Kategori: Vardag

Lögner i platsannonserna.

Grej som hänt mig två gånger nu: arbetsköpare skriver på platsbanken att lönen består i grundlön och provision, när det i själva verket bara är provisionslön.

Jag tycker det är så jävla fräckt att ljuga i en platsannons. Det tar mig fan tid att skriva ansökan, boka möte, åka dit, träffa dem och åka hem igen. Jag avbokar vad som än står på schemat för en jävla arbetsintervju och så ljuger folk om de grundläggande lönevillkoren.

Jag tycker bara att det är så jävla respektlöst att ta folks tid i anspråk på det sättet. Jag ska fan skicka en faktura till dem.

Arbetsförnedringen.

Imorgon har jag då råkat dubbelboka mitt besök på arbetsförmedlingen med en arbetsintervju. De kommer säkert bli jättearga och dra in min alfakassa (som jag ändå inte får) eftersom jag inte är ”redo att ta ett jobb”. Det gjorde dem när jag var sjuk till ett möte. Jag antar att man måste ansöka om det igen sen då och tänker bara: fan vad mycket pengar sommåste gå till den administrationen.

Jag hoppas för deras egen skull att de tar sitt förnuft tillfånga och fattar att jag är redo att ta jobb nnär jag faktiskt tänkte dra på en arbetsintervju.

Min alla hjärtans dag.

Satt och chillade hemma tills jag klockan sex på kvällen kom på att jag skulle åka hem till Emanuel och överraska med middag.I mitt huvud: tända ljus och servetter med hjärtan på, kanske ett glas champange med en jordgubbe i. Och så massa romantiskt sex med rosor i sängen!

Jag åkte då hem till Emanuel men lyckades tyvärr alldeles för sent luska ut att han skulle äta middag hos en vän. Mina drömmar om den perfekta överraskingsmiddagen föll sakta sönder inför min inre blick. Jag fällde en tår.

Men trots detta missöde så fick han en alla hjärtans dag-överraskning eftersom jag städade hela hans lägenhet. Den blev renare än det varit på ett år och när han kom hem hade jag såpaluktande hemmafruhänder och ont i ryggen efter 1,5 h idogt städande. Emanuel kom in genom dörren och gav mig bekräftelse för att jag städat så fint. Vi firade vårt fräscha uppdaterade förhållande genom att kolla på Mad Men och ojja oss över kvinnosynen.

Att skjuta upp saker.

Jag är en jävligt slö person. Inte så att jag bara sitter hemma, mer att jag skjuter upp totalt ojobbiga och otroligt små saker till ”sen” hela tiden. Av nån konstig jävla anledning.

En sak jag tycker är sinnessjukt jobbig är att ringa samtal. Det spelar ingen roll till vem eller varför men jag hatar  det verkligen. Jag skjuter alltid upp det, ibland flera veckor, bara för att jag tycker så fruktansvärt illa om det.

Det värsta är ändå när man skjuter upp saker som bara blir jobbigare ju längre man struntar i det. Senaste exemplet på sånt är att jag i två månader struntat i att sätta tillbaks min p-ring (som jag tog ut för att kolla om mitt humör blev bättre, vilket det inte blev). Nu har hållbarhetstiden på de jag har gått ut och jag har haft massa oskyddat sex.

Orkar inte tänka på att jag eventuellt kan ha blivit gravid bara för att jag inte orkat köra upp grejen i fittan. Då måste jag genomgå en abort och det om något är sjukt jobbigt. Eller ännu värre: få en unge. Hu!

Jag måste fan bli bättre på att prioritera.

Min dag.

Jag hoppas att ni inte tröttnar på mina svartvita landskapsbilder för det är nästan det enda jag fotar nu.

Idag gick jag till jobbet, jobbade två timmar och sa upp mig. Orkade inte ringa människor som inte ville prata med mig. Men det värsta ärändå det där lilla inblicken man får i folks liv ibland: en av dem jag ringde grät och sa att ahn jag sökte inte var där, att han kanske skulle komma nästa vecka, men att hon inte visste. Känslan av att här ringer jag frun som sitter ensam och övergiven och försöker sälja vin. Det känns bara så fel.

Seriösa företag.

Var ju som sagt på arbetsintervju idag.

Älskar seriösa företag. Älskar framförallt företag som gör en stor poäng av att de minsann är seriösa.

Hon som intervjuade mig spände ögonen i mig och ba: det jobbar inga barn här. Alla har hyra att betala. Jag ba: ok.

Man framförallt: i sin platsannons hade de skrivit att man fick grundlön och provisionslön. Men tydligen fick man bara provision. Men det var ”inget problem” efter ”alla” sålde. Ca 10 sekunder efter började hon snacka om en tjej som hade fått slut för att hon inte hade sålt något på typ tre månader.

Sen spände hon ögonen i mig igen och ba: men det är bara upp till dig, hur mycket du VILL sälja.

Skönt att allt bara handlar om vad jag vill i slutänden. Fint att jag är i kontroll över mitt eget liv.

Dagens stora fråga.

Dagens stora fråga: är det okej att sälja sin själ till djävulen för att kunna köpa ett schysst objektiv?

Ska på arbetsintervju för ett telemarketingföretag nu. Fattar inte varför jag skickade in min ansökan dit för nu har jag bara ångest, både över att bli dissad och för den eventuella möjligheten att jag får jobbet.

Är för övrigt sjuk. Jag tror att det är guds straff för att jag ens överväger att ta det här jobbet. Hua!

Life.

Minns en tid då jag hoppade upp ur sängen på morgonen och drog iväg och tränande utan problem. Då jag kunde koncentrera mig på samma sak mer än en kvart i sträck!

Nu är jag slö och ofokuserad. Jag börjar fundera på om jag kanske har någon slags koncentrationstörnig eller om jag bara multitaskat för mycket (har hört att det kan sabba koncentrationen).

Jag drömmer om ett liv där man bara studsar upp ur sängen, pigg och fräsch och utan krämpor och framförallt redo att ta tag i dagens utmaningar. Och sen ba köra till det är kväll och man går och lägger sig i rimlig tid.

Ibland undrar jag fan om det inte är en myt det här med den fräscha människan full av livskraft och livsglädje.