Provocerande kostråd.

Nu kan jag väl i och för sig förstå varför människor blir provocerade av just fettannika eftersom hon kommer med rön som att hennes diet kan bota cancer eller skydda mot influensa utan att ha minsta lilla belägg för det. Men det är fascinerande överlag att mat är ett så otroligt provocerande ämne för många.

Bloggkommentatorerna har ett troll i sitt kommentarsfält som kallar sig Estetica. Hon Har verkligen hängt upp sig på att Anna-Maria käkar LCHF. Vilket inlägg hon än skriver så kommer kommentarer likt dessa:

Precis som Bella säger..!

Man ska inte köra nån fanatisk diet som LCHF..utan äta vanlig mat..!

Om man sen bli smal eller tjock beror ju på ens kroppsbyggnad gener och livsstil..!

Dieter är ju till för de som är sjuka..!

Sluta med din LCHF och se vad som händer A-M..!

Men LCHF-människor kan ju också vara så jävla hopplösa när det riktas kritik mot deras diet. Det finns ju verkligen skäl till att inte svälta sin kropp på kolhydrater. Kroppen behöver ju kolhydrater, man klarar sig utan men det sliter på kroppen.

Personligen är jag ett fan av Gi-dieten. Jag tycker att den är vettig eftersom den problematiserar socker och snabb energi, lägger fokus på mättnadskänsla och blodsockervärden, utan att fastna i ett fördömande av kolhydrater som energikälla. Det handlar snarare om att äta balanserat och att äta rätt sorts kolhydrater.

Jag är helt övertygad om att de personer som inte har problem med ett sockerberoende eller grav övervikt kan nöja sig med att lyssna på sin kropp. Känns du dig sugen på kött är det troligen protein du behöver, samma sak om du är sugen på kolhydrater. Sen kombinera det med att äta fibrer och mat där man kan kontrollera innehållet själv, men framförallt: att njuta av maten.

Jag har haft en lång historia av diverse ätstörningar och haft stora problem med att känna mig nöjd med min kropp. Jag höll alltid på med en massa olika dieter som jag misslyckades med helt enkelt för att det inte var det naturliga sättet för mig att äta på, för att jag inte lyssnade på min kropp. Detta ledda till att jag hetsåt vilket ledde till att jag dels pendlade i vikt, dels kände jävligt mycket ångest inför mat. Men sen insåg jag väl någonstans där att det inte spelar så stor jävla roll utan att man kan äta lite det man är sugen på så länge man inte går till överdrift. Och då började jag göra det och alla mina cravings efter choklad och socker och så vidare försvinna.

Sen förstår jag absolut att den som är sockerberoende behöver vänja sig av med det, men att ta bort socker ur kosten är inte det samma som att helt ta bort kolhydrater. Det finns gott om kolhydrater som inte ger snabba blodsockerhöjningar, speciellt om man äter dem i samband med andra näringsämnen. Att avfärda alla kolhydrater som ”socker” och därmed onyttigt är helt enkelt fel ur en rent biologisk synvinkel.

Jag är så trött på alla jävla kosttips som prackas på oss och allt jävla bråkande om vad man ska stoppa i munnen. Det finns ett sånt absurt fokus på mat i vårat samhälle, inte bara från folk som vill banta ner sig utan från alla håll; människor som vill äta en massa antioxidanter, människor som vill ha jämna blodsockervärlden osv. Allt detta tror jag leder till att folk förfrämligas inför den egna kroppen, man tror att man äter sunt men sen läser man att kolhydrater är farligt, och tänker: jaha? Så jag har käkat onyttigt hela tiden! Jag är helt övertygad av att det enda som funkar långsiktigt är att bli kompis med sin kropp, att lyssna på den och att äta det man känner att man mår bra av och njuter av.

Och framförallt borde vi sluta dramatisera mat så mycket. Kan inte människor som äter LCHF, fettsnålt eller rawfood bara leva tillsammans i harmoni och acceptans inför att alla kan få äta som dem vill.

Jag tycker för övrigt att det här inlägget är bra och kanske nyanserar kostdebatten en aning. Om du också tycker det så sprid det, eller gilla på bloglovin eller vad fan som helst.

Bloggtips: a sorta mission.

En blogg som hamnat i min blogglista på sista tiden är a sorta mission. Jag vet inte vem som skriver bloggen alls, mer än att personen ifråga kallar sig Auuus. Spela roll, bra är den i alla fall.

A sorta mission är en av de bästa feministiska och normkritiska bloggarna jag läst. Inläggen går alltid djupt ner i problematiken och är alltid nyanserade och pålästa. Det här svaret på Marcus Birros utspel är om abort är fantastiskt, likaså den här texten om Kd:s tvångssteriliseringar av transpersoner. Visste ni att Sverige har fått kritik för detta från Europarådet? Jag hade i alla fall inte den blekaste innan jag läste inlägget. Andra inlägg som effektivt bemöter vissa tendenser är detta inlägg om ”men det löser ju inte hela problemet”-argumentet och detta om att leva i enlighet med normerna.

Det är så himla uppfriskande med bloggar som skrivs av människor som verkligen är insatta i sin sak och som liksom inte försöker vara något annat. Auuus försöker inte blanda upp sina långa och fantastiskt genomarbetade och pålästa inlägg med något annat, utan bloggen får handla om just precis det hen är bäst på!

Om ni är intresserade av feminism och normer (vilket jag vet att många är) tycker jag definitivt att a sorta mission borde få ta plats i er lista över bloggar ni följer.

Att erkänna skillnaderna.

En sak jag kan bli så jävla matt på är folk som måste hålla på och vända ut och in på den så kallade svenskheten. Måste påpeka att det vi kallar Svenskt minsann kommer från de här olika länderna i ursprungsläget.

Det må vara sant, men så är det ju i alla länder! Länder påverkar och influerar varandra och framförallt är nationen som klar avgränsad kanske inte så gammal och självklar som vi ofta vill tro. Även inom Sverige bland etniskt svenska finns olika kulturyttringar.

Hur som helst så fattar jag inte det här behovet av att hävda att våran kultur har skapats av människor som invandrat och att det därför inte finns något ”svenskt” som vi ska skydda från något utomstående hot. Grejen är ju att det verkligen finns något svenskt, även om det är mer abstrakt än dalahästar. Men det svenska är ju rimligtvis den blandning som har uppstått i krocken av alla dessa element från utsidan. Vad fan, vem som helst som varit utomlands vet ju att det finns olika kulturer i olika länder.

Vi måste erkänna att det finns saker och ting i vårat kulturarv som är typiskt svenska och som är hemma för oss. Det är skillnad på människor från olika områden i världen, folk i olika länder har olika referensramar, seder och bakgrunder. Det är så.

Om vi inte erkänner att det finns saker som gör oss olika så blir det himla svårt att integrera människor på ett vettigt sätt. Det blir bara något falskt leende ”hej blatte, du är lika mycket värd som jag och även likadan”, en så stor ovilja att göra upp med det som faktiskt är olika att det bara förvandlas till något förment och tomt prat om alla människors lika värde.

Och jag menar inte att dessa personer ska lämna det annorlunda bakom sig för att integreras. Jag menar att vi måste se olikheterna för att kunna se likheterna. Sen kan vi kanske öppna upp vår blick för andra kulturer, notera att det finns olikheter men vara intresserade av dessa.

Att träffa människor som är annorlunda är en nyckel till att förstå sig själv, men då måste man erkänna detta och inte tjafsa i något förljuget bjäfs. Och jag tycker faktiskt att det finns anledning till att erkänna och vara stolt över den svenska kulturen.

Dagens idioti.

Detta är ju hemskt lustigt tycker jag. Israel har röstat igenom en lag som förbjuder organisationer och personer att uppmana till bojkott av Israeliska produkter.

För det första undrar jag hur detta ska genomföras. Merpart av alla bojkotter måste väl ändå komma på initiativ från utlandet. Ska Israel ställa svenskar som uppmanar till bojkott inför rätta? Det kommer ju aldrig att kunna få ett internationellt erkännande. Och om man nu har ett stort problem med att folk inom landet uppmanar till bojkott borde man väl försöka ta reda på varför istället, för om det uppmanas till bojkott av Israel även inom landet är det ju fan något fel.

Visst kan man bojkotta ett enskilt företag inom landet för att de har dåliga villkor, men syftet med den här lagen är att skydda staten Israel, inte alla företag som verkar inom landet.

Detta är i praktiken ett förbud mot att praktiskt utöva kritik mot ett land. Om resten av världen inte reagerar med massbojkott nu blir jag fan besviken.

Att gräva sin egen grav.

Jag älskar att Johanna Sjödin och Moa Lundqvist har mejlat in sina bilder såhär fint till Sd:s hemsida där de lägger upp bilder på misstänkta meningsmotståndare i syfte att människor ska känna igen dem och kunna bistå med namn.

Att Sd inte har kommit med någon dementi rörande detta är mycket märkligt. Varför inte bara förneka det hela rakt av? Säga att man inte har någon kännedom om någon sådan registrering.

Jag har väldigt svårt att begripa varför Sd gör detta. Vad hoppas de få ut av sin åsiktsregistrering? Det är ju inte som att de kan spöa upp eller hota folk utan att helt förlora sin plats i riksdagen, så vad vill de uppnå? Vill de registrera meningsmotståndare tills den dag de har egen majoritet och kan sjösätta sitt stora utrotningsprojekt, eller vad är frågan?

Otroligt klantigt är det i all fall, för de framstår i allra högsta grad som icke rumsrena, en stämpel som de ju velat tvätta bort. Extra äckligt blir det i samband med deras tjat om lag och ordning, vad menas egentligen?

Jag orkar i vilket fall som helst inte uppröra mig eftersom detta endast innebär att Sd gräver sin egen grav, och det har jag då rakt inget emot. Det finns väl ingen som är sugen på ett parti som ägnar sig åt åsiktsregistrering, det är för förknippat med otrevliga diktaturer och antidemokrati.