Kategori: Feminism

Kvinnor är inte änglar som går på jorden för att rädda män från deras mörker.

Marcus Birro är för mig lite vad Per Ström är för OWC-Hannah. Den eviga fienden, personen man bara inte kan förmå sig att fortsätta läsa och förundras trots att man tycker att allt som kommer ur munnen, eller tangentbordet, är total idioti.

Nu har Marcus Birro skrivit en krönika om ”män”. Om hur män ”är”. Tydligen är det enda som skiljer en man från total ödeläggelse ”kärleken och tron”. Vidare så driver män runt i  ”insydda kostymbyxor, suger in kinderna och balanserar den och medhavda kaffemuggen”. Jag antar att det ska vara lite charmigt och framförallt ödmjukt att man som man kritiserar män som grupp. Kanske rentav upplevas som feministiskt. Jag vet inte.

Birro klargör också detta:

Det är inte kvinnorna som behöver frigöra sig, det är männen. Det är arbetarklassens män i småstäderna som är dagens förlorare. De unga kvinnorna utbildar sig och flyttar till storstaden. Männen blir kvar.

För det första har Marcus Birro helt enkelt fel. Kvinnor är inga ”vinnare” i dagens samhälle även om det på sista tiden har dykt upp en del unga kvinnor som gör karriär, som Blondinbella. Det betyder inte att det är så kvinnor generellt gör. Kvinnor har fortfarande lägre inkomst än män genomsnittligt.

Marcus Birro ”älskar kvinnor” för de är kulturella och känsliga och vet att livet handlar om kärlek. Kvinnor är allt som män inte är, och kvinnor är mäns räddning från dem själva. Detta är nästan den mest mansgrisiga inställningen tycker jag, den här synen på kvinnor som rena och oskuldsfulla väsen som har nått en högre insikt om livet än män och finns på jorden enbart för att vi ska rädda män från deras jävla mörker.

Snälla Marcus… Både kvinnor och män är framförallt människor. Det finns större skillnader inom könen än mellan dem. Män och kvinnor ”är” inte på ett visst sätt. Kvinnor är varken onda horor eller oskuldsfulla och väna madonnor, vi är människor. Vi är inte övermänskligt starka, vi klarar inte av mer än andra människor. Vi är också sårbara, patetiska och beroende. Vi kan också ha en sekund ifrån ”det inre yxhugget” och vi vet att det kan vara jävligt jobbigt. Vi kan också må dåligt och behöva hjälp och stöd.

Och vi måste, liksom alla andra människor, ibland ta oss samman och försöka fixa våra liv på egen hand. Försöka samla ihop skärvorna av oss själva eller våra liv efter att det slagits i bitar. Alla människor mår piss ibland, såväl kvinnor som män. Skillnaden är att vissa känner sig tvungna till att kokettera om det och till att utnämna hälften av jordens befolkning som räddare.

Men jag kommer under inga omständigheter ta hand om Marcus Birros jävla mörker och det hoppas jag att ingen annan heller gör. Han får väl helt enkelt hålla god min och plocka upp sin egen skit som en massa andra människor (även kvinnor) gör. Dessutom utan att gnälla om det.

Det är inte okej att förstärka könsroller bara för att man är kvinna.

FumikoFem har skrivit ett bra inlägg om Lina Neidenstams serie Maran, som är en sexserie i folksagemiljö. Vi har även diskuterat detta en del på twitter. Neidenstam gör tydligen sin serie för ett projekt som handlar om att kvinnor ska ge ut porr för att göra könsfördelningen lite jämnare. Det är en tanke jag absolut ställer upp på, jag tror att det är skitbra om kvinnor blir mer bekväma i att tillverka och konsumera porr eftersom jag tror att det ger oss mer makt över vår egen sexualitet.

Men Neidenstam har också sagt att skildringar som är ofeministiska plötsligt på något sätt skulle bli feministska bara för att en kvinna är upphovsmannen. Det tycker jag är ett jävligt problematiskt förhållningssätt. Könsroller och könsmaktsordningen upprätthålls både av kvinnor och av män. Kvinnor kan inte komma undan med att sprida misogyni bara för att de är kvinnor. Exemplet hon tagit är att en våldtäktsscen kan vara feministiska om en kvinna gjort den.

En våldtäktsscen som är menad att verka som sexuell upphetsning kan fan inte vara feministisk, inte i sig. Sättet den tillkommit på kan vara feministiskt i den meningen att det är en kvinna som ligger bakom trots att porrbraschen är så mansdominerad, men att den i sig själv skulle var feministisk är bara en väldigt märklig sak att hävda. Jag fattar absolut inte hur det kan vara feministiskt att låta sexuellt våld förekomma i en skildring som är menad att vara upphetsande. Jag tror inte att sådana skildringar måste vara problematiska men jag har svårt att under några omständigheter se dem som feministiska.

Jag tycker att kvinnor ska skapa mer porr men det handlar inte om att porr skapad av kvinnor per automatik blir feministisk. Däremot så tror jag att kvinnors sätt att se på sex och kvinnors behov skulle hamna mer i centrum. Jag tror också att män har ett försprång när det gäller utforskandet av sin sexualitet eftersom det är mer accepterat för dem att konsumera porr, vilket gör att man får lättare att ta reda på vad man gillar och inte gillar. Om kvinnor i högre grad gjorde och konsumerade porr på egen hand skulle de kanske ha mer önskemål vid samlag.

Men fler kvinnor i porrbranschen tjänar inget till om de inte också förändrar porren och skapar porr utifrån sitt eget perspektiv istället för att se till vad manliga konsumenter kan tänkas vilja ha. Däremot tror jag att Neidenstams nya bok är alldeles förträfflig och kommer absolut lägga vantarna på den så snart det går.

Feministskola och lägesuppdatering.

Nu är min feministskolan del tre ute här. Denna vecka handlar den om särartsfeminism och likhetsfeminism. Jag hade vara en kväll på mig att skriva den eftersom Hilda var på besök och jag inte ville sitta och göra det då, men jag tycker ändå att det blev ganska bra. Ämnet var enkelt den här gången också. Läs den och kom gärna med feedback!

Annars så har jag det bra. Igår ägnade jag och barnen eftermiddagen åt att lyssna på Black Sabbath och äta våfflor. En av dem har dessutom visat sig ha en oväntad talang för att rita så nu sitter vi med mina akvarellkritor.

Vi kan ha ett strukturellt perspektiv utan att skriva in det i lagboken.

FumikoFem har skrivit ett inlägg om hur det personliga inte alls får vara politiskt när det kommer till sex. Som exempel tar hon upp det mycket omtalade BDSM-fallet. Hur man blir anklagad för att vara moralist när man ifrågasätter det att en vuxen man har haft väldigt grovt BDSM-sex med en mycket yngre och uppenbart självdestruktiv kvinna.

Jag har min inställning i själva rättssaken helt klar: mannen ska inte dömas. Han har inte begått något brott och jag tycker inte heller att det ska vara ett brott att ha sex med en person som samtycker hur grovt detta sex än är.

Huruvida det var moraliskt rätt eller fel av mannen att handla som han gjorde kan man däremot diskutera. Jag kan väl personligen säga att jag inte hade haft den typen av sex med en person som uppvisade självdestruktiva tendenser. Men personer gör ofta saker och ting som kan ifrågasättas moraliskt och det betyder inte att det ska vara brottsligt för det.

När sex diskuteras har folk av någon anledning extremt svårt att särskilja allmän diskussion från lagstiftning. Så fort man ifrågasätter en persons sexuella agerande så antas det genast att man vill lagstifta kring det. Så behöver det inte alls vara, man kan helt enkelt tycka att en person har gjort fel utan att för den sakens skull tycka att det personen har gjort bör vara kriminellt.

Det är väldigt viktigt att strukturer diskuteras och att det finns ett politiskt arbete som syftar till att bryta ner strukturer. Men det finns tusentals olika sätt att göra det på och jag tror inte att lagstiftning är den enda vägen. I fallet med den här kvinnan så tror jag att andra åtgärder, till exempel bättre ungdomspsykiatri, hade varit mycket bättre saker att satsa på.

Men man måste kunna kritisera någons sexuella handlingar utan att det ska skrikas att man är moralist. Det handlar inte om att jag har något emot BDSM eller att jag har något emot att 16-åringar knullar, däremot så har jag något emot att en persons känslomässiga tillstånd utnyttjas. Jag säger inte att det är det som har skett i det här fallet, eftersom jag inte var med när det hände. Däremot tycker jag att man ska få diskutera vad som är rätt att fel att göra (tillsammans?) med en person i ett väldigt kritiskt psykiskt tillstånd utan att bli anklagad för att vara moralist. Det handlar inte om moralism eller om vad som ska stå i lagboken, det handlar om hur man bör behandla andra människor, i sängen och utanför.

Att se saker ur ett strukturellt perspektiv är att se till grupper, inte individer.

Det har riktats kritik mot min feministskola för att jag delat upp konsumtion i manligt och kvinnligt. Jag förstå denna kritik, jag var otydlig med vad jag menade i min text. Till skillnad från den om mäns våld mot kvinnor där jag braskade som en galning för att ingen skulle kunna missuppfatta ens med god vilja.

Givetvis konsumerar kvinnor andra saker än smink och kläder, och det finns såklart även män som konsumerar smink och kläder. Vad jag syftar till i min text är den stereotypa bild som finns av kvinnors och mäns konsumtion.

Varför vill jag dela upp det då? Handlar inte feminism om att se bortom könen?

Jo, det gör det. Men för att ses bortom könen så måste man först se vad som skiljer könen åt. Inte bara i hur dem verkligen är, utan hur de behandlas i populärkultur, media och verkliga livet. Därför kan det vara relevant att tala om mäns och kvinnors konsumtion, för att det faktiskt finns olika bilder av den och olika mönster kring den.

Min poäng är att man anklagar stereotypt kvinnlig konsumtion så fort man ska snacka om överkonsumtion och därför får det att framstå som att kvinnor generellt är större miljöbovar. Sen är verkligheten såklart med komplex, så är det alltid. Jag fattar att kvinnor också är individer, men när man snackar strukturer så snackar man om grupper med människor, inte om enskilda individer. Det är liksom det som är grejen någonstans. Att anlägga ett strukturellt perspektiv på frågan, och inte ett individuellt. Det kan andra människor göra så bra åt mig.

Man kan ju faktiskt ha fel fast man kallar sig feminist.

Nu har Amanda Schulman skrivit ett inlägg om att hon minsann visst är  feminist. Det finns något som heter särartsfeminism som i princip handlar om att man ska acceptera olikheterna mellan kvinnor och män men värdera de båda könen lika högt och jag antar att det är den feminismen hon tillkännager sig eftersom hon alltid snackar om att man ska var stolt över att man är kvinna.

Jag måste faktiskt säga att jag skiter fullständigt i om hon kallar sig feminist eller inte. Det viktiga för mig är att hon har snackat om genus på ett jättekonstigt sätt. Hon har spridit myter om barn som inte får byta blöjor och vägrat ta in när personer som faktiskt kan något om genuspedagogik yttrat sig.

Jag kan blir så trött på den där grejen att så fort man kallar sig feminist så antas det vara okej att man för övrigt uttrycker sig och handlar helt annorlunda. Det finns ju diversiteter även inom feminismen och även feminister kan såklart ha helt fel. Det räcker liksom inte med att säga ”jag är feminist” för att alla feminister ska hålla med en.

Att ta fram feminismen bara när det passar.

Jag har tänkt mycket på det här med Quetzala och feminism. Många har ju försökt skapa någon slags feministisk kritik mot det kritik som riktats mot Quetzalas beteenden. Bland annat Hanna Hellquist skrev en krönika och jämför behandlingen av Quetzala med behandlingen av så kallade hysterikor. Quetzala har också hakat på förebildsgrejen och menar att folk har ”förvandlat” detta till en catfight mellan henne och Blondinbella istället för att ta upp den relevanta grejen, nämligen att kvinnor förväntas vara förebilder.

Jag måste säga att jag tycker att det är mycket märkligt hur feminismen används som slagträ emot oss som inte riktigt tycker att det är okej att en vuxen kvinna aktivt trycker ner och förlöjligar andra kvinnor, uppmuntrar till ätstörningar och påstår att folk ljuger när de berättar om att de blivit våldtagna. Jag tycker också det är fascinerande hur Quetzala alltid ska ta på sig offerkoftan så fort hon blir utsatt för kritik. Då är det minsann synd om henne för att hon är kvinna och alltid förväntas vara sexig och bra och gud vet allt.

Men när hon själv kallar folk äckliga för att de inte rakar sig under armarna eller är size zero, då är feminismen långt långt borta. Hon tar fram den när det passar henne personligen, när hon kan använda den för att gömma sina angrepp på andra människor bakom. Jag blir så trött på människor som anammar idéer när det passar dem själva men som inte förmår stå fast vid det när de själva måste göra eftergifter. Som att inte förlöjliga våldtagna kvinnor eller över huvud taget stå till svars för sitt beteende.

Detta inlägg rör Quetzala som person mer än konflikten henne och Blondinbella emellan. I frågan om Egoboost är jag dock kluven, jag ska göra en djupdykning och skriva någon slags ordentligt reflektion på ämnet.

Kvinnor är också människor och precis lika kapabla att ansvara för sitt eget beteende som män.

Satan vad Hanna Fridén har rätt här.  Hon har skrivit ett inlägg angående hela den här debatten rörande Quetzala och Blondinbella och sopar mattan med argumentet att kvinnor inte skulle få lov att må dåligt och att skriva om det. Visst finns det dem som klagar över att kvinnor skriver om sin självdestruktivitet, men att det skulle vara någon samhällstrend är helt enkelt inte sant.

Den diskussion som har gått kring Quetzala har snarare handlat om att försvara henne beteende för att hon mår kasst. Quetzala har under en lång tid betett sig jävligt illa mot en massa olika personer och hon har försvarat det med att hon själv mår dåligt, att hon själv blivit våldtagen och så vidare.

Kritiken som riktas mot henne handlar inte, som många har fått för sig, om att hon mår dåligt. Kritiken handlar om att hon beter sig som ett jävla arsle mot andra människor. Att hon sedan utnyttjar feminismen för att försöka få det till att det är synd om henne för att hon inte får lov att vara si och så som kvinna är bara fånigt. För vet ni vad: om en man hade gått ut och sagt det hon har sagt så hade det tagit hus i helvete! Då hade det inte tagits hänsyn till att han mådde dåligt.

Om det är något som är jävligt ofeministiskt så är det väl att inte se kvinnor som kapabla till att ansvara för sina egna handlingar till samma grad som män? Bara för att du är tjej och mår kasst så betyder inte det att du kan kläcka ur dig vad som helst utan att få kritik, så enkelt är det. Och det kanske kommer som en nyhet, men kvinnor är också människor och precis lika kapabla att vara goda medmänniskor som män. Så det så.