrar hur du tycker att man ska gå tillväga för att män ska ta 50% av föräldraledighet och vab? Är det något som bör hanteras på individ- eller strukturnivå?
Jag tycker detta är en svår fråga. Eftersom jag även vill lösa upp kärnfamiljsnormer så skulle jag önska att det fanns en större öppenhet för att t.ex. någon av föräldrarnas bror eller förälder skulle kunna ta ledigt för att ta hand om ett barn, men det är ju något som förutsätter att föräldrapengen är betydligt mycket friare än den är nu vilket nog i majoriteten av fall skulle komma att bli ett jämställdhetsproblem eftersom männen i högre grad skulle kunna lasta över ansvaret på kvinnor. Så det är nog inte en så bra ide nu men lite av en utopi för mig.
Det man först och främst ska göra är att sätta föräldraersättningen utifrån familjeinkomst hos registrerade par så att familjen som helhet får lika mycket oavsett vem som är hemma med barnet. Då skulle man inte längre kunna argumentera med att mannen har högre inkomst och att den faktiskt behövs.
Vad gäller delad föräldraförsäkring är jag lite kluven. Jag tycker att utgångspunkten ska vara att man delar lika men att det ska finnas möjlighet för förändringar. Exakt hur det sa vara utformat är jag dock lite osäker på.
Jag undrar också vad du vill göra när din tid som aupair är över?
Började läsa din blogg för någon månad sedan och gillar den skarpt! Keep up the good work!
Tack! När min tid här är över så ska jag troligen läsa in en pol.kand vilket är ett treårigt program i nationalekonomi och statsvetenskap. Förhoppningsvis blir det en massa politiskt engagemang också, om jag inte hunnit bli alltför cynisk.
1 Först en skumfråga, Har du gett blod någon gång?
Nej. Jag vill göra det men är för slö.
2 Hur är du med din familj då det gäller genus och feminism? Frågar de dig? Ett problem med min familj är att om jag tar upp genus eller feminism när vi ser på tv eller gör något annat vardagligt, så skriker de alltid att jag ska vara tyst. För de orkar helt enkelt inte höra? Är det här något du mött hos din familj?
Utgår från att du menar min biologiska familj och inte den jag aupairar hos. Jag diskuterar sällan sådant med mina föräldrar. Varför vet jag inte, för de är båda vettiga och samhällsintresserade människor. Det har väl inte blivit så helt enkelt. Jag diskuterar istället med mina vänner och här på bloggen. Ibland kan jag vara lite ledsen över att mina föräldrar aldrig varit pushiga i mitt samhällsengagemang. Men å andra sidan: om de varit det så hade jag kanske tröttnat för länge sedan. På ett sätt är jag glad att jag fått upptäcka så mycket själv.
3 Hur tänker du kring kött? Har du någon gång övervägt en vegetarisk kost? Eller du kanske är det utan att jag vet det?
Alltså vegetarian.
Jag har varit vegetarian, dock mest för att jag ville gå ner i vikt. Numera äter jag kött. Ju mer medveten jag blivit om problemen med köttindustrin desto mer har jag börjat tänka att jag ska sluta. Nu är dock inte en bra tid eftersom det inte är jag som står för matinköpen i familjen, så det lär väl bli när jag flyttar hem igen. Jag kommer nog aldrig bli så renlärig att jag inte äter kött när jag blir bjuden, däremot kommer jag försöka undvika det när jag bestämmer själv.
När det gäller mat och politik/miljö så tror jag att jag framförallt kommer börja hålla mig mer till kost efter säsong när jag kommer hem och äta mer typ linser och bönor som ju torkas in och därmed inte utgör någon större miljöpåfrestning (i alla fall inget emot växthusodlade tomater på vintern). Det är inte bara en fråga om miljö utan även om min aversion emot detta ”måste-ha-precis-denna-vara-i-denna-stund”-samhälle som jag lever i.
har du några bra boktips om feminism osv? typ lite nybörjarlitteratur, kanske.
skulle nog kalla mig feminist, men behöver läsa på lite känner jag
Jag läser pinsamt lite och är absolut inte bevandrad inom feministisk litteratur. Jag kan rekommendera Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman som handlar om prostitution och surrogatmödraskap. Om du även läser Petra Östergrens Porr, horor och feminister i samma veva så tror jag att det kommer ge att bra perspektiv på två olika typer av feministiska synsätt: vänsterfeminismen respektive den liberala. Båda böckerna behandlar samma fråga men kommer fram till helt olika slutsatser, båda ur ett feministiskt perspektiv.
Den generella uppfattningen jag kan få och tolka utifrån vårt samhälles nuvarande struktur är att feminism- och genusfrågor fått större utymme och vikt både i media och även i politik.
Jag vet inte om du håller med om detta, men vad jag undrar är vad du anser har kommit i skymundan i feministiska diskussioner i mediala och politiska sammanhang?
Ett stort problem med den feministiska samhällsdiskussionen idag är i mina ögon att man har ett enormt fokus på dels Unga tjejer™ och framgångsrika företags- och entreprenörskvinnor. Diskussionen kring Unga tjejer™ skapar en enorm offerstämpel som få ungdomar relaterar till och det tycker jag är olyckligt. Istället för att göra någon slags relevant feministisk analys och sträva efter att förbättra samhället så ska Unga tjejer™ gå kurser i hur man undviker depression och läsa tjejtidningar om hur man förbättrar sitt självförtroende.
De framgångsrika kvinnorna ser jag som andra sidan av detta mynt. Det är dess kvinnor som står som förebild för de Unga tjejerna™. För att luta vara en stackars Unga tjej™ ska man istället bli någon slags Blondinbellatyp som jobbar arslet av sig och ägnar sig åt manikyr som någon slags ”egentid” och ”intresse”.
Jag tycker att en feministiska debatten är alltför fokuserad kring att individuella kvinnor ska ”peppas” till att göra sig en karriär, vara självständiga (dvs fria från djupa känslomässiga band samt barn) och tjäna mycket pengar. I skymundan hamnar arbetarklassens kvinnor och de kvinnor som inte är intresserade av att göra sig en strålande karriär utan värderar annat, vilket råkar vara en stor merpart. Ett fåtal solskenshistorier om kvinnliga kvinnor som lyckats göra sig framgångsrika på manliga områden dominerar, och plötsligt ska alla bli som dem.
Själv tänker jag att det talas ganska sporadiskt om jämställdhet och feminism bland äldre. Vad tror du?
Hoppas jag inte uttryckte mig för rörigt nu.
Jag vet inte riktigt vilken åldergrupp du menar med äldre men jag tänker mig att det rör sig om folk mellan 50-60? Jag tror att dessa grupper generellt diskuterar ideologiska frågor mindre än vad ungdomar gör och därmed också feminism. Jag tror även att behovet av feminismen har blossat upp mycket får vår generation i och med de enorma förändring som har kommit när det kommer till utseendeideal. Den feminism som fanns för dessa generationer var ju den typiska 70-talsfeminismen som också gjorde enorma framsteg när det begav sig, så kanske betraktar man till viss del slaget som vunnet, alternativt är jävligt trött på hela skiten.
