Företag kan faktiskt också ta ansvar.

Efter mitt inlägg om Gillettes efterblivna reklamkampanj så fick jag den här kommentaren:

Du är medveten om att Gilette säljer rakhyvlar? De förutsätter så klart att man tänker raka benen. Detta var det dummaste jag läst på länge.

Jag är givetvis medveten om att Gillette säljer rakhyvlar och att det därmed givetvis ligger i deras intresse att få det att verka som ett behov att raka benen. Jag har aldrig ifrågasatt Gillettes syfte med sin kampanj över huvud taget. Jag påpekade att jag tycker att det är ganska märkligt att de använder ordet ”naturligt” eftersom det faktiskt är ren lögn, vilket inte platsar i reklamkampanjer. Då fick jag detta som svar (jag har ändrat första meningen lite för att göra den mer begriplig, ni kan gå tillbaks och kolla originalet):

Du hänger bara upp dig på ordet naturlig. Det finns en efterfrågan på rakhyvlar > företag säljer och marknadsför.

Dessutom är det ju inget konstigt att Gilette faktiskt vill att fler och fler skall raka benen då de tjänar på det, därav marknadsföring. Sedan kan man ju sitta och tjura för att man själv inte vill att fler och fler skall raka benen, men det gör ju inte att företaget har gjort något fel. Man får väl som konsument helt enkelt välja bort det företagets produkter och, om man är väldigt ambitiös, kampanja för håriga ben och utnyttja friheten att uttrycka sin åsikt i vårt, tack och lov, fria samhälle.

Men det här inlägget klagar framförallt på företagets marknadsföring, vilket känns ganska snedvridet.

Varför är det snedvridet att klaga på hur ett företag marknadsför sig? Det är ju otroligt rimligt tycker jag. Företag skapar ju ideal i sina reklamer och därmed är det hemskt relevant att kritisera dem. Företag har inte större rätt att uttrycka sig för att de tjänar pengar på det, och jag kan kritisera vilka ideal ett företag sprider på samma sätt som jag kan kritisera en kolumnist eller vilken jävla person som helst.

Jag blir så trött på det där ”men du fattar väl varför de gör så” som kommer så fort man kritiserar företag. Klart jag fattar varför, på samma sätt som jag fattar vilka mekanismer som ligger bakom mobbning. Men bara för att det finns en förklaring betyder inte det att det är bra eller rätt eller ens acceptabelt. Det handlar ju egentligen bara om  att vilja dumförklara mig och därmed ogiltigförklara kritiken.

Det är tydligen relevant att påpeka att vi lever i ”ett fritt samhälle”. För det första är jag ganska säker på att Gillettes kampanj skulle kunna bli fälld av RO eftersom den är sexistisk. Tydligen så vore en mer rimlig motreaktion från min sida att bedriva en kampanj för håriga ben, men det intressanta här är ju hur företag tvingar på barn idéer om att de måste raka benen. Och jag har faktiskt full ”rätt” att uttrycka den åsikten också, för yttrandefriheten inkluderar också rätten att kritisera andras yttranden.

Och så denna eviga konsumentmakt. Jag använder Gillette för deras rakhyvlar är faktiskt bäst. Deras produkt är överlägsen, men deras reklam är sunkig. Jag tänker inte uppmuntra till bojkott av Gillette, men jag vill att de ska sluta sprida sina snedvridna budskap och det är det som är hela meningen med min kritik. Jag kritiserar inte Gillettes rakhyvlar, utan deras sunkiga kampanj. Och företag kan faktiskt ta ansvar över de budskap de sprider, företag består av människor och är inte mekaniska marknadstillfredsställare, som vissa verkar tro.

Mogi ger klimattips.

Mogi ger exempel på hur man kan vara klimatsmart i sin frågestund (efter oblygt hyllande av konsumtion eftersom det ”ger så mycket jobb”): ”om man till exempel kan välja mellan apelsiner från Brasilien och Spanien kan man ju välja dem från Spanien”.

Jag undrar om Mogi någonsin har tänkt på att hon kanske inte behöver några apelsiner alls? Nu är jag väl inte någon mästare på att avstå exotisk frukt, men jag tycker att man har ett jävligt skevt perspektiv om den enda uppoffring man tycker är rimlig att göra för miljön är att välja den liiite bättre av två identiska produkter.

Vidare säger Mogi att man ju kan ”ha koll på” att produkterna inte tas fram under ledning av ”slavdrivare”. Jag undrar vad hon sätter in i det begreppet, jag.

Är det ens någon mening med att kolla.

Alltid skönt när en ”retorikexpert” eller en ”kroppsspråksexpert” kan komma och förklarar hur man bör uppleva kungens intervju. Är det bara jag som tycker att det har blivit lite väl mycket meta på sista tiden, folk som berättar för en hur man kommer att reagera innan man har gjort det. Till slut blir ju själva tittandet helt överflödigt.

Arbete på g.

Jag tänkte att jag skulle göra ett bidrag till denna omgång av portföljjakten där man ska göra ett bloggporträtt, mest för att jag kom på iden att porträttera Natashja med Medusaormar istället för hår under armarna (hoppas att hon inte tar illa upp). Nu är jag jävligt ringrostig när det kommer till teckning så det blir väl sådär, dessutom är det ju långt ifrån färdigt och ska kanske göras om på bättre papper också. Här är i alla fall originalbilden.

Dagens outfit och Sången om Stalin.

Klänningen är second hand.

Idag har jag haft Sången om Stalin på huvudet hela dagen.  Satt och sjöng på den tills Emanuel flippade och ba: ”Stalin var en mycket ond man som begick folkmord! Skulle du sjunga om Hitler på samma sätt??!?!?!??!”. I mitt inre så kände jag sympati och kärlek inför Stalin men kunde inte berättiga detta rationellt, så jag lovade att aldrig mer sjunga Sången om Stalin i Emanuels närvaro.

Alla rörelser måste bemötas, hur dumma de än är.

När man som jag går i taket över människor som Blondinbella och Tyra så får man ofta höra att man inte ska bry sig eftersom de ändå är så intellektuellt begränsade och inte borde tillmätas något större värde i den offentliga debatten.

På sätt och vis kan jag väl hålla med, i vissa fall så är det verkligen en legitim åsikt. Jag brukar till exempel inte uppröra mig över hertiginnan trots att hon är helt infantil och jag skulle tycka att den som gjorde det slösade sin tid.

Men Blondinbella är, hur mycket man än önskar motsatsen, en förebild för många ”unga tjejer”. Hon säger något om vår tid. Jag tror inte att lösningen är att tiga ihjäl henne, dels för att det kommer finnas så många som talar om henne ändå, dels för att de idéer hon representerar lever även om just hennes utrymme skulle bli kringskuret.

Jag tror att man måste bemöta alla rörelser på allvar, hur infantila de än är. För om man inte gör det så skapar man ett intellektuellt utrymme för dessa rörelser, där de slipper stöta på motstånd. Därför tänker jag fortsätta gå i taket över människor som är så uppenbart dumma i huvudet, helt enkelt för att det inte är så uppenbart för alla.