Kategori: Feminism

Lucka tretton: omvärdera en relation.

Detta är något som har hjälpt mig otroligt mycket i min personliga frigörelse, speciellt rörande förhållanden. Jag var ju under två och ett halvt år involverad i ett förhållande som på många sätt var otroligt ojämställt. Efter att vi gjorde slut har jag tänkt otroligt mycket på vad som hände, skrivit om det, pratat om det, läst böcker om det och så vidare. Jag har gått från en definition av vårt förhållande som relativt jämställt, där vi båda hade ungefär lika mycket att säga till om, till att förstå många av de sätt på vilka han hade övertag i relationen och hur det påverkade den.

Många skulle kanske tycka att det är destruktivt att ”älta” något som en gick igenom för länge sedan, men för mig har det verkligen varit frigörande. Anledningen är att jag har kunnat ta tolkningsföreträdet i min egen verklighetsbeskrivning och i efterhand kunnat förstå vad som skedde ur mitt eget perspektiv. Detta har varit otroligt frigörande.

När en är mitt i någonting så kan det vara otroligt svårt att se mönster. Speciellt om en är i en ojämställd relation där mannen ofta får tolkningsföreträdet i olika situationer. Dessutom så vill en kanske anpassa sig, och därmed också sina tolkningar av verkligheten, så att relationen kvarstår. När det är mycket känslor i omlopp blir det lätt att tvivla på sin egen förmåga att uttolka situationen.

Att i efterhand gå igenom en relation och finna exempel på ojämställdhet kan vara en smärtsam upplevelse, helt enkelt för att det är jobbigt att inse hur fast en egentligen är i strukturer. Men detta är också en insikt som kommer att göra det enklare för dig att slå dig fri, och troligen göra ditt liv bättre på lång sikt. Det kommer att göra det lättare för dig att förstå hur könsmaktsordningen påverkar dig i ditt vardagsliv, och därmed göra det lättare för dig att undvika det i framtiden.

Tänk över konflikter du har haft i tidigare relationer och fundera på vilken definition av verkligheten som blev den ”vinnande” och varför. När jag har gjort detta har jag verkligen upptäckt hur många gånger jag övergav mina känslor och impulser för att jag övertog hans definition av mig och situationen. Detta gjorde inte att jag kände mindre som jag gjorde, men att jag undertryckte det och definierade mina känslor i sig som det grundläggande problemet, inte vår relation.

Det faktum att jag verkligen tänkt över och gått igenom vår relation och skapat mina egna definitioner har inte bara gjort att jag kunnat komma över det ordentligt, utan även gjort mig bättre rustad för relationer efteråt.

Varför bryr sig feminister om småsaker?

Fick en fråga om varför feminister fokusera så mycket på småsaker (ej frågeställarens formulering) som rakning, sminkning och så vidare istället för att till exempel ta upp det faktum att kvinnor har lägre lön än män.

Jag har en fråga. Varför allt detta prat om utseende? Typ rakade/orakade ben, att kvinnor i allmänhet tänker mer på sitt utseende osv. Jag tycker det läggs väldigt mycket fokus på det. Är det inte viktigare att ta upp frågor som att kvinnor inte har lika hög lön som män till exempel?

Väldigt ofta så lyfts just löneskillnaderna fram som det ”stora” kvinnoförtrycket. Jag skriver ganska lite om den typen av jämställdhet, utan skriver desto mer om privatlivet. Det är absolut inte för att jag tycker att löneskillnader är oviktiga. Jag håller såklart med om att det är ett stort problem att kvinnor och män har olika materiella förutsättningar, men jag tycker också att det är väldigt viktigt att diskutera det kvinnoförtryck som sker i det privata.

Det är ofta i det privata som kvinnoförtrycket börjar, och det är även där som många män skördar vinsterna av kvinnoförtrycket, till exempel i ojämställda relationer (som jag skulle säga att den absoluta majoritet av alla relationer faktiskt är). Det ingår i kvinnoidealet att vara omvårdande, hänsynstagande, anpassningsbar, ”moderlig” och så vidare, och det är utifrån detta som relationer män och kvinnor emellan konstrueras. Klart som fan det skapar vissa maktstrukturer!

Skönhetsideal kan upplevas som en obetydlig fråga, men det är faktiskt en otroligt viktig komponent i många kvinnors liv. Här kan en inflika att det finns en massa personer som inte följer idealen, men även den som inte följer idealen förhåller sig på ett eller annat sätt till idealen och blir definierade utifrån idealen. Till exempel den som väljer att inte banta, raka sig eller sminka sig väljer bort något, står emot ett tryck som finns vilket i sig kräver integritet, analys och viljestyrka för att palla.

Att förhålla sig till idealbilden av Kvinnan™ kräver otroligt mycket kraft, och detta gäller alla aspekter av henne: utseendemässiga såväl som personlighetsmässiga. Det begränsar att leva i ett samhälle som hela tiden försöker pressa in en i en roll av ljuvhet, skönhet och så vidare. Denna kraft skulle för de flesta kunna användas på så otroligt mycket bättre sätt, till exempel kämpa för sina rättigheter.

Jag tror att det är helt och hållet nödvändigt att vara medveten om detta för att kunna föra någon slags meningsfull kvinnokamp. Att bara ställa kravet ”lika löner” utan att analysera vad i kvinnors liv det är som kräver och kväver, vad det är som får dessa mönster att upprepas om och om igen, så tror jag inte att vi kan få särskilt mycket uträttat. Kampen kan inte bara föras i det offentliga, utan måste föras i det privata också. Helt enkelt för att det personliga är politiskt.

Tack igen.

004xVar ju som ni kanske minns hemma hos min mormor för ett tag sedan. Vi talade en del om hennes liv, bland annat de relationer hon haft. Det finns så mycket av det hon berättar som jag känner igen mig i, drag som hon och jag har gemensamt. Skillnaden är att mitt sätt att hantera dem på är totalt annorlunda. Det beror såklart dels på olika livssituationer, men det beror också på att jag har en feministisk analys i bakgrunden. En analys som ger mig kraft att säga nej till vissa saker. Jag är helt övertygad om att detta redan idag har besparat mig en massa lidande, och att det kommer fortsätta göra så även i resten av mitt liv.

Så återigen: tack feminismen!

Lucka elva: förbered dig.

Lucka åtta och lucka tio har handlat om hur en kan försöka skapa jämställdhet i sitt förhållande genom att uppmärksamma det arbete en utför både för sig själv och sin partner, mer konkret genom att för en tid strunta i att utföra detta arbete och kolla vad som händer. Det första steget är att medvetandegöra sig själv om vad detta arbete är och vad det betyder. Men för att skapa jämställdhet måste en även ta upp det hela till diskussion med sin partner, vilket troligen kommer leda till en konflikt.

Ett vanligt problem när det kommer till konflikter i relationer är att mannen får tolkningsföreträdet. Som exempel kan vi nämna konflikter som bygger på att kvinnan tar det övergripande ansvaret för att saker och ting sköts i hushållet, och därför uppfattas som ”pedant” och ”tjatig” när hon påminner om saker som behöver göras. På samma sätt uppfattas det ofta som att kvinnan är ”jobbig” när hon söker kontakt. Detta är i själva verket relationsproblem, som alltså har att göra med hur parterna sinsemellan konstruerar sin relation. Ändå så uppfattas de, i vår kultur, som kvinnans personliga problem. Denna kulturella tolkningsram smittar såklart av sig på hur saker och ting tolkas i relationer.

Förutom detta har vi också en kultur där män generellt anses mer ”logiska” och ”rationella” och därför mer förmögna att se saker och ting som de verkligen är. Många kvinnor socialiseras även in i att se sina egna tolkningar av verkligheten som mindre valida. En annan faktor är att kvinnan generellt är den som skulle tjäna på förändring i fördelningen av arbete, medan mannen troligen tjänar på att ha kvar det som det är.

Allt detta sammantaget gör att det finns ett manligt tolkningsföreträde som ofta syns i konflikter i relationer och gör att kvinnan ofta får ”lägga sig”. Att upphäva detta tolkningsföreträde är en viktigt del i att kunna förändra något i relationen. De viktigaste för att göra detta är att vara medveten om att tolkningsföreträdet finns och vara uppmärksam på situationer där det kan dyka upp.

Vad som också kan hjälpa är att själv vara riktigt säker på vad en är ute efter innan en tar upp en konflikt. Ofta när en tar upp saker och ting utan att ha tänkt igenom dem själv ordentligt innan så blir det lättare att adaptera den andra personens syn på det hela. Av detta skäl tycker jag bland annat att en ska göra som jag förespråkat i inläggen innan, och testa för att få kött på benen och definiera mer tydligt vari ojämställdheten ligger.

Om du själv och säker på vad du tycker är problemet, vad du vill uppnå och hur saker och ting skulle kunna förändras innan du tar upp samtalet kommer det troligen att bli lättare att inte falla in i att ge honom tolkningsföreträde. Därför är det viktigt att formulera dina tankar tydligt inför dig själv innan du tar upp en diskussion, och gärna att du har så mycket konkreta exempel som möjligt (det är inte alltid möjligt, jag vet).

Detta betyder inte att en absolut inte kan ändra sin åsikt, men det är viktigt att notera varför en gör det. Om det är för att du tvivlar på din egen förmåga att bedöma rätt och fel eller för att du vill undvika konflikt så är det kanske inte det bästa skälet. Därför är det viktigt att en går in i viktiga konflikter med en tydlig problemformulering och ett tydligt mål, så att ens upplevelser inte blir bortshabblade av hans tolkningsföreträde.

SCUM.

Investerade lite i mig själv och köpte den orimligt dyra, men även mycket snygga och otroligt bra, boken SCUM-manifestet på Projektil. Jag var och såg pjäsen i helgen, och måste säga att det var väldigt ögonöppnande. Det var underhållande med otroligt rappa och sanna iakttagelser av manssamhället, samtidigt som det var sorgligt (jag började till och med gråta en gång, men det har nog även en del att göra med min blödiga natur).

Pjäsen sätts upp på Stockholms Stadsteater nu snart, och jag rekommenderar alla som inte redan gjort det och som bor i eller har vägarna förbi Stockholm att gå och se den. Var ute i god tid med att boka biljetter, speciellt kvinnobiljetterna tar sluta snabbt.

Lucka tio: skit i ännu mer (om det känslomässiga arbetet).

Lucka åtta hade visserligen titeln Skit i allt, men jag tog bara upp hushållsarbete. Idag så vill jag uppmuntra till att även strunta i känslomässigt arbete.

Eftersom det känslomässiga arbetet kan vara lite svårare att upptäcka tänker jag vara lite mer konkret. Nedan följer fyra exempel på vad jag menar med känslomässigt arbete.

  • Hur ofta försöker du hitta på saker att tala om för att skapa god stämning? Detta förekommer både bland två personer, men också i större grupper. Ofta är det kvinnorna som ombesörjer skapandet av god stämning genom att påbörja konversationer, se till att det är samtalsämnen alla kan relatera till och så vidare.
  • Om du är i en heterorelation, hur ofta frågar du hur det är med honom i förhållande till hur ofta han frågar dig? Ofta så visar kvinnan i relationen ett större intresse av att ta reda på hur mannen har det med sina känslor och sitt liv än tvärtom.
  • Om du är i en heterorelation, hur ofta tar du ansvaret för att reda ut olika konflikter i förhållande till hur ofta han gör det? Oavsett om det är öppna konflikter, eller mer dolda sådana som till exempel att det är konstig stämning emellan er. Ofta så tar kvinnan i relationen ett större ansvar för att saker och ting ska flyta på känslomässigt.
  • Om du är i en heterorelation, hur ofta är det du som ombesörjer planerandet av er gemensamma tid? Är det du som tar ansvar för att planera er samvaro, eller ”få ihop livspusslet”? Kanske är det även så att du oftare avstår från att göra saker för att ni ska kunna umgås?

Att ta olika former av socialt ansvar är såklart en jättebra sak att göra, men det blir problematiskt om det alltid är en viss person som gör det samtidigt som andra konsekvent låter bli. Det känslomässiga arbetet är nödvändigt för att en relation ska fungera, och om kvinnan gör det i högre grad än mannen (vilket hon ofta gör) så innebär det i slutänden att hon blir dränerad på känslomässig energi.

Att sluta med känslomässigt arbete är nog svårare än att undvika hushållarbete ett tag, eftersom det är mer abstrakt. Därför uppmanar jag till att tänka över de fyra punkter jag tagit upp, och fundera på om det är något som känns igen lite extra mycket. Försök i så fall att strunta i att göra detta ett tag, kanske tre-fyra veckor, och kolla vad som händer. Tar han ansvaret istället? Fungerar relationen bra utan att du tar ansvaret? Utifrån detta kan du sedan initiera en diskussion med din partner om det hela.

Detta kan såklart även appliceras på vänskapsrelationer, men blir ofta en större grej i kärleksrelationer eftersom dessa relationer ofta tar upp en större del av våra liv, speciellt om en även bor tillsammans med personen ifråga. Ytterst är detta en fråga om tid och energi: fördelningen av detta arbete är avgörande för vad en har tid till utanför relationen. Därför är det inte bara en fråga om ”jämställdhet för sakens skull” utan en fråga om vad du kommer ha tid till att göra i ditt liv.

Antifeministerna borde skaffa lite stil.

Vissa kommentarer en får alltså. Jag blir fascinerad över hur fruktansvärt dåliga vissa personer är på att provocera även när de går in stenhårt för det. Som denna kommentar jag fick på inlägget om högerfeminister:

samma korkade idiot som upprepar samma korkade floskler om patriarkatet. Fanny häng med lite, du är nog den ända idag som fortfarande tror på ett patriarkat. Och ja jag vet redan att du inte klarar av att argumentera för det…. fortfarande, så ta inte i så du skiter på dig nu.

Denna mening: ”du är nog den ända idag som fortfarande tror på ett patriarkat”. Alltså hhahahahaha. Okej. Jag har full förståelse för att det kan vara en härskarteknik att få någon att känna sig ensam och isolerad, men tror personen att jag på allvar ska ta intryck av att jag nog är den ”ända” som tror på patriarkatet?  Vore det så så har alla fejkfeminister gjort ett sjukt bra jobb genom att lura mig, och en tycker ju att det är en jävla apparat som satts igång till endast min ära. Nog för att jag kan ta mig själv på för stort allvar, men inte fan tror jag att hela det feministiska samhället är en stor fejk som icensatts bara för att lura mig.

En annan rolig hatkommentar kom här, på luckan och att umgås kvinnoseparatistiskt.

Tycker det är skitbra om tjejer umgås mindre med killar. Grymt skönt att slippa en massa tjattrande. Just att tjejer aldrig kan låta det vara tyst ett tag är skitjobbigt. Har tjejer inget självförtroende eller vad är det som gör att de jämnt måste tjattra om nått nytt när det blir tyst en stund.

Och man ba: okej, men umgås inte med tjejer då? Jag tvivlar på att du blir tvingad till det.

Alltså det är seriöst något jag verkligen undrar över. Alla män som föraktar kvinnor, varför umgås ni med kvinnor? Jag har för vana att undvika umgänge med människor jag föraktar i så hög utsträckning som möjligt.

En annan rolig respons fick jag på twitter. Jag hade skrivit något om jämställda förhållanden och en person ba: ”jag vill ah en kvinnlig kvinna som är undergiven och står vid spisen” (minns ej exakt citat, men andemeningen var denna) och en ba: ”men okej, lycka till?”. Alltså, män får väl vilja ha ojämställda förhållanden om de vill men jag kommer göra vad som står i min makt för att kvinnor ska inse sina intressen och inte vara ihop med sådana fullblodsidioter, och jag kommer aldrig någonsin att inleda ett förhållande med ett sånt jävla mähä, inte ens i hopp om att ”förändra” honom.

Det är klart det finns många män som vill ha en liten nickedocka som passar upp på dem, det är ju bekvämt som fan. Lösningen ligger i att kvinnor ska sluta ställa upp på denna skit. Dessa män måste sluta tro att det är dem jag vädjar till när jag skriver om jämställdhet i relationer. Jämställdheten hänger inte på att några manliga antifeminister blir övertygade, utan på att kvinnor i regel börjar ställa krav på ett värdigt liv.

Nå. Kontentan av detta inlägg är att antifeministtroll är brutalt dåliga på att provocera. Skärp er, fan.

Lucka nio: två tips.

Idag hinner jag inte skriva en egen lucka, och därför så ska jag komma med två tips på vad en kan läsa istället. Båda är från Sofia Zettermarks fantastiska blogg.

Håll tillgodo!