Vem bryr sig om Sd lägger den avgörande rösten när politiken ändå är densamma.

Detta är lustigt tycker jag. Man hävdar att det sällan är avgörande för utgången i en votering i riksdagen vad Sd röstar på. Det är säkert hel sant, den stora majoriteten av politiska beslut tas med enighet de olika blocken emellan. Däremot är det ju helt oviktigt att kolla på den typen av frågor eftersom det ändå råder bred enighet, det är ju vattendelarfrågorna som är intressanta. Det är liksom som att säga att demokrati är dålig för att Sd ställer sig bakom rösträtten.

Och även om det inte var Sd:s stöd som avgjorde i frågan så kan man ju fortfarande dra slutsatser om vilken människosyn som ligger till grund för att ett förslag går igenom om Sd stödjer det. Nu måste man ju såklart kunna tycka som Sd i vissa frågor utan att det är fel, men om Sd stödjer ett visst parti i en absolut majoritet av alla omröstningar, oavsett om deras stöd är avgörande eller inte, så tyder det ju ändå på en likhet i många värderingar.

Och det är då man måste börja fundera på vad som egentligen är så problematiskt med Sd. Är det partiet som sådant eller det samhällsklimat som har fört fram det, det övriga politiska klimat i vilket ett öppet främlingsfientligt parti kan ta plats och inte ens uppfattas som överdrivet radikala.

Varför försvarar Jimmie de som kränker honom?

Alltså. Jimmie Åkessons debattartikel om att man öppnar riksdagen i storkyrkan är rätt lustig på många sätt, men det roligaste är väl ändå att han försvara den tradition som han blev så otroligt kränkt av förra året när Eva Brunne höll en predikan om att man inte ska vara rasist.

Jag ställer mig stark emot att man öppnar riksdagen i storkyrkan. Det är inte för att jag tycker att vi ska ha en imam där istället, jag tycker inte att det ska vara religiöst betingat alls. För sekularisering som jag är.

Att gräva sin egen grav.

Jag älskar att Johanna Sjödin och Moa Lundqvist har mejlat in sina bilder såhär fint till Sd:s hemsida där de lägger upp bilder på misstänkta meningsmotståndare i syfte att människor ska känna igen dem och kunna bistå med namn.

Att Sd inte har kommit med någon dementi rörande detta är mycket märkligt. Varför inte bara förneka det hela rakt av? Säga att man inte har någon kännedom om någon sådan registrering.

Jag har väldigt svårt att begripa varför Sd gör detta. Vad hoppas de få ut av sin åsiktsregistrering? Det är ju inte som att de kan spöa upp eller hota folk utan att helt förlora sin plats i riksdagen, så vad vill de uppnå? Vill de registrera meningsmotståndare tills den dag de har egen majoritet och kan sjösätta sitt stora utrotningsprojekt, eller vad är frågan?

Otroligt klantigt är det i all fall, för de framstår i allra högsta grad som icke rumsrena, en stämpel som de ju velat tvätta bort. Extra äckligt blir det i samband med deras tjat om lag och ordning, vad menas egentligen?

Jag orkar i vilket fall som helst inte uppröra mig eftersom detta endast innebär att Sd gräver sin egen grav, och det har jag då rakt inget emot. Det finns väl ingen som är sugen på ett parti som ägnar sig åt åsiktsregistrering, det är för förknippat med otrevliga diktaturer och antidemokrati.

Jag hurrar inte över Sds minskade stöd.

Jag tycker att debatten kring Sd:s väljarras är spännande. Även om Sd har förlorat väljare så betyder inte det att grundproblemet försvinner: att otroligt många människor i Sverige är benäga att rösta på ett främlingsfientligt parti.

Sd råkar vara ett riktigt riktigt dåligt parti, de saknar förmåga att positionera sig på ett vettigt sätt och gör idel populistiska utspel trots att de omöjligt kan genomför de stora frågor de gick till val på. Därför vill ingen rösta på dem längre.

Men trots det har Sd lyckats få inflytande, de har skapat ett annat debattklimat än vad som rådde innan. Ett debattklimat där de används som slagträ i precis alla debatter, ett klimat där den allmänpolitiska retoriken kryper sig närmare deras idéer.

Problemet försvinner inte för att Sd försvinner ur riksdagen. Vi måste ta reda på om dessa väljare egentligen har förändrat sina värderingar eller om de bara har hoppat över till Fp eller Kd som ju också vill vara ”lag och ordning”-partier. Jag tror dessvärre att det kan vara så och det är egentligen så mycket värre, för då har Sd-retoriken blivit rumsren.

Vi måste ha en seriös debatt kring vilka idéer Sd framför, vilka av dessa som är värda att ta avstånd från och varför dessa har uppstått. Det handlar inte om att Sd har kapat något eller att folk inte inser vad de står för, det handlar om att det har skapats ett utrymme för den här typen av idéer, troligen ur ett stort allmänt missnöje.

Jag hurrar i alla fall inte på grund av Sds minskade stöd, jag undrar bara vilka partier väljarna har gått över till, och jag tror mig ha mina aningar.

Eftermiddagsreflektioner.

  1. Fan alltså, att vi lever i ett samhälle där det betraktas som en ”grej” att Stephen Hawking har sagt att det inte finns ett liv efter detta. Det måste vara den absolut största ickenyhet som världen skådat på ett jävligt bra tag.
  2. Fint att oppositionen har förmått samarbeta kring fas3. Snart kommer säkert någon att tycka att detta är fel eftersom SD har varit med i det hela. Jag tänkte mig en debattartikel från någon jävla KD-politiker med rubriken Är ett främlingsfientligt Sverige ett värt pris att betala för att folk ska få sitta och slöa och ändå få pengar eller liknande. Ursäkta mig, men det känns extremt irrelevant vilka som samarbetar så länge politiken som förs är vettig.
  3. Mycket bra att någon tagit sitt förnuft till fånga och omhändertagit den stackars misshandlade 8-åringen. Nu väntar jag bara på att det ska uppstå en massiv folkrörelse i USA för föräldrars rätt att ge deras barn framgång och lycka i livet och att staten aldrig någonsin ska lägga sig i detta. Vad som är skadligt är ju trots allt något subjektiv.

Alltid lika jobbigt när folk är skyddade av grundlagen.

Detta är en fruktansvärt obehaglig artikel. Nämndemän blir ju som känt politiskt tillsatta vilket såklart innebär att även Sd-politiker får sitta som nämndemän. Nu har emellertid Värmlands tingsrätt velat sparka en nämndeman från Sd eftersom han har länkat till antisemitiska hemsidor i en, och håll för fan i er nu, privat mejlkonversation!

Om man nu har ett system där politiskt tillsatta får har beslutsrätt i domstolar så ska man väl låta det vara så också. Nämndemännen ska ju representera ett snitt på Sveriges befolkning och nu är det ju så att sju procent av dessa har röstat på Sd, då är det väl inte mer än rätt att en människa med åsikter som speglar Sd:s ska sitta i rätten. Annars är det ju inte en äkta representation av folket. Eller är det kanske bara den politiskt korrekta delen av befolkningen som ska ha representation i rätten?

Tydligen så är det viktigt att alla nämndemän har värderingar om alla människors lika värde. Står det i lagen att det måste vara så, undrar jag? Hur garanterar vi att de gamla gubbar och gummor som mestadels sitter som nämndemän har fräscha och uppdaterade åsikter och inte styrs av en massa fördomar?

Jag har stor sympati för tingsrättens beslut, men jag förstår också problemet med hur mycket en nämndeman får säga. Han är ju skyddad av yttrande- och tryckfrihet. Det han sagt i TV kan man inte avskeda honom för. Det är svårt att dra gränsen för vad man som person får tycka och inte, säger Anne Ramberg.

Man ska alltså dra gränser för vad personer får och inte får tycka? Anne Ramberg verkar se det som en tråkigt försvårande omständighet att han är skyddad av grundlagen. Sen tycker jag att hela problemvinklingen är konstig. För problemet är väl ändå vilka åsikter som påverkar hans arbete, inte vilka han uttrycker? Om man skulle kunna statistiskt bevisa att han t.ex. tenderar att döma färgade personer hårdare så kan det väl vara ett skäl till att avskeda honom men i sådana fall ska alla nämndemän utsättas för samma granskning.

Personligen tycker jag att det är ytterst obehagligt att det kanske sitter någon Kristdemokrat i rätten. Jag skulle för mitt liv aldrig vilja bli dömd av en människa med den typen av åsikter. Otroligt obehagligt hade det varit.

Jag tycker att man ska avskaffa det där jävla nämndemanssystemet direkt istället för att försöka utesluta folk på luddiga grunder när det börjar bli lite hett om öronen. Politiker stiftar fan i mig lagarna och där tycker jag att deras inflytande ska sluta. Det ska vara upp till utbildade jurister att rättvist döma folk efter dem.

SD skulle säkert må bra av lite rasblandning.

Jag kan inte låta bli att  tycka att folk som är emot ”rasblandning” är fruktansvärt roliga. Det går liksom inte riktigt att ta på allvar. Det blir ännu roligare i och med att nästan alla som är emot det är från småbyar där inavel är standard. De skulle säkert tjäna på lite skön rasblandning. Är det inte ironiskt att dem som behöver invandrarna mest är dem som hatar?

En annan sak jag tycker är sjukt festlig är att den här sd-killen kallat Islam en ”pedofilsekt”. Allvarligt talat har jag aldrig någonsin hört talas om någon koppling mellan pedofili och Islam, däremot kryllar katolska kyrkan av pedofiler. Inte för att dissa kristna här alltså, ville mest påpeka att det knappast är en företeelse kopplad till Islam. Hoho.

Jag är helt ointresserad om Jimmie Åkesson som människa.

Fotbollsfrun har skrivit ett inlägg om att hon träffade Jimmie Åkesson och att hon var snäll mot honom genom att bjuda in honom i gemenskapen. Man ska förstå att han är mänsklig, antar jag. Bloggkommentatorerna gillar hennes inlägg, det tycker att det är bra att man visar på ”hela människan”.

Ärligt talat: jag är helt ointresserad av Jimmie Åkesson som ”människa”, jag är intresserad av hans politiska åsikter. Jag bryr mig inte ett skit om hans uppväxt, hans hemförhållanden, hans relation med sin flickvän eller hans psykologiska profil. Allt jag vet och bryr mig om är att han bedriver en politik jag finner djupt osympatisk.

Det talas ofta om att man ska se människan bakom åsikterna eller handlingarna. Speciellt när det snackas SD så ska man ”förstå” vad som driver dem till det dem tycker. Man ska ständigt söka identifikation, förståelse och acceptans. Och man ska analysera, alltid dessa analyser av ”onda” personer. Alltid denna jakt på bakomliggande orsaker.

För det första tycker jag att detta ständiga analyserande av personer med ”avvikande” åsikter är kränkande. Mina meningsmotståndare får gärna vara arga och tycka att jag har fel men jag vill inte att de ska passa in mig i en psykologisk profil och analysera varför jag har mina åsikter. Det är att underkänna mig som tänkande individ. Det är intellektuellt korrupt att börja analysera personen istället för argumenten.

För det andra så ogillar jag denna strävan efter förståelse för det som är fel. Acceptans i all ära, man ska inte gå omkring och hata bara för sakens skull. Men ibland tror jag att det blir för mycket. När man tjatar om att acceptera och tolerera och förstå så försvinner fokuset från det viktiga: vilka åsikter är fel och varför? En åsikt är inte fel för att en osympatisk person har den, en åsikt är fel för att den är fel.

Därför är det helt ovidkommande varför människor tycker som dem gör när man tar politiska diskussioner. Det viktiga är att övertyga folk om att det aktuella ställningstagandet är fel. Tänk om man skulle analysera varför t.ex. Mona Sahlin är sosse. Hur hennes uppväxt varit, till exempel? Är det verkligen relevant? Alla personer har varit med om saker som format dem, så också deras politiska åsikter. Men detta ska alltid tas upp så fort vi pratar om ”extrema” åsikter.

Om man nu kommer fram till att Jimmie Åkesson är en ganska trevlig prick som bara haft en dålig uppväxt, vad händer då? Är hans åsikter plötsligt okej då, eftersom han är okej? Eller ska vi sätta honom i psykoanalys så att han kan komma ut som en ”ren” och psykiskt frisk människa med normala åsikter?

Ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vad SD tycker!

När det gäller vad SD röstar på så har de gånger där oppositionen fått ”hjälp” blivit betydligt mer uppmärksammade i media, än de gånger där SD röstat med regeringen, men tydligen har de i frågor där de kan avgöra röstat med regeringen en stor majoritet av tillfällena.

Jag tror knappast att oppositionen har samarbetat med SD, det finns för många inom de rödgröna som skulle ställa sig starkt emot en sådan uppgörelse. Det skulle inte gå. Jag tror inte heller att regeringen har gjort det, men där handlar det nog mer om pr-strategi än om ett faktiskt ställningstagande.

Bert Karlsson berättade i en intervju jag läste om Ny Demokrati och att socialdemokraterna hade dragit tillbaka ett förslag när de fick reda på att Ny Demokrati skulle rösta för det. Det är olyckligt att man antar att folk är idioter på alla punkter bara för att man är det gällande invandrarpolitik, men än olyckligare att förslaget i sig inte är det som räknas, utan varifrån det kommer.

SD måste ju mörka sina åsikter på grund av det rådande klimatet, för inget av blocken skulle driva en fråga som SD också drev. Det gör att man inte vet var SD står i andra frågor än invandrarfrågan och då är det omöjligt att bemöta dem på ett vettigt sätt om man nu skulle få för sig att vilja göra det. Det är i och för sig knappast en önskan hos de flesta.

Det blir såhär eftersom samtliga partier saknar ideologisk kompass, om ingen tror på något så är det lätt att göra avkall på sina låtsasåsikter för att SD har samma. Om partierna verkligen trodde på sina förslag så skulle de fortsätta göra det oavsett SD:s åsikt. Diskutera förslagen sakligt istället för vilka man samarbetar med. Ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vad SD tycker.