Etikett: arbete

Nytt samband funnet: hur bra vårt samhälle funkar står i direkt omvänd proportion till arbetarnas rättigheter.

Om det som står här stämmer så har jag ett förslag: förhandla ingångslönen till en krona i timmen. Eller ännu bättre: avskaffa den helt! För enligt denna logik så blir samhället bättre i takt med att våra ingångslöner minskar. Jag tycker även att vi helt ska avskaffa anställningsskydd, regler kring arbetstider och semester ty allt detta är solk i arbetsmarknadens annars perfekta maskineri.

Det är klart att vissa arbetsköpare kommer sakna resurser att anställa lika många om minimilönerna höjs, och att vissa kommer anställa fler om de sänks. Men man måste alltid betrakta nyttan i proportion till skadan. Det finns också arbetsplatser där inget av detta leder till fler anställningar, utan bara mer pengar och makt till arbetsköparna. Och inför man tillräckligt många försämringar så förlorar vi så mycket i människovärde och trygghet att inga budgetöverskott i världen kan kompensera det.

Jag är trött på att den ständiga lösningen på alla samhällsproblem är att göra arbetsvillkoren sämre. Snart kommer väl nån jävel och tycker att sjuksköterskor inte ska ha någon anställningstrygghet så att de måste jobba hårdare för att få behålla jobbet. Det tycks finnas en ny naturlag i vårt samhälle: ju sämre anställningsvillkor desto bättre… allt! Hur bra vårt samhälle är står i direkt omvänd proportion till arbetarnas rättigheter!

Efterbliven regelonani.

Som lärarvikarie är man ju med om en jävla massa konstigheter, men detta slår fan priset. Jag fick ”återbud” på ett vikariatet jag skulle ha ett par dagar för att, hör och häpna, jag hade ”brutit motskolans regler”. Detta brytande mot regler bestod i att jag råkat glömma att ta av mössan i matsalen.

Och det var liksom inte så att jag hade suttit hela lunchen med mössan på, jag hade gått in i matsalen, fått en tillsägelse och sedan direkt tagit av mössan. Inget tjafs.

Jag fattar väl att man som lärare ska föregå med gott exempel men om det nu är så jävla viktigt kan man väl säga det vid ankomsten?

Grattis regeringen.

Jag måste tipsa om den här dokumentären som handlar om ungdomsarbetslösheten och de dåliga villkoren på arbetsmarknaden för unga. En slags uppföljning på säljsekten, fast ur ett mer allmänt perspektiv.

Hittills har ju lösningen på arbetslöshetsfrågan varit att försämra villkoren för de som jobbar, genom mindre säkra anställningar och så vidare. Detta har dock inte genererat några jobb, utan egentligen bara försämret för dem som redan har jobb.

Idag kan man ha provanställning i ett halvår, något som dessutom kan komma att bli mer ”generöst”. Provanställning innebär i princip att man kan behöva gå vilken dag som helst, vilket gör att man knappt kan ställa några krav på sin arbetsplats. Men man behöver fan inte pröva ett halvår för att veta om någon kan stå i kassan på McDonalds.

Dessutom är få unga med i facket idag (jag har faktiskt blivit aktivt uppmanad att inte gå med i facket av en arbetsköpare för att ”så gör vi inte här”).

Så resultatet är alltså att de som har jobb får sämre villkor och att de som är arbetslösa fortsätter vara det. Grattis regeringen!

Medborgarlön är en ide som förtjänar att spridas.

Isobel Hadley-Kamptz skriver om medborgarlön, ett initiativ jag tycker är helt underbart.

Medborgarlön är rätt och slätt att alla ska var berättigade en inkomst utan motprestation. Denna inkomst ska, enligt de flesta, täcka levnadskostnaderna ganska precis.

Det finns många fina saker med medborgarlön. Dels så slipper man ge sig in i den förnedrande socialbidragskarusellen, som idag är uppbyggd på ett sätt som får folk att fastna i den (bland annat så dras alla ytterligare inkomst från bidraget, vilket leder till att allt annat än heltidsjobb känns menlöst). Systemet med socialbidrag är ovärdigt på många andra sätt, bland annat för att det ständigt krävs att man ska lämna in en jävla massa kvitton på allt. Det är också osäkert för många, oron för ifall man får det eller inte är stor för många.

Med medborgarlön skulle man ha ett system som var bra mycket värdigare för alla inblandade. Man skulle slippa gå och tigga pengar från staten, helt enkelt. Man skulle kunna ta bort både socialbidrag, CSN och säkert en massa annat också. Institutioner som kräver en massa kostnader för administration (herregud, fatta alla tjänstemän som sitter och handlägger allt).

Troligen skulle rörligheten i samhället öka. Dels för att grundtryggheten inte längre skulle komma från jobbet, vilket skulle göra folk mer benägna att ta risker, kanske genom att byta jobb, starta eget eller plugga nåt nytt. Troligen skulle det också förbättra villkoren på arbetsmarknaden, eftersom människor skulle vara mindre benägna att ta så kallade ”skitjobb” för att överleva.

Visst finns det problem. Typ att vissa kanske kommer leva enbart på medborgarlönen. Men jag tror det är ett större problem idag, med socialbidraget, i och med att man med medborgarlön skulle kunna tjäna pengar från sin allra första arbetsdag. Jag tror att de flesta vill ha lite mer pengar än vad som täcker levnadskostnaderna precis.

På det stora hela tror jag att medborgarlön kommer leda till ett bättre samhälle. Jag är dock inte ekonom så jag vet inte vad det finns för begränsningar där. Men oavsett: det är en ide som jag tycker förtjänar att tänkas riktigt noga på och som jag tycker att alla ska sprida. Så gör det nu!

Ett avskaffande av semesterrätten öppnar för smygsänkningar av löner.

Jag håller generellt med Johan Norberg om att man borde göra vissa av de rättigheter man har som arbetare mer flexibla och öppna för annorlunda behov. Jag kan till exempel tänka mig att man som förälder har mer glädje av att ta ut två-tre semesterdagar varje månad än att ta allt i en klump på sommaren. Eller att vissa kanske hellre jobbar året runt för de extrapengar det genererar.

Man kan argumentera för att man inte borde ha betald semester, utan att de pengarna istället skulle komma direkt på lönen för alla, som det gör för timanställda. Jag får till exempel 12 kronors semesterersättning för varje jobbad timme eftersom jag är timanställd. Det är inget fel med det, i slutänden får jag ju lika mycket pengar som någon som har fast anställning eftersom deras semesterersättning istället läggs undan.

När man diskuterar lönesättning använder man ofta ett begrepp som kallas levnadslön. Det innebär, kort och gott, alla alla ska kunna leva på sin lön. Och att leva innebär inte att vara tvungen att vända på slantarna i slutet av månaden. Om man har ett heltidsjobb så ska man kunna försörja sig utan att alltid köpa de billigaste krossade tomaterna från eldorado. På ett heltidsjobb ska man kunna hantera oförutsedda utgifter, kanske en rörmokarräkning eller en urinvägsinfektion. Helst ska man väl kunna lägga undan några slantar också.

Om man tog bort den lagstiftade semesterrätten så skulle den summa som anses vara en acceptabel levnadslön sjunka. Man skulle fortfarande få ut 80 eller 100 eller vad man nu tjänar varje timme, men det skapar ett utrymme för arbetsköparen att ta bort de där sista 12 procenten. Det är som att höja priset på en produkt genom att minska innehållet i förpackningen. Det är en smygsänkning, de flesta skulle helt enkelt inte se det direkt på sin lön. Men man skulle kanske vara tvungen att vända på kronorna för att kunna få semester.

Idag jobbar många unga några timmar extra på ”donken”, de flesta skulle nog inte fatta vad som hände om den där abstrakta semesterersättningen försvann. För dem är det ju inte semester på samma sätt som någon som jobbar heltid. Och det är ju så det börjar: vissa människor finner sig helt enkelt i det nya, på grund av okunskap eller desperation, och då kommer andra inte heller kunna ställa samma krav.

Om folk var insatta i sina villkor som arbetare, om facket var starkt som det var en gång och om man kunde vara säker på att slippa bli sparkad så fort man ens viskar något om arbetarrätt så skulle jag tycka att Johan Norberg hade rätt. Men nu är det tyvärr inte så. I nuläget tror jag att vi måste behålla den lagstiftning kring arbete vi har, helt enkelt för att arbetarrätten håller på att urholkas totalt. Och jag tror att vi måste fortsätta se semester som en rättighet arbetsköparen måste köpa ut en ur, snarare än något man måste ”välja”.

Johan Norberg

En stilla undran.

Om man nu tycker att det ska ”löna sig att jobba” (i motsats till att supa och röka) varför vill man då sänka ingångslönerna för vårdbiträden och diverse andra kommunalanställda? Jobbar inte dem? Tycker Anders Borg att det inte ska löna sig med arbete fören man har arbetat minst fem år i trogen tjänst?

En stilla undran, sådär i alla välmening.

Arbetsköparna måste helt enkelt göra sig mer konkurrenskraftiga.

Ungdomar är inte intresserade av att ta jobb som städare. Eller tulpanodlare. Vi är för lata.

För att lösa detta problem har jag ett förslag: förbättra arbetsvillkoren och lönen! Ett av de mest beprövade knepen på den så kallade fria marknaden är nämligen att förbättra ”produkten” (om man nu kallar arbetsplats för ”produkt”). Samma sak som vi förväntas göra när ingen vill ha vår arbetskraft.

Antalet exempel på företag som inte hittar arbetskraft är skyhögt. Jag vet tulpanodlare på Ekerö som får hämta arbetskraft från utlandet, säger Stefan Holm på Svenskt näringsliv.

Att stackars tulpanodlare måste ta in arbetskraft från utlandet beror väl på att svenskar är van vid en viss standard. Sverige är helt enkelt inget u-land vilket innebär att folk inte tar vilka skitjobb som helst för vilka pisslöner som helst. Och det är ta mej fan bra! Klart lönen ska vara skälig för det arbete manutför, och det är den ju uppenbarligen inte om ingen vill ta arbetet.

Sen kan jag hälsa till alla tulpanodlare att om deras företagside inte fungerar med svensk lönestandard så kanske de får ta och förändra företaget och prioritera lönesättningen. Och om ingen vill utföra deras pissarbete ändå så får de väl inse att deras företagside kanske inte fungerar. Sånt är livet som företagare: riskerna är stora.

Och herregud: sedan när är företag ”offer” för att de ”måste” ta in underbetald arbetskraft från utlandet för att de uppenbarligen inte erbjuder tillräckligt bra villkor för den nationella standarden. Jävla efterbliven begreppsförvirring.

Om fas tre och arbetslösheten.

Nu har folk börjat trilla in i fas tre av arbetslöshet.

Personligen är jag inte orolig för min situation. Jag är ganska anställningsbar och kan i värsta fall vidareutbilda mig utan problem, mina föräldrar har pengar (inte mycket, men tillräckligt) så det är nog ingen risk att jag inte kan betala mitt uppehälle. Det värsta som kan hända är att jag måste skära ner på min ölkonsumtion ett halvår.

Men jag tänker på alla dem som är lite keffa. Som har svårigheter med att röra sig eller tala eller som har någon form av socialt handikapp. Fan vad jobbigt det måste vara.

När jag först fick nys om fas tre så skrev jag om det här på bloggen, och då var den en tjej som tyckte såhär:

Ja, fy fan! Arbeta för ersättning? Det låter ju fasansfullt likt ett… jobb? Jag bor i ett land utan arbetslöshetsersättning och känner rent spontant att om man som arbetslös inte bara erbjuds ersättning utan även sysslesättning så är ju det dubbel jackpot. Meningen är väl ändå att arbetsföra medborgare ska försörja sig själva? Att ersättningen kommer först (i hela 450 dagar!) är en obeskrivlig lyx!

Hon bodde för övrigt i USA. Jag kan väl bara säga att det finns en anledning till att jag inte skulle vilja flytta dit under några som helst omständigheter. Den vidriga individualismen, den äckliga entreprenörsandan, detta ständiga ”alla vill om de kan”- tänk. Jag orkar inte med det. Det finns en anledning till att USA är ett av de mest klassegregerade i-länderna.

Regeringen har ett ansvar och det är att ta hand om medborgarna. I det ingår att ta hand om de som har det sämst men framförallt att i situationer som denna stimulera ekonomin så att det finns jobb. Om det nu innebär att satsa pengar i den offentliga sektorn eller på yrkesutbildningar skiter jag i, men det är banne mig regeringens ansvar.

Det enda jag personligen kan göra är att söka en jävla massa jobb och hoppas på att någon vill ha mig. Jag personligen kan inte förändra arbetsmarknaden, av uppenbara skäl. Det enda jag kan göra är att försöka vara bäst, så att jag klarar av konkurrensen. Och det är mycket riktigt det alla försöker göra. Så fort du slår upp en tidning så finns det reportage om hur du ska göra för att bli mer konkurrenskrafting på arbetsmarknanden. Allt från att skaffa en ny frisyr till att gå en retorikkurs.

Problemet med detta är att det kanske fungerar för den enskilda individen men det fungerar inte för att sänka arbetslösheten totalt. För tråkigt nog kan inte alla vara bäst. Tråkigt nog finns det gott om folk som helt enkelt är lite keffa. Som man helt enkelt helst inte anställer om det finns någon annan tillgänglig, även om den skulle göra jobbet lika bra. Det är detta som Moderaterna vägrar fatta i sin arbetslinje: det kommer alltid att finnas ett par sämsta tio procent!

Om man nu ska ha denna fas tre så föreslår jag tre åtgärder för en mer human behandling av arbetslösa:

  1. Låt de 5000 som företaget som tar emot denna hemska börda vi kallar arbetskraft gå till personen istället. Hen gör ju trots allt ett jobb, och borde därför får högre ersättning än om hen inte gör det. Dessutom förstår jag inte varför ett företag ska få pengar för att ta emot gratis arbetskraft.
  2. Ställ krav på företaget att de ska vidareutbilda personen på något sätt. Man ska inte bara slava utan att få minsta lilla ut av det hela.
  3. Försök få majoriteten av alla jobb till sektorer som faktiskt tjänar samhället. Som sjuvården. Jag ogillar nämligen tanken på att privata företag ska profitera på ett stort samhällsproblem.

Lögner i platsannonserna.

Grej som hänt mig två gånger nu: arbetsköpare skriver på platsbanken att lönen består i grundlön och provision, när det i själva verket bara är provisionslön.

Jag tycker det är så jävla fräckt att ljuga i en platsannons. Det tar mig fan tid att skriva ansökan, boka möte, åka dit, träffa dem och åka hem igen. Jag avbokar vad som än står på schemat för en jävla arbetsintervju och så ljuger folk om de grundläggande lönevillkoren.

Jag tycker bara att det är så jävla respektlöst att ta folks tid i anspråk på det sättet. Jag ska fan skicka en faktura till dem.

Seriösa företag.

Var ju som sagt på arbetsintervju idag.

Älskar seriösa företag. Älskar framförallt företag som gör en stor poäng av att de minsann är seriösa.

Hon som intervjuade mig spände ögonen i mig och ba: det jobbar inga barn här. Alla har hyra att betala. Jag ba: ok.

Man framförallt: i sin platsannons hade de skrivit att man fick grundlön och provisionslön. Men tydligen fick man bara provision. Men det var ”inget problem” efter ”alla” sålde. Ca 10 sekunder efter började hon snacka om en tjej som hade fått slut för att hon inte hade sålt något på typ tre månader.

Sen spände hon ögonen i mig igen och ba: men det är bara upp till dig, hur mycket du VILL sälja.

Skönt att allt bara handlar om vad jag vill i slutänden. Fint att jag är i kontroll över mitt eget liv.