Kategori: Feminism

Hedersvåld eller bara vanligt gammalt kvinnoförtryck.

Något man ofta får höra som feminist och tillika ”muslimkramare” är att en ökad invandring leder till att vi importerar kvinnoförtryck. Detta motiveras bland annat med det så kallade hedersvåldet, alltså att man dödar kvinnor för att upprätta familjens heder. Feminism och invandrarvänlighet är alltså inte förenligt, enligt dessa personers logik. Därför tycker jag att det är glädjande att F! tar avstånd från hedersvåldsbegreppet.

Hedervåldsdebatten rymmer stora problem. Dels så är den främlingsfientlig i sin naturliga utformning eftersom den skyller våldet på en grupp människor och på att dessa människor helt enkelt bara är sådana. Omständigheter eller strukturer tas inte med i beräkningen och om de gör det så är det i så lättviktiga ordalag som ”kultur”. Främlingsfientliga krafter försöker lägga beslag på feminismen och använda den i sina egna syften.

Men det är inte bara ett problem för att det är främlingsfientligt, det är även ett problem för feminister. Som feminist tror man ju att det strukturella förtrycket mot kvinnor är (så gott som) världsomspännande. Man tror inte att det är en företeelse isolerad till ”religiösa (och då primärt muslimska) länder” även om det tar sig mer extrema uttryck i vissa av dem. När man isolerar debatten om mäns våld mot kvinnor till hedersvåld så missar man de stora sammanhangen. Beskrivningen går från den feministiska om att kvinnor är strukturellt underordnade och därför blir utsatta för en mängd orättvisor, allt från några kronor mindre i timlön till mord, till en idé om att ”i vissa länder är det inte som här, där dödar man kvinnor för att de har pojkvän”. Och alla tycker såklart att det är helt förskräcklig och är så glada över att vi i alla fall inte är så ociviliserade här i Sverige, som ju är ett jämställt land i alla fall i jämförelse.

Kvinnoförtrycket är globalt och kan inte isoleras till vissa kulturer. Det finns här såväl som i Saudiarabien, det tar sig bara olika uttryck och är olika extremt.

”Hora” är laddat för att det har en historia.

Detta med vilka ord man får använda och hur man får använda dem är en debatt med anor. Jag tillhör inte de mest radikala på området men tycker ändå att ord som slampa/slyna, neger eller white trash är problematiska. Delvis i sig själva men också för att folk tenderar att använda dem på ett visst sätt. Detta gjorde mig alltså sjukt konfunderad och ganska upprörd:

Jag menar inte att trashtalka Lady Dahmer för jag tycker överlag att hon är grym, men att såhär lättvändigt kalla dåliga mammor för ”horor”, det tycker jag är konstigt. Hon menade att ”hora” kan användas om en person som ”säljer sig” oavsett om det är sexuellt eller inte. Jag köper att man ofta använder ”hora” som en avslutning på något annat, t.ex. ”uppmärksamhetshora” för att indikera någon slags mental utförsäljning men att använda ordet ”hora” i sin rena form som ett skällsord är ju faktiskt att säga att en person säljer sex för pengar, ty det är vad ordet betyder.

I mina ögon är ordet ”hora” lite för kvinnor vad ”neger” är för svarta. Ett ord med en lång historia av kvinnoförakt som har använts för att trycka ner kvinnor med ett visst sexuellt beteende. Det har alltid varit ett nedsättande ord. Visst kan ord ”tas tillbaka” men inte genom att användas som skällsord.

Här anför Lady Dahmer att det inte är ordet ”hora” i sig som är förolämpningen utan betydelsen av det. Om man ens kan göra en sådan definition är jag osäker på, men låt oss anta att det går. Jag skulle säga att anledningen till att ordet ”hora” är laddat inte är att det betyder att man säljer sig själv känslomässigt. Då skulle man kunna kalla personen sellout eller något liknande. Ordet ”hora” har en laddning som sträcker sig bortom den betydelse Lady Dahmer tillskriver ordet i kontexten och den laddningen kommer från det sexuella och kvinnoförtryckande i ordet. När man använder ”hora” som ett skällsord så utnyttjar man dessa århundraden av kvinnoförtryck som finns i ordet för att skapa sensation.

Att vissa ord är starka beror generellt på att de har vissa laddningar. Även om det inte är precis vad man menar i kontexten så följer ordets laddning med och lever sitt eget liv, skapar sensation. Ord är inte ”starka” bara i sig själva, de blir starka för att de har en historia.

Rättelse: Hade tydligen misstolkat första tweeten som att LD menade att mammorna var horor, när hon i själva verket menade tv3, därför blev jag väldigt sur. Jag står dock fast vid min slutsats om att laddningen i ordet inte kommer av den tänkte betydelsen utan av århundranden av kvinnoförtryck. Värt att tänka på.

Det finns olika fördomar om mäns och kvinnors sexualitet.

FumikoFem har skrivit om den här hockeytränarhistorien och i vanlig ordning fått en massa kritik. Bland annat från Elina:

Det handlar om en spelstrategi som sexualiserats. Och det kan man ha synpunkter på. Men det finns ingen anledning att försöka få det till att handla om misogyni.

Jag gjorde ett test och bytte ut ”Petra” mot ”Anders”, ”brud” mot ”snubbe”, sen läste jag upp texten för några av mina manliga bekanta och frågade dem om de uppfattade den som mansfientlig. Det var det ingen som gjorde.

Och exemplet lyder då alltså:

Ja, så här hemskt blir det:

”Snygga killar” i försvaret – Gösta
Gösta är den lugne och trygge killen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi spelar Gösta är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och dubblar aggressivt. Gösta måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om. Det gäller för oss att alla på planen agerar tillsammans i en enad försvarsuppställning. Vi ska lita på Gösta och vi ska lita på varandra!

Är detta mansförakt?

För det första: ja! Jag tycker verkligen inte att det är smakfullt att skriva spelstrategi på det här sättet oavsett om exemplen är killar eller tjejer. Grejen är att ingen ens skulle komma på tanken att skriva med män som exempel ty det finns ingen sexualisering av män på samma sätt som det finns en sexualisering av kvinnor.

Men sedan är det såklart också så att olika sätt att beskriva sexuella beteenden används om män och kvinnor. Kvinnor delas in i madonnor och horor medan män snarare delas in i alfahannar och mesar, även om uppdelningen inte alls är lika binär som den är gällande kvinnorna. Om man skulle köra motsvarande grej som anspelar på myter kring manlig sexualitet så skulle det kanske vara mer såhär:

”Snygga killar” i försvaret – Gösta
Gösta är playern som gör vad som helst för att få in den i mål, inklusive anspelar på dina moderskänslor genom att visa sig svag.

Detta är en ide som finns om manlig sexualitet och jag skulle tycka att det var himla illa om detta lärdes ut till ett gäng 14-åriga tjejer, dessutom om det var i en kontext där det allmänt rådde en kultur som hyllade kvinnlighet.

Men det som är grejen är att detta inte sker. Dels för att det inte finns något utbrett sammanhang där kvinnlighet hyllas för 14-åringar, dels för att fördomar om manlig sexualitet inte är lika befästa i vår kultur. Visst talar vi om att män ska vara aktiva i sängen, men vi delar inte upp män i grupper utefter deras sexualitet på samma sätt.

Som lösning på ett strukturellt problem är det ett tarvligt förslag.

Är så jävla trött på att ständigt få höra att kvinnor måste bli bättre på att ”ta för sig” som någon slags lösning på problemet med strukturellt förtryck av kvinnor. Det är klart att en person som absolut inte kan ta för sig borde ta tag i detta, men lösningen på att kvinnor är strukturellt förtryckta kan inte vara att varje enskild kvinna ska gå omkring och kompensera för att hon är kvinna. Jag är trött på att höra en massa tips om hur jag borde bete mig för att kompensera för folks fördomar. Kvinnor antas vara svaga så var stark, kvinnor antas vara osjälvständiga så var självständigt och så vidare.

Att kvinnor utsätts för fördomar bara på grund av sitt kön är inte ett problem som ska lösas genom att alla ska bete sig så mycket som möjligt i motsats till dessa fördomar utan genom att folk börjar betraktar kvinnor som människor i första hand.

Därför blir jag fruktansvärt matt när jag läser att man på expressens ”må bra”-kryssning för kvinnor har bjudit in Aschberg och Leif GW Persson för att hålla en föreläsning under namnet ”skärp er, tjejer!” där budskapet bland annat är att ”Svenska kvinnor måste rycka upp sig och våga lite mer”.

Hela iden med feminism är att kvinnor ska få lov att vara som de är och vill vara utan att bli särbehandlade på grund av sitt kön. Att få bedömas efter våra individuella egenskaper och inte efter hur dessa egenskaper upplevs utifrån vårt kön. Feminism ska inte handla om att ständigt gå omkring om kompensera för att man har råkat födas till kvinna. Man ska inte behöva ”ta för sig”, i alla fall inte mer än männen, för att tillmätas utrymme i olika sammanhang.

Jag är himla bra på att ta för mig och våga göra mig hörd vilket har gjort att jag sluppit många av de klassiska fällorna för kvinnor; att vara för tyst, att aldrig våga säga ifrån och så vidare. Det har såklart varit jävligt bra för mig personligen men jag skulle inte råda kvinnor sådär i största allmänhet att anlägga en annan personlighet och uppförande för att man då ”slipper undan” dessa fördomar. För slipper undan, det gör man inte. Däremot så kompenserar man för dem i sitt agerande. Vem vet hur det hade varit om jag varit man och agerat som jag gör.

Sedan kan det vara viktigt att skaffa sig ett bättre självförtroende och ta för sig för sin egen personliga vinnings skull. Som lösning på ett strukturellt problem är det dock ett tarvligt förslag.

Feminismen måste fokusera på att förbättra det befintliga, inte på att ta bort allt som inte passar in.

Det har ju varit ett himla rabalder kring den här hockeytränaren som beskrev olika spelstrategier genom att jämföra med hur man skulle ta sig an olika typer av brudar, helt i enlighet med den generella machokultur som råder inom sportens värld *fördomsfull*. Lady Dahmer har skrivit om det hela och tycker att tränaren ska skaffa sig ett nytt jobb med omedelbar verkan.

Och jag kan väl känna lite såhär, att jag tycker att det är himla upprörande att den här typen av grejer förekommer men jag tycker ärligt talat inte att man för den sakens skull ska säga upp en på andra sätt uppskattad tränare. Varför?

  • Att säga upp folk så fort de passerar gränsen skapar en falsk trygghet, man tror att man gjort sig av problemet med sexismen fast den troligen finns kvar hos andra personer, om än inte lika uttalat. Bättre då att man tar till någon slags handlingsplan för att förbättra genustänket generellt inom klubben. Föräldrarna, riksidrottsförbundet och resten av klubben har ju trots allt reagerat på detta och blivit medvetna. Det är ett ypperligt tillfälle att skapa diskussion om värderingsgrunder.
  • Folk tenderar att bli bittra på ”genusmaffian” och i det här fallet där det rör sig om en uppskattad tränare så tror jag att det är korkat att kräva uppsägning.
  • Det är faktiskt lite som så att en vettig genusmedvetenhet inte är det enda kriteriet för att man ska vara lämplig att ha med barn att göra. Om denna tränare är en person som har betytt mycket för barnen och varit uppskattad så tycker jag att han ska få en chans till, givetvis på premissen att han erkänner sitt misstag och inte gör om det.

Jag tycker att det är dumt att ständigt kräva uppsägning så fort någon gör fel och jag tror inte att det är ett förhållningssätt som gynnar feminismen, inte alls faktiskt. Snarare får det oss att framstå som rabiata och kompromisslösa och det är väldigt negativt. Problemet med sexism försvinner inte för att den här tränaren försvinner, det skapar bara en falsk trygghet. Snarare ska man visa tydligt att den här typen av agerande inte är okej, men samtidigt uppskatta honom för det han gör som är bra.

Att döma ut folk för alltid kommer inte skapa ett jämställt samhälle, det skapar bara en situation där folk upplever att ett särintresse får styra alldeles för mycket. Feminismen måste fokusera på att förbättra det befintliga, inte på att ta bort allt som inte passar in.

Vita kränkta män.

Facebookgruppen ”vita kränkta män” uppfattas tydligen som kränkande av en del vita män vilket såklart är roligt i sig. Den har dels anklagats för att vara rasistisk eftersom ”vita” finns med. ”Får inte vita män lov att vara kränkta” frågar sig folk.

Kränkthet som begrepp är intressant. I mina ögon kan man inte tala om att vara kränkt vid en vanlig förolämpning, då rör det sig snarare om att man blir sårad eller förolämpad. En kränkning är enligt mig när man blir satt i en situation där man inte kan försvara sig eller hävda sin rätt, när en person utnyttjar sitt psykiska eller fysiska överläge emot en. Ett typiskt exempel är om ens arbetsgivare utnyttjar det faktum att man absolut inte har råd att förlora jobbet för att få en att utföra vissa arbetsuppgifter.

Man kan absolut hamna i sådana situationer även om man är vit och man, begreppet handlar snarare om vita män som känner sig kränkta över saker som ”drabbar” vita män som grupp. Till exempel när Pär Ström blir sur och ledsen för att det på vissa tider endast får vistas kvinnor på badhuset eller för att staten fokuserar mer på mäns våld mot kvinnor när det handlar om relationsvåld.

Vita män är en priviligerad grupp i samhället, det är en grupp som sällan utsätts för fördomar eller påhopp på grund av sitt kön eller sin hudfärg och den grupp som generellt sett har mest makt. Då och då försöker folk jämna ut detta privilegium genom att fokusera på andra grupper i samhället och försöka lyfta dem, till exempel genom att få kvinnor mer intresserade av mansdominerade intresseområden och yrken. Då känner sig vissa vita män kränkta över detta och tycker att män minsann inte får ta del av sådana program.

Det stämmer att det finns färre sådana program för vita män än det finns för andra grupper men det har också sin förklaring i att vita män är en priviligerad grupp. Visst finns det gott om vita män som behöver hjälp, men vita män som grupp behöver det inte alls i samma utsträckning som andra grupper i samhället.

När man är van vid att aldrig nekas tillgång till platser, yrken och aktiviteter på grund av sin hudfärg eller kön så blir det uppenbarligen väldigt jobbigt när man för första gången får stifta bekantskap med fenomenet. Oavsett om anledningen till att det några få timmar i veckan bara är tillåtet för kvinnor att bada på badhuset är för att många blir trakasserade av män när de är där på andra tider eller att de tror på en religion som gör att de inte kan visa sig för män avklädda så är det fruktansvärd diskriminering. Att denna lösning har kommit till för att det alla andra tider är män som är normen är det ingen som tänker på.

”Men om vi ska vara jämlika, varför får inte män vara med, varför måste ni dela upp folk istället för att se oss som individer” gnäller vita män. Anledningen är att när det inte finns någon analys av hur olika grupper behandlas olika så går det inte heller att göra något åt det. Om vi låtsas som att det inte finns ojämlikheter mellan kön och etniciteter så kommer vi aldrig att kunna reda ut de ojämlikheter som faktiskt existerar. Vita män är normgruppen i samhället, gruppen som aldrig blir utesluten eller utsatt för fördomar i vardagen. Därför är det viktigt att skapa sammanhang där andra grupper får sätta agendan och komma fram som individer, inte som kön eller etniciteter. Där man som kvinna slipper vara ”den där roliga tjejen” utan kan få lov att bara vara ”den roliga”. Av samma anledning har man föreningar för homo- och bisexuella.

Därför är det fånigt och roligt när t.ex. Marcus Birro beklagar sig över hur hemskt det är att vara man, hur jobbigt det är och hur missförstådd man ständigt blir. För han förstår inte att han hela sitt liv har kunnat gå omkring och vara en individ, en person som blir uppfattad och uppskattad på grund av hans förmågor och oförmågor och inte på grund av vad han har mellan benen eller vilken hudfärg han har.

Sedan kan man såklart även som vit man ha andra särdrag som gör att man blir utsatt för diskriminering och fördomar. Man kan vara handikappad, homo- eller bisexuell och så vidare. Faktum är att det för en hel del av dessa särdrag finns olika typer av föreningar och statliga handlingsplaner för att skapa med jämlikhet, men ingen klagar över det. Ingen frågar sig varför det finns speciella handikappshockeylag, ty det är så otroligt uppenbart vad det rör sig om.

Jag kan hålla med om att facebookgruppen ibland tar upp fåniga och direkt felaktiga exempel men att använda sig av begreppet ”vita män” tycker jag är helt rätt och riktigt.

Vi är alla offer.

I någon mening är vi alla offer. Offer för olika omständigheter, som samhället vi lever i eller vår genetik. Vi är offer för fördomar, samhällsdiskurs, uppväxtförhållanden och så vidare. Att förneka detta är faktiskt inget annat än självbedrägeri. Människor är helt enkelt inte öar, vi är beroende av en mängd saker.

När folk säger att de minsann inte är några offer så vill de ofta påskina att de fattar sina egna beslut. Det har jag aldrig förnekat. Däremot är besluten du fattar inte helt fristående eller rationella utan influeras av en mängd olika saker. Om du har influerats till att fatta dåliga beslut, underförstått beslut som skadar dig, så kan du absolut sägas vara ett offer för dessa influenser.

Detta betyder inte att det är omöjligt att slå sig fri, absolut inte. Däremot är det lättare att slå sig fri från skadliga influenser om man är medveten om dem. Om man erkänner att man faktiskt påverkas. För om du lever i illusionen av att du alltid handlar oberoende av din omgivning, att du alltid fattar de bästa besluten utifrån din situation och att du aldrig påverkas att handla på ett sätt som är destruktivt så blir det jävligt svårt att granska dina egna val.

Feminismen säger att människor är offer för en struktur kallad könsmaktsordningen. Detta gör absolut inte att vi inte kan fatta egna beslut, däremot så gör det att vi tenderar att fatta vissa beslut trots att de kanske inte alltid är de bästa. Och nu menar jag inte det ”bästa” utifrån någon slags ide om det goda feministiska samhället där män och kvinnor är precis likadana utan det bästa utifrån sig själv, det som får dig att må bra.

Vi är alla offer för strukturer, men genom att definiera dessa strukturer och analysera våra liv utifrån dem så blir det lättare att slå sig fri, att ta sina egna beslut.

Så korkat att lita på att folk följer lagen.

Jag blir gruvligt irriterad på den debatt som uppstått kring kvinnorna som har opererat in farliga implantat i brösten. I Frankrike så tycker många att deras operationer absolut inte ska bekostas av den allmänna sjukvården, utan att de själva ska betala priset för sin fåfänga (och dumhet). Egentligen tycker jag ju att de som profiterat på dessa operationer ska betala, men nu har företaget dessvärre gått i konkurs.

Men att tycka att kvinnorna själva borde betala är ju fan idioti. Om vi har en allmän sjukförsäkring så är det en självklarhet att även detta ska innefattas. Jag menar folk som får lungcancer och kol orsakat av rökning blir omhändertagna, trots att dessa personer för det mesta kände till riskerna. Även människor som bryter ben när de sysslar med sport eller till och med folk som blir skadade på grund av att de är kriminella blir omhändertagna. Då borde väl fan personer som blivit lurade att sätta in osäkra implantat bli omhändertagna.

För de har ju blivit lurade i allra högsta grad. Som jag har förstått det så har man inte testat implantaten så som man enligt reglerna ska. Vad finns det för skäl för någon att misstänka det? Man utgår ju såklart från att plastikirurger och tillverkarna av implantaten handlar enligt reglerna. Det är ett så otroligt uppenbart fall av att personerna ifråga faktiskt inte kunde veta till vilken grad de utsatte sig för fara.

Enda anledningen till att denna debatt ens uppstår är att det är en majoritet kvinnor som är drabbade, det är jag övertygad om. Om det var män som hade opererat in gifta implantat ovetandes för att fylla ut sina bröstmuskler så hade det inte varit något snack om saken. Men kvinnlig fåfänga är så fult så fult och kvinnorna ska såklart skylla sig själva som varit så korkade att de litat på personer som har fått tillstånd utfärdat för att genomföra sina operationer.

Tjejsamla.

Språkrådet har alltså presenterat nya ord för i år. Ett av dessa ord är ”tjejsamla”. Birgitta Lindgren förklarar:

Det betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar kan ju ofta bli nördiga i sitt samlande.

Tydligen har de innan haft med ordet ”tjejkött” som alltså ska åsyfta ljust kött. Jag har även hört ordet ”tjejlyssna” som innebär att man lyssnar på samma låt om och om igen.

Finns motsvarande ord för killar? Kan inte dra mig till minnes något ord som föregås av ”kill” på det här sättet.

Jag måste säga att jag tycker att det är ytterst märkligt att språkrådet vill slå fast betydelsen av ”tjejsamla”. Inte för att det skulle vara något negativt i ordet i sig, men i så fall borde väl även det mer maniska ”killsamlandet” få en plats?

Ett sisyfosarbete (en underbar liknelse).

Jag måste bara verkligen verkligen pusha för detta inlägg om cosmolistan på en av mina absoluta favoritbloggar another cyborgmanifesto.

Strävan efter acceptans och gemenskap inom det heterosexuella förhållandet blir därför ett schizofrent sisyfosarbete som kvinnan förväntas utföra men som aldrig kan lyckas eftersom vi i grund och botten inte kan förstå varandra som de typskilda varelser Cosmopolitan vill få oss att tro att vi är.

Jag älskar liknelsen med det ideala heterosexuella förhållandet som det predikas i cosmo som ett sisyfosarbete (ni vet, figuren ur den grekiska mytologin som är dömd till att rulla upp en sten för ett berg i all oändlighet).

Hela inlägget är en genial analys av det motsägelsefulla i att vi uppmanas till att göra allt vi kan för att närma oss vår partner samtidigt som vi uppmanas till att upprätthålla vissa könsbundna olikheter och ”mystik” för att inte bli för bekväma. I hur det perfekta förhållandet ständigt motarbetar sig själv.

Läs det fan. Det är min julklapp till er.