Etikett: fördomar

Det finns olika fördomar om mäns och kvinnors sexualitet.

FumikoFem har skrivit om den här hockeytränarhistorien och i vanlig ordning fått en massa kritik. Bland annat från Elina:

Det handlar om en spelstrategi som sexualiserats. Och det kan man ha synpunkter på. Men det finns ingen anledning att försöka få det till att handla om misogyni.

Jag gjorde ett test och bytte ut ”Petra” mot ”Anders”, ”brud” mot ”snubbe”, sen läste jag upp texten för några av mina manliga bekanta och frågade dem om de uppfattade den som mansfientlig. Det var det ingen som gjorde.

Och exemplet lyder då alltså:

Ja, så här hemskt blir det:

”Snygga killar” i försvaret – Gösta
Gösta är den lugne och trygge killen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi spelar Gösta är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och dubblar aggressivt. Gösta måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om. Det gäller för oss att alla på planen agerar tillsammans i en enad försvarsuppställning. Vi ska lita på Gösta och vi ska lita på varandra!

Är detta mansförakt?

För det första: ja! Jag tycker verkligen inte att det är smakfullt att skriva spelstrategi på det här sättet oavsett om exemplen är killar eller tjejer. Grejen är att ingen ens skulle komma på tanken att skriva med män som exempel ty det finns ingen sexualisering av män på samma sätt som det finns en sexualisering av kvinnor.

Men sedan är det såklart också så att olika sätt att beskriva sexuella beteenden används om män och kvinnor. Kvinnor delas in i madonnor och horor medan män snarare delas in i alfahannar och mesar, även om uppdelningen inte alls är lika binär som den är gällande kvinnorna. Om man skulle köra motsvarande grej som anspelar på myter kring manlig sexualitet så skulle det kanske vara mer såhär:

”Snygga killar” i försvaret – Gösta
Gösta är playern som gör vad som helst för att få in den i mål, inklusive anspelar på dina moderskänslor genom att visa sig svag.

Detta är en ide som finns om manlig sexualitet och jag skulle tycka att det var himla illa om detta lärdes ut till ett gäng 14-åriga tjejer, dessutom om det var i en kontext där det allmänt rådde en kultur som hyllade kvinnlighet.

Men det som är grejen är att detta inte sker. Dels för att det inte finns något utbrett sammanhang där kvinnlighet hyllas för 14-åringar, dels för att fördomar om manlig sexualitet inte är lika befästa i vår kultur. Visst talar vi om att män ska vara aktiva i sängen, men vi delar inte upp män i grupper utefter deras sexualitet på samma sätt.

Faghags och positiva fördomar.

Detta inlägg om så kallade faghags är bra. Faghagkulturen är så märklig, det är lite som att säga att man ”älskar kvinnor” som om alla kvinnor vore på ett visst sätt. Det baserar sig på en bild om hur bögar ”ska” vara och de bögar som inte är på det viset är inte värda faghagens kärlek. Man intresserar sig inte för bögar som sexualitet utan av subkulturen ”bög”.

Jag skulle fan aldrig säga att jag ”älskar bögar” lika lite som jag skulle säga att jag ”älskar kvinnor” eller ”svarta”. Det är ett så otroligt osmakligt förhållningssätt att ha till människor, det tycker jag verkligen.

Tycker även att poängen om att det nästan aldrig romantiseras kring flator är intressant. Däremot kan jag säga att jag hellre skulle vara flata än bög. Inte bara på grund av att jag är rätt bekväm i min könstillhörighet utan även för att det finns så många idéer om hur en bög ”ska” vara. Bögar exotiseras otroligt mycket i samhället och om man är bög så förväntas man vara så himla ”härlig” och intresserad av typ kläder och skönhet.

Jag menar att dessa positiva fördomar kan vara värre än negativa fördomar eftersom de är svårare att konfrontera. Dessutom blir det konstigt när man ska motbevisa dem, om någon har uppfattningen att du ska vara ”härlig” så vill man kanske inte gärna komma dragandes med att man minsann inte alls är härlig.

Så då tillhör jag hellre en grupp som inte är så hypad i samhället men som i gengäld har ett betydligt större utrymme. Visst finns det fördomar även mot flator, men jag hävdar att de inte alls är lika fasta. Jag hör t.ex. sällan någon säga att en tjej ”måste vara flata” medan motsvarande för killar är väldigt vanligt förekommande så fort någon går utanför könsrollerna lite.

Alla har fördomar, men alla klamrar sig inte fast vid dem med näbbar och klor.

Nu är ju detta inte menat som en personlig kritik för det var ju inte så det menades i sammanhanget, men denna mening hos bloggkommentatorerna fick mig att tänka på en sak:

Alla har fördomar, det går inte att komma ifrån. Det måste väl ha att göra med att vår kunskapsinlärning är erfarenhetsbaserad. Brukar något fungera på ett visst sätt så förutsätter vi gärna att det finns ett samband, och så drar vi ibland felaktiga slutsatser.

Det stämmer absolut att alla har fördomar. Det vore ju bara fånigt att förneka det, ingen människa är fördomsfri. Ingen! Vad som däremot stör mig sjukt mycket är folk som säger så för att försvara sina fördomar. För även om alla har fördomar så gör det inte fördomar till något positivt. Inte alls.

Det viktiga är inte att vara en fördomsfri människa. Det viktiga är att kunna identifiera sina fördomar och att vara självkritisk. Att kunna sa att ”detta är en fördom” och sedan revidera det. För att man har fördomar är en självklarhet, men människor som håller kvar vid sina fördomar fast de blir motbevisade eller ifrågasatta det är en helt annan sak.

Då handlar det inte längre om att man i ett grundläggande skede har fördomar utan om att man vägrar revidera sig världsbild. Och det är den inställningen som är ett problem. Det där att klamra sig fast vid sin uppfattning av världen med näbbar och klor och försvara det med att ”alla har fördomar”.

Extremrelativism gör det omöjligt att ifrågasätta.

För några dagar sedan var jag involverad i en diskussion på facebook rörande kontaktannonsen under:

Det är alltså en man som söker en lesbisk tjej för ett förhållande. Om detta skrev jag lite sarkastiskt att lesbisk nog betyder ”tjej som inte bangar på att ta med sin heta kompis på en trekant”. Det talades sedan vidare om sexualitet och jag tog upp vissa mäns oförmåga att fatta att kvinnor göra saker för sin egen skull också, inte bara för att tillfredsställa män.

Då kommer det in en person i diskussionen som tycker att diskussionen är fördomsfull eftersom detta lika gärna kunde vara en kille som ville ha en lesbisk kompis eller kanske var en manlig faghag. Jag påpekade att ordet ”förhållande” faktiskt brukar åsyfta kärleksrelationer, speciellt i kontexten kontaktannons.

Visst hade det kunnat vara på ett annat sätt. Det skulle till exempel kunna röra sig om en person som inte kan det svenska språket eller bara om någon relationsanarkist. Det absolut troligaste är emellertid att det rör sig om en man som inte förstår att en lesbisk person faktiskt inte har ett intresse i att ha kärleksrelationer med män. Men med lite god vilja så kan allting tolkas så att det blir okej, och så att den som ifrågasätter är den fördomsfulla.

Det är inte fördomsfullt att utgå från att människor använder språket som de absolut flesta gör, det är bara att dra en rimlig slutsats. På samma sätt är det inte fördomsfullt att utgå från att någon som ser ut som en kvinna har fitta, det stämmer i 99,9 % av fallen och är därmed ett jävligt rimligt antagande.

Det är extremt vanligt idag att människor på detta sätt vrider och vänder på sanningen och argumenten så att det framstår som att den som ifrågasätter strukturer och normer är den som är fördomsfull. Det syns till exempel i debatten om städerskor, där de personer som ifrågasätter de dåliga arbetsvillkoren och lönerna genast är fördomsfulla och föraktfulla eftersom de inte respekterar dessa människors livsval.

Det är en sorts extremrelativism vars resultat blir att det blir omöjligt att ifrågasätta människors levnadsvillkor, åsikter eller fördomar. Var landar vi med dessa resonemang? I ett samhällsklimat där fördomar, strukturer och så vidare kommer att fortsätta existera och troligen också förstärkas. För vem är jag att säga att kvinnor inte gillar att bli tagna på rumpan på krogen, att det inte är varje städerskas högsta dröm att städa toaletter för en hundring i timmen hela livet eller att sjuksköterskor ska ha högre lön när de trots allt valt att utbilda sig till det trots att de kände till lönerna?

Positiva fördomar är också fördomar.

När man pratar om fördomar brukar man nästan alltid fokusera på de negativa fördomarna. Att vissa tror att mörkhyade är mer benägna till brott, eller att tjocka är ohälsosamma. Det är inte konstigt att fokus hamnar där eftersom de flesta reagerar starkare på att någon tror illa om en än att någon tror bra om en. Men det finns även en massa positiva fördomar som jag tror kan vara mint lika problematiska för den som blir utsatt.

En grupp som blir utsatt för extremt mycket fördomar är bögar. Både fördomar som har en negativ innebörd för den som har dem, som till exempel att bögar vill bli ihop med precis varenda kille i hela världen. Men också positiva fördomar, som att bögar är så himla härliga och trevliga killar som man kan mysa med. Den senare fördomen tycker jag är extremt vanlig bland personer (framförallt kvinnor) som gör en stor grej av att vara öppna och fördomsfria och därför liksom överdriver för att verkligen markera hur otroligt okej man tycker att det är med homosexuella. Det är även väldigt vanligt att dessa personer gör en stor grej av att ha en ”bögkompis”.

Det är såklart bättre att folk har dessa fördomar än att de till exempel tror att alla bögar kidnappar och våldtar barn. Men det handlar fortfarande om att man ser förbi individen och definierar hela personen som ”bög” rakt av, utan att försöka lära känna honom först. Jag tänker mig att det kanske blir lättare att komma ut om det finns många människor omkring en som har positiva fördomar om bögar men jag tror också att det upplevs som begränsande för hur man sedan uttrycker sin personlighet. Att man förväntas ha en massa personlighetsdrag man kanske inte har och att det därmed blir något man måste leva upp till.

Den som vill vara fördomsfri kan inte bara rannsaka sina negativa fördomar om olika grupper, utan måste ta tag i de positiva också. För de flesta människor vill inte ses enbart som bögar, flator eller blattar utan som hela människor med en massa olika egenskaper. På samma sätt som heterosexualitet eller vithet inte definierar hela ens personlighet så ska inte heller homosexualitet eller mörk hy göra det, oavsett om det skulle leda till positiva fördomar eller ej. Att vara fördomsfri är inte att höja upp grupper som andra ser ner på, att vara fördomsfri är att se bortom kön, sexualitet och hudfärg och se människan.

Försoven.

Idag har jag försovit mig till min franska och ägnar mig således åt självstudier, som kanske inte är sådär överdrivet effektiva. Mamman har varit bortrest hela helgen och jag har mest varit ute på krogen och hängt på stan. Det går åt mycket pengar här.

Senare idag kommer det nog ett inlägg om att även positiva fördomar är fördomar, men jag måste fila lite på det. Har ni några positiva fördomar? Typ saker som att alla från Göteborg är sjukt trevliga eller så? Jag kan faktiskt inte komma på någon egen sådär på rak arm, men det är klart att jag har dem. Kanske att kvinnor aldrig beter sig som svin oberättigat i relationer?

Varför är det så jävla viktigt att ha kvar kinesen på förpackningen?

En sak som fascinerar mig med hela denna kinapuffshistoria är att de mest högljudda och kränkta är dem som uppenbarligen tycker att det är världens viktigaste grej att ha kvar den jävla gubben på förpackningen. Alltså, jag hade också blivit förbannad om det var så att det förbjudits på laga väg. Nu handlar det dock om att en person har kritiserat fazer och att de sedan dragit tillbaks förpackningen. Det är inget annat än att genom helt vanlig offentlig debatt sätta press på företag, och det är faktiskt inget konstigt eller tvångsmässigt i det.

Detta är inte en fråga jag själv skulle ha engagerat mig i men om man nu tycker att det är viktigt så kan man väl få framföra den åsikten utan att folk ska bli fullständigt galna. Dessutom måste det väl ändå vara upp till medlemmarna i minoritetsgruppen att avgöra om de blir utsatta för fördomar eller inte. Inte för alla vita medelklassmänniskor som så desperat måste höja sina röster emot detta.

I sak kan jag hålla med om att gubben på förpackningen inte är rasistisk och att det inte heller är sådär fruktansvärt viktigt. Men om vi vänder på steken då och tänker såhär: varför är det så förbannat viktigt att just den gubben pryder kinapuffspåsen? Företag ändrar designer på sina förpackningar hela tiden, varför är det så hemskt om det sker på grund av att de blivit anklagade för rasism?

Vem fan skadas av att Fazer byter utseende på förpackningen. Kan ni inte bara inse att vissa tar illa upp och att man kan ta hänsyn till det en endaste gång, istället för att mala på med ert uttjatade och irrelevanta frihetspatos.

Jag hade verkligen verkligen inte haft något emot att alla fördomsfulla spekulationer hade fått löpa fritt ett tag för att sedan med ett slag slås till marken.

Detta är verkligen ingen kritik mot den norska polisens agerande, för de har verkligen gjort helt rätt i sak när de stoppade alla spekulationer om extremistisk islamism genom att direkt gå ut och säga att gärningsmannen var etniskt norsk. Men satan vad skönt det hade varit om man hade kunnat vänta med att delge den informationen ett dygn eller så, så att alla efterblivna islamofober hade fått spekulera röven av sig innan det kom fram att den här killen faktiskt inte hade något med islam att göra alls.

På bara några timmar han ju väldigt många människor visa färg genom att antyda att det skulle röra sig om extremistisk islamism. Så tänk om det hade fått fortsätta lite till, om det hade skapats en debatt om vad man ska göra åt detta islamistiska våld. Det hade med sådan otrolig slagkraft och effektivitet visat på vad som är fel i människors attityder.

Jag hade verkligen verkligen inte haft något emot att alla fördomsfulla spekulationer hade fått löpa fritt ett tag för att sedan med ett slag slås till marken. För nu kan vissa komma undan med att de inte tänkte så, men vi vet väl alla att det var precis vad de gjorde.

Om flatkompisar.

Via UnderbaraClara hittade jag detta fantatiskt dumma blogginlägg signerat Amanda Schulman.

Hon berättar att hon äntligen skaffat sig en så kallad ”flatkompis” och att denna flatkompis minsann har berättat för henne att hon inte är en sådan som flator tänder på.

Jag tror att flatkompisen har helt rätt för jag skulle nog inte heller bli särskilt upphetsad av någon som frågade mig vad heterosexuella tänder på. Eller vad medelklassen tänder på. Eller vad rödhåriga tänder på. Om man inte tycker att det är sjukt sexigt med folk som antar att alla med en viss läggning har precis samma smak.

Bara att fråga något såndant: ”hej. Här kommer jag och frågar dig i egenskap av representant för alla homosexuella kvinnor: tänder ni på mig”. Jag blir helt matt. Och att sedan skriva ett jävla blogginlägg om det. Göra humor av hur skönt fördomsfull man är.

Kul Amanda. Verkligen skitroligt att du har så himla mycket självsistans att du förmår driva med dina sämre sidor. Synd att du framstår så jävla efterbliven på kuppen.

Lycka till älskade Piratparti!

Idag är det ju, som ingen har missat, valdagen.

Jag kommer rösta pirat, i alla fall i kommun och riksdagsvalet. Jag är inte hundra var jag står när det gäller landsting men det lär nog bli pirat även där.

Jag tror inte att piratpartiet kommer komma in i riksdagen men när jag tvivlar så tänker jag dels på det Carl Johan Rehbinder skrivit om saken, om att det inte bara är den där fyraprocentspärren som räknas. Och dessutom: skam den som ger sig!

Många tycker väl att just det här valet är ett dåligt val att följa sitt hjärta i, eftersom Sd håller på att komma in, eftersom det står så himla jämt mellan blocken och eftersom mycket står på spel. Men det kommer aldrig att komma ett val där man inte kan hitta skäl för att inte följa sitt hjärta, det kommer alltid att finns något parti som håller på att halka ur eller halka in och jag tror verkligen att alla borde rösta på det dem innerst inne tror på.

Och jag tror fan i mig på piratpartiet. Det är fullt av vettiga människor som jag vet inte bara brinner för integritetsfrågor utan som är vettiga på så jävla många andra punkter, det är det enda partiet som verkligen tar ungdomar, kultur, integritet, kunskap och frihet på allvar och som inte bara tjatar om en massa procentsatser hit och dit. Det är ett parti med en tydlig ideologisk kompass, med förtroendeingivande politiker och som har en nära dialog med sina väljare. Det är ett parti som fick 7,1 % av rösterna i EU-valet och vars chans därför inte borde ignoreras. De som tror att PP:s politik bara handlar om ”att man ska få allt gratis” borde ta och kolla in deras valmanifest.

Jag minns när piratpartiet först visade sig, hur jag tyckte att det var ett konstigt foliehattigt missnöjesparti men hur jag sedan såg er läste mig in på era frågor och såg er växa som parti, såg er debattera, ta era väljare och era frågor på allvar och såg er komma in i EU. De som ännu inte släppt iden om att PP bara är ett gäng lata ungdomar med förföljelsemani borde ta och tänka om.

Jag önskar mig själv och Sverige lycka till idag, och således önskar jag även PP all lycka i valet. Jag tror att ni behövs och jag tror på er!