Kul för Kissies bror Peter att han har gjort en låt. Kul att den verkar vara poppis också.
Nu har jag inte hört låten men jag antar att den är enerverande som fan.
Oavsett: den här bilden på Peter? Är den inte för hemsk. Jag vet inte om det är normalt att bli så provocerad av ett ansikte men för helvete, hans jävla min. Är det nån som står ut med den?
Jag undrar om det var det som var meningen, att göra mig illamående. Eller om det är meningen att han ska se lite fräsig ut.
Från fjärilshuset. Jag tycker om de där plastkynkena som man går igenom.
Satan vad jag stör mig på människorna bakom dessa bloggar: white trash of the day och cry of the day.
Jag har innan skrivit om föraktet mot white trash. White trash of the day är ju såklart en blogg som handlar om allt som klassas som WT. Enligt mig är det mesta helt vanligt svensonbeteende, typ att ha foppatofflor. Inte alls tillräckligt för att kvala in som WT. Den andra handlar också om att förakta saker, på vilka premisser är för mig oklart.
Jag blir helt förundrad över dessa människor som pallar sitta hela dagarna och bara förakta folk och deras engagemang i största allmänhet. Jag menar, vad fan gör dessa människor utöver att hata?
Kasta inte sten i glashus, tycker kanske någon nu, men det gör jag fan i mig inte. Jag föraktar inte, jag är förbannad. Och jag är inte förbannad för att folk bär foppatofflor och äter pizza på pizzerian utan på grund av, enligt mig, betydligt viktigare saker. Som äckliga övervakningslagar, bland annat.
Det som slår mig mest med detta är att jag själv säkert hade tyckt att det var himla festligt, det där, för inte mer än knappt ett år sedan. Jag har alltid varit svag för förakt nämligen.
Men sedan dess har jag tänkt lite och kommit fram till att allt detta WT-hat egentligen inte är något annat är hederligt klassförakt, omstöpt i en annan för närvarande mer accepterad form.
Jag hoppas att människorna/människan bakom dessa bloggar lägger ner nån gång och inser att det finns annat i livet än att se ner på underklassen och folk som bryr sig om något, så att de kan göra lite nytta med sina fantastiska hjärnor (som jag antar att de tycker sig inneha med tanke på att avsaknad av utbildning/bildning är ett ständigt återkommande exempel på vad som är WT).
Isobel Hadley-Kamptz skriver om medborgarlön, ett initiativ jag tycker är helt underbart.
Medborgarlön är rätt och slätt att alla ska var berättigade en inkomst utan motprestation. Denna inkomst ska, enligt de flesta, täcka levnadskostnaderna ganska precis.
Det finns många fina saker med medborgarlön. Dels så slipper man ge sig in i den förnedrande socialbidragskarusellen, som idag är uppbyggd på ett sätt som får folk att fastna i den (bland annat så dras alla ytterligare inkomst från bidraget, vilket leder till att allt annat än heltidsjobb känns menlöst). Systemet med socialbidrag är ovärdigt på många andra sätt, bland annat för att det ständigt krävs att man ska lämna in en jävla massa kvitton på allt. Det är också osäkert för många, oron för ifall man får det eller inte är stor för många.
Med medborgarlön skulle man ha ett system som var bra mycket värdigare för alla inblandade. Man skulle slippa gå och tigga pengar från staten, helt enkelt. Man skulle kunna ta bort både socialbidrag, CSN och säkert en massa annat också. Institutioner som kräver en massa kostnader för administration (herregud, fatta alla tjänstemän som sitter och handlägger allt).
Troligen skulle rörligheten i samhället öka. Dels för att grundtryggheten inte längre skulle komma från jobbet, vilket skulle göra folk mer benägna att ta risker, kanske genom att byta jobb, starta eget eller plugga nåt nytt. Troligen skulle det också förbättra villkoren på arbetsmarknaden, eftersom människor skulle vara mindre benägna att ta så kallade ”skitjobb” för att överleva.
Visst finns det problem. Typ att vissa kanske kommer leva enbart på medborgarlönen. Men jag tror det är ett större problem idag, med socialbidraget, i och med att man med medborgarlön skulle kunna tjäna pengar från sin allra första arbetsdag. Jag tror att de flesta vill ha lite mer pengar än vad som täcker levnadskostnaderna precis.
På det stora hela tror jag att medborgarlön kommer leda till ett bättre samhälle. Jag är dock inte ekonom så jag vet inte vad det finns för begränsningar där. Men oavsett: det är en ide som jag tycker förtjänar att tänkas riktigt noga på och som jag tycker att alla ska sprida. Så gör det nu!
Linnet är från Åhléns, resten är second hand.
Jag tyckte det såg så coolt ut när den slingrade sig över sanden. Jag hade velat gå närmre, men vågade inte. Jag kan fan inte ens skilja på de ca tre olika sorters ormar som finns i Sverige.
Kollar på Gossip Girl. En serie jag för det mesta älskar sexualmoralismen till trots (eller kanske på grund av den?). Men nu, i säsong fyra, har dem gått för långt. Chuck har skaffat en ny flickvän som sedan visar sig har varit, hör och häpna, prostituerad!
Det är då alla flippar. Gu vad hemskt att hon sålt sex för pengar! Hon är en äcklig liten hora som bara bryr sig om sig själv och gör allt för pengar! Ty är man prostituerad så kan man aldrig någonsin igen ingå i en normal relation, pengar är ens drivkraft i allt.
Nu är väl Gossip Girl knappast representativt men jag tycker ändå att den här synen på prostituerade är ganska vanlig, att det skulle vara något man ägnar sig åt av ren lättja. Himla märkligt kan jag tycka, att vara emot prostitution inte för att det är tragiskt att vissa måste sälja könsumgänge för att få in pengar utan för att det är så själviskt att göra det.
Nu blev jag förvisso glad över att hon försvann ur bilden eftersom Chuck blev så jävla lame av henne. Typ ”snäll” och skit. Ägnade sig åt äcklig välgörenhet. Så mest är jag lättad över att gamla Chuck är tillbaka.
Uppenbarligen är det hemskt provocerande att ta en bild när man håller i sin kamera i spegeln. Följande kommentar fick jag från Lo.
Jag blir sällan arg eller ledsen över ”elaka kommentarer” (inte ens Patria brukar lyckas) men den här personen lyckades faktiskt göra mig lite irriterad. Jag undrar mest över varför det är så otroligt provocerande för folk att man ”tror att man är något”. Ursäkta mig för att jag tycker om min kamera och tycker om att fota mig själv.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det fatala misstaget att ”tro att jag är något” och ska genast rätta till detta genom att gömma mig under täcket och gråta. Jag ska aldrig mer skriva en text om feminism, jag ska aldrig mer ta ett foto, jag ska aldrig mer visa mina kläder för det borde jag ju fatta, att ingen bryr sig om lilla mig som inte ”är” något. Inte ens en dyr kamera kunde höja mitt ack så obefintliga människovärde.
Det är nästan så att jag ställer upp i kören mot jantelagen. Håhå.
Koftan är från Åhléns. Resten är second hand.
Åh herregud. Jag fick den här länken på facebook. Det är Paolo Roberto som pratar om feminism och han har bara så fel. Så ogenomtänkt.
Jag har aldrig mått så illa i hela mitt liv. Allvarligt talat. Paolo Roberto verkar vara den ungefär vidrigaste människan i hela världen.
Förutom en kille jag sommarjobbade hos i somras som var precis såhär, fast värre. Han tyckte att pride var för exkluderande eftersom de inte bjöd med homofober. Varför ska man bjuda med någon som hatar en på ens fest, undrade jag då. Jag ryser av bara tanken.