Kategori: Feminism

Brev till Cosmopolitan.

Med anledning av att listan på ”50 saker du inte borde sluta med i ett förhållande” tagits bort från cosmopolitans hemsida helt utan förklaring efter massiv kritik så har jag mejlat tidningen och frågat om anledningen.
Hej!
Jag har noterat att ni tagit bort listan ”50 saker du inte borde sluta med i ett förhållande” efter att den blev kritiserad för att vara kvinnofientlig. Jag har däremot inte lyckats hitta något uttalande rörande detta från er sida. Jag skulle därför vilja veta varför ni fattade beslutet att ta bort listan och varför ni inte har skrivit något om det.
Personligen anser jag att om en tidning väljer att ta bort den så borde man på något vis förklara varför, om man tycker kritiken var berättigad och hur man tänkte vid publiceringen från första början. Jag skulle gärna vilja veta om ni på Cosmopolitan tar avstånd från innehållet i denna lista och i så fall på vilka grunder, om ni inte tar avstånd från innehållet i texten så skulle jag gärna vilja veta varför ni valde att ta bort den.
När någon som blivit utsatt för kritik tar bort det man kritiserats för så väcker det många frågor. Jag skulle gärna vilja ha svar på dessa.
Tacksam för svar!
//Fanny

Tycker att alla borde mejla och fråga efter en förklaring. Att en tidning raderar kritiserat material helt utan förklaring, ursäkt eller liknande tycker jag luktar illa, oavsett om det är en nyhetstidning eller en tjejtidning. För mig känns det självklart att man ska stå för det man publicerar, och om man händelsevis skulle ångra sig så tycker jag att man ska skriva anledningen till det. Om du också vill skriva så gör det här.

Man behöver inte överdriva.

Kollade på senaste videon från feminist frequency om sexistiska julsånger. Jag måste säga att jag för det mesta tycker att Anita Sarkeesian är helt genial, men i denna video så tycker jag fan att hon överreagerar. Den första låten hon ger sig på är nämligen all I want for christmas is you som hon tycker är himla hemsk eftersom kvinnan som sjunger låten inte ger uttryck för något annat än att vilja ha en kille. Alltså, jag kritiserar jag själv tvåsamhetsnormen och hypandet av kärlek som ”det enda” men jag har verkligen svårt att se en låt som sexistisk vilket är vad hon hävdar, bara för att den handlar om en person som är himla kär i en annan.

Det intressanta är dock hur precis samma text får ett helt annat budskap när en man sjunger det.

It’s not any less creepy when a man sings it because the lyrics could be interpreted as bordering on stalker territory.

Ja, jag är insatt i hela grejen med att saker och ting tolkas annorlunda och har annorlunda konnotationer beroende på om det är män eller kvinnor som är med, man jag tycker fan att det är att dra i lite väl höga växlar att mena att det som när en kvinna sjunger det är förtryckande mot kvinnor eftersom det spär på myten om att allt kvinnor vill ha är en man plötsligt blir förtryckande mot kvinnor när en man sjunger det också eftersom det då handlar om att normalisera stalking. Räcker det inte med att hacka på tvåsamhetsromantisering som ju är ett ideal som påverkar både män och kvinnor? Jag tycker inte att det är seriöst att tolka precis samma text på två helt olika sätt beroende på vad personen som sjunger det har för kön, och att vinkla båda analyserna till att vara kvinnoförtryckande. Känns som om denna finns med bara för att hon vill ha en nummer fem.

Sedan hackar hon även på ”jag såg mamma kyssa tomten” där hon tolkar det som att en unge ser sin mor vara otrogen med tomten. Hon lägger till parentesen att tomten eventuellt kan vara ungens pappa. Ursäkta mig, men är det inte sjukt uppenbart att tomten är barnets far? Det är väl liksom det som är hela poängen med sången, att det är gulligt att barnet tror på tomten? Har verkligen otroligt svårt att se detta som sexistiskt.

The story is about someone’s mom whose cheating on her husband with Santa Claus and the poor kid has to watch the whole thing, or in the best case scenario it’s his dad dressed up as Santa Claus, but either way… bleh.

Har fan svårt att se det som att det är synd om barnet som ”måste se” när hennes mor kysser hennes far, visserligen utklädd. Tycker mer synd om de barn som aldrig får se sina föräldrar visa kärlek och ömhet inför varandra.

Resten av analyserna tycker jag hon har rätt i. Känns dock som att hon hade kunnat skippa de första två och bara kört en topp tre. Ingen tjänar på långsökta och självmotsägande feministiska analyser.

Biologi är inte politik.

Vissa personer tycker att det är något slags jämställdhetsprolem att homosexuella män inte har samma tillgång till att skaffa barn som homosexuella kvinnor. Som kvinna behöver man ju som känt bara gå till en spermabank, medan man som man antingen måste ordna någon slags surrogatmoder (som ju är olagligt i Sverige) eller adoptera.

Det är måhända tråkigt att män inte har det lika lätt att skaffa barn på ”egen hand” som man har som kvinna, men det är fan inte ett jämställdhetsproblem. Det är ju banne mig som att påstå att mens, att kvinnor i genomsnitt är kortare eller det faktum att det är kvinnor som måste bära barn är ett jämställdhetsproblem. Det är ingen fråga om jämställdhet, det är ett biologiskt faktum som vi tyvärr inte kommer ifrån.

Sedan tycker jag att man ska göra vad man kan för att överkomma de biologiska hinder vi har i våra liv men man måste ju också fundera på vad det sker på bekostnad av. Det är en större sak att kräva av en människa att hon ska bära ens barn i nio månader än vad det är att vilja ha en spermie. Om det hade varit så att spermadonation var extremt problematisk så hade jag varit emot det också.

Biologi är inte politik. Däremot är det politik hur långt vi kan gå för att överbrygga biologiska skillnader, det är det som måste diskuteras. Så ta av er offerkoftan och sluta klaga över att ni inte kan bära barn.

En keff problembeskrivning.

Den i särklass sämsta kritiken folk kan rikta mot twilight måste ju vara att Edward inte är lika hård och farlig som en ”riktig” vampyr bör vara och att han blivit omgjord så att ”tjejer” ska gilla honom. Denna kritik kommer nästan uteslutande från nördar i övre tonåren.

Alltså herregud människor, väx upp. Det är verkligen inte ett problem att det finns en serie böcker där vampyrkonceptet förvanskas en aning. Det är ett problem lika lite som att Justin Bieber ser ut som en tjej (vilket vissa tydligen tycker).

Vad som däremot är ett problem är att vi har en skitpopulär bokserie som lär tusentals människor att höjden av romantik är att vara en obehaglig stalker och att det är en bra grej att bygga sin existens kring en person som beter sig som Edward. Och det är inte för att han är en fjolla, utan för att han är ett jävla praktsvin.

Lästips.

Jag tycker att ni alla ska läsa denna ledare om nobelfestens paradox som förklarar varför så få kvinnor får nobelpris. Tror det ligger mycket i det där att kvinnor inte uppmuntras till stora prestationer. Mycket bra. Jag tycker även att Hannahs gästblogg hos Pelle Billing förtjänar att bli läst.

Slumpmässig bild för att lätta upp stämningen lite.

Vad som helst är bättre än detta peppande.

Jag och FumikoFem kritiserade Katerina Janouch på twitter apropå detta varpå hon skrev:

Gillar att ni hetsar upp er. Go girls. Trevlig helg.

Efter detta och lång debatt så nådde vi visserligen fram till någon slags samförstånd så jag vill egentligen inte vara sådan, men jag gillar inte den där ”go girls” attityden. Ska förklara varför.

Herregud. Människan har alltså fått kritik, det besvarar hon med att tycka att det är bra att vi hetsar upp oss och skriver ”go girls” för att vi ska bli ”peppade” (får man anta). För mig var detta ingen argumentationsträning eller någon slags övning i att våga kritisera folk, det var en ärlig menad fråga och kritik som jag tycker förtjänar att bli bemött.

Om hon inte har lust att bemöta mig seriöst så tycker inte jag att det finns någon mening med att skriva sådär. För min blir det som att förneka att mina åsikter har något slags värde eller legitimitet. Hon tycker antagligen att det är ”bra” att jag har åsikter och ”hetsar upp mig” för det är bra att tjejer tar utrymme.

Att någon skulle skriva samma sak till två män som kritiserade en är inte realistiskt. Då skulle man antingen ha ignorerat det hela, blivit skitförbannad, tagit till sig eller försvarat sig mot kritiken sakligt.

Budskapet här är att vad mina åsikter består i inte spelar roll. Hon ville inte heller besvara dem från början, hon tyckte bara att det är bra att jag hade åsikter. Lite såhär kanske: ”gud vad gulligt, en ”ung tjej” som har en åsikt. Visserligen inte tillräckligt smart för att förtjäna ett bemötande men nog ska vi peppa henne lite, boosta hennes ego”. Alltså, tack men nej tack. Jag vill inte att mina åsikter ska reduceras till någon accessoar, jag vill bli bemött. Och om du inte gitter bemöta mig så vill jag hellre bli ignorerad eller utsatt för påhopp, vad som helst är bättre än detta peppande. För det som går att utläsa ur att någon peppar en när man kritiserar dem är följande: din kritik är så oviktig för mig att jag kan ”unna dig” den.

Jag vill kunna känna att det finns plats för mig.

För några dagar sedan så tänkte jag att jag skulle handla kläder. Jag var på h&m, new look, forever21 och alla de där klädaffärerna för unga tjejer, tjejer i min ålder (för 20 är väl ändå ungt). Och så kom den där känslan, känslan av att den här världen inte har någon plats för mig, inte är gjord för mig.

Jag är inte tjock. Jag skulle faktiskt inte ens betrakta mig som mullig, även om det säkert finns andra som skulle placera mig i den kategorin. Jag har en enligt mig själv fullständigt normal kroppsbyggnad. Ändå är det så svårt att hitta kläder som passar, att kunna identifiera sig med det ideal som råder på något plan.

Men det är väl någonstans det som är själv målet också, att vi ska känna oss missnöjda och sedan konsumera oss till någon slags flyktig glädje. Även om vi inte har den perfekta kroppen så kan vi komma lite närmare det ouppnåeliga idealet genom att köpa kläder som är sydda för den. Fan vet jag, men jag kommer nog inte handla på de där affärerna igen på ett bra tag. Inte för att jag bojkottar dem utan helt enkelt för att jag mår dåligt av att vara där. Jag känner att den världen inte har plats för mig.

Är det inte lite så att ouppnåliga ideal och konsumtionssamhället går hand i hand? Om man mår dåligt över sig själv och känner sig misslyckad blir man mer benägen att köpa saker för att fylla ut det.

Jag orkar inte längre pressa in mig själv i det där. Jag orkar inte springa några jävla joggingrundor eller gå på någon diet. Jag orkar inte köpa den nya rakhyveln eller hårborttagningskrämen för att få perfekta släta ben. Jag vill bara kunna vara lite oformlig, blek och orakad utan att det ska sticka i mig så fort jag vistas på stan. Jag vill känna att det finns rum för mig också utan att jag ska behöva pressa in mig i detta.

Idag är det rummet något jag måste kämpa mig till, något jag måste jobba med mig själv för att kunna ta mig. Det är inget som kommer automatiskt. Även om jag är övertygad i mina åsikter, även om jag vet att det där idealet är ouppnåligt, så är det svårt för mig att i falla i groparna av självhat.

Katerina Janouch och objektifieringen.

Noterade under dagen att Katerina Janouch har en sexig brud som bakgrundsbild på sin twitter vilket jag måste säga är anmärkningsvärt för en så kallad feminist. Visst att man kanske inte tycker att bilder på nakna tjejer är det värsta som hänt mänskligheten men varför varför har man en brud i korsett som tar sig på röven som bakgrundsbild på twitter? Nu driven hon visserligen en underklädesshop tillsammans med sin man vilket ju kan anses vara relaterat, men detta är ju faktiskt hennes egen twitter och inte affärens.

Jag har alltid uppfattat Janouch som ganska hård på det där med sexualisering och utseendeideal och därför blev jag förvånad. Sen visade det sig i alla fall att hon har gjort ett utvik i en kalender. Såhär försvarar hon det:

20-åriga brudar som visar tuttar o plutar med mun på porrtidningar, ja, man kan fråga sig hur medvetna de är om vad de gör och vad de har för mål med sin posering. Jag som är en 47-årig 5-barnsmorsa är inget aningslöst objekt som utnyttjas av snubbar som vill ha dollars i fickan, tvärom. Jag vet exakt vad jag gör och jag har ett syfte och ett mål och det är att dra in lite cash till forskningen om kvinnors halsa.

Såhär känner jag; antingen tycker man att objektifiering är okej eller så tycker man inte att det är okej. Man kan fan inte tycka att det är okej bara för att personen är 47 åt gammal och har ”ett syfte” med det hela. Jag tror att de flesta som viker ut sig på något vis tjänar något på det, antingen pengar, status eller bekräftelse, annars skulle man väl inte göra det. Frågan som måste diskuteras är ju huruvida det är något positivt att kvinnors kroppar alltid ska objektifieras för att uppnå diverse syften.

Hennes försvar skapar bara en ytterligare stigmatisering av dessa ”20-åriga brudar” och spär på bilden av dem som korkade och aningslösa. Budskapet blir att det är okej att bidra till ett samhällsklimat där kvinnors kroppar ses som allmängods om man är en vuxen ”självständig” kvinna, speciellt om man samtidigt råkar vara mor och gör det i välgörenhetssyfte.

Bra tips.

Alla kvinnors vän i skönhetsnöde, chic, tipsar här om hur man ska göra med högklackat. Några konkreta tips om vilka skor man ska välja presenteras. Hur klacken och tån ska se ut för att det ska vara bekvämt och så vidare. Följande tips presenteras också:

Ett gott humör är jättebra för att moverka smärtan i fötterna. Bär bara skorna om det känns kul helt enkelt.

Man ska bara ha skorna när det känns tillräckligt kul för att man ska palla med smärtan. Bra tips.